Surrealism ..

.. är en riktning inom modernistisk konst, litteratur och filosofi som uppstod i Frankrike på 1920-talet och sedan snabbt spred sig över västvärlden.

                     

Riktningens grundare och främste teoretiker André Breton definierade 1924 surrealismen som .. "ren psykisk automatism genom vilken man i tal, skrift eller på annat sätt avser att uttrycka tankens verkliga funktion. En tankens diktamen befriad från varje förnuftsmässig kontroll och från varje estetisk eller moralisk beräkning".

Surrealismen vill, i stället för att för att förhålla sig till verkligheten, låta slumpen inverka på skapandet, vilket tolkades så här av Comte de Lautréamont redan på 1800-talet ..

"Skönt är det oväntade mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett operationsbord" .. vilket osökt får mig att tänka på mötet mellan vårt lands statsminister och journalisten från Financial Times när vårt lands ledare öppet förklarade att han upplevde kontakten med sina medborgare som surrealistisk och overklig .. därför att landets befolkning gav uttryck för att de upplevde sin regering som surrealistisk och overklig?

Mötet mellan upplevd verklighet och levd verklighet verkar vara lika skönt surrealistiskt och slumpmässigt som det oväntade mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett operationsbord?

 

När en av landets största tidningar publicerade en hyllningskrönika över regeringens budget .. OM det blir som regeringen TROR så KAN det fungera, typ .. illustrerad med en surrealistisk bild av "den älskade finansministern" .. då upplevde jag det som både "En tankens diktamen befriad från varje förnuftsmässig kontroll och från varje estetisk eller moralisk beräkning" .. och att det är fullt möjligt att slumpmässigt skapa vilka illusioner som helst av vad som helst om man låter förnuftet stå tillbaka för att tillåta en frigörelse av ett undermedvetet bildspråk.

Stefan Löfvens sätt att förhålla sig till sin bostadsministers ovilja att syssla med bostadspolitik för att i stället använda tiden till egna aktiviteter tillsammans med vänner som han inte känner igen, fick mig att känna en lätt overklighetskänsla, men när jag läser AliceTeodorecus ord om att "det paradoxalt nog, de konflikträdda som skapar flest konflikter som de sedan bekvämt överlämnar åt någon annan att hantera", så blev jag ungefär lika uppgiven som Fredrik Antonsson i blogginlägget "Den ljusnande framtid är vår".

För kan en konflikträdd ledare leda någonting överhuvudtaget?

Jag har alltid varit medveten om att livet kan förändras snabbare är förväntat och dessutom åt ett helt oförväntat håll. Jag har upplevt det, tappat taget och rest mig igen. Men om det handlar om ett helt land och hela dess befolkning? Då handlar det nästan om en katastrof i stil med Estonia, där de med sämst förutsättningar följde fartyget ner i djupet.

Det handlar inte om pengar som Stefan Löfven tror. Det handlar om tillit, förtroende, trygghet, frihet och den milda form av lycklig galenskap som är grunden för alla former av kreativitet, uppfinningsrikedom, utveckling och egen företagsamhet.

Just nu ligger det som en död hand över landet .. eller är det ett bakrus förorsakat av för mycket av den Svenska Modellen?

Var är humorn, skratten, toleransen, nyfikenheten och öppenheten? Det som finns är bara humor som förnedrar någon annan, hånskratt, intolerans och ett totalt ointresse för allt som händer utanför den egna lilla enögda gruppen som ses som den enda form av öppenhet som kan godkännas.

Och det värsta är att jag känner att det börjar växa någonting inom mig som jag instinktivt vet är fel, destruktivt och inte leder till någonting bra.

Det var länge sedan jag drack mig berusad .. men jag minns känslan dagen efter kvällen före som envisades med att bjuda på minnesglimtar av sådant som jag minst av allt ville komma ihåg.

