Jag tycker att det var oväntat ..

.. modigt av Janne Josefsson att granska siffrorna bakom hjälporganisationernas uppgifter om "barnfattigdomen".

Han måste ha förstått att det skulle utmynna i en kritikerstorm .. inte mot de friserade siffrorna .. utan mot honom själv. För i en fråga som varit så omhuldad och så populär bland de etablerade "tyckarna" i samhället, som det skrivits så många hjärteknipande debattartiklar om och som används så flitigt som ett slagträ mot regeringen .. så skjuter man hellre budbäraren än medger att underlaget var fel.

Hur som helst .. för många barn far illa. Deras föräldrar mår inte heller bra.

Hushållen är ofta överbelånade och den lön som kommer i slutet i månaden är många gånger inte pengar att leva på, utan förutsättningen för att kunna betala förra månadens konsumtion. Många hushåll lever på randen till en ekonomisk katastrof .. vilket naturligtvis skapar otrygghet och en känsla av vanmakt.

Vi lever i ett stressat samhälle där många söker omedelbar behovstillfredsställelse eller bekräftelse i konsumtion, missbruk eller partnerbyte med vidhängande "babylycka". Men det finns liksom inte mycket plats för barn när ekorrhjulet snurrar som snabbast .. och så mår alla inblandade allt sämre av dåligt samvete över brist på tid till kärlek och närhet.

Många barn sitter i kläm på grund av vuxna människors bristande förmåga att lösa sina konflikter. Det finns barn som inte törs berätta vad de gjort eller om de har haft roligt hos den ena föräldern av oro för att den andra föräldern ska använda uppgifterna i det ständigt pågående vårdnadskriget. Det finns barn som används för att skada en förälder som den andra föräldern känner ett så glödgande hat mot att h*n bortser från barnens rätt att älska och känna trygghet hos båda sina föräldrar.

Det finns barn som glöms bort när de tysta sitter uppkopplade med någonting som inte stör de gräl eller samtal som de borde ha besparats. Det finns barn som känner sig osynliga och mest i vägen .. betydelselösa, även fast de kompenseras med kapitalvaror och semesterresor där de kan få se hur vuxna fungerar när spriten är billig.

Det finns barn som är rädda för att pappa ska slå ihjäl mamma.

Och det finns barn som döljer att mamma äter tabletter, blir konstig och inte kliver upp ur sängen på hela dagarna.

Det finns barn som är rädda när de är hemma.

Barn får ofta betala ett högt pris för de vuxnas konflikter, missbruk och oförmåga att hantera vuxenlivet och sin ekonomi.

Många barn mår dåligt! Men de som skadar dem mest är oftast de som står närmast och inte förmår ge den trygghet som barn borde ha rätt att växa upp med.

Nu går alla, som höjde sina röster i indignation när siffrorna visade att svenska barn svalt och frös, till storms mot den RELATIVA barnfattigdomen i stället, hånar och misstänkliggör Janne Josefsson för att han "står på de rikas sida och sparkar neråt" .. i stället för att fundera över konsekvenserna av det hans program avslöjade i går.

I programmet får vi se hur Socialutskottets riksdagsledamöter enhälligt uttalar sitt förtroende för statistiken från Majblomman, Rädda Barnen och Bris. Samtliga riksdagsledamöter var införstådda med att barn inte kunde äta sig mätta eller klä sig relevant för årstiden och formade sin politik och sina insatser därefter.

Det är precis som det ska vara .. om underlaget för deras beslut varit med sanningen överensstämmande.

Men det var det alltså inte.

Att våra folkvalda lurats att forma sin politik och sina insatser på oriktiga grunder är inget som någon upprörs över, vad jag kan se? Lars Ohly, till exempel, borde veta hur det fungerar .. tycker inte han att det borde ha varit bra om insatserna varit riktade för att lösa hela familjesituationen för de familjer som lever i "relativ fattigdom" i stället för att koncentreras på hungriga och frysande barn?

Det är väl inte Janne Josefsson som springer de rikas ärenden och sparkar neråt?

Snarare är det väl de som så gärna vill framstå som GODA människor, genom att uttala de vackra orden som visar att de FÖRSTÅR de fattiga och obildade .. de RELATIVT rika .. som gör det när de hellre lever i en tillrättalagd verklighet som förhindrar att stödet går dit där det behövs som bäst .. än förhåller sig till den verklighet som barnen som faktiskt far illa, verkligen lever i?

 När Håkan Juholt säger .. Att vara fattig i ett rikt land är något helt annat än att vara fattig i ett fattigt land .. menar han något helt annat än när jag säger detsamma.

