Jan Malmsjö ville nog hjälpa Alice Babs ..

.. ur något som han uppfattade som fångenskap, när han engagerade tidningarna, efter att ha nekats tillträde till sin vän. Men så fel det blev, och så tydligt det visade sig att han förmodligen aldrig mött en människa vars personlighet försvinner in i ofrivilliga dimmor och vanföreställningar.

Jag blöder för Alice Babs familj, det gör jag. Min egen mamma drabbades av demens och jag betedde mig precis som Jan Malmsjö när pappa började få panik.

När hon "försvann" på timslånga kvällspromenader med hunden, tyckte jag att han överreagerade. När hon försvann en hel dag när de var på semester i Härjedalen och han ringde i panik, tog jag för givet att de var osams och att hon ville vara i fred och när en räddningshelikopter till slut fann henne mitt i ingenstans förstod jag inte alls allvaret i det hela.

Hon var ju precis som vanligt när vi träffades, hade fullständigt trovärdiga förklaringar till allting?

När hon berättade att pappa skänkt bort hennes skor till grannen, då trodde jag att det var han som flippat ur .. och att han tagit ut pengar från hennes konto och gömt i skrivbordet styrkte bara mina misstankar. Så när hon ville skiljas och leva ensam så tyckte jag nog att hon tog ett riktigt beslut.

Så var det bara hon och jag ... och då fanns det inte längre någon annan att skylla på.

Jag kom och hälsade på och hela köket var fyllt med vatten från den avstängda frysen  .. och det kan ju hända vem som helst, eller? Jag kom och hälsade på och dörren till köket var stängd ..

Varför?

Det är så otäckt därinne?

Och så öppnar jag dörren och alla fyra plattorna var glödröda, skåpen varma och någonstans inom mig ilar det till och jag börjar ana. Det var lite läskigt, hon tände ljus och i lägenheten ovanför bodde en barnfamilj. Jag påtalade det för kommunen som hänvisade till den personliga integriteten.

Jag kom och hälsade på och hon stod och stekte en fläskkotlett, lade den på ett fat och började skala potatis som hon sedan ställde på spisen för att koka? Vi dricker kaffe och jag ser att hon har två par byxor på sig? Jag rensar i hennes rabatt medan hon tar min 5-åriga dotter på promenad med hunden .. och jag hittar dem inte på flera timmar.

Hon ringer på natten och oroar sig för att tv:n gått sönder. Fullständiga främlingar ringer på natten och talar om att min mamma står och rycker i dörren till banken eller affären, hon ringer och gråter för att hunden försvunnit och jag ringer polisen, tar bilen och letar och hittar hunden .. inlåst i hennes klädkammare!

Hon tar sina mediciner varje morgon .. men varje gång hon vaknar är det morgon, oavsett om det sker efter en lur på bara 10 minuter .. så hon övermedicinerar och blir sämre.

Men i andras ögon är hon precis som vanligt! En förtjusande människa .. fullständigt trovärdig.

Läkaren som ser de förhöjda värdena köper helt hennes förklaringar, hemtjänsten som kommer för att utvärdera hjälpbehovet tittar avståndstagande på mig när hon förklarar att hon klarar sig utmärkt själv, men .. det är min dotter som tvingar mig.

Så bryter hon då lårbenshalsen och hamnar på sjukhus. Blir opererad, hopspikad, inlagd på avdelning .. och försvinner?

Vart tar en förvirrad, äldre nyopererad, kvinna vägen mitt i natten .. iförd sjukhusskjorta, kappa, utan pengar och barfota?

Panik!

Som vi letade. Vilken ångest vi hade. Och så hittade vi henne hemma .. 3,5 mil från sjukhuset.

För hon verkade helt normal. Åtminstone tyckte taxichauffören det när han körde hem henne och fick betalt vid hemkomsten.

Då fick hon en tillfällig plats på ett äldreboende medan benet läkte och där fick hon stanna .. helt mot sin egen vilja.

