Cancer ..

.. är ett fruktansvärt obehagligt ord. Särskilt när det uttalas i samband med en av de människor du älskar mest.

Cancer finns i många former, även som helt ofarlig, och även som aggressiv är den graderad i minst fem(?) steg, har jag fått lära mig. Men det är rätt meningslös information eftersom den första tanken alltid är – döden.

När en läkare på fullt allvar ställer en cancerdiagnos och förordar omedelbar operation blir livet plötsligt väldig litet. Du lever dag för dag. Ångesten och döden stänger du in i ett eget litet rum för att inte det ska bli någon slags självuppfyllande profetia men på natten drömmer du katastrofdrömmar som hämtar inspiration från andra katastrofområden.

En natt blev den Makalöse Maurice offer för ett stort, hemskt, oidentifierbart odjur som jag bekämpade en hel natt. En annan natt flyttade Maken ihop med en bekant och tömde alla våra bankkonton och lämnade mig ensam kvar i ett halvmöblerat hem och jag vaknade helförbannad och stressad med tusen hämndplaner i huvudet och ytterligare en natt hamnade jag i ett fruktansvärt kaos bestående av ormar, utsvultna, skadade katter och en massa vanvårdade förskolebarn som stal mina skor. Jag vill helst inte veta vad en ”drömtydare” kan tänkas få ut av det.

De senaste månaderna har varit de mest påfrestande och samtidigt de mest vardagliga i våra liv. Det har mest handlat om att gå upp på morgonen och vara som vanligt tills vi kunnat släcka lampan och börja förbereda oss för nästa dag .. och nästa och nästa. Omvärlden och det kommande valåret med alla osanningar och inkonsekvenser framförda av inkompetenta okunniga makthavare har varit fullständigt ointressant.

Vi har varit priviligierade, det inser jag, eftersom vi fått snabb och professionell hjälp, utan att behöva hamna i den offentliga vårdens kösystem. Tiden talade inte för oss och mycket hade kunnat sluta annorlunda i en vårdkö.

Men när det gäller eftervården var vi tvungna att vända oss till vår egen vårdcentral och där blev det tydligt hur svårjobbat och illa organiserat systemet egentligen är.

Allt du behöver får du gratis, det är ju fantastiskt. Men eftersom det tar en vecka att få det som du behöver NU eller helst i går, så blir det faktiskt lite ohändigt. Finns det du behöver på en annan vårdcentral i samma stad är det i alla fall omöjligt att få hjälp, eftersom du inte ”är listad där” och ringer du till hjälpmedelscentralen för att få information om vad som fungerar bäst i den situation du befinner dig i, kan du ha oturen att få tala med en människa som enbart talar med den på din vårdcentral som rekommenderat dig att ringa dit och på apoteken finns inget .. eftersom det är gratis på vårdcentralen.

Första veckorna efter Makens operation var ett helvete. Sedan vande vi oss och hittade på egna lösningar allt eftersom.

Men livet har varit satt på sparlåga, det märks inte minst på den här bloggen.

I går var den dagen som vi absolut inte talade om. Dagen då provsvaren skulle redovisas och dörren till framtiden, och en kanske helt ny värld, skulle öppnas.

Jag kan inte beskriva den ångest jag kände och förmodligen har känt länge, eftersom jag tappat ca 6 kg under den här tiden. Kilon som jag faktiskt inte har råd att vara utan.

Och så var allt bra? Alla prover var fantastiska, det fanns inga tecken på spridning, inga andra orosmoln och ingen återbesökstid behövdes förrän efter ett år .. för säkerhets skull?

Kan det inte möjligen vara fel på proverna .. undrade jag, som gärna vill gardera mig mot överraskningar. Men det kunde det inte, det var det inte och det skulle jag genast slå ur tankarna.

Om jag någon gång måste dö i cancer så blir det alltså av en annan sort … sa Maken lite chockat och fick svaret att så var det .. och jag kände det nästan som om jag tappade ytterligare 6 kilo ren ångest.

Livet kan vara hemskt och obarmhärtigt ibland .. men just nu känns det rätt bra att leva.

En valrörelse för rädda väljare?

