Traineejobb? Hur tänker du nu, Stefan Löfven?

Det är egentligen inte klokt att jag .. en helt vanlig väljare .. måste skriva  och påminna om att äldre och funktionshindrade som omfattas av Omsorgen, faktiskt BOR på sina boenden.

De rum som de bor i är deras HEM .. har du inte förstått det?

När du presenterade traineelösningen på ett äldreboende hörde jag Magdalena Andersson säga något om hur viktigt det är med trygghet. Gäller det inte det äldre och funktionshindrade?

För visst, jag förstår du tycker att du tänkt till när du på ett enda bräde blir av med 20 000 arbetslösa ungdomar och samtidigt skapar en illusion om ökade resurser inom omsorgen.

Men hur tryggt tror du att det skulle kännas om ett antal unga .. som inte varit motiverade nog för att välja omvårdnadsprogrammet efter avslutad skolgång .. mer eller mindre tvingas in i ditt hem för att öva sig på dig? Helt okända, outbildade och kanske intvingade personer som får fri tillgång till alla dina ägodelar och din person?

Utan att du begärt det eller ens blivit tillfrågad?

Skulle det kännas bekvämt? Tryggt?

Särskilt med tanke på att tjänstemannaansvaret inte längre finns, så känns det kanske inte helt bekvämt att människor som du inte vet någonting alls om får full tillgång till dina allra värdefullaste ägodelar. De som blev kvar när du tvingades leva med ett absolut minimum av allt du hållit kärt i livet.

För du vet väl att hemförsäkringen inte gäller om du "själv" släpper in den som tar med sig saker ut? Och ingen annan försäkring heller för resten.

I det här fallet är det DU som öppnar dörren. Är du medveten om det?

Det är precis som med godmansystemet. En God Man kan du få trots att du inte vill ha det. Det räcker med att du tappar taget om tillvaron så att den inte längre fungerar som samhället tycker att den ska fungera. Eller rättare sagt .. som kommunens utredare tycker att du ska fungera. En God Man kan sedan sälja allt du har .. inklusive ditt hem. H*n kan sätta sprätt på alla dina tillgångar och naturligtvis är det olagligt och givetvis blir h*n dömd .. men du har inte skuggan av en chans att få något tillbaka, för det finns inga försäkringar?

Kommunens tjänstemän väljer God Man till dig .. kanske mot din vilja .. men har inget ansvar för dennes handlingar? Visst är det fantastiskt?

Det mest fantastiska är att det faktiskt händer att samma person kan bli utsedd till God Man igen? Det är nämligen inte så noga att kolla brottsregistret på så viktiga personer som ska ansvara för så oviktiga personer som du själv riskerar att blir när du blir gammal.

Har du tänkt på det?

Tror du att de anhöriga som i dag går ner i arbetstid för att ge en mening i tillvaron till en älskad anhörig känner ökad trygghet vid tanken på dina trainees?

Har du tänkt på hur förnedrande ditt förslag är för dem som tvingas vara övningsobjekt för dina arbetslösa ungdomar?

Hur utlämnade de blir?

Hur hjälplösa de är?

Har du överhuvudtaget tänkt på vårdpersonalen som har det dagliga ansvaret för de allra svagaste och mest utsatta i samhället?

För det är de som måste handleda, övervaka och rapportera .. samtidigt som de måste utföra ett arbete som de redan nu nästan inte mäktar med.

Det är de som kommer att få bära skulden för allt som händer när de inte hinner se. Och inte ens du, Stefan Löfven, kan vara så naiv att du inte förstår att ägodelar kommer att försvinna, övergrepp kommer att begås och att många kommer att känna sig rädda och utsatta.

Det är DU som tänker öppna deras dörrar till deras hem för att släppa in människor som de inte bett om och kanske inte ens vill ha där. Har du tänkt på det?

Redan i dag får många unga förståndshandikappade kvinnor barn med män som ingen vet vilka de är .. många äldre och funktionshindrade blir av med allt som betingar ett värde .. trots att de åtnjuter "tryggheten" i samhällets omvårdnad.

Det är ett enormt ansvar och en nästan omänsklig börda du vill lägga på en vårdpersonal som redan vacklar och det är nästan ofattbart att du vill utsätta gamla och handikappade för en så integritetskränkande behandling och så stor risker.

Traineejobb var ingen bra idé när Göran Persson förlorade valet 2006, traineejobb gjorde inte heller underverk för Mona Sahlin när hon förlorade valet 2010 och nu försöker sossarna vinna valet 2014 med samma idé? 

NÄR ska partiet inse att det inte är en bra idé, Stefan Löfven?

DI, Barometern, Barometern 2, SvD, Skanskan,

Den 6:e mannen, 

Var finns feministerna när vi behöver dem??