Jag älskade min mamma .. så det var inget lätt beslut.

Det var inte heller lätt att komma på besök och tala som vanligt, gå en sakta sväng i trädgården och plötsligt få förtroendet .. min dotter tar alla mina pengar!

Men inte gör hon väl det?... säger jag som är denna svekfulla dotter.

Jodå, hon har låst in mig här och tagit allt jag har för att slippa besvär. Hon hälsar aldrig på mig mer.

Och hon var precis som vanligt på ytan. En förtjusande människa, fullständigt trovärdig .. och jag undrade hur många som trodde henne.

Vi försökte ha henne hemma någon dag då och då .. men det gick åt en hel person för bevakning för att förhindra att hon handgripligen "uppfostrade" dottern eller hundarna .. eller försvann .. eller hjälpte till. Vi försökte fira jul tillsammans ända tills den julen då allt blev ett fullständigt kaos med ett barn som grät otröstligt när mormor tog alla julklapparna och slog in dem igen.

Hon fick besök och varje gång blev hon orolig och manisk efteråt, för någonstans visste hon att det var någon som hon borde ha kommit ihåg .. men inte visste vem det var? Alla förändringar var plågsamma, alla nya händelser skrämmande och alla gamla vänner helt nya bekanta .. som hon var tvungen att försöka vara till lags så att de inte skulle "ta henne" till någon okänd plats.

Hennes ångest då slet nästan sönder mitt hjärta och jag önskade att hon skulle få dö .. snabbt och skonsamt. Men hon levde fem långa år i denna förvirring, förvaring, förnedring och ångest.

En dag kom lokaltidningen och hälsade på. Några dagar senare slår jag upp tidningen och ser min mamma på framsidan .. och det var inget smickrande foto. I artikeln nämns hon med förnamn och beskrivs som en hasande, mumlande och ångestriden gammal kvinna .. som givit sitt tillstånd till fotograferingen? Alla på vår ort kände igen henne .. och jag som visste vem hon var INNAN demensen, visste också hur privat hon var, hur noga hon var med ytan och hur hon hade lidit om hon sett denna artikel.

Jag anmälde tidningen .. för en människa ska bemötas utifrån sin friska personlighet och inte efter sitt sjukdomstillstånd .. och fick till slut en ursäkt på väl undanskymd plats.

Min mamma var en förtjusande människa utan stora anspråk på livet och jag älskade henne oerhört. De sista åren när vi var ute och jag talade och hon kanske hörde vad jag sa, så tänkte jag på när jag var liten och upptäckte döden.

ALLA måste dö!! Det var en skakande upptäckt! Och jag vaknade i panik på natten .. rusade in till mamma och kröp ihop intill henne och bad .. Mamma, LOVA att du aldrig dör! .. och hon lovade utmattat vad som helst för att få sova lite till.

Jag hade aldrig anat att jag en dag skulle önska att min mamma skulle få slippa ett liv som helt saknade orienteringspunkter och värde.

Nu läser jag en fullständigt vidrig tråd på flashback där helt okända människor gör sitt bästa för att misstänkliggöra och ta heder och ära av Alice Babs familj. De anklagas för att isolera henne från sina "vänner" .. bara för att??

Ja, varför skulle de göra det? För att visa makt? Av ondska? För att ta hennes pengar?

Eller för att skona henne från den ångest som drabbar den som försöker dölja att hon inte har en aning om vad som händer .. eller varför.

Alice Babs är säkert en förtjusande människa. Fullständigt trovärdig på ytan och den som inte vet kan nog förledas att tro att hon har full koll på vem hon talar med.

Men när besöket är slut kommer ångesten, det maniska plockandet och misstankarna eller vissheten om att ha blivit berövad någonting.

Hade min mamma haft så "goda vänner" som Alice Babs så hade mitt liv varit ett rent helvete, minst sagt .. och det var illa nog som det var.