För nästan exakt 8 år sedan började jag skriva på den här bloggen. Då som nu var det starten på ett valår och eftersom jag samlat valåren under etiketterna valet 2010, valet 2014 och valet 2018 är det inte särskilt svårt att gå tillbaka och se vad jag själv tyckte och vad de olika partierna lovade.

Det var intressant läsning eftersom jag klart och tydligt kan se skillnaden mellan vad jag tänkte och tyckte då jämfört med i dag och hur sorglöst jag skrev saker som jag aldrig i livet skulle skriva i dag.

Då behövde jag bloggen för att få kontakt med andra människor som tänkte som jag, eftersom ingen i min egen bekantskaps- och umgängeskrets var intresserad av att diskutera politik eller samhällsfrågor. Jag sågs lite som något av en ”party chrasher” .. Varför oroa sig, vi levde ju i den tryggaste tillvaro man kunde tänka sig?

I dag pratar ingen om någonting annat.

Man skulle kunna säga, att om det är något som den sk Samarbetsregeringen har lyckats med så är det att lägga en grå filt av oro (= ängslan, upprördhet, rädsla, olust, disharmoni, bekymmer, fruktan, stress, missnöje), vanmakt (= maktlöshet, svaghet, oförmåga, hjälplöshet, frustration) och desperation (förtvivlan, hopplöshet, misströstan; ursinne, raseri) över stora delar av väljarkåren.

Följer jag samhällsdebatten på sociala medier är det rädsla jag ser. Agressiva människor som är livrädda för miljökatastrofer, sverigedemokrater, nazister, socialister, islamister, kommunister, centerpartister, skattesänkningar, skattehöjningar, miljöpartister, Donald Trump, högerpropaganda (falsk), moderater, vänsterpropaganda (falsk), socialdemokrater, Stefan Löfven, Hanif Bali, utvisningar, invandring, polisbrist, vårdens, omsorgens och skolans sammanbrott, Margot Wallström, Ryssland, flyktingströmmens outtalade ”utmaningar”, rasism, kriminalitet, dödligt våld, brutala våldtäkter, samhällets och välfärdens sönderfall osv osv .. och alla klamrar sig krampaktigt fast vid sina egna meningsfränder, instängda i sina egna katastrofområden och attackerar våldsamt dem som ifrågasätter eller vill ha ett mer nyanserat samtal.

I min värld finns det inget farligare än en rädd människa och Stefan Löfvens handlingsförlamade regering har i sanning lyckats skrämma upp de flesta.

I dag är det .. till skillnad från för åtta år sedan .. lättare att samtala med verkliga människor i vardagen än att försöka få kontakt med okända oliktänkande som är villiga att samtala förutsättningslöst på nätet. En enda illa vald eller formulerad mening, som kan läsas och misstolkas av någon som har makten att åberopa tolkningsföreträde, kan faktiskt förstöra en människas hela liv om det vill sig illa.

Vi har åtta partier i riksdagen. Sju av dem deklarerar högt och tydligt att de under inga förhållanden kommer att samarbeta med det åttonde .. i någon som helst fråga. En taktik som de framgångsrikt(?) praktiserat i de två tidigare valrörelserna??

Trots detta kan vi läsa, i en undersökning som Aftonbladet/Inizio har gjort, att Sverigedemokraterna äger flest sakfrågor av riksdagspartierna. De tillfrågade litade mest på SD när det gällde Invandringsfrågor, Äldreomsorgen och Försvaret och så gott som lika mycket som på sossarna när det gällde Sjukvården.

Du behöver inte vara kärnfysiker eller raketforskare för att se vilken väljargrupp som sakta men säkert söker tryggheten hos Jimmie Åkesson.

Det verkar som att Stefan Löfven har lyckats med konststycket att skrämma bort partiets forna kärnväljare på mindre än en mandatperiod. De som nu närmar sig pensionsdagen eller redan har nått dit, i förvissning om att de har betalat för en framtid med en ”rejäl pension”, ”världens bästa sjukvård”, ”en värdig äldreomsorg” och en i övrigt trygg tillvaro .. de har nu börjat förstå vad det är som väntar i stället.

klockan 23.37 uppmärksammar jag helt plötsligt att Aftonbladet/Inizioundersökningen är ett helt år gammal. Där ser man värdet av att dubbelkolla ALLT som kommer att publiceras i sociala medier från och med nu och fram till valet. Men av debattklimatet på gräsrotsnivå att döma så tror jag inte att det senaste året har gjort någon nämnvärd skillnad.

