Jag läser ..

.. Dan Josefssons bok "Mannen som slutade ljuga" och jag kan inte lägga den ifrån mig.

Den är oväntat välskriven och läsvärd .. sett med mina ögon, eftersom jag förväntade mig något mer .. vad ska jag säga?? .. tungt? undervisande?? akademiskt?? långtjatigt??

När hela den här historien om Sture Bergwall/Thomas Quick skildras i förhållande till den vård han fick och till de terapeuter som tillhandahöll den så blir berättelsen lika skruvad som "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann". Nästan ännu mer osannolik faktiskt. Jag får ta pauser där jag får tala om för mig själv att det inte är en underhållningsroman jag har i händerna utan en faktaberättelse.

Någon gång läste jag att det fanns planer på att göra en film om seriemördaren Thomas Quick och utredningarna som skapade domarna som senare upphävdes. Om Dan Josefssons material tas med i den berättelsen så blir det projektet ogenomförbart .. för då blir det en fars eller en komedi av hela biddevitten.

Kanske en musical i stil med Sweeney Todd .. med Jonny Depp som Thomas Quick och Meryl Streep som Margit Norell .. the Demon Patient from Sater??? Eller the Demon Therapist & the Innocent Serial Killer??

Men egentligen är hela boken djupt tragisk om jag håller fast vid att det som beskrivs faktiskt har hänt. Lättast att hålla sig för skratt är det när jag inser att det är hela det här osannolika gänget av själsrotande, inåtblickande minneskonstnärer som faktiskt skapade drevet mot läkarna som fick sina liv förstörda i Catrine da Costa-fallet .. och där medgavs ingen ny prövning trots att bevisningen var lika svag och lika osannolik som i Sture Bergwalls fall.

Men LÄS den här boken. Om inte annat än för att det faktiskt är en väldigt välskriven, lättillgänglig och bra bok.

Som en röd tråd genom hela Dan Josefssons wallraffande i terapeutvärlden går också ensamheten och längtan efter bekräftelse.

Sture Bergwall var ett ensamt barn, en ensam ung och annorlunda människa som växte upp till en ensam vuxen som sökte bekräftelse, som han bara kunde få genom att skapa en bild av sig själv som bekräftade andra ensamma och bekräftelsehungriga människors behov .. och gav dem den bekräftelse och storhet som de törstade efter.

Margit Norell var ett ensamt barn, en ensam ung och annorlunda människa som växte upp till en ensam vuxen som tillgodosåg sitt behov av bekräftelse genom att bekräfta andra människor med svag självbild och stora bekräftelsebehov. Hon skapade en bild av sig själv som allas goda moder, spelade ut barnen mot varandra och lät deras liv bli innehållet i sitt eget.

Vilket får mig att tänka på att det i dagens kommunikationssamhälle är det förmodligen fler människor än förr som är ensamma ... och därmed lätta offer för karismatiska ledare med stora egon och låg självkänsla, som kräver enorma mängder bekräftelse från människor de egentligen föraktar.

För ensamhet kan vara så mycket. Den ofrivilliga fysiska ensamheten, ensamheten i tvåsamheten, social ensamhet, själslig ensamhet .. det finns säkert tusen olika sätt att känna sig ensam på.

Jag, till exempel, saknar alldeles otroligt mycket en "lekkamrat" .. en sådan jag hade som barn och som jag kunde skapa saker, hitta på nya lekar/världar eller bara ge mig ut på upptäcktsfärd med. Någon jag kunde nå snabbt .. kom hit och titta!! Yess .. jag kommer med en gång så sticker vi!! Jaaaa, det gör vi! NU!!!

Jag är inte ensam, jag har vänner, ett fullspäckat schema och en högst älskad familj .. men avstånden till vännerna är långa, möten kräver planering och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv eftersom det är vi som flyttat hit och dit i livet.

Men inte en enda har samma sorts, nästan livsnödvändiga, kreativa skaparlust som jag har .. och just inom det området känner jag mig väldigt ensam och är förmodligen väldigt lätt att leda på villovägar om betet är det rätta?

Om jag skulle börja om med bloggandet i dag .. eller skapa min allra första egna blogg igen .. så skulle jag kanske våga mig på att starta "Ensamhetsbloggen" .. med gästbloggare och ett levande kommentarsfält som kanske skulle kunna väva samman människor till små kreativa kluster inom räckhåll för varandra?