Expr., Expr., AB, AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SVT,
Den Hälsosamme Ekonomisten,

Investeringar i välfärden?

Det talas så mycket om vinster i välfärden. Vänsterpartiets ledare tuggar nästan fradga när ämnet kommer upp, sossarnas vänsterfalang KRÄVER att partiledaren ska FÖRBJUDA vinster och den rosenkindade pastor Fridolin verkar tro att det finns en uppsjö av privata aktörer som köar upp för bara nöjet att få bidra till samhället .. helt utan vinstintresse.

LO, som nästan agerar som landets 9:e parti, har till och med lyckats skramla fram en idé .. samhällsbolag .. som bygger på en bolagsform som redan finns i aktiebolagslagen, som har särskilda vinstbegränsningar.

Men ingen talar om investeringarna i välfärden?

Vad beror det på?

Ser de inte sambanden? Eller kan de bara tillgodogöra sig information som stöder ett redan fattat ställningstagande?

För hur man än ser på saken så har de som driver landets privata vårdinrättningar eller skolor, investerat ett betydande kapital i fastigheter, lokaler, utrustning och personalrekrytering.

Jättemycket egna pengar .. om man vill utrycka sig så.

Om LO:s idé om ett vinsttak, som motsvarar den högsta sparräntan hos en svensk Sparbank, skulle gå igenom så tror jag inte att något av dessa företag skulle fortsätta sin verksamhet om det finns minsta misstanke om att så skulle ske.

Det är ju en orimlig tanke. Vem gör riskfyllda kapitalinvesteringar i något som bara ger arbete och ingen vinst? Jag har svårt att se att ens LO hanterar medlemmarnas pengar så ovarsamt?

Men fastigheter går att sälja, lokaler kan överlåtas på andra verksamheter, personal kan sägas upp och utrustning för vårdcentraler, hemtjänst, dagis, sjukhus eller skolor kan förmodligen vara attraktivt att sälja i andra länder eller till den kommun som vill ta över verksamheten .. det går förmodligen att göra på kortare tid än det tar för landets kommuner att bygga upp motsvarande verksamheter

Men var ska kommunerna ta pengarna från, om de dessutom tvingas överta ansvaret för alla som får sparken, ansvaret för alla som förlorar sin gruppbostad/vårdplats/dagisplats/hemtjänst eller måste söka sig till en ny skola?

Vart ska de ta vägen?

Och då är det ju tur att LO förutsett det lilla problemet och lagt in ett kryphål i form av en valfrihet för kommunerna  att göra undantag och godkänna samma typ av samarbetsavtal  som finns i dag.

På så sätt flyttas "valfriheten" inom välfärden över från medborgarna till kommunerna .. där de boende snällt får finna sig i att betala för och välja mellan kommunala alternativ om de råkar bo i en kommun som följer LO:s direktiv eller tillåts välja fritt om de bor i en borgerligt styrd kommun?

Där satte de minsann ner foten när det gäller vinster i välfärden .. eller hur det nu blev?

Och som vanligt så visar ingen något större intresse för kvaliteten i välfärdsverksamheterna eller lägger någon större glöd på att syna de kontrakt som möjliggör övervinster för oseriösa aktörer?

Det är tydligen lättare att lagstifta än att få kommunerna att skriva kvalitetssäkra vårdavtal?

GP, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, Expr., AB,

Paketering av budskap?

En nyhet i Aktuellt i går var att Coca Cola släppt en liten film som varnade för det höga kaloriinnehållet i deras egen produkt. I dag ska de tydligen släppa ytterligare en film som visar hur konsumenten ska förbruka alla dessa kalorier utan att avstå från sin dagliga dos av Coca Cola.

I samband med den nyheten hade Aktuellt kallat in en reklamare som sysslade med "paketering av budskap" för att utvärdera Coca Colas satsning.

Just nu sitter jag och lyssnar på partiledardebatten .. som påminner inte så lite om Coca Cola kampanjen .. köp vår produkt så ska vi tala om hur ni ska leva för att klara av konsekvenserna.

För ögonblicket går Gustav Fridolin igång på sitt eget salvelsefulla budskap om barn och mänsklighet som tar avstamp i hans egen nyblivna roll som pappa och hans egna erfarenheter som lärare på en folkhögskola .. och det är nästan lite för mycket av det goda.

Men vad är hans budskap .. egentligen? Mer än de vackra orden som varenda människa i hela världen kan skriva under på?

Vad är det jag hör när jag lyssnar på våra politiker medan jag packar ner överblivna tidningar och reklamblad i papperskassar som ska till återvinningen?