En multisjuk kvinna på ett gruppboende i Malmö fick sitt könshår bortrakat av personalen och agerandet kritiseras av Inspektionen för vård av omsorg(IVO).

Kritiseras??

När det gäller funktionshindrade kvinnor kan nästan vilka sexuella övergrepp som helst sluta med lite lam kritik och märkliga bortförklaringar eller beskyllningar mot kvinnan .. utan någon som helst påföljd. För det ligger ju i sakens natur att den som inte själv kan berätta inte heller kan anklaga eller peka ut någon.

Så behändigt för den som inte drar sig för att roa sig lite med de mest hjälplösa i samhället.

Ibland blir det barn. Ganska ofta till och med. Jag har en bekant som har tre adoptivbarn från samma kommun, som mamman förmodligen inte ens visste att hon väntade. Men i ett eget boende med "särskilt stöd" så vet en psykiskt funktionshindrad kvinna inte vem som tillhör stödet som kommer dagligen eller vilka som kommer av helt andra skäl. I ett gruppboende är personalen ofta den enda familj de har att lita på och samma personal är de enda som de kan vända sig till i sin utsatthet.

Under de år som vi fungerade som familjehem för unga tonårskillar fick vi också flera förfrågningar om små barn till funktionshindrade mammor .. men det finns tyvärr gränser för allas engagemang, förmåga att räcka till och bostadens förmåga att växa med familjen.

Det är inte heller helt ovanligt att äldre, dementa kvinnor .. i hemmet eller på äldreboenden .. utsätts för sexuella övergrepp eller rena våldtäkter .. men det är sällsynt att misstankarna leder till anmälningar.

När det gäller kvinnan som fick sitt könshår bortrakat verkar det inte heller som ens den minsta lilla misstanke kläddes i ord när det gällde .. varför och vad hände mer, och hur ofta??

För om du eller jag skulle drabbas av något som innebar att vi var mer eller mindre medvetslösa och vi sedan skulle vakna till liv .. nyrakade i underlivet .. så skulle det väl uppstå en liten gnagande oro för att det fanns ytterligare ett syfte med gärningen? Jag hade knappast nöjt mig med att någon kritiserade tilltaget lite lagom generat.

Om jag hade upptäckt att detsamma hänt med min dementa mamma när hon hjälplös "vårdades" på kommunens äldreboende så hade jag både blivit rasande och skräckslagen och inte nöjt mig med lite kritik från IVO. Eller Socialstyrelsen som det hette förr.

Hjälplösa, handikappade är en utsatt grupp som tilldrar sig stort intresse från män med skev kvinnosyn och utan hänsyn, men nästan inget intresse från feministerna.

Varför då?

Är de inte tillräckligt tjusiga, intellektuella, kulturella eller värdefulla? Är det för jobbigt att höja blicken utanför den egna bekvämlighetszonen?

Under min rekordkorta tid som medlem i F! försökte jag föra fram frågan. Men till och med på den allra första kongressen fanns det ingen som värderade den högre än frågan om könsneutrala namn. Det är en icke-fråga även för media .. för gravt funktionshindrade människor gör sig inte särskilt bra på bild och är dessutom svåra att få att kritisera önskad politisk inriktning.

Och om de lider ... så kan de i alla fall inte berätta om det. Möjligen kan de "låta lite" obehagligt.

Men om det nu är så svårt att engagera sig i ointressanta kvinnor med "otrevliga" handikapp så kan jag bjuda på ett annat lite "roligare" problem.

Badhusen.

Ni vet de här badhusen, med Äventyrsbad, som kommunerna formligen älskar att bygga för skattebetalarnas pengar.

På de flesta större orter kan inte unga kvinnor .. eller äldre .. vistas i bassängerna de själva varit med att betala, utan att riskera att bli tafsade på, klämda på brösten eller få fingrar uppkörda i underlivet när de omringas av de sexuellt frustrerade sk kalsongbadarna som dessutom fyller badvattnet med rester av urin och avförig från sina underkläder.

Vi säger till, men det hjälper inte .. säger badhuspersonalen som får hotelser riktade mot både sig själva och familjen om de försöker avvisa de värsta och som inte törs anmäla eftersom risken för att utpekas som fördomsfull i lokalpressen är överhängande.

Maria Skiddi med bloggen HäxanMexan har radat upp ett antal länkar för den som är intresserad.

Var är feministerna?

Finns det inget intresse här heller? Trots att de flesta Äventyrsbaden både har gym och spa-avdelning?

Vad GÖR dagens feminister egentligen? Bortsett från att de hävdar "sin rätt" att ha orakade ben och armhålor, eldar upp pengar, skriver anklagande bloggar eller debattinlägg samt hatar vita, medelålders män och kvinnor som har en avvikande inställning till livet?