Eller kanske "Kreativitetsbloggen", "Skaparlustan"???

Men det är ju bara en dröm .. en fantasi. Så fungerar det ju inte i verkligheten, eller hur?

Det är bara i politiken som fullständigt orealistiska drömmar och fantasier kan presenteras som rena sanningar.

AdLibris, Bokus, Cdon, DN, SvD,

"Brödraskapet Röda Näsan ..

.. styr i vår kommun", brukar en bekant säga när han upprörs över beslut eller upphandlingar som sker i den näraliggande kommunen som han bor i.

Vad han menar är att samtliga styrande herrar inom så väl kommunen som det privata näringslivet har ett privat umgänge på stadens exklusivaste näringsställe. Det handlar alltså inte om dryckenskap utan om trevliga luncher och middagar med full tillgång till ädla drycker och ett allmänt utbyte av information, skvaller och planer inför framtiden.

Vid de privata festerna, som de äkta hälfterna får arrangera i de ståndsmässiga bostäderna och där även andra utvalda tjänstemän och näringsidkare deltar .. sker "informationsutbyten" om vad som händer i kommunen och beslutas om vilka kommuninvånare som förtjänar uppmärksamhet eller stramare tyglar.  

"Brödraskapet Röda Näsan" ser till att allas behov tillgodoses och anser nog själva att det är för kommuninvånarnas bästa, men den information de ger varandra är förmodligen både guldkantad och välfriserad. På så sätt delas det ut bygglov, ges utskänkningstillstånd, prioriteras vägbyggande, delas ut uppdrag, bostäder och välavlönade arbeten .. och så löper arbetet inom alla områden smidigt och lätt och ingen behöver sitta och nöta med tröga handlingar och söka besvärliga fakta i lagtexten.

Så är det .. och så har det alltid varit, är förmodligen gruppens valspråk och skulle någon påpeka det olämpliga i detta nära och privata umgänge så skulle de förmodligen inte begripa ett biddevitt.

SE bara hur BRA det fungerar i vår kommun!!!

Att sedan kommuninvånarna får betala med betydande svårigheter i hanteringen av kommunala medel om de på något sätt kommer på kant med "bröderna", deras äkta hälfter eller barn är ju helt i sin ordning. Det växer ju alltid ogräs i de vackraste rabatter och rensas det bort lämnas mer utrymme till värdigare växter, eller hur?

I dag publicerar DN domarna i Tomas Quick-fallen. Det sker efter upprepade anklagelser från justitierådet Göran Lambertz, som anser att media ligger bakom de friande domarna som han anser vara felaktiga men accepterar eftersom de redan är fattade .. eller något liknande?

Sture Bergvall/Thomas Quick är inte BEVISAT oskyldig utan bara friad i brist på bevis, eller hur? Och bevisen FINNS .. det bevisas av tidigare, helt korrekta domar, som nu underkänts på grund av påtryckningar från media som inte har förstått hur korrekta de var .. anser Göran Lambertz.

Och nu börjar jag tycka synd om Göran Lambertz. Som en röd tråd genom alla hans upprörda brev och debattartiklar går vänskapen med hans vänner Seppo Pentinen, Christer van der Kwast, Claes Borgström och .. lite på sidan av .. den pålitlige journalisten Gubb Jan Stigson. Vännerna som ingår i Göran Lambertz eget brödraskap, bröderna som han försvarar till sista blodsdroppen och vars uppgifter han inte för ett ögonblick betvivlar.

Thomas Quick/Sture Bergvall är bara det otrevliga ogräset i den för övrigt så välskötta rabatten. Det som drabbat de anhöriga till hans påstådda mordoffer är endast ett tillfälligt lågtryck som vilar över den annars så solbelysta tillvaron och den sanning som är mest sann är väl ändå den som pålitliga bröder delar över några glas vin och en smaklig middag på ett utmärkt näringsställe.

Eller över en liten whiskypinne, i exklusiv avskildhet i någons hem.

Den arme Leif GW Persson .. som tidigare ingick i Lambertz brödraskap .. har däremot blivit utesluten från de trevliga samkvämen eftersom han tidigt uttryckt tvivel på brödraskapets slutsatser. För lojalitet är grunden för ett hållbart brödraskap.