En förpackning av budskap?

Eller är det bara förpackningen som serveras? Finns det något innehåll bland alla vackra, färgglada papper, tjusiga snören och rosetter, glitter, löften och vackra texter?

Gustav Fridolin påstår att svenska folket har gett upp och därför skyller bristerna i samhället på "andra".

Han målar en bild av stackars okunniga offer som uppgivet sitter och skyller på varandra i brist på ledning från visionärer som Gustav Fridolin.

Det är nog att göra det lätt för sig .. i min verklighet har aldrig det politiska samtalet varit mer levande än det är nu. Människor som aldrig ifrågasatt eller intresserat sig för det politiska systemet, är nu synnerligen intresserade av sammanhangen i systemet .. orsak och verkan .. och hittar bara luddighet och glidningar på sanningen när de lyssnar på vad deras folkvalda serverar.

Förmodligen är det en följd av de tomma .. men väldigt vackra .. paket som vi får av politiker som inte vågar berätta den sanning som är rätt uppenbar för varje tänkande medborgare.

Och det är fler än vad våra folkvalda tror!

Varför ökar arbetslösheten? .. undrar till exempel Mikael Damberg anklagande.

En märklig fråga, sett så här från gräsrotsnivå.

Behöver Socialdemokraternas representant verkligen fråga .. när han både har möjlighet och insyn i hur det ser ut i resten av världen?

Sedan påstår han att Socialdemokraterna kan GARANTERA att inga unga människor kommer att vara arbetslösa mer än 6 månader, om Socialdemokraterna kommer till makten.

GARANTERA? Hur ska det gå till? Vilka arbeten är det som Socialdemokraterna har i rockärmen?

Ja, det är samma söndertröskade trainee-jobb som ska erbjudas. Jobb med avtalsenliga löner som ytterligare ska belasta kommuner som redan nu har svårt att få ekonomin att gå ihop. Jobb som ska skapas inom vård och omsorg och ytterligare ska belasta den redan hårt ansträngda personalen som ska lämna rapporter, handleda och vägleda de unga SAMTIDIGT som de utför sitt ordinarie jobb.

Jag känner mig lite grand som när jag går igenom ett varuhus dagarna före jul. Det glittrar, det finns ett nästan osmakligt överflöd, det finns högar av inslagna paket utan innehåll som ska stimulera konsumenterna att köpa, köpa, köpa .. utan en tanke på vardagen som kommer när sista julljuset slocknat.

Dagens partiledardebatt känns ärligt talat lite som att få en övermäktig sockerchock .. så det är ju tur att Coca Cola kommer med lösningen på hur jag ska hantera den just i dag.

DN, SvD, Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB, AB, AB, AB,

Bristande impulskontroll?

Jag har lite svårt för skyltar som det står "Nymålat" på. Så fort jag ser en sådan ställer jag mig frågan .. ÄR det verkligen nymålat? Eller har de bara glömt att ta bort skylten?

Det finns faktiskt bara ett sätt att ta reda på det, och det är att känna efter, eller hur? Vilket betyder att jag oräkneliga gånger kladdat ner mig med färg och satt små outplånliga fingeravtryck på andras egendom.

Förmodligen finns det någon slag straff för ett sådant beteende om man blir påkommen?

På vårt Coop, i vår lilla stad, finns det ett snöre i taket på grönsaksavdelningen. I slutet av snöret finns en rund, svart knopp och på väggen bakom finns en enorm dubbeldörr som förmodligen leder ut till ett lika stort lager.

Jag misstänkte att det fanns ett samband?

I åratal gick jag omvägar runt detta snöre. Bara dess existens inbjöd ju till att jag skulle vilja dra i det och Maken gav mig stränga förhållningsorder .. Ge nu f*n i att pilla på det du inte har med att göra!!

En dag stod jag och Dottern och väntade på Maken som omsorgsfullt valde den ultimata, ekologiska vitlöken .. vilket brukar ta tid. Av en händelse (?) stod vi precis under snöret och jag undrade som vanlig vad som skulle hända om jag drog i det.

Dottern vill INTE veta.

Då kom en man med chefsutseende och utan ytterkläder och gick förbi. Han stannade till, log vänligt och sa .. dra i det så får du se!

FÅR jag det? .. frågade jag överraskat.

Javisst .. sa han och fortsatte vidare i affären .. och då gjorde jag det.

Sakta, ljudligt och majestätiskt öppnades nästan hela väggen och gav full utsikt över lagret där ett par förvånade människor tittade tillbaka på mig och Dottern, som skämdes så hon inte visste vart hon skulle ta vägen.