VAD har dagens feminister åstadkommit de senaste åren som hjälper och gynnar dem som behöver dem mest?

VARFÖR reagerar inte de som säger sig tala för alla kvinnor, när fullständigt försvarslösa kvinnor utsätts för sexuella trakasserier, övergrepp eller utnyttjas utan att någon egentligen bryr sig.

Bortsett från att det är otroligt pinsamt att det händer .. och upptäcks. 

Skånskan, DN, Expr., NSK, Sydsvenskan, SvD,

När livet går sönder och bitarna inte längre passar ihop ..

Vilken dag som helst kan vara den första dagen på ett helt nytt och annorlunda liv. Tänker du någon gång på det?

Det kan vara den dagen då ..

.. du sätter dig i bilen och vaknar upp förlamad från bröstet och ner i en sjukhussäng och alla dina framtidsplaner för evigt krossas,

.. du, tillsammans med din partner, åker till BB för att möta ett efterlängtad barn som visar sig ha ett handikapp som helt förändrar era liv och gör varje kommande dag till en kamp,

.. du inser att du inte längre orkar arbeta heltid och samtidigt uppfylla ditt "föräldraansvar" och vara vaken varje natt, så att inte ditt handikappade barn kvävs till döds,

.. du hälsar på din ensamstående förälder och kommer till insikt om att den lätta förvirring som du tidigare observerat har övergått till en demens som får din förälder att utföra handlingar som är livsfarliga både för sig själv och andra,

.. du förlorar en nära anhörig som i åratal kämpat, ensam och förgäves, mot ett svårt missbruk,

.. du drabbas av en sjukdom som gör att du behöver hjälp med allt det som kan ge något litet  innehåll i ditt nya liv .. eller den sista tiden av det liv som finns kvar,

.. du upptäcker att din partner eller ditt barn mobbas så svårt under den tid de vistas på jobbet eller i skolan att de inte längre tycker att livet är värt att leva.

Varje dag kan vara första dagen på ett helt annat liv än det du förväntar dig leva. På gott och ont .. men när det förändras så att bitarna inte längre passar ihop och du behöver hjälp från andra, då måste det väl ändå kännas tryggt att veta ..

.. att kommunen kan använda dina skattepengar till att betala en erfaren jurist och konsult för att få stöd och hjälp så de kan spara in på din lagstadgade rätt till stöd och hjälp??

Det måste också kännas bra att inte media besvärar sig med att störa kommunernas upphandling av den typen av tjänster, med mer än några rader i samband med ett halvtimmes TV-program och att de "goda" människorna på twitter reagerar starkare på att Katrine Kielos tycker att svenskarna är ett ängsligt folk (248 tweets) än på att kommunerna betalar för att kunna neka funktionshindrade samma möjligheter som resten av "det ängsliga folket" (44 tweets).

Intressant är det också att inse att de 248 tweetsen verkar vara skrivna av människor som INTE anser sig tillhöra det svenska ängsliga folket.

Undrar vilket slags "folk" de ser sig själva som .. och vilka de sorterar in under rubriken "ängsliga"??

AB, AB, Expr., Expr., Expr., DT, SvD, DN, DN, DN, DN, SvD,

Att se möjligheterna i stället för svårigheterna ..

.. är inte helt lätt. Jag vet det eftersom jag har alldeles för lätt att trampa ner mig själv i någon slags hopplöst det är ingen idé-tänk.

Det är ingen idé att börja/fortsätta/fullfölja eller starta de projekt jag brinner för eller längtar efter arbeta helhjärtat med .. eftersom det ändå inte lönar sig/ingen bryr sig/tiden räcker inte till/det-är-väl-inte-så noga-med-mig-suck eller regelverket är så krångligt att jag inte orkar.

Så jag har all förståelse för dig som verkligen brinner för projekt som fungerar, som uppfyller hela tillvaron, som engagerar inte bara dig själv, utan också andra människor som öser bekräftelse över dig.

Bekräftelse!! Finns det något härligare än att känna sig uppskattad, bra och delaktig?

Men om nu det som du ser som din livsuppgift, ditt arbete och som uppfyller all din tid .. inte ger någon inkomst som går att leva på?

Då kräver samhället att du ska avstå från den tid som du nätt och jämnt får att räcka till för att utöva din "verksamhet", för att visa lite intresse för ett arbetsliv som du varken har tid med eller är intresserad av.

Du blir berövad allt som ger ditt liv innehåll, eller hur? Livet blir meningslöst?

