Marsmallow-böcker, tanke-böcker, orimlighetsläsning ...

.. kärlek-sorg-smärta-erotik-böcker, jag läser allt. Helt utan urskiljning eller värdering slukar jag det skrivna ordet så fort jag får en liten lucka i tillvaron .. när jag äter, vilar, när det är reklam eller ointressanta program på tv och innan jag somnar.

Böcker .. det är som konst och skådespel. De är som bäst när skrivarglädjen och kärleken till orden finns på varje sida och som sämst när syftet är att framhäva författarens/konstnärens/skådespelaren storhet före själva "berättelsen". Men det är vad jag tycker .. jag är inte så värst kulturell och intellektuell. Andra kan ju faktiskt gå fullständigt i trans över en särskilt snillrik formulering i en i övrigt ganska fattig mening.

En roman av Sigge Stark som jag fyndade på loppis i somras ger lika mycket läsglädje som när jag läser om Strindberg och upptäcker att åren har gjort att böckerna har ett helt nytt innehåll mot vad de hade när jag var betydligt yngre.

När livet är trist, lågt och svårlevt .. då läser jag deckare. Helst sådana som har samma huvudpersoner som jag bekantat mig med tidigare som hos Håkan Nesser, Elisabeth George och Mons Kallentoft, för att bara nämna några favoriter. Att sjunka ner i allt märkligt elände som dessa personer ständigt lever i känns nästan som en trevlig avkoppling från de destruktiva tankar som jag själv grottar ner mig i.

När livet är kreativt och kul och när idéerna far i luften som nyårsfyrverkerier är Chicklit-romanerna guld värda. Marian Keyes är min absoluta favorit och eftersom de här böckerna är min marsmallowläsning så kan jag svälja hur många som helst när jag är godissugen .. och efter något år har jag glömt hela intrigen och kan läsa dem igen.

Orimlighetsläsning kan vara allt från gamla årgångar av tidningen MAD till härliga fantasyböcker av Terry Pratchett som skildrar en värld som ibland känns lite hederligare än min egen och får mig att bli lite märklig själv i förhållandet till mina närstående. Det är inte alltid de förstår mina "roliga" infall när jag överkonsumerat Terry Pratchett.

Böcker .. livet skulle vara bra fattigt utan dem. Verklighetsflykt, skildringar av andra liv än det jag själv lever, faktasamlande, kunskap och avkoppling, allt finns att hitta mellan två pärmar.

Just nu läser jag en helt ny deckarförfattare, Alltså helt ny för mig .. förmodligen är han välkänd sedan länge bland alla andra?

Men efter tre böcker så inser jag att jag har nya favoriter som kommer att platsa bland mina andra kompisar i den undre världen. Den ständigt trötte Carl Mörk, hans mystiske assistent Assad och dubbelnaturen Rose/Yrsa .. eller om de nu är systrar??

Vem som är pappa till det här gänget? Jussi Adler-Olsen .. och just nu är jag lite sur för att jag lurade mig själv när jag köpte de tre första böckerna för reducerat pris och lämnade den fjärde av ren snålhet.

Eller ett anfall av ekonomiskt förnuft?

Men eftersom jag känner mig lite bitchig just nu så har jag lyckligtvis en oläst bok om Mae West att sätta tänderna i. En av mina alla udda kvinnliga förebilder genom åren, men visst måste man väl bara älska en kvinna som gett oss så många bevingade citat som hon. Jag identifierar mig särskilt med följande ...

Jag är inte någon ängel men jag har flaxat en del med vingarna i min tid.

 Jag har klättrat upp på framgångens stege - felsteg för felsteg. 

(För även om just ordet "framgång" kanske inte sitter så bra så har felstegen i alla fall fört mig framåt ..)