Maken kom ilande .. vad har du gjort!!!

Men HAN sa att jag fick .. sa jag och sökte med blicken efter chefspersonen som gett mig tillstånd. Bara för att upptäcka att han var lika fullt sysselsatt med att fylla sin kundvagn med varor som alla vi andra.

Det har sina sidor att ha svårigheter med impulskontrollen. Världen är full av mysterier, ojämnheter som kanske kan lossna, knappar som inte anger vad som händer om man trycker på dem, saker som kanske eller kanske inte sitter fast och färg som kanske redan har torkat.

Den städerska som låg bakom "tågstölden" i natt hade kanske kämpat med sin impulskontroll i månader, medan nycklarna retfullt dinglade i tändningslåset på tåget.

Undrar om tåget startar om jag vrider på nyckeln?

Och så gjorde det inte bara det .. utan åkte också iväg, i full fart rakt in i ett bostadshus!

Jag kan mycket lätt sätta in mig själv i det scenariot.

AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, SvD, SvD,

Det finns en bok om katter ..

.. som jag läser om och om igen och skrattar så jag gråter varje gång. Åh vad jag önskar att jag kunde rekommendera den till er.

Men den går bara inte att få tag i .. åtminstone inte på svenska. För er som läser obehindrat på engelska finns den på Bokus .. "Cats in the Belfry" av Doreen Tovey.

Jag kan se att hon gett ut fler böcker och jag kan bara inte begripa varför de inte finns översatta?

Nu har jag ingen aning om ifall jag begår en brottslig handling eller inte när jag lägger ut ett avsnitt ur boken för att ni ska få se vad ni går miste om? Men avsnittet handlar om när Doreen och Charles ska lämna sin siames Sugieh och hennes 4 kattungar på kattpensionat några dagar.

I likhet med min egen siames så förvandlades Sugieh alltid till, Misshandlad, kidnappad och plågad katt som försöker fly och vrålar på hjälp, så fort hon placerades i en bil och nu skulle de resa 6 mil till det speciella siamespensionatet. Veterinären bistod med en lugnande tablett till den ömma modern och så bar det iväg ...

.. "Under resans första tjugo minuter hade vi faktiskt den fullkomliga friden, med en Sugieh som drömmande betraktade de förbiflygande träden över min axel, och från baksätet hördes bara ett dämpat handgemäng. Sedan gick verkningarna över och på en sekund var vi tillbaka i det vanliga tillstånd de här katterna brukade försätta oss i.

Rena upplösningstillståndet. Sugieh for runt, runt i bilen som en vinthund och skrek att hon inte bara hade blivit kidnappad, hon hade också blivit sövd och var fanns hennes dyra barn?

Charles skrek åt mig att jag skulle ta fast henne för allt i världen, annars skulle det sluta med en krock. Kattungarna, som tog livlig del i allt det roliga, tryckte nosarna mot lufthålen i korgen och skrek "Här är vi mams! Här inne!" medan jag skrek mig formligen hes.

Att vi kunde sluta den resan lyckligt förstår jag inte. Vi försökte köra långsamt. Det gjorde ingen annan skillnad än att det gav alla gående bättre möjlighet att stirra på oss.

Vi försökte köra fort - då kastade sig Sugieh hysteriskt under frikopplingspedalen och höll på att ta livet av oss allihop. Vi satte ner henne i kattungekorgen i den tron att ungarna skulle kunna lugna ner henne, och efter femtio meter måste vi stanna bilen och ta upp henne igen innan hon trampade ihjäl dem.

Men vi hade knappt fått ut henne och spänt remmarna om korgen förrän det hördes ett fasansfullt vrål och Salomo sköt ut sitt stora dumma huvud genom ett av lufthålen och satt där som en uppstoppad jakttrofé på en vägg, medan han kippade efter andan och ylade av förskräckelse.

Det var ett fruktansvärt ögonblick. Charles tycktes också ha förlorat besinningen. Han tog ett tigersprång ut ur bilen och slog igen dörren för att Sugieh inte skulle kunna följa efter och så började han frenetiskt att tömma ut innehållet i sina fickor på gräset. När jag frågade vad han gjorde ropade han tillbaka att han letade efter sin pennkniv. Det enda sättet att klara Salomo var att skära loss honom.

"Gör du det" skrek jag tillbaka, "så dödar du honom. Det går inte att få ett hårstrå mellan Salomo och korgen, i alla fall inte pennkniv. Titta bara!"