Och när jag rensar i lådorna i min uråldriga sekretär som Maken hatar .. så hittar jag en kopia som jag tagit på en "dikt" som fanns i en personakt på det fängelse där jag arbetade för hundra år sedan.

Det är inget storverk men beskriver känslan av att ha varit på topp och hamnat på botten och ungefär så känner jag det nu. Förut kunde och ville jag göra ALLT, jag hade hopp, såg möjligheter, kände mig trygg och litade på det samhällskontrakt jag inbillade mig att jag hade. Nu känns det lite grand som ..

"Ett bakrus på yttersta dagen"

Jag var full i går .. jag var lössläppt och yster

- i dag är jag nykter, modfälld och dyster.

I går fick jag gästa lasternas brunn - i dag är jag härsken och torr i min mun.

Jag var lycklig i går .. jag stod mitt i ljuset.

En gloria fick jag kring pannan av ruset.

Jag var stor i går .. i dag är jag liten.

Jag blev jätte i går .. med tillhjälp av spriten.

Jag var kär i går .. det var stämning och vekhet

- i dag är det eftertankens kranka blekhet.

I går höll jag brandtal för sanning och rätt

- i dag vill jag spy i en vattenklosett.

Jag var kung i går .. i dag är jag slaven.

Med ångest i hjärtat jag tänker på graven.

Jag känner mig redan på tre alnars djup

- men ska världen förgås, vill jag först ha en sup.

Den näst sista da´n är nog människan dragen

- och kommer i bakrus på yttersta dagen.

Bubbavel, Motpol, Mårtenssons meningar,

Folkbladet, SvD/Vänta med champagnen, Nyheter i dag,

Marcus Birro åt lunch ..

 .. med Mattias Karlsson och Linus Bylund och förlorade nästan allt i det följande drevet. En lynchmobb bestående av landets självutnämnda vänsterelit gjorde sitt bästa för att driva honom till självmordets rand .. och när han sedan slutade försvara sig kröp de ner under de stenar de krälat fram under och raderade de värsta påhoppen. För tänk om de hade lyckats .. det var ingen villig att ta ansvar för.

Markus Uvell åt trots det middag med Linus Bylund och förlorade helt följdriktigt sitt jobb som Sverigechef på lobbyföretaget KREAB och drog på sig ett twitterdrev från vänsterkanten.

Nu har Mehmet Kaplan fångats på bild när han äter middag tillsammans med företrädare för högerextrema, fascistiska gruppen Grå Vargarna och Barbaros Leylani, vice ordförande i Turkiska Riksförbundet som nyligen fick avgå efter att han kallat armenier för hundar – och ropat ut över Sergels torg att blodet ska flyta.

Bostadsministern anser inte att han är ansvarig för i vilka sammanhang han hamnar när han blir bjuden på middag, vilket osökt får mig att tänka på Björn Rosengren som, i egenskap av TCO-ordförande, lät förbundets medlemmar betala porrklubbsbesök på Tabu  den 3 september 1991. 

Efter nästan en timme och två notor på 19 800 och 35 800 kr hade han ännu inte förstått att han befann sig på en porrklubb och hans sällskap försvarade sig med .. "det var så rökigt att vi inte såg var vi var".  Rosengren själv trodde att han skrev på notor på 198 och 358 kr. Champagnen trodde han var ”vin av något slag.” Han tvingades förvisso avgå när skandalen växte, men det hindrade inte en fortsatt karriär. Han blev ju sedermera minister och det vet ju alla att en minister inte är ansvarig för i vilka sammanhang han hamnar i när han blir bjuden eller bjuder på middag.

Dessutom så anser bostadsministerns pressekreterare att Barbaros Leylani och den högerextremistiska och fascistiska gruppen Grå Vargarna är fullt jämförbara med Bert Karlsson som inte direkt verkar uppskatta liknelsen?

Kommer vi nu äntligen att få se Mehmet Kaplan lämna sin ministerpost?

