Nämenvaf ..?

Jag klickar mig in på Expressen och på Gunnar Wetterbergs ledare "Passning dygnet runt blir för dyrt" .. och får nästan blodstörtning, hjärnblödning och akut hjärtstillestånd av ren upprördhet.

Här sitter Gunnar Wetterberg och förordar att alla med olika funktionshinder som i dag kan leva i sina egna hem ska .. för sitt eget bästa .. förvisas till ett eget rum på ett gruppboende. Alltså .. tillbaka till gamla tiders institutioner för idioter och lytta.

Varför inte backa till den "gamla goda tiden" då psykiskt funktionshindrade gömdes i ett bås i ladugården?

Jag förmodar att Gunnar Wetterberg själv tycker att det räcker med att få bo tillsammans med andra handikappade människor, som han inte valt själv att leva tillsammans med, och ett eget rum där "den bästa och mest omtänksamma personal vi kan erbjuda" ger honom möjlighet till ett "liv" som han kan fylla med sina egna intressen .. om olyckan skulle vara framme och ge honom ett livslångt funktionshinder?

ALLA funktionshindrade vill ju inget hellre än att vara TILLSAMMANS, precis som vi andra NORMALA .. eller hur?

Det behövs bara en isfläck i trafiken eller ett lägre djup än beräknat vid ett simhopp för att Gunnar Wetterberg ska få denna enastående möjlighet till ett rikt liv utan egen valfrihet eller självvald ensamhet. I vissa fall fylls livet på en gruppbostad med innehåll och spänning, genom att de boende är livrädda för någon som är aggressivt utagerande i ren frustration över en tillvaro där självbestämmandet är något som rationaliserats bort.

Ska man skriva om något så bör man ha läst på!

Kolumnisten drar ett likhetstecken mellan äldrevården och vården och omsorgen om dem som föds med eller drabbas av funktionshinder i unga år. Men äldre funktionshindrade med ålderskrämpor som ytterligare begränsar livet får samma .. eller lika lite .. äldrevård som alla andra.

Människor över 65 kan inte få personlig assistans och bör inte dras in i den diskussionen överhuvudtaget. Äldrevården är en fråga för sig och tillräckligt dålig för att orden "gruppboenden som öppnar sig mot omvärlden, som har den bästa och mest omtänksamma personal vi kan önska oss", låter som rena hånet. Vad får Gunnar Wetterberg att tro att gruppboenden är, eller kan bli, rena paradiset i jämförelse??

De flesta av oss som har oturen att hamna på ett äldreboende får aldrig mer gå ut, aldrig mer flanera i staden eller önskeshoppa i galleriorna .. än mindre gå ut och ta en fika, om inte de anhöriga har tid.

I somras läste jag en insändare av en rullstolsburen, ms-sjuk, 22-årig tjej i innerstaden som blivit av med sin personliga assistans. Samtidigt blev hon av med all utomhusvistelse, alla möjligheter att välja sina egna matvaror, rätten att själv styra över när hon ville duscha/bada eller tvätta håret .. eller gå och lägga sig.

Innan hade hon suttit på gatuserveringarna med jämnåriga, varit med på utflykter till badstränder och bjudit på middag som hon med hjälp av sin assistent hade valt varorna till och tillagat själv. Hon hade gått på bio, föreläsningar och teater och blivit hembjuden till vänner på fest.

Det är lite skillnad mot ett eget rum på ett gruppboende, eller hur Gunnar Wetterberg?

Man bjuder liksom inte gärna på fest där.

Särskilt när man är 22 år och det handlar om resten av livet.

Men det kostar för mycket, skriver Gunnar Wetterberg. Det är inte "ekonomiskt rimligt"!! Och jag förstår att han menar de psykiskt funktionshindrade .. de som förr kallades idioter och sattes i kalvkätten.

DOM kan väl vara nöjda med ett litet eget rum tillsammans med andra brukare som har andra handikapp och som inte heller kan ta sig ut själva? DOM lider väl inte av att mista sin valfrihet och möjligheterna att bestämma över vad de vill eller inte vill. DERAS intressen är väl inte större än att de ryms i det egna lilla rummet tillsammans med de få personliga ägodelar som får plats?

DOM har väl inga drömmar, intressen och behov som VI!!

Eller hur?

Och då har han uppenbarligen inte en susning om vad han talar om.

En jämförelse av insatserna personlig assistans och gruppbostad visar att kostnaderna för en  plats i gruppbostad för en person med omfattande funktionsnedsättningar ofta överstiger kostnaden för personlig assistans större delen av dygnet. Detta trots att personlig assistans ofta innebär högre flexibilitet och valfrihet för den enskilde.

Dessutom så är kraven lite högre på gruppboenden än vad Gunnar Wetterberg tror .. i dag handlar det om en egen, om än väldigt liten, lägenhet.

Men det har väl ingen betydelse för Gunnar Wetterberg, han TROR att det är för dyrt och att det räcker med ett rum och då är det så. "Bunt ihop dem" .. som Lars Ekborg sa i en monolog en gång .. men slå inte ihjäl dem, utan lås in allihop så vi slipper se dem.

Så kan vi göra samma sak med alla andra "tärande" i samhället .. arbetslösa, förtidspensionärer, missbrukare och psykiskt sjuka .. ge dem ett eget litet rum i gruppboenden som öppnar sig mot omvärlden där var och en som flyttar dit erbjuds ett liv som de kan fylla med egna intressen på liten yta tillsammans med människor som de kanske inte har något som helst gemensamt med.

Då kan vi spara in på sjukersättning, försörjningsstöd och vårdkostnader så att det räcker till att bygga alla dessa gruppboenden. Helst då så långt från storstaden som möjligt så att vi NORMALA slipper se dem.

Fri mat, ett eget rum och så lite tillsyn .. vad kan man väl mer begära under ett långt "liv"?

Välja själv .. är en lyx för oss som bidrar till samhället, eller hur?

kl. 22:18, reaktion från twitter : Allan Sundberg ‏@AllanSundberg

Gunnar W nämner "de goda institutionerna" en motsägelse som "de toleranta nynazisterna" el "de barnvänliga pedofilerna"

SvD,