Jag sträckte ut handen för att visa exakt hur hårt Salomo satt fast - och då bet han mig omedelbart i fingret ända in till benet. Om han hade kraft kvar att göra det, tänkte jag, så hade han kraft att stå ut med vad jag tänkte göra härnäst. Utan omsvep la jag handen rakt på hans lilla nos, blundade och tryckte till. Vi hörde ett slags smackande ljud, och sen slank Salomos huvud tillbaka i säkerhet som korken ur flaskan, men han hann precis med att bita mig i ett finger till för säkerhets skull.

Så körde vi vidare. Dantes Inferno på hjul.

Hålet i korgen igenmurat med en halsduk, jag med handen paketerad i en handduk och Sugieh,, roten och upphovet till eländet, fortfarande rännande runt, runt som en leksakssnurra. I Glastonbury hittade vi en affär som sålde korgar. Vi köpte deras största korg och stängde in henne i den. Nu kunde hon åtminstone inte löpa runt i bilen. Hon förbrukade i stället sin överskottsenergi på att jama ännu högre än förut."

Efter att ha läst det här kanske ni förstår varför jag genast började längta hett och innerligt efter en egen siames .. och ni kanske också förstår varför Maken, lika hett och innerligt, satte sig på tvären i 10 år innan han föll till föga och gav mig en i julklapp?

Något han påstår skedde i ett anfall av total förvirring.

Men om någon kattälskande läsare har tur och hittar ett ex av den här boken så är mitt råd .. köp den till varje pris, och läs den! 

Jag kände en gång ..

.. en pojke som var resultatet av en tillfällig förbindelse. Enda orsaken till att han inte blev en abort var att hans mamma hoppades att hans blotta existens skulle göra förbindelsen livslång och trygg. Det blev den inte .. men den informationen växte han upp med.

Några månader efter hans födelse mötte hans mamma en annan man och blev gravid igen. Den här gången fungerade det hela som det skulle och det enda smolket i glädjebägaren var pojken som borde ha blivit en abort.

Han fick bo hos mormor när hon orkade och hos mamma när hon orkade .. och när båda hade fått nog av honom så fick han bo hos sin moster, som inte heller ville ha honom.

Så fort han kunde sökte han sin hemhörighet hos andra, i andra familjer eller i kompisgäng som bildats av dem som hade likartade liv. Han var totalt gränslös i sin strävan att förtjäna sin plats i gruppen. Det han var bäst på var att stjäla och köra bilar redan innan han fyllt 13 år .. och det är ju en rätt bra inträdesbiljett till den sortens gemenskap.

Det blev fosterhem .. som inte stod ut med hans gränslöshet. Det blev, vad som på den tiden kallades ungdomsvårdskola och i det sammanhanget blev han allas slagpåse och irritationsmoment tack vare sin gränslösa önskan att "få höra till".

En storhelg ryktades det om att han skulle få storstryk när personalstyrkan var låg .. och därför träffades vi för första gången. Maken stod inte ut med att lämna kvar honom när arbetsdagen var slut och helgen stod för dörren .. utan tog med honom till oss som oavlönat hemarbete under helgdagarna.

Och där blev han kvar i några år. Vi kom varandra väldigt nära .. ja, man kan nog säga att jag älskade den grabben som om han hade varit min egen, även om jag då hade varit en väldigt ung mamma. Men alla sveken i hans liv gjorde att han oupphörligen var tvungen att testa hur mycket vi tyckte om honom, var gränsen gick för att vi skulle svika och kasta ut honom .. och den gränsen kom när han fyllt 15 år och blev tagen för stöld.

Innan dess kunde vi hämta honom, lämna tillbaka eller betala, hjälpa till med ursäkterna, leta, hitta och krama och förlåta.

Han straffades, rymde och kom "hem" igen .. men det går inte att backa tiden och börja om, när lagen säger något annat. Vi höll kontakten under många år .. livet gick inte bra, han kunde inte klara av relationer och hans förmåga till tillit var livslångt skadad. Egentligen fick han aldrig en chans att bli den människa han egentligen var.

Hur gick det för honom? Jag vet inte, han slutade höra av sig och jag kan inte hitta honom någonstans.

Vi blev en gång tillfrågade om vi ville ställa upp som sommarföräldrar. Det ville vi inte. Men eftersom fallet var akut och socialsekreteraren vältalig så gick vi med på att ta emot två barn under tre veckor.

