fredag 5 februari 2016

Extremtystnad för att tysta extrempartiernas extremt missnöjda extremväljare?


Valrörelsen 2010 .. när Mona Sahlin skulle bli Sveriges första kvinnliga statsminister .. blev i stället den valrörelse som hjälpte Sverigedemokraterna in i riksdagen.

Trots alla varningar, all svartmålning, alla rubriker om järnrör, nazistanklagelser och enskilda personers liv och leverne, trots alla demonstrationer mot och störande av offentliga framträdanden, trots allt hyllat responsvåld från rörelser som AFA och RF, trots alla som Researchgruppen hjälpte till att hänga ut på löpsedlarna och trots alla rasist-, fascist- och nazistanklagelser som riktades mot dem som ställde obekväma frågor .. så fick SD sin inträdesbiljett. Eller kanske tack vare?

De som önskade sig ett regeringsbyte slöt sig samman i något som mest liknade en självförhärligande sektliknande gemenskap, med målet att återerövra den makt som borgerligheten .. den fruktansvärda Högern .. så orättfärdigt tagit ifrån dem.

Taktiken har, av någon outgrundlig anledning, fortsatt varit den som förde Sverigedemokraterna in i Riksdagen?

Sverigedemokraterna och deras väljare har setts och beskrivits som en sämre sorts svenskar. Lite dummare, mindre bildade, oerhört rasistiska .. oavsett om de själva är invandrare eller inte .. och näst intill livsfarliga för samhället. Hitler grävdes fram ur sin grav och kletades på var och en som försökte beskriva faktiska svårigheter och samhällsproblem som inte passade in i det hallelujabudskap nästa regering skulle vinna det kommande valet med.

Aldrig någonsin under min livstid har det lagts ner så mycket möda på att sortera människor efter kön, sexuell tillhörighet, etniskt ursprung, hudfärg, politisk tillhörighet och/eller åsikter. Åsikter som anses olika värda beroende på vilken grupp som anses "äga" frågan.

Så "vann" de då valet.

De som arbetat så hårt för att skildra SANNINGEN  jublade.

Men Sverigedemokraterna blev också en valvinnare. Särskilt med tanke på utgångsläget och den fiffiga taktiken från dem som kom att kallas Åsiktskorridoren .. eller som jag föredrar att se det, Hallelujakören.

Blev det som de tänkt sig? Tycker alla engagerade körsångare att taktiken har fungerat? Är de nöjda nu, de som "vann"? Känns det som att de befinner sig i ett vinnarspår? Känns Sverige mer "helt" nu?

Är det någon som tänkt tanken att det kanske kunde ha sett annorlunda ut med ett friare och öppnare samtalsklimat, mer fokus på fakta än på känslor och/eller ett förhållningsätt som mer handlade om sak än person?

Vänsterns valrörelse 2014 var nästan brottsligt ohederlig. Det som erbjöds, utöver svartmålning av alla andra partier, var  ..

.. HOT om ett Sverige som höll på att gå sönder,

.. en RIKTNING som skulle avskaffa alla orättvisor, ge alla jobb, trygghet och välfärd och,

.. en HANDLINGSKRAFTIG REGERING som skulle marschera i ett segertåg i denna förmånliga RIKTNING .. som var HEMLIG och inte skulle avslöjas förrän EFTER valdagen.

Och vad var det som avslöjades när valet var över?

Den minst förberedde statsminister som vi någonsin haft. Var fanns den handlingskraftiga regeringen när han besökte talmannen för första gången? Var fanns den då han så småningom, och med största tveksamhet, fick grönt kort för att plocka ihop det han hade .. MP och V .. för att åtminstone försöka.

Var finns RIKTNINGEN som fortfarande verkar vara hemlig? Var fanns handlingskraften och kunnandet när SD fällde den första budgeten .. något som knappast kom som en överraskning för några andra än regeringen?

Hur tillförlitlig kändes statsministern när han tjurigt utlovade ett nyval innan han ens hade mandat att göra det och hur trovärdig verkade han när han sedan satt på den blockerade styråran och räckte ut handen efter en lösning på en omöjlig situation .. och sedan tacksamt skrev på decemberöverenskommelsen, som han och hans regering hanterade så arrogant, drygt och förödmjukande att den bröts redan efter drygt 9 månader?