Nej knappast, Stefan Löfven är alldeles för svag och Miljöpartiet godkänner, accepterar och säljer ut sig till precis vad som helst bara de får behålla sina ministerposter och Grön Ungdom ställer sig helhjärtat bakom Mehmet Kaplan med hjälp av ungdomsspråkröret Hanna Lidström som twittrar följande förklaring ..

Jag grämer mig verkligen över att jag själv inte kom på den förklaringen och ursäkten när hyenorna slet som värst i Marcus Birro och Markus Uvell.

Cornucopia, WTF, Marcus Birro,

Expr., Jonas Gardell/Expr., Özz Nujen/Expr., SvD, Erik Helmersson/DN, Dagens Samhälle,

Löfven är frustrerad över väljarnas oro ..

.. kan vi läsa på tidningssidorna i dag. Han är inte bara frustrerad utan tycker också att hanteringen av det stora antalet flyktingar och migranter har varit "overklig" eller rent av "surrealistisk", och det kan väl vi som inte varit ansvariga hålla med om, eller hur?

"Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll", säger han förvånat och uppgivet i en intervju med Financial Times. "Positiva faktorer som kraftig tillväxt och sjunkande arbetslöshet har överskuggats av flyktingsituationen".

Nu KAN det ju vara så att väljarnas oro beror på regeringens brist på oro över det som väljarna upplever som en surrealistisk situation?

Möjligen kan väljarna se det som att den "kraftiga tillväxten" beror på en kraftigt ökad offentliga konsumtion samt ett lika stort behovet av anställda på både Migrationsverket, asylboenden, HVB-hem och vaktbolag, som uppstått i samband med den "surrealistiskt" hanterade flyktingkrisen?

Flyktingindustrin som härbärgerar och föder de hundratusentals asylsökande är bland de  mest lönsamma företagen i landet? Så lönsamma att Magdalena Andersson måste låna mer än någon annan finansminister för att de ska kunna höja landets tillväxt.

Och hur har de positiva faktorerna kraftig tillväxt och sjunkande arbetslöshet gynnat väljarna?

"Siffrorna som går åt rätt håll" gör inte att bristen på tandläkare, vårdplatser och sjukvårdspersonal visar några tecken på att minska, snarare tvärtom. Det råder kaos på storstädernas akutmottagningarna och ett av dem gick nyligen ut på twitter(!) och uppmanade patienterna att hålla sig därifrån om det var möjligt. Skolans problem med våld, rädsla och sexuella trakasserier ökar lika mycket som resultaten sjunker. Äldrevården har knappast blivit bättre, snarare sämre och antalet lediga platser på äldreboenden eller servicehem kan lätt räknas på ena handens fingrar i en medelstor kommun där de få platser som finns handlar om tillsyn i livets slutskede. Arbetsvillkoren för hemtjänstpersonal och kvaliteten på det som de tvingas servera de äldre har passerat anständighetens gräns.

Socialsekreterare, poliser, lärare .. är också något som lyser med sin frånvaro trots den kraftiga tillväxten och det ökande behovet.

Bristen på bostäder .. både för nyanlända, unga eller den personal som svenska företag måste ha för att kunna utvecklas .. är ett problem där regeringen, trots den kraftiga tillväxten och de rättpekande siffrorna, ännu inte ens lyckats hitta mattan som bostadsministern använt för att sopa bristen på idéer under .. och med hjälp av "den svenska modellen" står arbetet på de byggen som redan borde ha varit klara utan svensk byråkrati och myndighetskrångel, helt stilla.

Och så var det jobben? De ska tydligen landets ministrar hitta någonstans inom den Offentliga Ofantliga Sektorn? Skattefinansierade arbeten som ska ge nya friska skattepengar till finansministern så hon kan betala av landets skulder "krona för krona"?

Stefan Löfven är frustrerad över väljarnas oro och begriper inte alls varför de tycker "att allt går åt fel håll"?