Det var en pojke på 8 år och en flicka på 6 år. Flickan hade en resväska med flickiga, rosa, spetsförsedda kläder och pojken hade en plastkasse med en(?) strumpa förutom de två han hade på sig vid ankomsten, ett par extrajeans storlek 12 år där knappen flyttats så långt att de kunde knäppas omlott om man inte drog igen dragkedjan .. plus en urvuxen t-shirt.

Vi behövde inte fråga om båda barnen hade samma pappa. Det var rätt uppenbart vem som lindade sin alldeles egen pappa runt lillfingret och vem som mest var i vägen.

Eftersom vår egen dotter var i samma ålder som flickan, tog det hus i helvete när en diva flyttade in. Det gick så att säga inte smärtfritt.

När den unga damen satte i system att trampa sönder sniglar, kasta sten på hönsen och plåga katterna när ingen såg .. så sa vi naturligtvis ifrån, vilket medförde att de upprörda föräldrarna kom och hämtade älsklingen efter att ha talat med henne i telefonen .. och "glömde" pojken.

Han stannade hela sommarlovet och var en fantastisk kille. Mycket diskret erbjöd vi oss som familjehem .. om det någon gång skulle bli aktuellt.

Nästa sommar ville han tillbaka och det fick han naturligtvis. Vi fick hämta honom själva eftersom familjen inte ville se oss .. och naturligtvis var de inte var hemma när vi kom. I en lägenhet 3 trappor upp utan hiss, öppnade han dörren hängande på kryckor. Han hade brutit benet och ändå lyckats klara sig till skolan själv fram till sommarlovets början.

Benet var felläkt fick vi veta när vi besökte läkare på vår ort, men han fick klara sig ändå tills någon kunde ta hand om honom på hans hemort. Vi ville behålla honom, det sved i hjärtat att se honom halta iväg till socialsekreterarens bil när det var dags att skiljas.

Hur det gick sen? Jag har ingen aning .. tystnadsplikten ligger som ett lock över det, men han fick aldrig komma tillbaka. Familjen tyckte vi var för besvärliga.

Jag hade en gång en ungdomsvän som började med narkotika. Det fanns ingenting att skylla på, han kom från en bra familj,  hade goda förutsättningar, var begåvad och förutspåddes en lysande framtid .. som bara försvann i ett töcken av först hasch, sedan tabletter och slutligen sprutor.

På slutet var han mest inlåst på diverse avdelningar för avgiftning och psykvård. Jag hälsade på honom där och hoppades. När han då och då dök upp igen på fester eller andra träffpunkter var han sig lik första kvarten och sedan var cirkusen igång igen. Han är den enda människa jag sett som injicerat ren sprit .. det måste ha varit livsfarligt, men han överlevde och försvann ut i natten till sina tidigare leverantörer.

Hans föräldrar gjorde allt. Satsade allt de hade, både ekonomiskt och i tid .. men den hjälp han behövde fanns inte att få.

Sist jag såg honom var när han fick sova över hemma hos mig och min väninna och vaknade av att han försökte elda upp min säng. Sedan vågade jag inte vara ensam med honom mer.

Hur gick det för honom? Förmodligen väldigt illa.

Första året vi bodde där vi bor nu hittade vi en gammal tant på julaftonen. Det var nästan 20 grader kallt och hon vankade fram och tillbaka på vägen utanför vårt hus, klädd i kjol, kappa och hatt.

Efter en timme blev vi oroliga och gick ut och frågade om vi kunde hjälpa till. Det kunde vi inte, hon väntade på sin dotter och ville inte komma in och vänta. Efter ytterligare en timme gick vi ut och frågade om vi kunde ringa och höra efter om det blivit något missförstånd?

Jodå, det var ju önskvärt. Men hon visste bara förnamnet på dottern, kunde inte tala om vad hon själv hette, hade ingen handväska vi kunde bett henne titta i .. så det blev liksom lite svårt .. och hon ville inte komma in i värmen.

Vi tog henne i bilen och åkte runt till husen i närområdet och frågade om någon visste vem hon var. Ingen kände igen henne.

Till slut så hittade vi någon som trodde de kände någon som kanske visste och vi fick ett telefonnummer .. och hittade till slut en människa som trodde att det kanske var hennes mormor som borde ha varit i sin pensionärslägenhet flera mil bort.

Det var det också, tack och lov, och efter någon timme kunde vi överlämna ansvaret. Men hon kunde ha frusit ihjäl den julaftonskvällen om ingen hade lagt märke till henne.

Hur gick det sedan för henne?

Det påminde mig om den kvällen när de ringde från sjukhuset där min dementa mamma dagen innan opererats för ett brutet lårben. De kunde inte hitta henne någonstans och kläderna var kvar, med undantag för kappan.