Det finns en gräns för varje människa .. oavsett om det gäller kärlek, arbete, engagemang av olika slag, visioner och mål. En gräns där det inte längre är någon idé, där det är dags att ge upp och släppa taget och lägga energin på något mer meningsfullt. Det kan bero på bristande lönsamhet, besvikelse, uppgivenhet eller ointresse .. men det är alltid lika trist att inse att man har ödslat tid på en förlorad sak.

Mitt förhållande till politiken, samhällsdebatten och journalistiken hamnade precis på den gränsen när jag läste Malin Ullgrens debattartikel i DN och svaret på Ann-Charlotte Marteus replik. Samt Ann-Charlotte Marteus svar på svaret på Ann-Charlotte Marteus krönika.

Jag har läst värre, men någonstans finns gränsen och den råkade bara finnas just här.

Båda två menar säkert väl, var och en från sin synvinkel, men jag orkar inte med mer tystnad, mörkläggning, kritik och "sanningar" från dem som lever i trygghet i så små sammanhang att det farligaste som kan hända är "en väldigt stor flagga" som "en grupp från den nyligen genomförda demonstrationen viftade med [den] i så vida bågar på trottoaren att människor fick kliva åt sidan, gå ut i bilgatan för att inte mejas ner. Flaggan var ett vapen och högerextremistiska demonstranter använde den mot människor som lördagshandlade och råkade komma i deras närhet".

Jag orkar inte med människor som vägrar lyssna och jag vill inte ha mer fostran eller fler pekpinnar från dem som ser "folket" som fullständiga idioter som inte kan bilda sig en egen uppfattning om den verklighet de själva lever i.

Allt "debattjafs med hjälp av falska argument" oavsett om det kommer från vänster eller höger .. eller från journalister eller politiker .. kommer bara att bidra till större misstro hos den majoritet som fortfarande kan skilja på sak och person, känslor och fakta och kan höra skillnaden mellan floskler och äkta engagemang.

Resultatet av den ansträngningen kommer att bli samma som vid valet 2018 som det blev 2010 och 2014.


Alla utom Sverigedemokraterna förlorar ..



15 kommentarer:

  1. Jag har undvikit att läsa DNs sida av den här diskussionen, främst för att jag också passerat den gräns du nämner. Men nu gjorde jag det...

    Och fastnade för en passage i Ullgrens första drapa (vad är det med folk som heter "ull%" i efternamn?)

    "Inte för att de flesta svenskar är sugna på fascism, särskilt inte om man tänker efter lite grann och slutar inbilla sig att man skulle bli en vinnare i ett våldsamt och auktoritärt samhälle."

    Är det så de resonerar? "Vinner JAG på detta eller inte?" Undra på att jag inte fattar samhällsdebatten. Så om Ullgren skulle komma fram till att hon skulle TJÄNA, personligen, på en fascistisk, nazistisk eller för den delen islamistisk diktatur, då är hon "all in"?

    Vilket samhällsansvar. Vilken pliktkänsla. Vilken etisk kompass.

    Vilket kräk.

    /cpc

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samhällsansvar? Pliktkänsla? Etisk kompass?? .. är inte det folkets ansvar efter det att de blivit informerade av media och politikerna om den Enda Rätta Vägen? ;-)

      Radera
    2. Jag är i detta mer en anhängare av Robespierre.

      http://anybodys-place.blogspot.se/2015/09/det-ar-mitt-folk.html

      Och av JFK:

      "...ask not what your country can do for you, ask what you can do for your country."

      Samt av 19 kapitlet 1 § brottsbalken.

      /cpc

      Radera
  2. /cpc
    Fin sammanfattning!
    Ja, du också, Any!
    Klappa katten.
    Ja, den fyrfotade!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack .. och i jämlikhetens namn klappar jag båda katterna. :-)

      Radera
  3. utlandssvensk5/2/16 20:55

    "Alla utom Sverigedemokraterna förlorar .."

    Skulle det vara något negativt????

    Hur kan folk fortfarande stödja sjuklövern? Det borde väl vara totalt uppenbart vid det här laget att de totalt har förstört landet och att SD har haft rätt hela vägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Alla utom Sverigedemokraterna förlorar" .. var bara ett konstaterande. En logisk konsekvens av ett idiotiskt beteende.

      För mig är alla demokratiskt valda partier lika mycket värda.

      Radera
  4. Hej.

