.. som skulle infrias när Stefan
Löfven fick makten att laga det Sverige som "gått sönder" under ett borgerligt styre, hur blev det med den?
Var det bara en förhoppning, en myt,
en vandringssägen, ett innehållslöst löfte eller blev det den mardröm som jag
oroade mig för i slutet av januari 2014?
Det har alltså gått nästan två år
sedan dess. Nu vet vi hur det blev och vilka som gjorde vad. Blev det som ni
tänkt er eller blev det bättre alternativt sämre? Är det fortfarande någon som tror att det
går att "laga" det svenska välfärdssystemet så att det upplevs lika tryggt
och behagligt som det gjorde på Ingvar Carlssons och Göran Perssons tid?
Jag brukar inte återanvända gamla
blogginlägg. För det mesta är de inaktuella, ibland har jag kommit till insikt
om att jag borde ha nalkats ämnet på ett annat sätt och mer än hälften har jag
helt och hållet glömt bort att jag har skrivit.
Men det är två inlägg som envisas med
att dyka upp minst en gång i veckan .. det ena har rubriken "Vad äter en koltrast?" och det
andra kommer härmed i repris med en länk för den som vill läsa de kommentarer
som strömmade in då det begav sig ..
"För att krossa den svenska välfärdsmyten" är det kanske nödvändigt att vi byter regering, oavsett vad
det kommer att kosta.
Jag kommer inte att aktivt bidra till
ett regeringsskifte, det har jag inte samvete till .. men om majoriteten av
Sveriges väljare tror att en vänsterregering kan backa tiden och återinföra det
välfärdssystem som redan hade slutat fungera på Perssons tid .. när alla tyckte
det var som bäst .. så är det hög tid att de får möjligheten leva med
resultatet av sina drömmar.
Kanske kan det bli början till en
attitydförändring i vårt sätt att se på samhällets skyldigheter vs våra
rättigheter. För i nuläget är det ingen som ens tänker på sin egen skyldighet
att planera för framtiden och samhällets rätt att kräva den inställningen.
De som tycker kraven är för hårda nu
bör noga läsa villkoren i de alternativa förslagen och tänka efter lite innan
de fattar beslut som de sedan inte vill leva med.
Redan före millennieskiftet började
vår familj se över framtidsplaneringen på allvar. Det var så uppenbart att de
enorma kostnaderna för bl.a sjukförsäkrings och arbetslöshetssystemen, det
kommande akuta behovet av ökade resurser inom sjuk- och äldrevården, samtidigt
som 40-talisternas pensionsavgångar, skulle tvinga fram åtstramningar som
skulle drabba de allra svagaste hårt.
Oavsett vilken färg det skulle bli på
de kommande regeringarna och utan att veta vad som skulle hända med
världsekonomin lite senare.
Göran Persson visste det och gjorde
sitt bästa för att sopa det problemet under mattan. Alliansen var helt klart
medvetna om både problemet och behovet av snabba åtgärder och .. även om de
blev lite väl snabba och ogenomtänkta .. så har det åtminstone funnits en
urskiljbar plan bland alla beslut och förslag. Bland annat så har
jobbskatteavdraget gynnat konsumtionen och därmed bromsat arbetslösheten och de
privata riskkapitalisterna bidragit en hel del genom att investera i vård,
skola och omsorg ... även om villkoren kanske varit för ogenomtänkta,
ospecificerade och generösa.
Stefan Löfven, Gustav Fridolin och
Jonas Sjöstedt bör också vara medvetna om att det inte finns någon möjlighet i
världen att återställa välfärden till den nivå många förväntar sig .. men det
kommer de naturligtvis inte att låtsas om .. före den 14:e september.
Men, som sagt .. jag tror inte att
polletten ramlar ner förrän förlusten av drömmen är ett faktum och för att få
den effekten så måste vi kanske byta regering i höst?
Även om det innebär att vi får betala
dubbelt så mycket för samma politik. Ett omvänt "Köp 3 och få den
billigaste gratis" .. dvs, "Köp 3 och betala dubbelt så mycket för
alltihop".
För egen del så har vi använt de senaste 15 åren till att betala ner alla skulder så att vi är skuldfria vid nästa årsskifte och sett över vad som går att effektivisera för framtiden, så att vi klarar 4 eller högst 8 år med en "rödgrön regering". För längre tror jag inte att de kan dölja att det gamla, goda, välfärdsdrömmen för länge sedan förvandlades till en förhoppning, en myt, en vandringssägen .. eller, i värsta fall, en mardröm.
6mannen, SvD,
Tänk så rätt du hade redan då...
SvaraRaderaJag utser dig härmed till vår tids vala!
Skuldfrihet ordnade vi förra hösten. Sedan dess har vi stoppat in en del av det överskottet i sådant som skattemyndigheten garanterat inte ser. Det efter den senaste ronden i Europa, Malta var det väl?, där staten tog för sig en del av privat sparkapital.
SvaraRaderaTill listan av försäkringar som lär behövas i framtiden, så har vi lagt till en misstro då det gäller pensionssystemet. Då det gäller skolsystemet så kommer 30 år gamla skolböcker att behandlas med silkeshandskar. Vi tror våra BARNBARN också kommer att ha nytta av dessa. Vilken lättsmält skit ungarna serveras idag ... ca 1/10 är SAMMANFATTNINGAR av vad de redan läst, vilket minskar den totala sidmängden med fakta än mer mot vad vi proppades i.
Kunskap är makt.
Hej.
RaderaKan bara instämma i det du skriver om dagens läromedel. Tyvärr kommer vi knappast att få lov att använda gamla böcker, särskilt inte inom humaniora och samhällsvetenskap, då dessa inte stämmer med värdegrunden (fakta däremot...). På tal om lättsmält: gräv fram en skolbok från sextio-, sjuttio- samt åttiotal (om du har tillgång till sådana) och jämför ration text-bild med dagens. Det är mycket luft i dagens böcker, och ingen faktagranskning annat än vad de lärare som ansvarar för en skolas inköp genomför. Således fritt fram för den med kontra-faktisk politisk agenda.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Hej Anybody! Sverige "går bra", men tyvärr med lånade pengar som smörjer och som våra barn och barnbarn ska betala åter! När det gäller välfärdsstaten, vill jag föreslå helt privata försäkringar för att finansiera den egna välfärden, givetvis med motsvarande skattesänkningar. Idag räcker vårt offentliga åtagande ingenstans, särskilt inte för ursprungsbefolkningen!
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaEftersom det är säsong:
Nuvarande regering hoppar backhoppning utan att göra fast vare sig pjäxor eller skidor. Än så länge räcker kraften...
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Sedan den svenska ekonomiska krisen i början av 90-talet har jag resonerat ungefär som du när det gäller den egna ekonomin, Any. Jag gillade aldrig 'Folkhemmet' med den starka staten som bestämde allt för alla men jag tror att man kan komma att hitta goda ekonomiska möjligheter även framöver. Svårt bara att se skogen för alla träd som står i vägen just nu eftersom det är ett paradigmskifte vi lever i. Synd bara att politikerna inte verkar medvetna om detta... /Gunilla
SvaraRadera