Jag älskade min mamma .. och hon dog levande framför mina ögon.

AB, Svenskt Demenscentrum, 
Demenssjukdomen syns inte utanpå

"Kan inte Aftonbladet gå i konkurs snart" ..

.. suckar en uppgiven läsare i kommentarsfältet till den rykande aktuella artikeln som slår fast att vi röstar som vi handlar matvaror. Alltså rödgrönt på Coop, borgerligt på Ica och enligt de roade läsarna så är väl resten Jimmy Åkessons väljare?

Och den spännande läsningen tar inte slut vid denna uppskakande rapport. KUNGEN är på tapeten igen .. ständigt lika aktuell. Numera förvånas jag inte längre över att vår rödaste tidning har en egen, ödmjuk Hovblogg .. tidningen verkar minst sagt vara besatt av vad som händer .. eller inte händer .. inom kungahuset, slår med den ena handen och smeker med den andra.

Men den trogne läsaren får också veta att Lindsey Vonn(?) inte visste vad hon gav sig in på när hon inledde en relation med Tiger Woods, att en 12-årig pojke i Nya Zeeland gjort sin kompis 36-åriga mamma med barn, att Putin misstänks för att ha stulit en ring för 8 år sedan .. mitt framför kamerorna, SE BILD!! .. och .. tata!! .. Ölgubbarnas älskade ölmage är bara en myt??

Obama ska skyddas av "spionbönder" i "spiontraktorer" i Irland .. en riktig rysare som förmodligen kommer att generera många lösnummerköpare??

Så har Aftonbladet bekostat ännu en opinionsundersökning från United Minds och kan återanvända rubriken "Katastrofsiffror" och av det lär vi oss att rubrikorden KUNGEN och KATASTROFSIFFROR förmodligen är bland de mest säljande efter SEX- eller NAKENCHOCK?

Hammarby har flest "risksupportrar" och AIK:s "genomsnittshuligan" är dömd flest gånger, och det var ju välkommen information, eftersom jag inte hade en aning om att det inte ens fanns risksupportrar och genomsnittshuliganer? Undrar om det finns genomsnittshuliganer utanför idrotten också? Eller riskfans på musikevenemangen? Jag kan inte låta bli att njuta av de här orden .. risksupporter, genomsnittshuligan .. det är något tilltalande över dem. Nästa gång jag ser någon som ser lite våldsam ut ska jag utbrista .. Titta! Där går en risksupporter .. eller genomsnittshuligan!!

Kanske finns det några bland de politiska entusiasterna i Almedalen om två veckor?

Aftonbladet är en oerhört spännande tidning. Alltid i framkant med det nya och först på bollen när det händer något intressant.

Därför kan vi i dag läsa om att kronprins Frederik av Danmarks gamla kärlek, från början på 90-talet, har hittats på en kolonilott efter att ha varit försvunnen i en vecka. En suck av lättnad går förmodligen över de nordiska länderna.

En lättnadens suck drar säkert alla flygrädda när de läser om att de kan få hjälp med sin flygrädsla av flyghunden Finn. Visserligen så finns han bara i San Jose i Kalifornien .. men om de flygrädda Aftonbladetläsarna kan ta sig dit så är hjälpen nära?

Det är skönt när någon tar sig an de små men ändå begränsande problemen i vardagen, eller hur?

Jag hoppas inte att Aftonbladet går i konkurs, för tidningen är en ständig källa till överraskning och förvåning över hur det går att tolka, publicera och sälja precis vad som helst .. ofta utan att någon besvärat sig med att kontrollera sanningshalten eller källans motiv.

Och OM Aftonbladet mot all förmodan skulle gå i konkurs skulle jag bli av med en besparing på ungefär 400 kr i månaden. Det är vad jag tjänar på låta bli att köpa tidningen och roa mig gratis på nätet i stället.