    Nu kanske jag ger mig ut på för djupt vatten, men jag vill minnas att SOM-undersökningarna antyder en förändring av SD:s väljarbas med början 2010. Från att överlag bestått av (baserat på just SOM) svenska män med övervägande gymnasieutbildning och med måttligt politiskt engagemang via etablerade (och därmed mätbara) kanaler (personligt engagemang i betydelsen hur mycket man bryr sig är något annat) förändrades både väljarunderlaget och sympatisörerna till att innehålla dels allt fler kvinnor, dels allt fler invandrare, och allt mer egenföretagare och akademiker.

    Det sista är signifikant, då det innebär att partiet har en bred folklig förankring, samt en resurs att rekrytera från, både vad gäller kompetens och kontaktnät. Detta har knappast gått motståndarnas mediakrigare förbi (Politism, EXPO m fl), därav både de hätska hatkampanjerna mot alla som ens råkar befinna sig i samma lokal som en känd SD:medlem och de allt högre kraven på kontroll och begränsningar av alternativa media.

    Nu spelar det inte längre någon roll. Utan militarisering går det inte att avlägsna över etthundratusen invaderande människor. Vem skulle vara villig att ta det beslutet, eller genomföra det, bland ett folk där polisen flyr för en skränfock istället för att dra vapen och skipa rätt?

    Åkesson kan gå till historien som den som kom till en regeringskoalition 2018, lagom för att få skulden för sammanbrottet.

    Men för all del, de som är tillräckligt burgna har väl råd att bosätta sig bakom höga murar och med väpnade försvarare. Vi enkla svenskar försvinner som vågskum i solen.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aldrig har landet varit i större behov av snabba och effektiva beslut än nu .. och aldrig tidigare har vi haft så handlingsförlamade och fega ledare.

      Jag är intill visshet övertygad om att dröjsmålen med införandet av TUT, åldersbestämningar och andra "obehagliga" insatser helt och hållet beror på att Miljöpartiet vill vänta med att gå med på något mer än ID-kontroller före kongressen i mitten av maj.

      Det kommer att kosta för Sverige. Så OM Åkesson och SD kan bilda en majoritetsregering 2018 så kommer förmodligen väljarna vara så desperata att de accepterar insatser från militären. Om det fortfarande finns några kvar då förstås?

      Radera
    2. Jag tror du underskattar de latent tillgängliga politiska verktygen. Det finns ingen FN-konvention som kräver att vi försörjer icke asylberättigade illegala invandrare med mat, russelpengar, bostad, skola och sjukvård.

      Asylsökan avslagen? Ok. Ut från boendet. Ingen dagpenning. Betala för sjukvård och medicin, eller klara dig utan.

      Kvar blir bara de som kom hit för vår fantastiska natur. Eller vårt gästvänliga klimat.

      Och du behöver inte vara burgen, eller bosätta dig "gated". De som kommer är storstadsfolk. Från medelhavsområdet och Afrika. Detta är Skandinavien. Vi gränslar polcirkeln. Och, för att tala med Reinfeldt, "Det finns oändliga fält och skogar."

      Get the picture?

      /cpc

      Radera
  5. Hej Any! Jag instämmer i att SD är den enda oppositionen idag! Och man har utvecklat sin politik och har många goda förslag inom alla politiska områden. Och det är bara SD som tar avstånd från att prioritera kvinnor framför män i alla områden. Heja Anybody!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är jag inte en av SD:s väljare, men vad jag annars skulle välja har jag i dagsläget ingen aning om. Men om jag tvingades välja mellan SD och MP så är valet lätt och inte till Miljöpartiets favör.

      Är det något parti som är både extremt och farligt för landet så är det dom.

      Radera
  6. Alltihop kanske hänger samman med att svenskarna är lite mer intilligenta än vad vänstern tror? En monumental underskattning av LO kollektivet? De flesta har ju faktiskt gått i gymnasiet nu för tiden. De kan tänka själva.

    SvaraRadera
  7. Alltihop kanske hänger samman med att svenskarna är lite mer intilligenta än vad vänstern tror? En monumental underskattning av LO kollektivet? De flesta har ju faktiskt gått i gymnasiet nu för tiden. De kan tänka själva.

    SvaraRadera
  8. Apropos Mona S och nepotism! Monas pappa var närmaste polltisk tjänsteman till Ingvar Karlsson. De styrande håller varandra om ryggen. Därför sympatiserar jag med ett parti, som saknar historisk bindning mellan befattningshavare!

    SvaraRadera