Men mellan den pappersverklighet som Stefan Löfven och hans regering verkar tro på och den verklighet som allmänheten verkligen lever i, verkar det finnas en milsvid avgrund som i alla fall jag upplever som både frustrerande och surrealistisk.

Eller som Fredrik Antonsson skriver .. verklighetens folk möter overklighetens regering.

I Otakt, Ingångsvärden,

Expr., Expr., SvD, Hanne Kjöller/DN, SvD, SvD,

Ååhh ..

.. så lite det behövs för att sätta guldkant på en hel dag!

Varje dag efter lunch går Maken, jag och Rackarkotten en långpromenad i omgivningarna och nu när det är vår är det en extra bonus som vi som landsortsbor har. Det kvittrar, knoppas, växer och naturen ändrar skepnad från dag till dag. Den här tiden på året är det skönt att leva långt från asfalt, betong och stadspuls.

Ni har ingen aning om vad ni ser på bilden ovanför, eller hur?

Men jag vet att de små svarta prickarna som syns mellan träden är 4 stycken väldigt små vildsvinsungar. Inte större än spargrisar, som Maken uttryckte det.

Fast då ska man nog ha en väldigt stor spargris. Men inte mycket större än en stor katt var de .. enligt min uppfattning.

Nu var vi av förklarliga skäl inte särskilt sugna på att stanna och diskutera den saken. Vi upptäckte smånassarna när vi var alldeles för nära för att det skulle kännas bekvämt att stanna. För mamma Vildsvin befann sig förmodligen i närheten och om vi ställt oss så nära med hund och allt hade jag blivit förvånad om hon inte talat om att vi var på alldeles fel plats.

Så vi gick lugnt och stilla tillbaka åt det håll vi kom ifrån .. och sedan tog vi den här helt misslyckade bilden.

Men jag VET att de var hur jättegulliga som helst och de minsta vildsvinsbabysar jag någonsin sett.

Och att få se dem så nära var nästan som att vinna någon slags utmärkelse!

Är Borgerlig Framtid partiet som gör framtiden möjlig?

Vi har åtta partier i vår riksdag. Sju av dem talar inte med det åttonde, två partier försöker regera landet samtidigt som de motarbetar varandra och försöker förhålla sig till det tredje.

Det går inget vidare, tycker jag.

Fyra partier ingick i en Allians som samarbetade på ett sätt som fungerade under en tid .. men det samarbetet tillhör det förflutna och kommer nog aldrig mer igen. En känd person har sagt "Jag är intresserad av framtiden, för där ska jag tillbringa resten av mitt liv" .. och det är kanske resten av mitt liv det handlar om när jag går till val 2018?                

Inte för att jag tänker dö efter valet, utan för att det finns en gräns för hur vanskött ett företag eller land kan bli utan att det tar varaktig skada av det .. det är något som jag ständigt kommer att ha i tankarna de närmaste 880 dagarna.

Den regering vi har letar efter lösningar i den Svenska Modellen. En modell som var ny och fräsch på 50/60-talen men som nu hindrar företag från att överleva och människor från att själva bestämma över sina liv. Det finns kloka ord om det också .. "en nation är dömd att gå under om den söker sin framtid i det förflutna" och  "vi skall använda det förflutna som en språngbräda, inte som en (s)offa". Parentesen är mitt eget bidrag, jag kunde bara inte låta bli.

Förra valet visste jag bara en sak .. jag kunde inte låta bli att rösta. Men på vad?

Resultatet vi ser i dag kom inte som en överraskning och var heller inget ett alternativ, att visa mitt missnöje genom att rösta på Sverigedemokraterna var oerhört frestande men min hemhörighet är någon annanstans. Men var?

