Carolas ilska mot Runar ..

.. var rubriken på löpsedeln utanför Statoil när jag stannade och tankade i går. På nätet hittar jag ingen ilska bland Expressens rubriker och på Carolas egen blogg poängterar hon att hon skyr media som pesten för att slippa blir feltolkad.

Blir jag nyfiken? Tar jag första möjliga chans att gratisbläddra i ett tidningsexemplar när tillfälle bjuds?

Tyvärr så måste jag erkänna att det gör jag.

Och som vanligt är det en tunn soppa som kokats på andrahands-ilska från "personer nära stjärnan". Någon direktilska har Expressen inte lyckats locka fram.

Gissa om jag är trött på den här sortens "nyhetsrapportering" och då är väl min trötthet bara en västanfläkt jämfört med hur måltavlan för alla påståenden, löpsedlar, rubriker och spekulationer måste känna sig.

Göran Greider skriver om behovet av "kritisk folkbildning kring medialandskapet" och presenterar 6 punkter som dagspressen ska uppfylla "för att åtnjuta ett slags demokratiskt driftsstöd", Jan Helin på Aftonbladet, av alla människor, skriver om "vikten av att respektera pressetiken och aktivt verka för att utveckla den i ett nytt medielandskap" och jag har tappat förtroendet så till den milda grad att jag nätt och jämt orkar läsa deras ansträngningar.

Framför allt störs jag av Jan Helins avståndstagande från  det sämsta hos engelsk press och de exempel på förakt för pressetiska regler som de visat upp under de sista åren .. samtidigt som jag minns bilderna på hans egen tidnings journalister som stod i skogen och drägglade över photoshopade fejkbilder föreställande kungen för 30 år sedan, som såldes till högstbjudande av en yrkeskriminell "nattklubbskung".

Jag begär så lite när jag köper en tidning.

Först och främst vill jag att det jag läser ska vara sant och faktabaserat. Att journalisten ska ha besvärat sig med att fördjupa sig i ämnet och helst ha lämnat sin bekväma stol framför datorn för ett besök i verkligheten.

Jag vill inte ha gissningar, som grundar sig på uppgifter från anonyma källor i någons närhet, som uttrycker de känslor som personen i fråga .. kanske .. har, och jag vill inte upptäcka att jag ofrivilligt medverkar till att sprida något som journalisten hoppas ska bli en sanning om läsarna .. dvs jag .. reagerar som det är tänkt.

Det vore också trevligt om det gick att skilja på sak och person .. men det känns som en orimlig begäran.

Jag tror att det är omöjligt .. men tänk ändå om det som är bra tänkt i politiken, kunde debatteras efter förtjänst och inte dissas bara för att det kommer från "fel" parti/partier och om ekonomiska åtstramningar, som följd av en global ekonomiskt kris, kunde förklaras på ett sakligt och tydligt sätt, i stället för att framställas som illvilliga påhopp från "fel" politiker.

 Det känns lika pinsamt varje gång som jag reagerar, letar efter egna uppgifter och upptäcker att jag blivit förd bakom ljuset.

Jag vill helst slippa krönikörer som skriver plågsamt tillrättalagda krönikor där de skildrar sina egna putslustiga tillkortakommanden för att visa att de är "precis som alla andra" .. när de i verkligheten lever priviligerade liv som inte har den minsta anknytning till medelsvenskens vardag. Debattartiklar författade av en elit, som kommer från samma verklighet som ovanstående, som har som mål att tala om hur jag ska leva, tänka och tycka .. klarar jag mig också bra utan.

Jag skulle också känna mig hemskt tacksam om någon såg på mig som en tänkande varelse som inte lever för att klicka på Klickmonster eller vill ha rubriker .. som enbart är rubriker utan innehåll .. avsedda för att få mig att lätta på plånboken.

Om jag köper en kvällstidning känner jag mig alltid lurad. 

När jag prenumererar på de två största morgontidningarna gör jag det inte för att jag känner förtroende för det jag läser utan för att ha något att läsa till kaffet som kanske är aktuellt och eventuellt är något så när med sanningen överensstämmande

.

Om jag däremot vill bilda mig en uppfattning om något som jag är okunnig om eller vill fördjupa mig i, så läser jag bloggar och debattinlägg författade av vanliga människor .. det Göran Greider kallar "medborgarjournalistiken". Fördelen med det är att jag kan ställa frågor, kommentera och väga samman alla olika uppfattningar till något som jag kan acceptera som en rimlig sanning".

Lite ärlighet, lite verklighetsförankring, lite fakta, lite respekt, lite självinsikt och ett mycket bredare perspektiv .. det skulle göra stor skillnad.

Som det är nu är tidningarna för det mesta bara ett otroligt dyrt underlag för kattlådor, djurvattenskålar och som tändmaterial när jag vill tända en brasa att sitta framför och tänka själv.

SvD,