Sådant händer också i den näraliggande kommunen och den ensamheten är både kännbar och isolerande för den som hamnar utanför i kylan .. det har också Leif GW Persson vittnat om när han uttalat saknad över vänskapen med den forne brodern.

Grupper som "Brödraskapet Röda Näsan" är en utdöende företeelse hoppas jag, men de lever ändå kvar i små slutna sammanhang. I en liten kommun kan invånarna förmodligen lära sig att leva med följderna, men när företeelsen dyker upp i toppen på svensk rättsväsende känns det inte bara otidsenligt utan också ganska farligt.

Som sagt .. jag börjar tycka synd om Göran Lambertz. Med sådana vänner som han tydligen har, behöver han inga fiender.

Och avslutningsvis .. nu när Sture Bergwall, efter mer än 20 år, sakta ska slussas ut i verkligheten, så blir det ju ett rum ledigt på Säter. En terapeut får en patient mindre att tala med .. och jag hoppas att det tomrummet fylls av en annan person med vanföreställningar som inte förs tillbaka till det förflutnas gömda minnen, utan i stället får hjälp med att orientera sig i den verklighet som h*n måste lära sig leva i för att kunna fungera fullt ut i det samhälle som vi andra lever i.

Sagt om sanning ..

För att göra sanningen mera sannolik, bör man absolut blanda i en smula lögn./ Fjodor Dostojevskij (1821-1881)

Mest löjeväckande är att hålla skenet uppe mot andra så länge, att man inbillar sig, att det är sanningen./ Immanuel Kant (1724-1804)

DN, DN, DN, DN,

Det var en gång en man ..

.. som inte mådde så bra. Ja, vi kan väl nästan säga att han helt och hållet hade ledsnat på att arbeta och upplevde varje krav på en större ansträngning som ett personligt påhopp.

Vill vi vara lite tydligare, så kan vi säga att han funderade på att fuska till sig en längre tids sjukskrivning.

Råna välfärdssystemet kan vi kanske kalla det för? Vilket förmodligen går bra, eftersom han gjort det förut och dessutom lurat av en massa vänner saker som han lovat att lämna tillbaka.

Han gick till sin vårdcentral och berättade om sina diffusa magplågor, sömnsvårigheter, plötsliga ångestattacker och en tilltagande värk i ländryggen och benen .. och blev sjukskriven.

Han "självmedicinerade" med alkohol, tillsammans med den ångestdämpande medicin han hade fått utskriven och när sjukskrivningsperioden var slut så mådde han så bra att han uppgav att han var mycket, mycket sämre och hade fler symptom som kunde visa på ett betydligt allvarligare sjukdomstillstånd än det man trodde från början.

Hans läkare som länge väntat på att få en patient med just denna ovanliga och intressanta sjukdomsbild gjorde en stor utredning som visade att det absolut inte var uteslutet att mannen hade just den diagnos han hoppades på .. men inte heller bekräftade att den var riktig.

Mannen  .. som fortfarande var sjukskriven, verkligen ville vara det i fortsättningen också, hade vant sig vid de allt starkare ångestdämpande tabletterna som skrevs ut tillsammans starka smärtstillande tabletter som tillsammans med sprit gjorde mannen glad och nöjd i sitt privata lilla helvete .. kallades till förnyad undersökning.

Läkaren hade i sin tur konsulterat några kollegor som också blev eld och lågor över det ovanliga fallet och hjälpte till med att sammanställa ett långt frågeformulär, med kända symptom gällande den mycket, mycket ovanliga och allvarliga sjukdomen, som mannen fick svara på och .. jaaa, minsann! .. kan man tänka sig? .. när mannen fick höra frågorna gick det upp ett ljus! PRECIS så var det! Tänk att doktorn kunde få fram det?

Läkaren bokade tid för ett kirurgiskt ingrepp som han skulle göra själv tillsammans med sina kolleger som nu verkligen var engagerade. De var nu de första läkarna i landet som hade kunnat diagnosticera och operera en så ovanlig patient med en så mycket, mycket ovanlig och allvarlig sjukdom.