 Skyll inte vår dåliga ekonomi på de äldre./GP

Pussyhats, festivaltafsande, sexuella trakasserier, våldtäkter, brutala gruppvåldtäkter ..

.. samtyckeslag, en ny jämställdhetsmyndighet, hedersvåld, månggifte, barnäktenskap, nedlagda våldtäktsanmälningar, störta patriarkatet, hata vita, medelålders, heterosexuella män, rör inte min flyktingpojke, rädsla, oro, otrygghet och ångest .. och slutligen exploderade #metoo-vittnesmålen och de feministiska männen föll som käglor, något som till slut fick vår samarbetsregering att reagera och uttala sig med en röst .. detta är oacceptabelt! Så här kan vi inte ha det!

Det är inte svårt att se vad som dominerat samtalen på gräsrotsnivå under 2017, till skillnad från de offentliga samtalen som mest verkar ha gått ut på att få tyst på alla som har en avvikande uppfattning?

Det är inte heller svårt att ana varför samarbetsregeringen redan tidigt såg till att gränserna för sjukskrivning pga psykisk ohälsa stramades åt?

Jag sitter och skissar lite planlöst medan jag förgäves försöker hitta något roligt, hoppingivande eller inspirerande att skriva om som avslutning på året.

Det är inte helt lätt och ska jag vara ärlig så känns det inte längre helt bekvämt att skriva fritt och spontant om det jag tänker eller funderar över. Men jag kan konstatera att jag inte är ensam om att ha svårt att förmedla en positiv framtidssyn.

Ta  den där .. säger Maken och pekar på en bild som jag förgäves försökt färglägga i någon icke-kränkningsframkallande färg. Den är inspirerad av Carl Fredriks Reuterswärds skulptur, Non-Violence, Me too-debatten och, nu senast, kyrkans mässa Fräls oss från patriarkatet .. men med ett helt annat grundmotiv.

Det kan jag väl inte .. säger jag. Då blir jag helt säkert blockerad, avstängd, anmäld eller drabbad av hemskheter jag aldrig tidigare har kunnat drömma om.

Fegis .. säger han. Se det som en gåva till dina läsare. En symbol för år 2017, en mindfulness-bild som dina kreativa läsare kan kopiera och färglägga på ett personligt sätt?

Och vem vill vara en fegis?

Det ärliga svaret är att jag inte alls har något emot det. Men i alla fall? Ja, jag gör det ändå!

Och så hoppas jag att Maken inte lurat ut mig på för djupt vatten, när det enda jag ville var att önska alla ett verkligt ..

Årets nyord - Sanna Rayman

Socialdemokraterna och Aftonbladet.

Jag har delat varje dag av mitt vuxna liv med en hel, halv eller ¾-dels Border Collie.

En Border Collie är tillgiven, lojal, nördig, rastlös och ständigt i behov av stimulans eller sysselsättning. Det finns ingen som kan vara så tydligt uttråkad som en Border Collie, ingen som kan bli så våldsamt entusiastisk vid minsta lilla uppmuntran och ingen som kan vara så maniskt fokuserad på de mest konstiga saker.

Ge en Border Collie lite kärlek och bekräftelse och h*n är din vän för evigt. Kasta en boll hundra gånger och h*n kommer utmattad tillbaka, beredd att hämta den för hundraförsta gången. Border Collien är en hund som följer dig i vått och torrt utan att ifrågasätta varför .. om du lever upp till de krav som en Border Collie ställer på sin människa.

Det finns nog ingen annan hundras som är så lik mig själv som en Border Collie.

Men, egentligen är en Border Collie en vallhund som bör få utlopp för sina nedärvda instinkter. Det har många sagt till mig under årens lopp och en gång bestämde jag mig faktiskt för att leva upp till kraven.

