Jular jag minns .. del 1.

På något sätt så känns det som jag har ledsnat lite grand på det här med julstök och julpyntande. 

Visst .. det blir vackert och stämningsfullt när det är färdigt, men till vilket pris!

Här sitter jag alltså och har ont precis överallt och undrar vem i helsike det var som kom på idén att det ska julstädas inför varje jul? Det vore ju bättre att ta städningen EFTER avklarat julfirande, tycker jag .. just nu.

Men för att slippa ifrån att städa badrummet så slår jag mig ner här och tänker tillbaka på jular jag minns av en eller annan anledning.

Den första julen som Maken och jag firade tillsammans firade vi i vår allra första lilla, lilla lägenhet i ett alldeles nybyggt hus där inte alla hade flyttat in än. Dessutom så fanns denna lilla lägenhet i en stad där vi inte kände en enda kotte och som låg alldeles för långt borta för att vi ens skulle kunna tänka på att resa hem till något föräldrapar .. ens om vi hade haft den önskan.

Det hade vi inte. Vi var alldeles utmattade av flyttning och diverse andra problem och det enda vi ville var att sova, äta gott och dega framför tv:n.

Eftersom jag är som jag är så var jag djupt engagerad i julpyntandet, stämningshöjandet och mångfalden av maträtter redan då. Men sovrummet var exakt lika brett som vår dubbelsäng så där fanns det inte mycket att göra och köket var så litet att den nästan inte kunde kallas kök och bara rymde en person i taget, om vi rörde på oss, så där rymdes inget julpynt alls.

Återstod då bara vardagsrummet som pyntades till oigenkännlighet. Massor av ljus med mossa, silkespapper, svampar och stjärnor, glitter i girlanger i fönstret och elljusstake plus adventsstjärna .. samt juldukar, julservetter och diverse skålar med julgodis.

Plus en väldigt, yvig och välklädd gran!

Efter avnjuten julmåltid så var det dags att rasta hunden. Vi traskade ut i vinternatten och försökte orientera oss bäst vi kunde eftersom det ännu inte installerats någon gatbelysning i området som fortfarande var en livsfarlig byggarbetsplats mitt i mörkret. Det hördes glada ljud och det var så vackert i alla fönster där det bodde någon .. och i vårt eget fönster kunde vi se att vi glömt att släcka adventsljusen som fladdrade vackert i draget från fönstret som stod på glänt.

Men det var inte det enda vi hade glömt!

Väl framme vid ytterdörren tittade dumt på varandra och insåg att vi båda tagit för givet att den andra hade haft en nyckel med sig ut.

Vad gör man?

Genom brevlådan kunde vi se att ljus nummer ett var betänkligt nära mossan och silkespappret och att både gardinen och granen var oroväckande nära hela mysbygget.

På den tiden fanns det inga mobiltelefoner. Vi var tvungna att ringa på hos någon okänd mitt under julfirandet .. och det kändes inte bra. Vi smög omkring och lyssnade utanför dörrarna och ringde på där det lät som minst julaktigt .. vilket visade sig vara helt fel. Men vi fick låna telefonen och ringde till brandkåren, vilket kändes logiskt just då.

De bad oss återkomma när det hade börjat brinna?

Så ringde vi nummerupplysningen för att få nummer till en låssmed och vid tredje försöket började stämningen bli mindre bra i lägenheten vi var i, så det var tur att en våldsamt trevlig man svarade.

Jajamensan, det här det tar jag hand om! .. sa han och lät som Dynamit-Harry skulle låta flera år senare.

Hade vi sett Jönssonligan då, hade vi förmodligen varit mer förberedda på vad som komma skulle. Men det var vi alltså inte.

Efter att ha tackat och ursäktat oss och, till allas lättnad, avlägsnat oss ut i trappuppgången så slog vi oss till ro på golvet utanför dörren och turades om att titta i brevlådan på hur ljuset fladdrade allt närmre och närmre den torra mossan.

Då kom han, Dynamit-Harrys föregångare! Präktigt rund under fötterna och glad i hågen demolerade han vår spritt nya ytterdörr på ett sätt som kunde gjorts varsammare.

Så var det klart och vi var några hundralappar fattigare!

DEN julen minns jag väldigt väl .. för de pengarna hade vi verkligen behövt till något annat just då och räkningen som kom när ytterdörren återställts till sitt ursprungliga utseende var inte direkt välkommen den heller.