Det skulle skrivas om det här .. och inte bara i facktidningarna utan i media världen över! De skulle bli kända och omtalade och de kunde nästan inte vänta med att sätta kniven i patienten.

Mannen .. som nu kände ett viss obehag inför situationen han hamnat i .. vågade inte protestera.

Operationsdagen var inne, diagnosen var godkänd av samtliga experter, utrustningen var klanderfri och ... så hittade man inte det förväntade?

Fast det är ju möjligt att diagnosen är ställd så tidigt att själva beviset på sjukdomen inte ännu är synligt för blotta ögat? .. sa experterna till varandra. Och så enades de om att så var fallet och skar de bort det som på ytan såg friskt ut, men som de antog var livsfarligt invaderat av den mycket, mycket ovanliga och allvarliga sjukdomen.

Proverna på det som avlägsnats visade inte på att den mycket, mycket ovanliga och allvarliga sjukdomen fanns, men kunde inte heller utesluta att den hade kunnat blossa upp i ett senare skede .. så operationslaget med alla experter kände sig mycket nöjda och skrev insiktsfulla artiklar i ämnet. Det väckte mycket uppmärksamhet .. aldrig tidigare hade den här mycket, mycket ovanliga, allvarliga sjukdomen åtgärdats nästan innan patienten ens fick den!!!

Mannen mådde mycket sämre. Nu KUNDE han inte jobba längre och det kändes inte riktigt lika trevligt som tidigare eftersom det nu inte fanns några valmöjlighet kvar.

Han mådde inte heller bra av sin "självmedicinering" eftersom de mediciner som han var tvungen att ta, för att kompensera det som tagits ifrån honom, gjorde att han fick hallucinationer och ångestattacker som halvt skrämde vettet ur honom.

Till slut så uppsökte han en annan läkare och erkände .. "Jag var ju aldrig sjuk på riktigt, jag sa bara det de ville höra för att få en sjukpension. Det enda jag ville var att få slippa jobba."

Men den första läkaren hävdade att symptombilden var riktig, behandlingen var riktig, proverna uteslöt inte att sjukdomen faktiskt funnits, experterna var överens, sjukdomen KUNDE ha funnits i det kirurgerna avlägsnade från mannen och alla prover BEVISADE att det inte var uteslutet att mannen drabbats av denna mycket, mycket ovanliga och allvarliga sjukdom.

Mannen ville ha tillbaka sitt liv.

Läkaren sa .. Du påstår att du har ljugit .. men jag säger att du ljuger nu! JAG gjorde alla rätt, ställde rätt diagnos och utförde rätt ingrepp. JAG kan BEVISA att du inte kan bevisa att du har rätt! Den som bortser från att min och mina kollegors höga kompetens och snabba handläggning av ärendet räddade dig från det lidande och den död som hade väntat om vi inte hade utfört rätt åtgärd i rätt tid ... måste vara oerhört okunnig och dåligt påläst.

Du borde vara tacksam.

I stället försöker du lura alla som inte tänker efter ordentligt. De förstår inte att diagnosen som ställdes var sannolik och tar inte reda på vad det skulle ha inneburit om ingreppet inte gjorts. De och du drar en för snabb slutsats och därför har ni fel.

Detta är mycket, mycket ovanligt och allvarligt!!

Jag är en mycket ansedd man, en specialist inom mitt område och du har erkänt att du är en lögnare .. bara det bevisar att jag har rätt.

DN, DN, SvD,

Gott omdöme och god analysförmåga??

Domarna i Högsta domstolen kallas justitieråd och utnämns av regeringen efter ett ansökningsförfarande. Det finns 16 justitieråd i domstolen, varav i regel två tjänstgör i Lagrådet. Tjänstgöringen i Lagrådet sker vanligtvis ett år åt gången. De 14 dömande justitieråden är indelade i två avdelningar. Den ena avdelningen leds av Högsta domstolens ordförande och den andra av en avdelningsordförande.

Huvuduppgiften för justitieråden är den dömande verksamheten genom vilken Högsta domstolen kommer med vägledande avgöranden. Normalt avgörs dessa mål av fem justitieråd. De flesta beslut handlar dock om att ta ställning till om prövningstillstånd ska meddelas i målen. Mål avseende de extraordinära rättsmedlen utgör också de en inte oväsentlig del av beslutsfattandet. Samtliga mål föredras av en justitiesekreterare som dessförinnan har gjort en rättsutredning. 