Det är ingen idé! Du måste vika ner dig, ge upp och bli bitter eller aggressiv eftersom det du anser att du tillför samhället förminskas till ren hobbyverksamhet. Bara för att samhället kräver att du ska försörja dig själv .. trots att du anser att du tillför så mycket till så många?

Om du plötsligt drabbas av en stroke och lika oväntat upptäcker att du .. från att ha varit fullständig delaktig i livet, arbetat och försörjt dig som snickare och dessutom hunnit med att spela i ett rockband .. kommer att tillbringa resten av ditt liv i en rullstol, utan rörelseförmåga, utan tal och utan möjlighet att göra någonting utan hjälp från andra människor .. ja, då har jag all förståelse för att livet kanske känns totalt meningslöst.

Den här veckan har jag läst Nike Markelius dagboksanteckningar om hennes erfarenheter av Arbetsförmedlingens Jobb- och utvecklingsgaranti och sett de första 3 filmerna påSVT-play som Simon Gustavsson spelat in tillsammans med sin assistent Lovisa Lundgren.

Och jag måste erkänna att jag skäms över all den tid som jag bara låtit passera till ingen nytta medan jag ursäktat mig med att peka på svårigheterna i stället för möjligheterna.

Så de senaste dagarna har jag till min stora förvåning slutfört ett par projekt som jag under nästan ett års tid ansett att jag inte haft tid med? Trots att alla dötrista måsten ändå blev utförda inom samma tidsram?

Ett halvtomt glas blev plötsligt halvfullt när jag fick ett nytt perspektiv på livet och insåg att det kan förändras väldigt fort.

Och humor och livsglädje är ett kraftfullt drivmedel, eller hur?

SvD

Hur lång tid tar det att kissa?

Det finns forskning runt i princip allting, har jag märkt. Särskilt när det gäller våra levnadsvanor kan vi hitta de mest fantastiska forskarrön, som till exempel att vi lever längre om vi dricker mycket kaffe. Eller var det kortare, jag minns inte så noga?

Så när jag ger mig ut på nätet för att googla fram den normala tidsåtgången för en vanlig pinkning, utförd av en vanlig människa, så förväntade jag mig nästan att få fram det ganska lätt.

Men så var inte fallet .. det verkar inte finnas någon tillförlitlig forskning på det området? Möjligen togs den bristen upp under någon av de fester som Stiftelsen för strategiskt forskning har anordnat under de senaste åren? Jag hoppas det, för i Sverige är det livsavgörande att få riktlinjer inom detta område, för vissa utsatta grupper.

Jag sitter med ett avslag på personlig assistans för en 40-årig cp-skadad man med en utvecklingsstörning som lämnat honom på ett förskolebarns nivå.

Han kan inte röra sig utan sin rollator, benen är felvinklade både i höften och knäna vilket medfört svåra förslitningsskador och han lider dessutom av artros. För att kunna stå och gå behöver han specialtillverkade, ortopediska skor och ortoser för att fixera knäna.

Var och en som läser detta inser att ett toalettbesök inte är något som han klarar av själv. Släpper han rollatorn för att dra ner byxorna, faller han handlöst. Alltså behöver han hjälp .. det är det ingen som ifrågasätter.

Men hur lång tid får det ta? Hur mycket är samhället villigt att betala för att han ska kunna gå på toaletten?

FYRA minuter .. kommer Försäkringskassan fram till. Från det att toalettdörren öppnas till han stänger den bakom sig efter förrättat värv, beräknas det ta 4 minuter!

Alltså .. han behöver hjälp att ta sig in på toaletten, antingen stödd på rollatorn eller hängande över någon hjälpande person. (Mannen i fråga väger över 90 kg)

Sedan ska kläderna lösgöras, personen i fråga vändas i rätt riktning och placeras på toaletten och uträtta sina behov, få hjälp med avtorkning, vändas i rätt läge och få på sig kläderna .. hela tiden stödd mot någon eller något.

Nattetid måste mannen dessutom hjälpas ur sängen, få på sina ortopediska skor och ortoser innan han kan hjälpas till toaletten.

Fyra minuter? Var får man tag i någon som vill ha ett jobb som innebär att man är i tjänst/tillgänglig och får betalt 4 minuter varje gång en människa behöver gå på toaletten?

Jag undrar vad beräkningen grundar sig på och bestämmer mig för att klocka mig själv vid ett snabbt kissbesök på toaletten.

Jag bemödar mig om att uträtta mitt ärende så snabbt och effektivt som möjligt och går i mål på 3,5 minut.

Senare på dagen smyger jag efter Maken och tidsbestämmer honom också när han är helt ovetande om min tidtagning. Ha .. det var väl det jag visste, kvinnor är effektivare än män!

