Original .. eller kopia?

Jag har aldrig riktigt begripit mig på det där med "Märken"? Att förbrukningsföremål, som handväskor, skor, kläder, inredning eller tekniska prylar, skulle ha ett större värde bara för att det sitter ett speciellt "Märke" i nacken eller mitt på själva grejen?

Jag gillar det unika. En Lamborghini i miljonklassen kan lämna mig ganska kallsinnig medan ett hembygge av hög kvalitet eller en nyrestaurerad gammal raritet kan fylla mig med ett intensivt habegär. Vintagekläder som är skräddade, unika och av material som inte längre finns, inredningsprylar som någon annan tänkt till och tillverkat i bara ett enda fantastiskt exemplar ... jag blir nästan som berusad av lycka.

Sådana saker känns inte bara som kläder eller prylar för mig, utan också som konst, om man nu får använda det ordet i sådana sammanhang? En konceptbyggd, tung motorcykel i borstat stål skulle jag utan vidare spisning kunna ha som konstföremål i vardagsrummet .. om jag bara hade ett passande vardagsrum.

Men själva konstbegreppet är ju mer komplicerat än så .. det ska ju vara provocerande och helst göra människor upprörda och här skriver jag om saker som gör mig glad, lycklig, euforisk och kreativt inspirerad? Så det kan ju knappast handla om "riktig" konst?

Den riktiga konsten är också sanslöst dyr .. eller kommer att bli det .. och säljs till människor som ser det som investeringar, medan jag faller i trans över en osignerad tavla av någon som jag upplever har målat in sin själ i bilden. Eller i alla fall någon annans själ .. eftersom det dyraste jag köpt någonsin i den vägen, föreställer en själfull gris i storleken 1.80 x 1.40.

Men nu är jag inne på ett sidospår som sossarnas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson fört in mig på genom att få mig att se på begreppet "Skuggbudget" på ett helt nytt sätt.

För när jag läser den s-märkta skuggbudgeten får jag en påtaglig deja vu-känsla .. känner jag inte igen det här? Har jag inte hört det förut?

Thomas Böhlmark är mer påläst och kunnig än vad jag orkar bli och har dessutom beskrivit det begripligt .. så jag rekommenderar det inlägget i stället för att brodera vidare på det.

Men vad jag inte begriper är ..

.. hur det rent praktiskt ska fungera med de sk utbildningskontrakten som ska vara individuella, villkorade och med individuella ersättningsnivåer? Vad kommer det att kosta i byråkrati? Vem/vilka ska ansvara för utformning, uppföljning och kontroll av kontrakten och hur drabbas skolan, lärarna och "vanliga" skolpliktiga elever när massor av skoltrötta ex-elever tvingas tillbaka in i klassrummen för att kunna överleva rent ekonomiskt?

Vad är skillnaden mellan Göran Perssons  förtidspensionsmatta och Stefan Löfvens skolpliktsmatta, när det gäller att sopa arbetslösheten under någonting?

.. vem/vilka ska ta hand om alla dessa trainees som ska handledas och var någonstans ska handledningen ske? Vem/vilka redovisar, rapporterar och ser till att byråkratins kvarnar mal så att det hela inte bara blir en garderob full av oönskade arbetslösa som ingen vill ha?

.. och det här med Innovationsråd som Stefan Löfven tänker sitta med i tillsammans med Näringslivets toppar och grädden av svensk forskningselit .. hur är det tänkt? Hur länge kan man vänta på att det ska ge något resultat i form av "verkliga" jobb? Tio år? Femton år? För från idé till faktiskt produkt är det faktiskt ganska kort tid.

Som sagt .. jag har aldrig begripit mig på det där med "Märken". Att jag inte köper Vänsterpartiets politik beror inte på att det är ett stort V på den .. utan enbart på att jag tycker den är för dyr i förhållande till innehållet. En exklusiv Chanelväska i original .. blir inte på något sätt vackrare än en likadan tillverkad i Kina för några 100-lappar. Det är bara en särskild grupp människor med mycket pengar och låg självkänsla som skapat det behovet.

En dålig liknelse egentligen .. för med vänstermänniskor är det ju precis tvärtom?

Vänsterpolitik är ofta en lyxprodukt avsedd för "urbana" kultur- och mediamänniskor som ser sig själva som representanter för dem som de betraktar som offer .. som i praktiken får betala för hela kalaset. En massproducerad grupp som inte är i närheten av att vara vare sig unik eller individuell.

Så även om originalet inte riktigt uppfyller förväntningarna, så kan jag inte förstå varför jag ska byta ner mig och köpa en kopia som är byggd på något som inte ens är en hyfsad kopia .. utan bara är återanvänt, begagnat och försett med en ny märkeslapp?

Till ett helt okänt pris dessutom?


Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD,
Den Hälsosamme Ekonomisten, Sanna Rayman, Kent Persson,