Lediga tjänster som justitieråd utannonseras på Högsta domstolens och Sveriges domstolars hemsidor på internet. Justitieråden ska ingå i kretsen av landets främsta jurister. De ska svara mot synnerligen högt ställda krav vad avser juridiska kunskaper, analysförmåga, förmåga att uttrycka sig i tal och skrift, omdöme och självständighet. Det är en strävan att justitieråden ska komplettera varandra genom att de består av jurister med olika erfarenhet från de juridiska yrkesfälten.

Jag hör Göran Lambertz säga att det finns teknisk bevisning som bevisar att Sture Bergwall/Tomas Quick är en mördare. En sk likhund hade markerat på ett större antal platser där det enligt justitierådet inte kunde ha funnits något annat än mänskliga kvarlevor?

Tyvärr så fanns det inga likdelar där hunden sa att det fanns .. men det tyckte Göran Lambertz var ovidkommande? Och om de hade tagits därifrån så hade hunden förmodligen inte markerat?

Men HUNDEN visade att de fanns .. och då fanns de!! Konstigare än så var det inte??

Dessutom så skulle det "vara konstigt" om inte Sture Bergwall/Thomas Quick inte var skyldig eftersom han var psykiskt sjuk(?) och dessutom hade begått brott tidigare?

Hunden bevisade att Thomas Quick hade pulvriserat ben med en sten .. sa Göran Lambertz, och eftersom jag har styckat ett trafikdödat rådjur som inte var större än en 9-årig liten pojke så kan jag med säkerhet säga att det är omöjligt. Ben är hårdare än man tror och även med en hammare till hands så tar det en evighet .. förmodligen dygn .. att förvandla hanterbara ben till oidentifierbart pulver.

En hund är inte en kriminaltekniker eller ens en kriminaltekniskt utbildad hund. En specialutbildad polishund är i första hand en hund och i andra hand ett hjälpmedel.

En blindkäpp eller en blindhund är på samma sätt hjälpmedel för en synskadad person .. ett hjälpmedel och inte en ersättning för förlorad syn. Men det går inte att fråga hunden vart du är på väg eller var ett okänt mål ligger, utan det är upp till föraren att bestämma målet.

En likhund har inte en susning om VARFÖR den letar efter önskad lukt eller att det har skett ett brott. Den har förmodligen inte ens börjat sin träning med att markera för avlidna personer och den kan göra fel. Den kan feltolka signaler eller försöker vara till lags precis på samma sätt som en kriminaltekniker som tolkar limmat trä som benbitar från ett barn.

En mycket skicklig jakthund tillhörande en näraboende jägare avvek plötsligt och oväntat mitt under ett drev när den passerade vår tomt där inte bara en, utan TRE, tikar löpte samtidigt. Tur för älgen men inte lika roligt för ägaren som fick komma hem till oss och hämta friaren fram på kvällskvisten. Det finns alltså risk för att en aldrig så tränad hund upptäcker något som är intressantare än det som den blivit tränad och tillsagd att göra.

Ett justitieråd i Högsta domstolen fattar beslut som är helt avgörande för om människor ska få upprättelse eller ens tillstånd att pröva sin sak. Göran Lambertz är en av 16 utvalda som har en oerhörd makt .. långt efter det att de har lämnat jordelivet. En dom i Högsta domstolen är fast som hälleberget om det inte sker en lagändring.

Ett justitieråd ska ha analysförmåga och omdöme och helst vara vid sina sinnens fulla bruk .. och jag är oerhört tveksam till att Göran Lambertz lever upp till de kraven när han i egenskap av justitieråd kallar en hund för teknisk bevisning, trots att varken hunden i fråga eller vidhängande poliser inte kunde gräva fram någon bevisning alls.

Beatrice Ask ville se till att något liknande aldrig händer igen. En bra början vore att låta Göran Lambertz få andra arbetsuppgifter som inte kan skada de människor som förlitar sig på ett fungerande rättssamhälle.

Jag debatterar inte med en rättshaverist .. sa Sture Bergwall.