Fyra och halv minut tar det för en helt frisk, rörlig man i sina bästa år att slå en drill i lugn och ro.

Sedan kan man ju undra vem i all världen som hinner uträtta något tyngre behov på under fyra minuter?

TJUGO minuter ska det ta för den handikappade mannen att duscha, tvätta håret, raka sig och borsta tänderna?

Det är ungefär den tid det tar för mig att duscha från det jag kliver in i duschen till jag är torr igen.

Det är bra att Dagens Nyheter synar kvitton i myndigheternas representation. Det vore också intressant om de utökade sin gärning till kommuner och landsting också .. och varför inte ta sig en titt på Försäkringskassan när de ändå håller på?

Det finns också flytande pengar i form av tjänstemän som är anställda men av olika skäl inte fungerar på arbetsplatsen .. stat, kommun och landsting .. och därför går hemma utan arbetsuppgifter i väntan på pension. Tänk om DN kunde leta reda på dem och ge oss siffror på vad de kostar om året, för det är väl för mycket begärt att förvänta sig någon forskning i den riktningen?

Jag känner i alla fall personligen till två från mitt eget Landsting som har gjort/gör det sedan många år tillbaka och en från kommunen .. om det kan vara till någon hjälp.

Representation är bra i vissa fall. Människor behöver mötas, kontakter knytas och samtal påbörjas och det sker ofta vid representationsmiddagar/sammankomster. Vi ska därför inte uppröras över att den finns eller gå till personangrepp på dem som erbjuder den om det sker inom de regelverk som finns.

Men när den inte gör det då ska vi gå i taket och berätta vad pengarna kunde ha används till i stället när de själva inte verkar ha något vettigare att använda dem till.

När en handikappad man inte får tillbringa längre tid än fyra minuter på toaletten och därmed förnekas personlig assistans för annan tid, så är det lätt att förstå människors upprördhet över att en stiftelse för forskning (som inte ens kan komma fram med tillförlitliga forskarrön inom det området), lägger nästan två och en halv miljon på en galamiddag.

Hur lång tid tar det för dig att kissa? Att duscha? Att få på dig kläderna på morgonen?

Kanske vi tillsammans, och alldeles gratis, kan åstadkomma en vägledande statistik åt Försäkringskassan inom detta angelägna område?

Helt oberoende av Micael Bindefelds tjänster eller flytande förtäring betald av skattebetalarna.  

DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB,
HäxanMexan

(Gränsen för tidsåtgången för hjälp med de grundläggande behoven som Försäkringskassan kräver av en handikappad går vid 20 timmar i veckan. I detta fall beviljades mannen 19,65 timmar i veckan och blev därmed kommunens problem. Ett resultat Försäkringskassan uppnådde genom att trixa med minuter på ett absurt sätt vid toalettbesök och andra tillfällen där mannen krävde mycket hjälp och uppmärksamhet. Det är också en form av fusk, sett ur min synvinkel.) 

Fattigvården ..

Medan media skriver feta rubriker om den kungliga kalabaliken utanför en nattklubb i Cannes, googlar jag på "Fattigvården" för att se hur den såg ut vid förra seklets början och upptäcker att redan på 1860-talet försökte man lösa landets ekonomiska kris genom att dra in på hjälpen från fattigvårdssamhället. Sedan följer en oavbruten berättelse ända fram till i dag om hur belastande de svagaste i samhället är för dem som måste betala och om hur de som bär ansvaret på olika uppfinningsrika sätt försöker slippa bördan och utgifterna.

Förr låg ansvaret för de äldre som inte längre kunde klara sig själva, på grund av fysiskt utslitna kroppar eller demenssjukdomar, på familjen. Den gamle förvarades i hemmet och fick den tid och de medel som någon kunde, eller ville avvara. I dag ligger våra gamla ensamma i rum på äldreboenden eller i egna bostäder och får den tid och de medel som samhället kan eller vill avvara.

Det vill säga, så lite som möjligt.

Skillnaden mellan att ligga ovälkommen i en utdragssoffa i köket hos en låginkomsttagande barnrikefamilj och att ligga ensam i en egen bostad osedd för alla är förmodligen att i det första fallet var de gamla åtminstone delaktig i livet runt omkring dem medan de i det andra fallet är totalt isolerade och avskurna från all mänsklig kontakt.

I båda fallen får/fick de finna sig i snabba måltider, snabb tillsnyggning av dem som för ögonblicket hade tid och ville ta på sig uppgiften. Förr var det någon de kände, i dag är det vem som helst som kommunen kan hitta som får en nyckel och tillgång till den gamles hem. En nyckel som ingen ansvarar för, som vem som helst kan kopiera och använda för att förse sig av den dementes ägodelar .. och ibland också av den åldrande kvinnans kropp.