Fast jag kanske kommer att kompenseras om tidningen så småningom återuppstår som renodlad nättidning för betalande prenumeranter? Där kanske det finns möjligheter till framtida besparingar?

Fler kultursatsningar sänker ungdomsarbetslösheten?

Det finns en sak som binder samman de tre partierna i den rödgröna oenigheten och det är längtan efter kultursatsningar.

Bara ordet KULTUR ger en oppositionspolitiker något längtansfullt i blicken och skapar ett starkt behov av att lätta på plånboken .. eller att lyfta på locket till skattkistan. Kultur förfinar människan och särskilt mycket förfinar den sina utövare och deras möjliggörare.

En politiker som satsar på kulturen är alltså mycket omtyckt av de förfinade människorna inom kulturen och får därmed lite extra mycket värde själv. En kulturens beskyddare blir en bättre, mer förfinad och känsligare människa, eller hur?

Håkan Juholt ville ha mer kultur i skolan, i dag brinner Gustav Fridolinoch två av hans partikamrater för mer kultur i skolundervisningen, Stefan Löfven har vad jag vet inte direkt lovat några kultursatsningar i skolan, men som sosseledare kommer han att vara tvungen att göra det i valrörelsen och Jonas Sjöstedt .. som inte vill samarbeta med någon .. är nog ändå bergsäkert för ett samarbete gällande ytterligare kultursatsningar på landets alla skolor.

Kulturskolor, konstskolor och musikskolor är oerhört viktiga .. även om jobben efteråt lyser med sin frånvaro. "Svensk musik och design är i dag stora exportindustrier. Exportrådet uppskattar att 94 000 personer i dag arbetar inom upplevelseindustrier som musik, film, tv-produktion, dataspel, design och mode" .... skriver Gustav Fridolin & Co.

"Men värdet av den estetiska kunskapen är större än kompetensförsörjningen till de kreativa näringarna" .. fortsätter de. "Kulturen är ett av de verktyg som lärare behöver för att kunna ge varje barn en ärlig chans att nå kunskapsmålen även i andra ämnen.

Och tänk om någon får ett jobb där h*n måste presentera "ett bildspel i datorn inför en kundpresentation"? Då är det ju ovärderligt att "kunna presentera en tjänst eller produkt, konceptualisera sitt företags verksamhet eller klara av att förstå olika kulturella uttryck".

Nu är det ju tyvärr så att den knappast finns någon sektor där arbetslösheten är så stor som inom kulturens och "kreativa näringarnas" alla områden. De 94.000 personerna som i dag arbetar med kultur är ju bara toppen på ett isberg av arbetslösa kulturarbetare som hankar sig fram på bidrag, extraknäck i vården eller andra jobb som de inte hade tänkt sig.

Gustav Fridolin förfasar sig över att det i vissa skolor och "för många barn är köerna långa och avgifterna höga när man vill lära sig spela ett instrument" och jag förstår hans argument. Musik, film och konst kan skapa förståelse som hjälper till vid inlärning av andra ämnen .. men finns det inte annat som de unga behöver mer för att klara sig i livet.

Om jag var politiker, fick makt att bestämma och plats på debattsidorna i DN, så är det ett helt annat ämne som jag skulle vilja bereda plats för och ge en stark ställning i skolan.

VARDAGSEKONOMI!!

Jag har ingen statistik som stöd för det jag skriver nu, men bara genom att tala med människor så förstår jag att det varje år är en minoritet av eleverna som lämnar grundskolan med full förståelse för vad ett sms-lån kostar, vad räntor är i praktiken, hur mycket en vara egentligen kostar när den köps på avbetalning och vilka faktiska kostnader ett husköp drar med sig i form av räntor, driftskostnader, underhåll och uppvärmning.

Ännu mer anmärkningsvärt är att okunskapen verkar vara lika stor bland dem som lämnar gymnasiet?

Att kunna lägga upp en hushållsbudget, lära sig räkna ut de faktiska kostnaderna för lån och få insikt i följderna av att inte kunna betala dem .. det borde varje ung människa ha lärt sig när h*n går ut i livet.

