Politiker betraktar det som ett framsteg ..

.. när de upptäcker frågor, som de inte har några svar på, eftersom de inte ställde dem medan de fortfarande var möjliga att besvara och/eller åtgärda.

Eller nåt?

Frågor, och svar, som lyste i eldskrift .. till och med för en vanlig människa mitt i spenaten långt från maktens centrum?

En gång .. på den tiden då min högsta önskan var att det någon enda gång skulle blir ett eller två tusen över i slutet på månaden .. var det en närstående som hamnade i en akut ekonomisk kris.

I och för sig upplevde jag det då som att hela mitt liv var en akut ekonomisk kris, men eftersom jag alltid försökt att bygga en aldrig så liten buffert så kände jag medlidande och föll för klagosången.

Jag skulle ju få pengarna .. femtonhundra kronor .. på tre månader. Det var ju inte en evighet direkt och det handlade ju om någon jag både tyckte om och litade på.

Och tiden gick.

Det blev sommar och det vet ju alla vilka kostnader som det drar med sig och .. visst kunde jag vänta på den första avbetalningen till hösten så Barnen fick ett lika händelserikt sommarlov som alla andra barn?

När hösten närmade sig jul blev det sorgligt nog så att Barnen måste få det alla andra barn får, eller hur? Inte kunde jag väl förneka dem det?

Jag påpekade att jag också hade barn och tänkt mig att fira jul .. men tyvärr! Fast efter nyår såg allt så lovande ut och DÅ skulle jag få hela summan på en enda gång.

Och vänskapen dog ut .. det blev längre mellan kontakterna och jag kände mig lurad, arg och dum.

Fram på vårkanten hörde jag av mig .. igen .. och jag hatar verkligen att tigga om att få tillbaka mina egna pengar .. och fick svaret; betalade jag inte tillbaka dem förra året?

Förlorade pengar kan ersättas men ett förlorat förtroende är för evigt borta .. åtminstone i min värld. Jag kan rycka på axlarna, ta mina smällar och bete mig som folk i alla fall .. men det blir skillnad och någon närmare vänskap var det väl egentligen inte tal om från första början. Fast jag inte insåg det då.

Precis så känner jag det när jag ser tillbaka på hur media- och kultureliten har krattat manegen för en oförberedd regering som saknade både kunnande, mål eller kompetens för att styra ett land. En regering som dessutom ständigt befinner sig i opposition mot sig själv?

Lika bittert är det att inse att den opposition som jag förlitade mig på hellre äter en burk mask än aktivt medverkar till att fälla en regering som irrar omkring som en elefant i en glasbutik.

Ett år .. och jag känner mig lika lurad och bitter som när jag förlorade femtonhundra kronor någon gång på 90-talet.

Det är inte pengarna .. det är lögnen och insikten om att de löften som gavs aldrig var ärligt menade.

Ett förlorat förtroende är för evigt borta och jag kommer nog aldrig mer att kunna läsa en tidning utan att undra om det inte finns en annan sanning bakom krigsrubrikerna som är ämnade att få mig uppröras på "rätt sätt".

Jag kommer nog aldrig mer att känna annat än förakt för politiker som ena minuten ger uttryck för hat och avsky för åsikter som de nästa minut gör till sina egna eller avger löften som redan när de gavs var omöjliga att uppfylla.

Och om jag känner så här i dag .. hur kommer jag då att känna, tycka eller tänka om knappt tre år?

Vad/vilka kommer jag att tro på då?

Fnordspotting, Bubbavel, Cornucopia, WTF, Ledarsidorna,

Expr., Expr., Dagens Samhälle, UNT, Folkbladet, SvD,