De psykiskt funktionshindrade .. då kallade idioter .. användes som oavlönad arbetskraft där det gick och förvarades osynliga för allmänheten. Det finns berättelser om unga människor .. barn .. som växte upp i stängda rum, uthus eller ladugårdar, dolda för alla av skam för att andra skulle se familjens misslyckande och olycka.

Under en tid har vi sett en förändring. Att vara psykiskt funktionshindrad har inte längre varit en skam utan ett sätt att vara annorlunda. Men i dag stängs dörrarna igen av samma besparingsiver som för över 100 år sedan och många unga människor drabbas av samma öde, samma isolering och samma osynliggörande som de äldre.

Ett livslångt tillstånd för en människa i 20/30-års åldern? Ett liv som en fullt frisk människa skulle bli sjuk av!

De fysiskt handikappade kan visserligen föra sin egen talan, men det är färre och färre som lyssnar eftersom regelverket som styr den hjälp de kan få har blivit så absurt reglerad att både de och de psykiskt handikappade i det närmaste måste vara helförlamade för att få den .. och då faller hjälpbehovet inte längre under omsorgslagarna utan under sjukvården.

Ett smidigt sätt att spara pengar.

Psykiskt sjuka människor kallades sinnessvaga förr i världen och spärrades in på inrättningar för att inte besvära allmänheten, vilket medförde att de också ansågs farliga och nästan rent kriminella.

Så är det inte i dag. Den som drabbas av en psykiskt sjukdom får trevliga tabletter av psykvården, goda råd av terapeuter och skickas hem och förväntas "pigga på sig" av sig själva med dessa hjälpmedel till hands.

Att det inte fungerar är alltså inte vårdens fel utan beror på den psykiskt sjukes bristande samarbetsvilja .. trots att själva tillståndet ofta uppstått på grund av uppgivenhet/bristande självkänsla, psykisk utmattning, oförmåga att hantera livet eller ett liv som innehåller så stora svårigheter och krav att de knäckt själva livsviljan.

Allt sån´t tjafs går att lösa med tabletter och arbete, eller hur? För nu har vi inga institutioner kvar att låsa in dem i längre. I varje fall inte förrän de i ren desperation gjort något som uppfattats som samhällsfarligt eller begått något större brott som berövat en medmänniska livet.

När jag läser det jag finner under "Fattigvården" på Google, så känns det inte så främmande och avlägset som det borde? Jag känner igen tankegångarna även om handlingarna de resulterar i är annorlunda .. men har samma syfte.

Och jag skäms. Inte bara för samhället och politikerna som tydligen alltid i första hand sparar in på stödet till dem som inte kan protestera eller göra sina röster hörda utan också för media som har en sådan genomslagskraft i dag och använder den så ytligt och för alla oss som ser det hända och ändå inte gör mer.

En dag blir både du och jag gamla, och det borde ligga i vårt eget intresse att kräva kvalitetsgarantier på den vård vi kanske kommer att behöva då. Risken att vi är dementa när den dagen kommer är ju överhängande och då kan vi inte begära något alls, utan får finna oss i att leva instängda i total isolering med avbrott från fullständiga främlingar som hanterar oss efter godtycke.

Vill vi ha det så?

En dag kanske du eller jag blir offer i en olycka som medför att någon av oss blir livslångt handikappad och totalt beroende av andras stöd och hjälp. Den dagen har vi inget alternativ utan måste acceptera ensamheten och tomheten samt ta emot det som erbjuds om vi inte höjer rösten för kvalitet och rimligt självbestämmande i dag.

Känns det som ett liv värt att leva?

En dag kanske marken rämnar under fötterna på någon av oss och vi faller handlöst i en svår depression eller psykisk sjukdom. Vill vi verkligen inte ha högre kvalitet på hjälpen än vad det är i dag om det skulle inträffa?

Även om vi inte känner någon större medkänsla eller solidaritet med de svagaste i samhället så borde vi väl ha någon form att självbevarelsedrift, tycker jag?

Eller är vi alla så dumma att vi inte tror att det kommer att hända oss? Precis som de trodde, de som nu ligger ensamma och gråtande oförmögna att ta sig ur sina egna bostäder i dag.

Dagens stora nyheter i media i dag handlar inte om så här trista saker utan om Carl Philip, Carl Philip, Carl Philip, Carl Philip, Carl Philip, Carl Philip och mer om den stackars Carl Philip, och om att vi köper mer och mer värktabletter som kan ta livet av oss i "förtid"(?), att fler och fler blir vänsterhänta och om hur vi ska klara av att jobba efter att ha haft semester.

Usch ja, livet är sannerligen fyllt av problem.