Bilkostnader, avbetalning eller banklån .. vilken skillnad blir det? Andrahandsvärde eller leasing .. vad är det? Vad tillkommer när det gäller skatt, service, däcksbyte, försäkring och är det några vinster med att välja miljöalternativ eller bränslesnåla modeller?

Att resa på avbetalning och att handla en månad i förskott på kortet .. vad får det för följder? Den som reser på konto/avbetalning betalar nästan för en fjärde resa som h*n inte får åka på, om h*n reser tre gånger på kredit?

Pensionssystemet är så krångligt och svårt att förstå att till och med de som bara har några år kvar till pensionen inte riktigt vet hur mycket de har att röra sig med när den dagen kommer .. och då är det försent att göra något åt det. Att få den kunskapen redan i skolan skulle vara ovärderlig och ge en möjlighet att planera för ett bra liv även efter  arbetslivet.

För den som har drömmar om att bli egen företagare .. även inom kultursektorn .. vore det guld värt att redan från början ha full kontroll över vad som fordras. Hur mycket en anställd kostar inklusive sociala avgifter, arbetsgivaravgift, försäkringar osv. Vad samhället kräver i form av krångliga regler och avgifter och hur man bäst får ett litet företag att bli överlevnadsbart.

Gustav Fridolin nämner att vi ligger i framkant när det gäller dataspel. Det tycker jag låter bra .. för då kan väl staten låta någon ta fram ett dataspel med en fiktiv ekonomi. Ett vanligt vardagsliv med en vanlig lön .. som eleverna i grundskolans högstadie eller gymnasiet kan öva sig på.

Om den första konkursen och det första mötet med kronofogden sker i ett ofarligt spel så kanske spelaren sparar in den upplevelsen i verkliga livet senare, eller hur?

Och även om det inte innehåller varken musik eller sång, så kan man ju kalla det för kultursatsning ändå??

Men .. jag är väldigt okunnig när det gäller vinsterna med den statligt subventionerade kulturen.  Förmodligen är det bättre om våra elever går ur skolan sjungande, dansande, spelande på valfritt instrument och besjälade av en längtan efter att arbeta med mode, design, film, tv-produktioner eller som heltidskändisar/artister, än att de begriper följerna av att inte kunna betala sina räkningar?

Jag övar igen ..

.. men det känns faktiskt liten lättare den här gången, även om det är ett elände att skriva på det här tangentbordet. 

Det skulle också vara trevligt om jag kunde hitta någon sorts zoom på kameran och om jag kunde sluta blanda ihop mellanslagstangenten med bokstaven n. Men titta noga så ser ni min nya kompis .. den vilsna duvan.

Hon är det levande beviset på att alla behöver en vän. Det räcker med en enda som det går att lita på och i brist på bättre börjar hon att lita på mig. Möjligen beror tilliten mer på fågelfröna som jag generöst strör ut framför henne än på min faktiska person .. men nu kommer hon nedflygande när jag ropar och skakar på fröpåsen.

Och innan sommaren är slut så hoppas jag att hon ska våga tillräckligt nära för en lite bättre bild ... eller så kanske jag hittar en zoomfunktion någonstans??

Jag övar mig ...

... på att lägga in bilder från min telefon i inlägg skrivna på min laptop. Det går siså där måste jag erkänna .. inga under eller mirakel som gör att det plötsligt öppnas en okänd fil i hjärnan innehållande specialistkompetens inom det här området.

Men hoppet är det sista som överger människan och häromdagen fick jag ovanstående bevis på att undrens tid inte är förbi. Någon helbrägdagjordes (? .. säger man så??) uppenbarligen precis just här!

Vi väntade en lång stund både när vi kom och när vi gick .. men ingen verkade längre ha behov av någon krycka i livet. För säkerhets skull så ställde jag mig tätt intill ifall, för att dra nytta av eventuella kvarvarande undergörande effekter ... men så vitt jag kunde märka så förändrades ingenting.