Jag och min dåvarande livskamrat Bessy anmälde oss alltså till en vallningskurs.

Den första lektionen var det ett tiotal hundar som samlandes med vidhängande ägare och vi fick i uppdrag att lära oss kommandona Hit, Framåt, Höger, Vänster och Stanna.

Sedan fick vi åka hem och träna .. utan får. Det var hur lätt som helst och när vi sedan fick öva i grupp var vi precis lika duktiga som alla andra. Självförtroendet var på topp den stora dagen då vi skulle omsätta våra nyvunna färdigheter i praktiken.

Alla hundarna darrade av förväntan när de fick syn på de femton rutinerade vallningsobjekten.

Alla utom min som tryckte sig mot mitt ben medan hon kastade misstänksamma blickar på fårskocken.

En efter en kallades ägare och hund fram för en kortare provvallning. Det gick hyfsat bra för de flesta, ingen hade ju gjort detta tidigare så kraven var ju inte så höga.

Så var det vår tur. Hunden skulle placeras bakom fåren med kommandot LIGG.

Det gick alldeles utmärkt.

Själv placerade jag mig framför fåren och skulle sedan med kommandot SAKTA FRAMÅT, lugnt och behärskat promenera över gärdet med hela fårskocken mellan mig och den vallande hunden.

Där var det något som inte riktigt fungerade?

Bara tanken på att vara alldeles ensam bakom en hög opålitliga får fick min hund att totalt tappa fattningen. Så i stället för en lugn promenad .. sakta framåt .. sprang hon i full fart genom flocken för att få kontakt med mig. Det i sin tur medförde att jag i panik flydde med femton får och en livrädd hund i hasorna.

Det var mycket uppskattat av de övriga deltagarna. En del påstod till och med att de aldrig tidigare haft så roligt. Det var inte riktigt så jag upplevde det hela om jag ska vara ärlig.

Vi gjorde några försök till men det fungerade bara om vi båda arbetade tillsammans. Det vill säga, om jag också var bakom fåren och följde min egna kommandon.

Vi tyckte inte att det var så nödvändigt med vallning efter det. Vi tyckte båda att vi var fina och duktiga ändå.

Nu undrar väl vän av ordning vad Socialdemokraterna och Aftonbladet har med det här att göra?

Och det kanske är långsökt, men när jag läser Anders Lindbergs och Karin Petterssons senaste ledarkrönikor på Aftonbladet är det mina erfarenheter från vallningskursen som är det första jag tänker på.

Planen som Socialdemokraterna och Aftonbladet verkar ha fungerar väl ungefär som fåraherden och vallhunden i valrörelsen. Den ena ger kommandon som den andre ska utföra för att fårskocken .. väljarna .. ska gå åt rätt håll och hamna i rätt fålla.

Men vallningen verkar vara lika amatörmässigt misslyckad som den jag och min Border Collie levererade i fårhagen.

Ingen leder och ingen följer och fåren går vilset och förvirrat hit och dit medan åskådarna viker sig dubbla av skratt över de famlande, fumlande ansträngningarna.

Men vem är herden och vem är hunden? Det verkar lite oklart, men det gjorde det kanske för fåren som vallades av mig och min hund också?

Kanske kan dessa Border Collie regler ge en viss vägledning?

Ytterligare en jul att minnas?

Så är ännu en julhelg avklarad. Eftersom vi i vår familj nästan kan sägas ha en tradition av julkatastrofer så är det alltid med en viss spänning vi nalkas dagen J. Men kan väl hända under bara tre dagar efter så många år av träning?

Julaftonen avlöpte programenlig, bortsett från att personen som styckade julegrisen förmodligen hade gått loss på julspriten något lite för tidigt. ”Men annars” .. som är dotterns favorituttryck när livet trasslar till sig .. så var det en fantastiskt skön och avspänd dag.

Juldagen följde troget julaftonen i spåren och då är det väl inte så konstigt att man slappnar av och är lite oförberedd när annandagen börjar med ett telefonsamtal som med 20 minuters varsel vänder upp och ner på hela dygnet.

”Men annars”, gick det ju ändå … man är väl flexibel och kan tänka om och omplanera planerna som inte gick som planerat, tänkte vi.

