2015 - året då jag blev en Sämre Människa.

"Det finns böcker som förändrar hur man ser sin värld och sin tid" .. så skriver Åsa Beckman i en krönika i DN:s kulturbilaga i dag. Det får mig naturligtvis att fundera över vilka böcker som jag själv önskar att jag inte hade läst och sedan är steget inte långt till frågan om vad Åsa Beckmans arbetsgivare publicerat under året som jag önskar att jag inte hade läst.

För så är det .. 2015 är det år då den svenska nyhetsrapporteringen förvandlade mig till en sämre människa. I första hand sett ur sanningssägarnas synvinkel, förstås .. men även ur min egen.

Det jag läst har format mina egna reaktioner .. ibland så det överraskat mig själv.

Skillnaden mellan ord och verklighet känns ibland nästan svår att ta in. Det som skrivs och det som faktiskt händer och det jag ser och det jag läser, hör ihop men slits isär för att den önskade berättelsen ska bli sann .. trots att problemen då blir totalt omöjliga att förhålla sig till och göra något åt.

"Efter den här hösten har jag börjat sortera människor i dem som inser hur ömtåliga vi är och dem som inte gör det. Som förstår hur lika vi är i lidandet. Det är detta som flyktingfrågan ytterst handlar om. Utifrån det skapar man sedan politik" .. så avslutar Åsa Beckman sin krönika.

Jag kommer aldrig att börja sortera människor. Vi är alla olika och den som till det yttre framstår som okänslig och kall, kan vara den som bidrar mest genom att stå stark, trygg och pålitlig i vilket oväder som helst. Den som talar högst och varmast om mänsklighetens oförmåga att skydda sig är inte bättre än den som i tysthet bär andras bördor.

Jag har alltid försökt att sätta ljuset på dem som saknar egna röster. De minst intressanta i samhället .. de "tärande" som inte ens duger till valboskap.

De dementa, de psykiskt sjuka, de psykiskt funktionshindrade, missbrukare och alla andra som dragit en nitlott i livslotteriet, kämpat, gett upp och fallit genom de allt glesare maskorna i välfärdens skyddsnät.

Om de sedan har rötter i Sverige sedan Gustav Vasas tid eller har flytt/flyttat hit från ett annat land .. det tycker jag är fullständigt ointressant. Ett samhälle som inte ser till de mest utsatta medborgarnas behov och, utifrån dem, skapar sin politik är inte mycket värt.

De svagaste och mest utsatta gör sig inte särskilt bra i bild, kan inte föra sin egen talan och deras livsberättelser är inte tillräckligt säljande för att motivera till hjärtevarma krönikor. Vem är intresserad av den som, av skäl som vi inte förstår, har missbrukat, förstört och förött sitt eget och sina familjers liv? Vem bryr sig om de dementa gamla som efter ett helt yrkesverksamt, men tråkigt och ointressant liv, nu lever i en ångestfylld ensamhet i en verklighet som de inte kan orientera sig i? Vem kräver att politiken ska skapas utifrån dem?

Vem bryr sig om psykiskt funktionshindrade som inte ens kan påkalla hjälp när de behandlas förödmjukande, blir av med allt som avsatts för deras trygghet och framtid av föräldrar som inte längre finns eller utnyttjas sexuellt .. eftersom de tvingas leva så isolerat och utan insyn att ingen ser vad som händer .. förrän, möjligen, när det är för sent och kan duga till en upprörd artikel?

Vem vill skriva om den som drabbats av en psykisk sjukdom som gör att h*n, under ångest och vanföreställningar, krossar hela sin familj och utgör ett hot för andra och vem talar om att vi fortfarande utplånar stora delar av hjälpsökande människors minne genom elchocker, som en quick fix för lösa "sjukdomssymptom" som sedan visade sig bero på ett medfött handikapp? Innan det blir för sent och duger till rubriker på en löpsedel?

Människor "som förstår hur lika vi är i lidandet" .. så skriver Åsa Beckman samtidigt som hon, som alla andra ledarskribenter och krönikörer .. beskriver flyktingströmmarna som en stor enhetlig grupp hjälplösa handlingsförlamade, ömtåliga offer som är för traumatiserade för att uppfylla några som helst krav.

2015 .. inget annat år har jag följt nyhetsrapporteringen så intensivt och därför vet jag att jag inte lever upp till bilden av den Goda Människan. Jag kanske .. i likhet med Ivar Arpi och de övriga ryttarna i apokalypsen .. kan räknas in bland dem som kallas "främlingsfientliga, utan att vara främlingsfientlig alls?

Men det är kanske skillnad på främlingar och främlingar, beroende på hur man sorterar dem?

Så alla ni goda människor som försökt att forma min tankevärld så att jag ska se världen med era ögon .. ni har misslyckats. För 2015 är året då jag blev en Sämre Människa.

Det känns lite fel att komma med en önskan om ett Gott Nytt År efter det här. Jag skulle inte ens tro på den själv ..

.. så i stället blir det ett från hjärtat menat TACK till alla er som kommenterat och bidragit till och förvissat mig om att det finns fler som är lika omänskliga och oförstående som jag.

Ledarsidorna, Motpol, Dick Erixon, 6mannen, Fnordspotting,

SvD, Expr., Expr., GP,