Suck .. allting måste man tydligen göra själv?

Kungen miljonrenoverade VÅRT slott?

Så var det dags igen då. 

SVT går ut hårt med rubriken "Kungen miljonrenoverade - med skattepengar!"

DN följer efter med .. "Kungen renoverade slott med skattepengar!". SvD kontrar med "Kungen slottsrenoverar med skattepengar" och miljöpartisternas egen missnöjesminister Peter Eriksson kräver att "Kungens ekonomi bör granskas". Aftonbladet upprörs över att "Kungen renoverade för miljontals skattekronor" och Expressen nöjer sig med att rapportera om att kungen blev arg.

Usch och fy .. och underförstått att han renoverade SITT slott för VÅRA pengar. Så var den sanningen etablerad och ungefär lika sann som den att prinsessan Madeleine handlar svindyra handväskor för VÅRA pengar.

Jag är måttligt intresserad av monarkin som företeelse och skvallerobjekt .. men jag är däremot väldigt för faktakoll och sanningsenlig mediarapportering. VI betalar ändå ett presstöd med VÅRA pengar och då är väl det minsta vi kan begära att tidningarna håller sig till fakta och sanningen.

För sanningen om "Kungens slott" är att det är VÅRT slott och VÅRT gods!

Ett slott som VI arrenderar ut till kungen och eftersom slottet var i behov av en omfattande renovering så kom VI överens med arrendatorn om att det var rimligt att VI, som fastighetsägare, också stod för en del av kostnaden.

(Det är ungefär som bostadsrätter där de boende står för renovering och avsättning till en renoveringsfond .. men knappast är skyldiga att stå för hela kostnaden om det plötsligt måste ske ett stambyte för vatten och avlopp. Någonstans har också fastighetsägaren ett ansvar .. tyckte tydligen VI när VI gjorde den här uppgörelsen?)

Kungen själv har betalat 14 miljoner kronor .. det vill säga 5 miljoner mer än vad VI har bidragit med.

Ur Stenhammars renoveringsfond, von Kraemerska fonden, har det tagits 11,8 miljoner, och staten .. dvs VI .. har betalat 9,2 miljoner kronor.

Om det på något sätt är, eller känns fel .. så är det faktiskt VI som gjort fel. VI äger VÅRT slott och har gjort en överenskommelse med kungen .. arrendatorn/hyresgästen .. som VI borde kunna stå för.

Om VI ångrar oss, varit för generösa eller har gjort en felaktig bedömning .. så är det inte arrendatorns fel, eller hur?

 I det här fallet har jag full förståelse för att kungen ledsnar på journalister som springer politikernas eller opinionsbildarnas ärenden lika lydigt som en agilityhund som lyckligt tar sig igenom en meningslös tunnel på en gräsmatta.

SvD, SVT, SVT, AB,

Vad minns vi av allt de sa?

Det är inte så värst kul att bli äldre. Tyngdlagen gör sitt, elasticiteten lyser med sin frånvaro och spegelbilden som blickar tillbaka lika förvånat som jag .. liknar mer och mer min mamma än mig själv?

Men det finns en fördel med att vara en vanlig, liten kvinna som passerat bästföredatum. 

Jag kan bli fullständigt osynlig om jag vill. Dessutom så kan jag öppna ett samtal med precis vem jag vill. De flesta blir bara glada om de får möjlighet att prata bort en stund, och de som inte blir det tror förmodligen att jag börjar bli lite allmänt gaggig och är trevliga bara därför.

Med det sagt så tänkte jag berätta vad de människor jag mött i dag och i går kom ihåg av gårdagens partiledardebatt.

