Jag blir alltid lika beklämd ..

..  när kvällstidningarna i största allmänhet, och Aftonbladet i synnerhet, bestämmer sig för att sälja lösnummer på enskilda människors lidande och problem. Själva ämnet brukar vara angeläget och väl värt att belysa, men sättet det sker på är oftast välregisserat och med ett förutbestämt syfte.

Och det är för det mesta inte att åstadkomma en förändring i första hand.

De ger sympati, bekräftelse .. får dem som lockas att "tala ut" att känna sig sedda och ger förmodligen också hopp om att en förtvivlad situation ska vändas till något bättre.

Och så blir det tomt och tyst när ämnet är urkramat till den sista hjärtskärande meningen och något annat säljer bättre. De som gav näring till den upprörda debatten får återgå till sina liv utan att något annat har hänt än att en mängd människor haft synpunkter på deras liv och situation.

Nu handlar Aftonbladets senaste korståg om unga tjejer som mår dåligt. Jag har arbetat med de här tjejerna. Jag vet hur spröda och sköra de är under den kaxiga ytan. Jag vet hur lätt det är att få tillit och förtroende och hur brutalt det skadar när den de litat sig till sviker.

Att lova, kanske ge lite .. och sedan släppa taget, vända ryggen till och gå. Det skadar mer än en fysisk misshandel och ensamhetskänslan blir förödande.

Så av en händelse så ser jag hur företrädaren för ett produktionsbolag har sökt upp en av dessa bräckliga tjejer som behöver nalkas så varsamt. Talat om att göra en dokumentär, varit vänlig och uppfattats som vän.

En hand räcktes ut och den hjälpbehövande människan klamrade sig fast .. och det blev för jobbigt och hon dumpades utan att få ett anständigt avslut eller en förklaring?

Hur kan man tro att man kan göra en dokumentär om en ung kvinnas psykiska problem, ångest och ensamhet .. om man inte ens förstår att det inte går att bara vifta bort henne när den lönande idén inte längre kändes intressant?

Och hur kan man ta upp ämnet igen .. uppmana andra att hjälpa till att göra problemet synligt och uppmana andra att lägga märke till hur dåligt de här tjejerna mår?

(Jag har aldrig tidigare och ska aldrig, aldrig, aldrig mer läsa kändisbloggar för att få lite förströelse i februaritristessen.)

AB, AB blogg, Expr.,