Alliansen kändes som det enda alternativet, men vilket parti? För Alliansen var ingen valmöjlighet, och jag saknade helt förtroende för de enskilda partierna och partiledarna. Så jag valde den fråga som stod mitt hjärta närmast, satte mitt hopp till det parti som hade den högt på sin agenda och lade tveksamt och motvilligt min röst på en fjärdedels Allians .. Folkpartiet .. och ångrade mig innan jag kom hem.

I dag finns inte Alliansen, även om det framställs så. Moderaterna samarbetar/samtalar som bekant inte med vem som helst, KD sjunger på sista versen om inte ett under sker, Folkpartiet blev Liberalerna och vacklar med utsträckta händer mellan vänster och höger, Centerpartiet står så långt ifrån Moderaterna att avståndet inte går att överbygga, samtidigt som de närmar sig Miljöpartiet på ett oroväckande kärleksfullt sätt .. åtminstone när det gäller visioner.

Och vi vet ju alla hur det gick med Miljöpartiets vackra löften och stora visioner, eller hur?

Vi har två plus ett partier som styr landet på ett sätt som majoriteten av väljarna anser vara skadligt för landet. Vi har fem oppositionspartier, men bara två som verkligen, verkligen vill ha regeringsmakten så snart som möjligt och ett av dem är så litet att det nästan inte finns och det andra vill inget annat parti samtala eller samarbeta med. Framtiden ser så att säga inte särskilt ljus ut .. även om regeringen faller inom 882 dagar.

Eller som Finn Bengtsson(M) desperat skriver på twitter .. "Var är alliansen? Var är vår gemensamma budget? Faller regeringen på eget grepp. Var är vi då?"

Jag läser en debattartikel i SvD, undertecknad av Anders Königsson och Josefin Utas, från Borgerlig Framtid .. och jag tycker om det jag läser. Redan tidigare har jag läst in mig på Borgerlig Framtids hemsida och eftersom vi i vår familj är engagerade och sitter på en del kunnande inom ett politikerområde så har jag kontaktat partiet för att få del av partiets politik inom detta område. Men jag har full förståelse för att ett nytt parti inte har alla svar inom alla områden och är tacksam för ett trevligt och snabbt svar.

Det är ju ändå mer förtroendeingivande när någon ber att få återkomma än en skur av floskler och klyschor utan innehåll.

Men jag har tappat förtroendet för politiken. Om jag engagerar mig i ett nytt parti vad är det som säger att det inte blir samma resultat som alla andra gånger som jag närmat mig politiken med ett brinnande engagemang?

Blir det inte det gamla vanliga med en partiledning som levererar färdiga åsikter som medlemmarna måste framföra som sina egna och kaffekokning, informationsbroschyrsutdelning och utfrysning för den olydige?

Är Borgerlig Framtid det parti som jag har längtat efter eller bara en ny variant på de gamla?

Det som talar för partiet är antalet politiskt engagerade från andra partier som tydligen börjat inse det som någon redan uttryckt i ord .. "det är alltid en pinsam överraskning för en politiker att behöva fastslå att han redan har sin framtid bakom sig" .. eller att partiets politik har det. De verkar alltså tro att framtiden finns hos Borgerlig Framtid.

"Framtiden är inte längre vad den har varit" ... det är vi väl många som har insett vid det här laget.

"Framtiden är den enda tid i livet som går att påverka" .. men då krävs det också att vi .. jag ..rycker upp oss och gör något. Tar chansen när den uppenbarar sig, typ.

"Framtiden har väntat länge nog" .. och åtminstone jag har varit djupt oroad för den framtidsutveckling jag sett tecken på de senaste 10-15 åren.  

"Om inte vi tar hand om den kommer andra att göra det" .. och det är väl det allra svåraste. Vi måste välja och helst välja ett alternativ som är starkare än det vi tillsammans valde förra valet.

Ett nytt parti kan göra att det blir svårare att få en stark regering .. eller lättare att få partierna att samarbeta, det vet vi inte?