Där visade han prov på både ett gott omdöme och en god analysförmåga, och blir han sedan officiellt friskförklarad så verkar det som om han nästan uppfyller kraven för att bli justitieråd i Högsta domstolen, eller hur?

DN, DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr.,

HäxanMexan

"När du blir tillrättavisad för ett fel ..

.. så mumla då tillräckligt högt för att du ska höras tydligt medan du går ut ur rummet och nedför trappan. Då tror den som har kritiserat dig att du är oskyldig." .. sa Jonathan Swift (1667-1745) och det är väl den tekniken som Göran Lambertz praktiserar just när han mumlar om sin kvalitetssäkring av minst 17 punkter som "bevisar" att alla domar mot Thomas Quick var byggda på stabil grund?

Ja inte vet jag hur han tänker och inte vet jag varför han tycker att det är ett bra drag att gå ut och dra uppmärksamheten till sin egen granskning av samtliga domar och inte vet jag varför han ensam anser sig ha rätt att avfärda alla dem som anser sig se en annan sanning än han själv .. men en sak vet jag och det är tillförlitligheten när det gäller vägbommar.

Där jag bor finns det gott om sådana på vägar som ser ut att leda rakt ut i skogen .. och för det mesta också gör de också det. Man skulle kunna tro att ingen någonsin rör sig där eftersom vägen mer eller mindre flyter ihop med den omgivande naturen, men ibland kör det in en eller flera bilar med glada herrar med vapen i händerna, ibland kör det in en traktor, något  skogsavverkningsfordon eller någon som ska kolla diverse kvarvarande ledningar och ibland är bommen öppen av okänd anledning.

Ett av de "bevis" som Göran Lambertz åberopar är en vägbom som alltid är stängd men som förmodligen var öppen vid en förmodad tidpunkt som Thomas Quick trodde sig minnas. Själva platsen ger ingen vägledning eftersom den tydligen inte hade någon beröringspunkt med varken det förmodade offret eller den förmodade gärningsmannen. Det är bara en vägbom bland många andra .. men just den vägbom som framträdde i ett förträngt minne hos en psykiskt sjuk man fullpumpad med "lugnande" medel när han åkte förbi och pressades om .. var, var, VAR .. gömde du det offer som vi inte hittat och därmed inte vet om h*n är död eller inte?

Markägaren säger att det är mer än möjligt att bommen kanske var öppen vid den tidpunkt som Quick sa att han gömde ett offer där. Men det fanns ju inget offer?

Men att vägbommen kanske var öppen är då ett bevis på att det borde ha funnits det?

Och när de inte hittade något mer än en bit av ett sågblad som då var från den såg som den självutnämnde gärningsmannen påstod att han styckat det påstådda offret med, men som inte passade in på sågmärkena på den "benbit" som sedan visade sig vara en träbit .. så var det i alla fall rätt vägbom som "bevisade" att här hade en styckning av ett förmodat mordoffer ägt rum?

Det beviset är alltså ett av de dryga sjutton som Göran Lambertz anser vara kvalitetssäkrat?

Nu ska man ju inte tro på allt som skrivs .. men om detta är vad den fd Justitiekanslern sjäv anför som bevis för att inget rättsövergrepp har skett, så borde man kunna tro på dt, eller hur?

Men om jag påstår att jag begravde min försvunna fiende på en av dessa skogsvägar som har vägbom under en ungefärlig tid så är oddsen rätt bra för att någon av dessa bommar varit olåsta åtminstone någon gång och att markägaren inte minns riktigt när. Säger markägaren vid den ena att den var låst är det bara att ändra berättelsen några 100-tals meter till nästa vägbom och hoppas på bättre tur och sämre minne.

Om jag nu av någon okänd anledning vill fälla mig själv för ett mord som jag begått .. eller inte begått?

Det finns ett större antal vägbommar på en sträcka på mindre än en mil sett från mitt vardagsrumsfönster, vägarna de spärrar av ser nästan identiskt likadana ut och har precis lika lite bevisad anknytning till ett förmodat mordoffer eller Thomas Quick som Göran Lambertz´ bevisade bevis. Beviset för att det beviset har med en mordutredning att göra verkar vara att den utpekade seriemördaren påstår att han minns att han varit där och att en markägare minns att vägbommen förmodligen var öppen?

Vilken tur att han inte mindes att han varit här!

