lördag 30 juni 2018

(C)hilla som Jonas Sjöstedt?



Det är många som förvånas över Annie Lööfs idoga kappvändande den sista tiden. Det verkar som att hon försöker riva ner den allians som hennes företrädare Maud Olofsson var så stolt över?

Men varför?

Jag tror jag hittade svaret i en DN-intervju med Åsa Romson där hon
berättar om förhandlingarna med Socialdemokraterna om migrationspolitiken 2015.

Migrationsverkets veckovisa rapporter om hur många som hade sökt asyl i Sverige kompletterades med siffror över hur många oregistrerade asylsökande som befann sig i Tyskland. Magdalena Andersson börjar jämföra med hela den kommande mandatperiodens reformutrymme. Då förstår man att det här handlar det om ett vägval: ’Är vi beredda att riskera det reformutrymme som vår regering vill ha?’ För mig som miljöpartist var det främmande att börja diskutera reformutrymmet kontra vårt samhälles möjligheter att hjälpa människor i nöd”.

Om Magdalena Andersson var så djupt oroad över Sveriges ekonomi redan 2015 så kanske det inte känns så lockande för Annie Lööf att kliva in i en regering som kanske står inför utmaningen att ta över efter sossarna?

Jag har en viss förståelse för det. Vi vet ju alla ”vems fel” de kommande årens ekonomiska problem kommer att vara, om sossarna förlorar regeringsmakten.

HÖGERNS!!! Naturligtvis.

För ladorna är alltid tomma när sossarna tar över och alltid fyllda till bristningsgränsen när någon annan rånar dem på makten – oavsett om alla tillgängliga fakta pekar på motsatsen. Om bara AB och Anders Lindberg stämmer in i klagosången så har det ju ”stått i tidningen” och är därmed helt sant.

Men om sossarna kan bilda regering så kanske Annie Lööf kan få chilla som Jonas Sjöstedt under de kommande fyra åren?

Det måste kännas oerhört lockande med tanke på hur bra det har gått för Vänstern. Allt som är bra i den rödgröna budgeten ligger Vänstern bakom och allt som är dåligt beror på att Vänstern har saknat makt eftersom de inte sitter i regeringsställning.

Det perfekta oppositionsläget!

Om Stefan Löfven kan komma överens med Miljöpartiet och Liberalerna – Jan Björklund vill nog gärna avsluta som minister om att de ska bilda regering tillsammans, då kan de göra det med passivt stöd från V och C som ”bara” vill ha inflytande över budgeten som belöning.

.. och då kan Annie Lööf luta sig tillbaka och chilla som Jonas Sjöstedt. Centern kan plocka moraliska poäng på att driva sin egen linje i migrationspolitiken, ta åt sig äran över eventuella framgångar och gå i upprörd opposition när ”folket” börjar knorra över ytterligare indragningar i välfärden.

Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag om att jag tänker rätt – Annie Lööf ser de mörka molnen vid horisonten och satsar på att slippa ta ansvar under ytterligare fyra år.

Men förutsättningen är förstås att sossarna verkligen VILL fortsätta att regera och ta ansvar för resultatet av den politik de fört den här mandatperioden.

5 kommentarer:

  1. En skarp observation. Frågan är om alla förutom S just nu jobbar stenhårt för att slippa regera i höst? Ja, jag tror S är piskade att fortsätta regera, då det endast är då de kan styra över den korrupta utnämningen av direktörer och landshövdingar .

    SvaraRadera
  2. Annie vill ha makt, kosta vad det vill. River hon sönder Alliansen nu kan hon skylla på att det inte höll senare i höst när hon ligger sked med Löfven. Fy fan för dessa politiker!

    SvaraRadera
  3. En intressant iakttagelse ,sossarna och löfven vill behålla makten till varje pris,även om det skulle gå ut över s k "demokrati". Björklund som f d kapten med majors avsked är tillräckligt dum för att gå i fällan.

    SvaraRadera
  4. missa inte den här http://www.gp.se/ledare/ganman-apan-pierre-vinner-valet-1.6783956

    SvaraRadera
  5. Annie går skenbart till val på att sitta i en alliansregering men bara om sverigedemokraterna inte blir vågmästare. De kommer att bli vågmästare. Hon siktar alltså på att regera med vänsterblocket genom att vilseleda borgerliga välgare.

    SvaraRadera