Det
här är berättelsen om lastbilen som vrålande for genom den sovande staden och
ut på landsvägarna och krossade gatlyktor och vinglade från den ena sidan till
den andra och splittrade butiksfönster och slutligen långsamt stannade sedan
polisen hade jagat den. Och när de förbluffade polismännen gick tillbaka till
sin bil för att rapportera - Lyssna
på mig, hör ni, lyssna bara! Det är ingen som kör den! - så blev det berättelsen om lastbilen vars motor startade på nytt och
som satte fart bort från de förvånade männen och försvann i natten.
Men
berättelsen slutade inte där.
Den
började inte där heller."
Så börjar boken "Vi far" av Terry Pratchett och om
jag läser det som om lastbilen är vårt land och de som inte kör den är den Svamlande Tomten, den Trulige Tonåringen, det Gråtande Världssamvetet, den Feministiska Madonnan och Byggmästaren, som under
varje sten han vänder finner Turkiet, samt en ytterligare en hel hög mer eller
mindre begripliga passagerare .. så känner jag att det här, nästan exakt,
beskriver hur jag känner inför den regering som borde ratta fordonet Sverige
och de stackars poliserna som har till uppgift att skapa framkomlighet för ett
förarlöst fordon.
Vart är vi på väg?
Vem kör egentligen?
Är det möjligt att vara för och emot
samma sak samtidigt .. och dessutom "skita
i" hur resultatet blir?
Och bränslet som ska garantera
fortsatt färd framåt, var finns det? Vilken blir slutdestinationen när det
visar sig att det inte räcker till och när alla andra alternativ har tagit slut
.. eller när ekonomin inte längre tillåter fortsatt färd framåt?
"Lastbilen svängde runt ett hörn, mullrade ner i ett mörker och stannade
sedan helt utan förvarning" .. är det allt vi kan se fram emot?
Eller börjar och slutar allt i Terry
Pratchetts motsvarighet till Sveriges Riksdag .. den isolerade världen Varuhuset Arnold & Co (grundat 1905);
"XIII.
Och i Varuhuset rådde varken Natt eller Dag, endast Öppettid och
Stängningsdags. Regn föll icke, ej heller var där snö.
XIV.
Och alltmedan åren gick växte sig omtarna (politikerna?) feta
och deras antal ökade, och de ägnade sin tid åt Rivalitet och mindre
Konflikter. Avdelning mot Avdelning, och glömde därvidlag allt de visste om
Utsidan.
XV.
Ty de sade: Är det icke så, att Arnold & Co (grundat 1905)har ställt Allt
Under Samma Tak?
XVI.
Och de som sade: Kanske inte allt, blev
grymt utskrattade och hånade.
XVII.
Och andra omtar (ja,
ni vet vilka jag tänker på ..) sade: Även
om det skulle finnas något på Utsidan, vad skulle där finnas som vi kan behöva?
För här har vi ju Elektricitetens kraft, Livsmedelshallen och allehanda
Förströelser.
XIII.
Och sålunda lade sig årstiderna tätare än madrasserna i Sängavdelningen (3tr).
XIX.
Så var det tills en främling kom ur fjärran, ropande med stark stämma, och han
ropade: Eländes elände."
(Ur Omtarnas Bork, Bottenvåningen, vers
XIII - XIX)
Att följa svensk inrikespolitik eller
svenska politiker utanför landets gränser är nästan som en fantasyroman.
Karaktärerna, deras handlande, uttalanden och planering skulle vara rent fantastiskt
underhållande .. om det inte var så att det faktiskt är på riktigt.
Det är en underlig tid vi lever i. Det
märks på många sätt .. i år var till exempel det första året någonsin som adventsstjärnan
hängde rakt i fönstret på första försöket? Det måste vara ett Omen??
Jag har drabbats av det som Fnordspotting
så träffande kallade för Novemberkoma. Jag är trött, trött, trött och önskar
bara att det snart dyker upp en främling ur fjärran och ropar med stark stämma
.. Eländes elände .. vilket i boken
är första tecknet på att Varuhuset Arnold & Co (grundat 1905) kommer att få ge vika inför trycket från Utsidan.
För det är först då som Terry
Pratchetts berättelse blir berättelsen om Resan Hem till Framtiden.
Fram till dess får vi nöja oss med fortsättningen på inledningen med det förarlösa fordonet .. Från
himlen regnade det dysterhet. Det regnade tristess. Det regnade den sortens
regn som är så mycket våtare än vanligt regn, den sortens regn som faller i
stora plaskande genomträngande droppar, den sortens regn som mest av allt tycks
vara en stående sjö med springor i.
En fantastisk beskrivning av våra ickepolitiker i vår ickeregering, som sagt hade varit roande om det inte var på riktigt.
SvaraRadera*applåderar*