I går tänkte jag mycket på den här cirkusen medan jag klippte gräsmattan och försökte spara

livet på ett myller av små, små grodor som hoppade för livet framför och runt gräsklipparen.

Särskilt mycket funderade jag över det yttrande som åklagaren som lade ner åtalet gällande Johan Asplund skrev och på Johans mamma som trots upprepade böner aldrig fick träffa den man som förde hennes sons talan .. Christer van der Kvast. Det måste ha känts oerhört kränkande och förminskande när den som var tillsatt för att skapa klarhet och rättvisa inte ens ville träffa offrets närmaste anhöriga och höra vad de hade att säga.

Tänk om det är vanligt förekommande med den här typen av utredningar där förundersökningen anpassas till en förutbestämd mall som mer är anpassad efter karriärdrömmarna hos dem som utför dem än för att garantera rättssäkerheter hos landets medborgare?

Bara misstanken gör att jag inte vill ha en politisk utredning. Jag litar precis lika lite på våra politiker som på gänget runt Sture Bergwall/Thomas Quick. Politiker anpassar alltid sanningen efter sina egna syften och här handlar det om att förhindra att rättsväsendet smittas av det förhållningssättet.

Ska det utredas så ska det ske fristående från politiken och inom ramarna för de rättsstatliga principerna annars är det lika meningslöst som alla de små grodornas hoppande i vår gräsmatta när jag kommer ångande med gräsklipparen.

Jag stannar och tar mig tid att rädda dem en och en trots att det tar dubbelt så lång tid att klippa gräsmattan, men hade jag tillsatt en politisk utredning så hade de varit överkörda och döda allihop och resultatet hade därmed varit ointressant.

Politiker utreder för utredandes skull, för att bevisa sin egen förträfflighet och för att skapa en illusion av att ha gjort något ungefär enligt samma system som i Livet.se anges vara ett projekts alla faser:

1. Entusiasm

2. Besvikelse

3. Panik

4. Efterforskning av de skyldiga

5. Bestraffning av de oskyldiga

6. Belöningar och hedersbetygelser till de helt ovidkommande.

Rättvisan förväntas däremot ha som mål att skydda och värna dem som hotas eller drabbas av någon form av lagbrott.

Det borde vara skillnad.

Det måste vara skillnad!

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., AB, AB, AB, AB, AB,

Tillbakablick = Röv-vy??

Jag kanske har fel rubrik i dag, men när jag satt och sökte på orden "nostalgi" och "tillbakablickande" på Livet.se .. som är min favoritkälla när jag söker rubrik och lider av akut hjärnsläpp .. så hittade jag ovanstående definition på tillbakablick och kunde bara inte motstå den. Ett litet samband har den dock med det som jag går och funderar på i dag .. hur blev det som var så sensationellt i går, så vanligt och nästan tråkigt som det är i dag?

(Det är tur att jag inte hade för avsikt att skriva något om narkotikahandeln, för då hade jag absolut varit tvungen att använda rubriken "Haschle" .. som är definitionen på narkotikahåla.)

I går såg jag på nypremiären på Dallas och jag tillhör dem som såg programmet när det sändes för första gången också. Då var det en berättelse om girighet, maktlystnad, falskhet, grymhet, utnyttjande och lögner och karaktärerna var så hårddragna att de i det närmaste var helt osannolika och parodier på sig själva. Jag uppskattade verkligen det sistnämnda, för då var det fullkomligt möjligt att göra sig rolig över lite trista typer genom att jämföra dem med Dallas-karaktärerna. Men nu upptäcker jag att det inte längre fungerar, verkligheten har hunnit ifatt och överträffar dikten.

Tiden har gått ifrån Dallas .. precis på samma sätt som för Socialdemokraterna. Den tid som de försöker skildra och locka med, finns inte längre.

I dag har vi vårt eget Dallas med FR och Steffe i huvudrollerna .. karaktärsegenskaper och förtroende kan ni fördela själva .. och de maktspelande, stridande juniorerna Göran, Jonas, Jan och Gustav .. samt den rödhåriga, smarta kvinnan Annie som lockar hem valda samarbetspartners till sin egen gård och den bångstyrige Jimmie som utmanar hela gänget utan att ha riktigt full täckning för sina utfästelser .. vår egen Cliff Barnes som vinner och förlorar beroende på hur det gynnar det verkligt stora och betydelsefulla spelet.