En nyopererad gammal, förvirrad dam var totalt borttappad?

Det tog många ångestfyllda timmar innan vi slutligen kunde hitta henne .. i sitt eget hem. Men hur det är möjligt för en nyopererad gammal dam att barfota, i sjukhusskjorta och kappa och utan kontanter att ta sig fyra mil mitt i vintern .. det har jag fortfarande ingen aning om.

Hur det gick sen? Det var då hon hamnade på den vårdavdelning som hon aldrig mer kom ut från. Egentligen var det den dagen då hennes liv tog slut .. även om det tog ytterligare fem hemska år innan hon fysiskt fick slippa vårdas mer.

Jag känner en äldre kvinna som fick en liten knöl i bröstet. Den skulle lätt opereras bort och redan samma dag fick hon åka hem. Efter några dagar hade hon hög feber, värk och varet flödade ur operationssåret och hjälpsamma grannar hjälpte henne till vårdcentralen där hon fick värktabletter och rådet att vänta till återbesökstiden en vecka senare.

I dag kämpar hon för sitt liv på grund av den blodförgiftning som hon redan då led av.

Hur går det för henne? Ja, vi hoppas på det bästa.

I min bekantskapskrets finns en 40-årig funktionshindrad man som bor på ett gruppboende tillsammans med en annan boende som slår honom så fort h*n kommer åt. Dessutom forslas de i samma buss till samma dagverksamhet varje dag .. där misshandeln forsätter så fort personalen vänder ryggen till.

Ska det vara så? Ja, tydligen .. den som får en plats på ett gruppboende tillhör ju ändå dem som har tur. Och det är möjligt att en daglig misshandel är att föredra i stället för att hitta den vårdande föräldern död och sakna förmåga att påkalla hjälp?

Vi har också haft höns. Det är trevliga djur som har en egen social hierarki, precis som vi .. och om allt fungerar som det ska så lever de i frid och harmoni.

Men avviker någon i beteende eller blir svag, skadad eller sjuk, så blir de gruppens hackobjekt, får stå tillbaka när de andra äter .. jagas, mobbas och plågas. De som inte klarar sig själva ses som störande och icke önskvärda.

Varför sitter jag nu här och skriver om så deprimerande saker som egentligen ingen är intresserad av .. och dessutom höns?

Kanske beror det på att jag hoppas att vi och våra folkvalda politiker ska klara av den kommande tidens påfrestningar utan att bli alltför lika höns i vårt sätt att möta svårigheter!

För att säga något positivt ..

.. så kan jag ju börja med att skriva att Centerpartiet har varit ett föredöme när det gäller en öppen process i valet av partiledare och arbetet med idéprogrammet .. som dessutom är så välskrivet och lättläst att sossarna borde ta det som underlag nästa gång de försöker författa något liknande.

Annie Lööf har visat sig vara stark och stabil när det blåser snålt .. något som jag faktiskt beundrar henne för. Själv hade jag förmodligen förvandlats till en blöt fläck efter att ha hamnat i två sk drev inom loppet av ett år.

Men, jag har läst Centerns förslag till idéprogram .. så vackert och så inspirerande, precis som idéprogram ska vara. Det sägs också tydligt att .. "Det här är Centerpartiets idéprogram som beskriver vår bakgrund, våra värderingar och huvudinriktningen för vår politik.

Idéprogrammets uppgift är att dra upp riktlinjerna för partiets övergripande principiella ståndpunkter...

 ... människors frivilliga insatser och samarbete med andra är ryggraden i samhällskroppen".

Understrykningarna är mina, eftersom jag stannade till och undrade lite?

Det är en omöjlighet att beskriva alla de gånger jag gjorde det under genomläsningen, så jag tar bara ett exempel från avdelningen Välfärd .. för vare sig de vill det eller inte så kommer politikerna till slut att få inse att det är den frågan som ligger högst hos väljarna.

"Centerpartiet anser att den offentligt finansierade välfärden ska vara av hög kvalitet, vila på en humanistisk värdegrund och vara tillgänglig för alla ..

Det offentliga bör fokusera på finansiering och att alla medborgare har tillgång till en välfärd av hög kvalitet. ....

Alla ska kunna se fram emot att en trygg ålderdom med hög livskvalitet. Även alla med fysisk och psykisk funktionsnedsättning eller med missbruksproblem måste få det stöd som behövs. Människor måste ha inflytande över sina egna liv också när det gäller välfärdstjänster. Valfrihet är viktigt för människors känsla av självbestämmande i livets alla skeden."

