Det
var inte bara Socialdemokraternas verklighetsuppfattning som skakades i grunden
av årets valresultat, även de övriga partierna verkar helt ha förlorat
fotfästet när de inte längre tvingas kretsa runt den s-märkta supernovan.
Så, på
regeringsbildningsfronten hörs inget nytt. Det politiska spelet verkar gå ut på
att ge väljarna så lite inflytande som möjligt när det gäller det slutliga
valresultatet?
Men en
sak visste vi från början. Vi hade inte mindre än sju partier som lovade och
påstod sig vara den enda garanten för att inte det åttonde partiet skulle få
något som helst inflytande. Något som borde ha fått vem som helst att inse att
valresultatet skulle innebära totala låsningar och fullständigt kaos.
Det
enda nya som vaskats fram i den sega sonderings- och samtalsprocessen med den
nya – och en aning sega – talmannen är att vi har fått ytterligare en garanti
att förhålla oss till.
Stefan Löfven står ensam som garant för att Annie Lööf aldrig kommer att väljas till
Sveriges Statsminister.
Vilket
plötsligt ger Socialdemokraterna något slags existensberättigande i mina isblå
ögon!
Men
vid närmare eftertanke inser jag att Stefan Löfvens garanti förutsätter att
Sverigedemokraterna – som Stefan Löfven garanterar att han ska hålla utanför
allt inflytande - också står bakom den?
Det är
minst sagt råddigt och obegripligt att försöka följa i den politiska valsen
eftersom de som fått minst andel röster från väljarna verkar vara de som fått
störst makt i valet av en ny regering?
Då
blir kanske nästa steg att Jan Björklund kliver fram och garanterar att han är
garanten för att Ulf Kristersson aldrig kommer att kunna bilda regering, om han
inte tar med Miljöpartiet och utropar Annie Lööf till statsminister, samtidigt som
han förkunnar att hans barn är vår enda garanti för att Stefan Löfven inte ska
kunna ta stöd från SD för att hålla Annie Lööf borta från statsministerposten?
Varpå
alla andra partiledare kliver fram och presenterar vem de INTE vill ha som
statsminister och allt de garanterat INTE stödjer, samarbetar eller
kompromissar om?
Vilket
förmodligen garanterar en negativ regeringsbildning där ingen vinner och
väljarna förlorar?
I en saga höll antidemokrater på att prokrastinera & förhala; det var en slags spydig manifestation som riktade sig mot upplevda pöbelväljare. En vild lyxstrejk. Pöbelväljarna var dock demokrater, till skillnad mot herrskapet. "-Varför bjuds de på tårta, varför bjuds de inte på 10% löneavtrappning för varje ny fräckt bortkastad dag?" undrade ett dumt hjon.
SvaraRadera:-) De dumma hjonen har aldrig förstått vilket ENORMT ansvar som vilar på makthavarnas axlar.
RaderaNu måste jag fråga om något helt annat. Rackarkotten? Hund, katt eller något mittemellan? Inte visste jag att jag har kanske passerat dig på Sörmlandsleden utan att tälta med Rackarkotten.
SvaraRaderaMin irländska ros, min älskade fyrbenta skugga Milly och allas vår Rackarkott är naturligtvis en Hund. :-)
Raderahttps://anybodys-place.blogspot.com/2011/08/ett-ar-med-en-rackarkott.html
http://anybodys-place.blogspot.com/2013/10/i-dag.html
.. och Sörmlandsleden finns kvar och kan vandras hur många gånger som helst!
Det här med vem som bildar regering o blir statsminister är ju så tramsigt så man tröttnar.
SvaraRaderaDäremot "isblå ögon" var nått nytt! Man änna vaknar till!
Tänk dig en Siberian Husky så är du rätt nära. ;-)
Radera