Jag har pratat med brevbäraren, Marie som masserade bort alla onda knutar här och där, tjejerna på bensinmacken, den trevliga kvinnan i kassan på Coop, en hel hög tjänstvillig personal på City Gross som hjälpte mig hitta ekologiskt helvete (helt vete, alltså .. det andra helvetet finns nog någon annanstans), veterinärassistenterna som sålde Seraquin till Border Collien och några okända medkunder på varje ställe.

Mellan 15 - 20 personer, ungefär så där .. och så mina egna vänner och bekanta.

Den vanliga svensken kanske inte lyssnar så engagerat, men visst står radion eller datorn på och tuggar i bakgrunden när politikerna försöker trycka till varandra.

Vad mindes de då? Vad tycker vanliga väljare som inte har några partipolitiska låsningar utan röstar lite si eller så .. beroende på vilket alternativ som känns minst dåligt.

Märkligt nog hade så gott som alla hängt upp sig på samma saker?

1. Att det känns väldigt konstigt med Mikael Damberg som buktalardocka åt Löfven.

2. Annie Lööf sa det som alla tänkte .. det blir inte fler jobb bara för att man upprepar ordet jobb i varje möjligt eller omöjligt sammanhang. Vi var alla rörande eniga om att Stefan Löfven gjorde det så ofta att det blev direkt pinsamt .. tror han att vi är dumma/fattar dåligt??? ... och att vi alla tyckte att det var löjeväckande att han .. som enda politiker i världen .. påstår sig kunna sätta ett slutår för landets arbetslöshet.

Att han dessutom säger att sossarna inte tänker förlora valet var det några män som reagerade på .. det bestämmer väl inte HAN!!

Liiite skämskuddevarning på det alltså.

3. Säga vad man vill om Sverigedemokraterna .. och det sa vi också för att klargöra var vi stod alla .. men när det var avklarat, så erkände vi unisont att det var en lättnad att för höra Jimmy Åkesson kalla de övriga partiledarna för floskelmaskiner och säga att det som "hände" i Husby inte var något som "hände", utan var resultatet av en situation som skapats av de politiker som inte förstod varför det som "hände".. hände så helt plötsligt .. och oväntat?

4. Resten var väl som vanligt och de andra sa väl samma saker som de brukade? Eller? Var Fridolin där, förresten?? Eller var det hon vadhonnuheter .. Åsa?

Det är väl det samlade intrycket. Ord .. och så lite mer ord .. och så attacker på varandras ord .. och en enorm pösighet och skadeglädje om man lyckades klämma till någon med ett slag under bältet.

Några sa .. det behövs något annat! Något nyare och friskare. Finns det verkligen NÅGON som tror på det de säger?? Det är nästan så att man mår illa när man tänker på att de faktiskt får BETALT för att säga i princip ingenting. Det minsta man kan begära är väl att de åtminstone sitter kvar och lyssnar på HELA debatten .. för ni hörde väl att sossarna stack när Damberg tolkat färdigt Löfvens åsikter? Snacka om kultur och klassklyftor .. de är som störst mellan politikerna och de väljare som de tror är dummare än miljöpartiets höghastighetståg!

Och ungefär hälften sa .. Men Jan Björklund, HAN är tydlig .. men om man vill ha honom kvar så måste man väl stödrösta på C eller Kd, beroende på vilket parti som ligger sämst till dagarna före valet? .. och en kvinna sa .. Jonas Sjöström ser nästan skrämmande ut när han går igång! Brr .. Lars Ohly framstår som gullig i jämförelse.

Så enligt min egen lilla opinionsmätning på min lilla plats, ute i den grönska som storstaden glömt, men gärna vill ha göra till sin under sommarmånaderna .. så vann ingen, Stefan Löfven förlorade stort i sin frånvaro, Annie Lööf tog en minnesvärd poäng och Jimmy Åkesson gjorde sig återigen till talesperson för den vanliga människan .. utan att för den sakens skull värva några väljare.

Så sa de i alla fall .. men hur de röstar är ju en helt annan fråga.


AB, AB, AB, AB, DN, SvD,