Visst låter det bra? Visst är det vad vi alla vill höra, eller hur?

Jag för min del formligen älskar den här beskrivningen!

Men då har jag debattinlägget, som Hans Dahlgren, ordförande för Centerpartiets välfärdspolitiska grupp, fick publicerat i DN den 7:e maj förra året, i färskt minne ..

"Grundläggande vård, omsorg och utbildning är en rättighet och ett gemensamt ansvar....

Stigande kostnader kräver förändring. För att hantera de stigande kostnaderna för välfärden måste vi börja ransonera den. 

Det finns olika metoder att ransonera välfärd. Den metod som använts i sjukvården är köer. Forskning visar att det sannolikt är den minst effektiva metoden. En annan metod är att låta avgifterna få större genomslag inom sjukvården, utbildningssystemet och i socialförsäkringarna. En tredje metod är att införa behovsprövning av olika typer av bidrag. En fjärde metod är att styra genom centralt fattade beslut, det vill säga sänka ersättningar eller prioritera hårdare i olika rättigheter i välfärden. Det sannolika är att vi kommer att behöva se en kombination av de fyra."

Och det kändes inte som om det var ett budskap från samma parti precis? Fick inte den ansvarige för Centerns välfärdspolitiska grupp vara med i idéarbetet med välfärden?

Det som skapat mest rubriker runt idéprogrammet .. som uttryckligen anges vara något som beskriver "huvudinriktningen för" Centerns politik är följande två stycken - understrykningarna står jag för ..

"Centerpartiet anser att dagens skolplikt, som utgår från barnets plikt att gå i skolan, bör förändras till en läroplikt så att det i juridisk mening framgår att det är föräldrar och målsmän som har en plikt att se till så att barnen får en fullgod utbildning."

Ett förslag som öppnar för hemundervisning och effektivt sätter stopp för diskussioner om religiösa inslag i undervisningen eftersom det är upp till "föräldrar och målsmän" att dra upp riktlinjerna för hur barnen "får en fullgod utbildning". Hur barnen får det för övrigt med sociala kontakter och tillgång till utomstående vuxna är förmodligen också upp till föräldrar och målsmän?

"Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar."

Bortsett från att det redan nu är tillåtet att leva med hur många människor man vill under äktenskapsliknande former .. så innehåller det här stycket det omtalade månggiftet!

Inser någon hur omfattande lagen måste ändras för att få med allt detta. Både Ärvdabalken och Giftermålsbalken stammar från 1734 så det är ju ett rätt rejält bagage som vi måste göra oss av med om vi helt avskaffar dem.

För att avskaffa äktenskapet helt är nog betydligt bättre än att hålla på och ändra i all oändlighet efter hur olika individer vill leva sina liv tillsammmans. En bröllopsceremoni med tillhörande fest går ju ändå att ha, utan vidhängande lagliga förpliktelser.

I jämlikhetens namn kan vi väl leva tillsammans som fria och självständiga människor utan att behöva registrera oss eller få någon annans välsignelse?

Jag tror inte heller att det längre behövs .. och avskaffar vi äktenskapet och arvsrätten så skapar vi samtidigt fler arbeten för jurister som oupphörligen måste skriva testamenten och samlevnadskontrakt .. och så sparar vi in på rättsväsendets hantering av skilsmässor och arvstvister.

Och det är ju inte så illa. Men var det alldeles nödvändigt att göra den här idén till en del av .. "vår bakgrund, våra värderingar och huvudinriktningen för vår politik"?

Kunde inte någon ha räknat ut att den här "idén" riskerade att klibba fast vid Centern lång tid framöver, även om de ändrar aldrig så mycket?

Jag tyckte mycket om att läsa Centerns förslag till idéprogram. Det var som sagt välformulerat, vackert och trevligt .. men innehållet under ytan skilde sig faktiskt inte mycket från de andra partiernas mindre lättlästa alster eller från Socialdemokraternas tunga, tegelstensliknande deklaration som jag inte ens tror att medlemmarna orkade ta sig igenom.

Alla vill de ha ett fritt samhälle där medborgarna lever jämlikt, solidariskt och demokratiskt i samarbete med varandra. Ett samhälle där alla behövs, där välfungerande välfärd är en självklarhet och företagsamhet är något positivt. Miljön ska värnas, landet ska fungera globalt, infrastrukturen ska förbättras, alla ska få bo, verka och leva var och hur de önskar osv, osv, osv.

Famnen är varm, stor och omfamnande .. i ungefär ett år och åtta månader till, oavsett vilken hemsida du går in på.

DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., AB, AB, AB,