Jag borde ha skrivit om något viktigare inser jag.  

DN, DN, SvD,

Gör mig glad .. snälla!

Skriv under för någon som har sämre förutsättningar att klara livet än du själv ..

Utan Assistans stannar livet.

(Kopiera och sprid gärna)


OBS – glöm inte att bekräfta din underskrift genom att klicka på länken i det bekräftelsemail som skickas ut!

Gud som haver barnen kär???

Jag känner vuxna människor som fått sin barndom förstörd av Gud och h*ns vakande öga. Vuxna människor som inte kan befria sig från känslan av att vara övervakade och iakttagna när de ägnar sig åt "förbjudna" synder.

Vuxna människor som även i vuxen ålder, och långt efter sedan de skaffat sig en egen uppfattning, känner obehag för att leva livet som de vill .. eftersom det inpräntats att det är fel och att djävulen väntar runt hörnet.

Det finns barn som lever så nu. Det är det inte någon som anmäler .. Gud finns ju .. även om h*n är mindre synlig och verklig än en smurf. Det är inte heller länge sedan som ett förståndshandikappat barn såg som ett straff från Gud eller som Djävulens avföda.

Det finns väl ingenting som innehåller så många tabun och förbud och märkliga regler som religionen? En värld full av blå smurfar känns som om den är att föredra.

Men med tanke på biverkningarna och skadeverkningarna så kan jag nog nästan påstå att de normalbegåvade vuxna som brottas med sin gudsfruktiga barndom har lidit större skada än den autistiske pojke/unge man som tror på smurfar.

Vad jag förstår är han inte bara autistisk utan också förståndshandikappad och kanske är smurfarnas hans enda kompisar och vänner i en värld där inga andra sådana finns?

Vi vet inte det.

Mammans rättsombud från FUB, föreningen för barn och unga med utvecklingsstörning säger att det handlar om pedagogik från särskolan. Särskolan stöder mamman och förmodligen är kommunens tjänstemän inte heller så insatta i ärendet utan förlitar sig på pojkens assistenter och Lex Sarah anmäler mamman till Socialstyrelsen.

Jag ser verkligen fram mot den domen om det blir någon .. för den borde i rimlighetens namn öppna för att anmäla föräldrar som missbrukar Gud och Djävulen för att kväsa sina barn. 

Expr., SvD, DN, Skånskan, AB, GP, HD,

Ett ord för dem som inte kan göra sig hörda själva.

I Expressen i dag skriver Adrian Linden ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin .. det är ett viktigt inlägg i valdebatten och handlar om de funktionshindrades situation.

Men Adrian Linden har en förmån .. han kan tala för sig själv. Jag skulle vilja tala för alla dem som inte kan det .. de psykiskt funktionshindrade .. de förståndshandikappade .. de utvecklingsstörda.

Det här är skrivet i ett helt annat sammanhang och beskuret till hälften. Det är ändå väldigt långt, men .. snälla, läs det ändå .. för deras skull!

För det är väl självklart i vårt land att jämlikhet och respekt ska råda mellan kvinnor och män?
Mellan invandrare och oss som är födda i Sverige?
Mellan homo- och heterosexuella?
Mellan troende av olika trosbekännelse och icke-troende?

Det är väl lika självklart att det råder full jämlikhet mellan friska och handikappade barn?

Men .. det finns människor som, trots att kroppen växer och åldras, aldrig blir mer än just barn. Deras biologiska kropp blir fullvuxen .. deras utvecklingsålder blir den som Pippi Långstrump önskade sig när hon tog sitt krumelurpiller och sa "fina lilla krumelur, låt mig aldrig bliva stur". Men trots det kräver vårt samhälle att de ska leva, bete sig och anpassa sig till en vuxen norm.

Tänk dig att du är 6 år .. 9 eller 12 och sedan aldrig blir äldre. Själv är du trygg i din familj och nöjd med din tillvaro med allt som du tycker om .. visor, sagor, pussel och ritblock och när du lär dig något nytt får du, som sig bör, massor av beröm. Så ska livet vara för alla barn .. det tycker väl alla vi vuxna?

Åren går, du känner dig inte äldre, men din familj blir det och så en dag finns de inte längre där för att ge dig den trygghet du tagit för given. Hade du nu varit ett barn även på utsidan så hade dina problem inte varit så stora .. men, tyvärr så ser inte andra den ensamma 6-12 åringen som är dold bakom ett 30-40 årigt yttre.

De som har din framtid i sina händer bedömer dina behov utifrån din biologiska ålder och väljer för din räkning bort allt du finner glädje och trygghet i.

Nu är det nämligen dags att NORMALISERAS!!