Kd och Mp kan försvinna från scenen eller förenas med Centern i en grupp som uppfattar framtiden som motvind och därmed går åt fel håll .. bort från allt inflytande, det är fullt möjligt.

Sverigedemokraterna kan bli större än sossarna innan den här mandatperioden är över eller så kan ett nytt parti samla alla missnöjda i ett starkt alternativ som kan samarbeta över blockgränserna, vem vet?

Ett annat citat är .. "Vad framtiden anbelangar så är din uppgift inte att förutse den utan att göra den möjlig" .. och där är jag nu. Är Borgerlig Framtid den framtid som jag .. för garanterat sista gången .. kan, vill eller vågar satsa tid och engagemang på?

Det är svårt jag vill verkligen tro på det här partiet .. eller på något! .. Josefin Utas är en av dem vars åsikter jag verkligen uppskattar .. men jag hatar känslan av att bli sviken och lurad, något som nästan verkar vara oundvikligt för den som är så naiv att h*n tror på en politiker.

Det är vad jag tänker på när det är tomt på bloggsidorna.

Dag Öhrlund, Ilan Sadé, HAX, Dick Erixon, I Otakt,

Dagens Opinion, Sydsvenskan, SR, Anna Dahlberg/expr.,

Alla citat är hämtade från Livet.se.

Negativ stress ..

.. gör att människor mår dåligt. Kanske till och med lika dåligt som den som efter ett års sjukskrivning fortsatt var sjukskriven för "dåligt mående". Det dåliga måendet var så dåligt att det helt omöjliggjorde kontakter med arbetsgivaren .. som gärna ville veta grundorsaken .. och alla försök till rehabilitering var olämpliga, eftersom det var "något" på arbetsplatsen som förorsakat det dåliga måendet? "Något" som arbetsgivaren av integritetsskäl inte kunde informeras om?

Dåligt mående på grund av odefinierbar negativ stress är kanske anledningen till att de anställda på SR/SVT ska skolas i "corporate based mindfulness training", en mirakelmetod som ska resultera i nöjda, trygga och lugna anställda och mindfulness kan också vara färdiga målarböcker för vuxna som behöver rymma från verklighetens krav och informationsflöde för en kort stund.

Negativ stress och dåligt mående är något som jag själv drabbas av när jag följer nyhetsflödet och konstaterar att i ett läge där varje nytt företag borde hälsas med jubelrop och applåder, gör landets regering sitt bästa för att förhindra att  någon försöker sig på sådana dumheter.

Negativ stress upplever jag också när jag börjar misstänka att den Migrationsöverenskommelse som fattades den 23 oktober 2015 bara kommer att bli något som kommer att utredas och skjutas på framtiden i hopp om att Europas övriga länder ska göra den onödig. Och vad kan gå fel .. nu när Sverige generöst bidrar med TRE poliser vid Greklands gränser?

Den negativa stressen blir som kliande utslag när jag hör bostadsministern tala om sina visioner .. samtidigt som Byggnads varslar om strejk, när jag inser att pengar som borde gå till människor som inte ens kan eller förmår fly från hunger och svält .. i stället används som "mutor" för att fattiga länder ska ge Sverige en plats i FN:s säkerhetsråd och när jag lyssnar till Stefan Löfvens mantra .. "Den Svenska Modellen" som ska sprida lycka och välfärd över hela landet.

Men det kanske är hans sätt att uppnå en känsla av mindfulness? Positivt tänkande, typ?

Att höra Magdalena Andersson tala om moral är i alla fall inte något som framkallar en känsla av mindfulness och att läsa om att Stockholms största akutmottagning går ut på twitter och avråder patienter från att komma dit samtidigt som mitt eget sjukhus varnar för att de saknar resurser för att utföra livsviktiga operationer .. dämpar inte heller mina negativa stresstankar.

Kort sagt, jag är i stort behov av mindfulness, eller något annat något lugnande, som gör att jag håller mig ifrån nyhetsflödet och de politiska "besluten".

