Har ni tänkt på ..

.. vilken total tomhet som infinner sig när julmaten är äten, Kalle Anka är färdigtittad och julklapparna är uppackade?

I och för sig kanske det är annorlunda om man druckit sprit jämt fördelat över dagen .. men i mitt fall betvivlar jag att jag ens nått fram till Kalle Anka om jag försökt mig på det. Men med rätt promillehalt så kanske det går att hohohoa sig lyckligt fram till det ögonblick då medvetslösheten slår till .. lite senare?

Men hemma hos oss är vi tre personer som firar jul. Så har det alltid varit eftersom vi ser julafton som en ledighetspresent .. en dag när vi slipper göra något alls av värde eller plikt. Den övriga familjen har fått juldagen och annandagen att dela på tidigare, men nu för tiden avgör trafikväglaget om någon av oss känner längtan efter julsamvaro.

Vi går ut hårt genom att sova så länge som möjligt .. det vill säga, Dottern och jag gör det. Maken studsar upp vid sextiden som vanligt och blir lika överraskad varje år av att jag lagt fram en bunt intressanta tidningar på matbordet kvällen innan. Vi andra hasar oss upp till frukosten som var och en skapar efter egna önskemål genom att botanisera i det proppfulla kylskåpet.

Så är det dags för första långa hundpromenaden i snö och blask. Dottern knorrar och vill boa upp sig i soffan framför TV:n, men släpas motvilligt med. I år såg vi en örn och så mötte vi grannen som provade sin snöskoter på bondens mark eftersom han räknade med att snön skulle dölja alla spår. Det måste vara ett helsike att ha en snöskoter när det i princip är förbjudet att köra den någonstans?

Det var jakt dan före dan före dopparedan och hjortflocken som skingrades brutalt hade börjat hitta varandra igen, även om det var oroligt i gruppen. Den här gången blev det rätt dramatiskt eftersom det djur som blev skjutet tog sig alldeles för långt innan det slutligen dog. Det värsta var väl inte att se det fly för livet med blodet pulserande ur kroppen, utan upptäckten att det var någons mamma eller barn som slutligen gav upp andan i diket utanför vårt hus.

I över ett dygn kunde vi höra ropen från den som blev kvar. Klagande, sorgsna rop på någon som aldrig mer skulle komma tillbaka. Men i djurvärlden är döden ständigt närvarande och överlevnadsinstinkten stark .. så i går var det lugnt och gruppen tog hand om varandra.

Vi som inte är lika starka tog oss in igen och spelade en omgång Kalle Anka Yatzy .. en familjefavorit och jultradition och .. jisses, vad tiden går!! .. så var det dags att börja förbereda jullunchen och allt plock runt den. Av någon outgrundlig anledning så har tzatziki i olika former blivit något av en favorit på julbordet? Vanlig tzatziki, rödbetstzatziki och morotstzatziki blandas med klassiker som kronhjortsköttbullar och älgprinskorv samt en traditionell julskinka från gården med ekologiskt uppfödda utegrisar. Sill, lax och ägghalvor med räkor och vildsvinsrevbenspjäll sköljer vi också ner med julmusten som är ett absolut måste den här dagen.

Och så är klockan plötsligt närmare två och när diskmaskinen är laddad så är det dags att gå ut och pulsa i snön igen. Håhåjaja .. att ha hundar är mer eller mindre inspirerande. Särskilt motigt är det när man är så mätt att det nästan känns omöjligt att få på sig stövlarna.

Så blir det kaffe och julens efterrätter. Dottern kan inte leva utan chokladkladdkaka med grädde och jag tycker inte att det blir någon jul alls om jag inte får min årliga sockerchock i form av "den glömda kakan" med jordgubbar, grädde och glass .. och Maken får vara tacksam för det han får.

(.. en sockerbomb gjord av 5 äggvitor som vispas till hårt skum i ugnseldfast skål, innan jag tillsätter en blandning av 3,5 dl socker, 1/4 krm salt och 1/2 krm bakpulver. Det hela ställs in i 250 grader och efter några minuter stänger jag av ugnen och "glömmer" kakan till nästa dag. På morgonen häller jag i ett paket djupfrysta jordgubbar som tjänstvilligt tinar upp alldeles själva - klart!)

När inslaget om Askungen börjar sluts sakta Makens ögonlock och när Piff och Puff härjar som värst måste jag stå och titta för att inte göra honom sällskap.

ÄNTLIGEN så tar det slut och ur oväntade gömställen kommer det fram paket och sedan går Maken och Dottern traditionsenligt upp på övervåningen och hämtar Säcken.

Och så öppnar vi paket och den som ser på hoppas att valet varit rätt.

Jag fick .. hurra, hurra!! .. ett par sprillans nya fodrade Tretornstövlar som jag längtat ihjäl mig efter. De gamla var så trasiga att jag börjat laga dem med silvertape för att hålla mig torr om fötterna. Och så fick jag BÖCKER .. en alltid lika efterlängtad och uppskattad julklapp, samt en etsad glasvas att montera i min alldeles egen veteranbil.

Så kommer det ögonblick när man liksom inte vet vad man ska göra .. mer än att äta lite till?

Luften går ur alla .. det är klart, vi är mätta, trötta, nöjda och halvsovande.

På något sätt tycker jag att det är den allra bästa biten på hela julaftonen. En dyrbar stund när vi gör absolut ingenting, utan bara ÄR .. och är det i gemensam förnöjsamhet!

Men det sista vi gör är att släpa oss ut i vintermörkret och den totala tystnaden på landet för att låta hundarna läsa av de senaste meddelandet från traktens alla andra hundar. Men det känns rätt mysigt det med .. när vi väl kommer in igen.

SvD,