Och så fick vi raskt planera om omplaneringen efter att ha ertappat Rackarkotten tuggande på en råttgiftsautomat som var totalt tömd på råttgift!!

Hur i helvete har hon kunnat få tag på den!! .. frågade jag geniet som jag är gift med, och det visade sig att han hade haft hunden med sig när han fyllde på automaten som han placerat på ett ”garanterat säkert ställe”.

Jag fick slänga mig i bilen med hund och råttgiftsförpackning och köra 10 mil kryssande fram och tillbaka i hemvändarköerna mot huvudstaden. Det gick på trekvart och det var en resa som jag inte rekommenderar någon.

Det fanns inget motgift (!) men tack och lov så kom vi så snabbt att det mesta gick att få ur henne med hjälp av en spruta med ett kräkningsframkallande ämne. Det var en brutal metod som jag inte avundades henne och eftersom det fanns risk att giftet kunde ha tagits upp av kroppen så fick hon stanna ett dygn för observation.

Det blev en kostsam historia men nu ligger hon på ”sin” plats i min säng och hoppas att jag ska välja att sova på hennes plats på golvet i natt.

Och jag, jag är så tacksam över att hon lever att jag nästan gör ett undantag och gör det.

För tänk om jag inte sett vad hon höll på med. Tänk om vi inte märkt det förrän det var för sent .. då hade hon inte överlevt. Vi HAR talat mycket allvarligt om det nu efteråt, och nu är det garanterat säkert att det från och med nu inte finns .. och aldrig mer kommer att finnas .. något råttgift i närheten av vårt hus.

Jag börjar bli mer och mer övertygad om att julen borde förses med någon slags varningstext.

En verkligt God Jul önskar jag alla ..

.. som satt guldkant på mitt vardagsliv, genom att läsa och lämna roliga, tänkvärda och intressanta kommentarer.

Jag önskar att jag kunde slå in en liten julklapp till var och en av er, men eftersom det är omöjligt så nöjer jag mig med att ge er en liten favoritdikt av Caj Lundgren (Kajenn), som väl illustrerar en av de ”utmaningar” som gör just den här julen särskilt minnesvärd.

Natt med katt

Den katt jag bor hos är ett djur

som saknar vanlig sängkultur.

Tvärs över mina båda ben

förvandlar han sig till en sten.

Går i bivack på vänster arm,

övernaturligt tung och varm.

Man får en boa om sin hals

och sover inte mycket alls.

Belamrad med ett pälsklätt klot

insomnar dock min högra fot.

Av detta har jag lärt mig att

jag är en möbel för min katt.

Finansminister Magdalena Anderssons åsikt att ..

.. asylsökande bör söka sig till andra länder är inte regeringens åsikt, säger utbildningsminister Gustav Fridolin.

Vilket gör att jag som medborgare undrar vem som för regeringens talan när statsministern redan uttryckt sitt klara och tydliga ställningstagande när det gäller integrationsfrågor .. det mesta är inte okej utan oacceptabelt eller helt oacceptabelt och som helhet duger det helt enkelt inte.

Har vi en regering med två styrande ministrar eller två regeringar med varsin styrande minister .. samlade under en statsminister som så stadigt ”sitter på styråran” att regeringsskeppet blir omöjligt att styra åt något håll?

”Hon får stå för sin syn, jag står för min syn” .. säger Gustav Fridolin, med hänvisning till finansministern, vilket gör att jag börjar misstänka att han och hans parti har fått frikort att leka regering hur som helst när det gäller asyl- och integrationsfrågor?

Tänk om alla skulle säga som Magdalena Anderssons del av regeringen, då skulle det snart inte finnas någon fristad kvar för dem som verkligen behöver fly!! .. menar utbildningsminister Fridolin, som förmodligen filar på ett förslag som kan göra att vi kan härbärgera världens asylsökande i de svenska skolorna under den tid som de ändå står tomma.

Maten till uppehället har hans regering redan delvis löst genom att ge livsmedelshandlarna i uppdrag att ombesörja att allt matsvinn hamnar i verksamheter där det gör som störst nytta.

WTF,