Ett förskräckligt ord som enbart används när det gäller vuxna med utvecklingshandikapp/psykiska funktionshinder. Ett ramaskri skulle stiga från folkdjupen om det användes i samband med homosexuella, invandrare eller fysiskt handikappade .. INGEN kräver att dessa grupper ska bli "NORMALA" .. det faller på sin egen orimlighet, eller hur??

Ingen begär att en blind ska försöka se "så normalt som möjligt" och normaliseras .. men när det gäller förståndshandikappade vuxna som befinner sig på ett barns utvecklingsnivå går det bra och ordet används till och med ofta med stolthet från myndigheternas sida.

Den "vuxne" funktionshindrade med ett barns behov stängs in i en lägenhet, får förmånen att i ensamhet äta sina måltider och förväntas vara lycklig och tacksam över att i ensamhet få välja sina egna TV-program och får regelbundna besök av människor som h*n inte får välja själv och ibland inte ens känner.

Många har ett eget kapital eller arv som förutseende och omtänksamma föräldrar skrapat ihop under många ångestfyllda år. Men hur gör man egentligen anspråk på något som man inte förstår att man har eller kan bedöma värdet av .. när andra alltför ofta gärna tar över både anspråket och värdet?

Du och jag kan välja att leva kollektivt .. i en familj eller med en vän. Är vi nöjda med ett eget sovrum och i övrigt föredrar gemensamhet när det gäller måltider och fritidsaktiviteter så står det oss fritt att välja det.

Men är det ett behov och en överlevnadsförutsättning för dig som psykiskt funktionshindrad .. då är det en fullständig omöjlighet eftersom lagen föreskriver en helt annan form av bostad?

Vad händer bakom de stängda dörrarna till framtvingade egna bostäder??

Hur många övergrepp sker på små flickor i kvinnoförklädnad?? Små flickor i en vuxen kvinnas kropp som inte kan berätta och inte heller har någon att berätta för?

Hur många aktiva små pojkar i mansgestalt tvingas inte till passivitet trots att benen är fulla med spring och kroppen skriker efter fysisk aktivitet??

I den här situationen tror jag att alla utsatta barn .. oavsett om kroppen är vuxen eller inte .. skulle reagera med vrede som ett rop på hjälp .. men lyckligtvis så har läkemedelsindustrin sett till att det finns gott om hjälp mot den frustration dessa handikappade känner. Några små tabletter och .. vips .. så känner de sig helt lugna och apatiska igen!

Biverkningarna gör också att detta tillstånd till slut blir bestående så att problemen för berörda myndigheter blir mindre .. en win-win situation för samhället .. ett förlorat liv för individen.

VARFÖR finns det ingen lag som säger att du har rätt att bli bedömd för den du är, dvs efter den utvecklingsålder du har? Vad spelar det för roll om utsidan lyckats bli 30-40 år om det inuti sitter en liten 7-åring och gråter?

I lagens namn dömer vi dagligen människor i vuxenskepnad, men med ett barns utvecklingsnivå till livslång ensamhet och utsatthet.

Så .. Fredrik, Mona och inte minst Göran .. det här är också VERKLIGHETENS FOLK. Människor med oroliga, ångestfyllda anhöriga som förmodligen skulle bortse från alla andra frågor i valet om ni lyfte den här frågan till en människovärdig nivå.

Jag säger som Adryan Linden .. det handlar om miljoner väljare!

Att kunna föra gaffeln till munnen ..

.. där går gränsen för Försäkringskassan om en funktionshindrad behöver hjälp.

När det gäller assistansersättning är det nästan omöjligt att få hjälp om den handikappade kan "föra gaffeln till munnen" och dessutom så tycker Försäkringskassan att det är extra värdefullt att stå utanför toaletten och klocka hur lång tid toalettbesöket tar?? Resultatet? .. det är HELT ointressant.

Jag vet ett aktuellt fall där en ung, döv-blind, cp-skadad man med grava funktionshinder försöker få assistansersättning för att få ett värdigt liv. Han nekas på grund av att han kan föra gaffeln till munnen .. trots att han inte kan få upp någon mat på den, inte begriper varför han gör det och trots att han skadar sig så svårt att han blöder varje gång han gör det.

Men han KAN föra gaffeln till munnen!!!

Hade Försäkringskassans utredare gett honom en vass kniv vid kontrolltillfället hade ärendet förmodligen varit avslutat nu, precis som med den funktionshindrade kvinnan på ett gruppboende i Falkenberg.

Hon kunde föra gaffeln till munnen .. och då var alla nöjda.

Att hon sedan inte kunde kontrollera sitt matintag eller svälja det hon "förde till munnen" ..

.. det var ju EN HELT ANNAN SAK.

Och nu är det ärendet avslutat.