Det jag såg i går var inte i närheten av verklighetens dramatik, falskhet, strategier och maktlystnad.

Och vår egen sideshow går inte av för hackor den heller. Vi har lysande karaktärer som manusförfattarna till Dallas måste avundas oss. Christer van der Kvast, Seppo Penttinen, Birgitta Ståhle, Claes Borgström, Sven-Åke Christianson .. en fullständigt komplett rollista med både sheriff, hjärnskrynklare, minnesexpert och lagens företrädare enligt gammalt känt Dallas-recept. Mord, förträngda minnen, kannibalism, droger och hjärntvätt, lögner, ofunna mordoffer, levande mordoffer, fällande och frikännande domar och ännu mer lögner, tillrättalagda berättelser, manipulationer med bevis .. vad har väl Dallas att komma med när det gäller det?

Till och med åklagarens yttrande och beslut vid ett av frikännandena är mer spännande än vilken kriminalsåpa som helst!

Och i utkanten av järngänget sprattlar möjliggörarna .. journalister, experter, debattörer och en fd justitiekansler .. ängsligt i det nät de vävt åt sig själva och försöker dölja tidigare vänskapsförbindelser, förhastade beslut och karriärdrag. Vilket retar upp lagens riddare i form av ännu en professor som i sin tur säger upp nuvarande vänskapsband.

Och dold bakom sina nya uppdrag har vi också försvarsadvokaten som fann det behagligare att umgås med åklagarsidans bröder än att tillvarata en neddrogad mentalpatients rättigheter. Att sitta på Säter och samtala med en oberäknelig, drogpåverkad person som man bestämt sig för är en seriemördare, kan knappast jämföras med en liten whiskeypinne i trivsam miljö tillsammans med jämlikar!

Den missförstådde försvarsadvokaten drar ett streck över tillbakablickandet och går vidare i livet, lägger sig i startgroparna för att bli justitieminister för det parti som väljarna klokt nog inte vill ha .. puh där var det nära, eller hur? .. och möter Marianne Ny, en åklagare som också är som skräddarsydd för Dallas, och lägger vi sedan till en kändis, ett uppmärksammat nätverk, statshemligheter, kvinnor, sex, trasiga kondomer med användarens fingeravtryck, mansgriseri och feminism och kryddar med lite politiska åsikter .. så vips .. så har vi internationella förvecklingar och ambassader, diplomater och poliser i kravallutrustning, misstankar om tortyr, utvisning och dödsstraff .. och advokater, journalister, debattörer och experter vilket bäddar för en intressant fortsättning.

Den som inte är så intresserad av maktspel utan söker sig till Dallas för att frossa i rikedom behöver inte heller sätta på tv:n för att hitta miljoner eller miljarder. Det är bara att engagera sig aldrig så lite i det fantastiska kaos som EU lyckades åstadkomma bara genom att besluta sig för att lägga alla ägg i en korg .. oavsett bästföredatum.

Spänningen är oliiidlig. Vem bryr sig då om ifall det finns olja på Southfork eller inte? Eller vem som gifter sig med vem .. och varför?

Känns livet lite trist och händelselöst mellan utspelen i verkligheten så är det bara att gå in på en av våra kvällstidningars hemsida där det sällan saknas nyheter som .. "Mördarens shoppingtur i det fria" - 3:e gången efter 12 år (han klippte sig och tittade på skor!),

 "Så var våra engångsligg - läsarna berättar",

"Är min man gay" - läsarna frågar,

"Stjärnan vägrar äta efter otrohetsskandalen!" .. toppat med det generösa erbjudandet ..

"KÖP vår smarta bullereliminerande hörlurar för endast 599 kronor!!" -  dvs, gör en insats för att rädda oss från tidningsdöden.

Jag såg ett avsnitt av Dallas i går .. det räcker, även om JR står för löftet om en nakenscen. Jag tror jag begränsar mig till verklighetens såpaföreställning som pågår hela dygnet, är mer spännande och oförutsägbar, men tyvärr inte går att stänga av eller välja bort.

SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, Expr,.Expr., Expr., Expr.,