Men jag har varken råd eller lust att vända mig till terapeuter och specialister som erbjuder sig att skydda mig från verkligheten, och bilder att måla kan jag skapa själv .. men då blir de förstås formade efter hur jag mår?

Vilket kanske inte blev så lyckat?

Ledarsidorna, Maria Skiddi, Motpol,  I Otakt,

Axess/PJ Anders Linder, SvD,

Magdalena Andersson log och log och log, ..

.. Stefan Löfven var lika obekväm och obegriplig som vanligt och Gustav Fridolin nickade bifall så pinsamt frenetiskt att jag blev allvarligt oroad för hjärnskador. Men förmodligen är det någon form av tics från den miljöpartistiske coachen?

Regeringen har alltså hållit presskonferens enligt samma mönster som vanligt .. det var nätt och jämnt uthärdligt.

Först berättade Stefan Löfven att alla svårigheter som drabbat landet beror på Alliansens skattesänkarpolitik

Sedan berättade Magdalena Andersson att allt elände som drabbat landets finanser beror på Alliansens skattesänkarpolitik.

Och så fick Gustav Fridolin ordet och berättade att skolans alla problem beror på Alliansens skattesänkarpolitik.

Efter det berättade Magdalena Andersson att alla åren av skattesänkarpolitik hade fått de offentliganställda .. främst kvinnor .. att arbeta ut sig så till den milda grad att sjukskrivningstalen skenade och så skyllde hela gänget flyktingkaoset på Alliansen som inte bara sänkt skatterna utan också "slimmat" de offentliga verksamheterna att de inte var dimensionerade för det flyktingmottagande som nu regeringen fick ta hand om.

Att "slimma" .. dvs effektivisera .. de offentliga verksamheterna är tydligen riktigt, riktigt dåligt, i motsats till vad jag tidigare gått omkring och inbillat mig.

Stefan Löfven sa .. välfärd, välfärden och välfärdsmiljarderna och välfärdsmiljarderna, välfärd, välfärd och välfärden och välfärden och välfärden .. men inte en enda gång nämnde han ordet "finansiering"? Bortsett från alla gånger han kallade statens utgifter för finansiering .. något som jag tog till mig och ska använda nästa gång jag köper skor.

Magdalena Andersson talade om flykt, flyktingar och barn. Och om jobbskatteavdrag och skattesänkarpolitik och att finanserna var bättre än någonsin.

Ju mer skatt vi betalar desto mer välfärd och ju fler flyktingar vi tar emot desto bättre tillväxt inom flyktingindustrin som snart(?) kan göra anspråk på att vara landets största konsument och arbetsgivare. Eller som regeringen hävdar .. det går bra för Sverige. I vilket fall som helst så är det väl en god investering med tanke på hur mycket det kostar?

TIO miljarder satsar regeringen på VÄLFÄRDEN .. var budskapet. Tio miljarder som KAN ge 10000 fler anställda i välfärden.

MEN .. det är förstås kommunerna som bestämmer var pengarna behövs som bäst och Magdalena Andersson gav väl en aning om var pengarna skulle hamna när hon sa att  de kommuner som tagit emot flest asylsökande och nyanlända skulle få störst andel av välfärdsmiljarderna. Det är ju de som "är bäst skickade att bedöma vart pengarna ska gå" som någon sa.

Det är ungefär två och ett halvt år kvar tills vi kan börja hoppas på att få en annan regering. Det är många presskonferenser till, för att inte tala om riksdagsdebatter och partiledardebatter i SVT.

Så jag hoppas att någon del av de tio miljarderna går till att förstärka psykiatrin. Vi kommer förmodligen att behöva dem. Åtminstone jag känner ett allt större behov av något receptbelagt uppiggande, ångestdämpande och avtrubbande.

Motpol,

SvD, DI, SVT,