Fler kultursatsningar sänker ungdomsarbetslösheten?

Det finns en sak som binder samman de tre partierna i den rödgröna oenigheten och det är längtan efter kultursatsningar.

Bara ordet KULTUR ger en oppositionspolitiker något längtansfullt i blicken och skapar ett starkt behov av att lätta på plånboken .. eller att lyfta på locket till skattkistan. Kultur förfinar människan och särskilt mycket förfinar den sina utövare och deras möjliggörare.

En politiker som satsar på kulturen är alltså mycket omtyckt av de förfinade människorna inom kulturen och får därmed lite extra mycket värde själv. En kulturens beskyddare blir en bättre, mer förfinad och känsligare människa, eller hur?

Håkan Juholt ville ha mer kultur i skolan, i dag brinner Gustav Fridolinoch två av hans partikamrater för mer kultur i skolundervisningen, Stefan Löfven har vad jag vet inte direkt lovat några kultursatsningar i skolan, men som sosseledare kommer han att vara tvungen att göra det i valrörelsen och Jonas Sjöstedt .. som inte vill samarbeta med någon .. är nog ändå bergsäkert för ett samarbete gällande ytterligare kultursatsningar på landets alla skolor.

Kulturskolor, konstskolor och musikskolor är oerhört viktiga .. även om jobben efteråt lyser med sin frånvaro. "Svensk musik och design är i dag stora exportindustrier. Exportrådet uppskattar att 94 000 personer i dag arbetar inom upplevelseindustrier som musik, film, tv-produktion, dataspel, design och mode" .... skriver Gustav Fridolin & Co.

"Men värdet av den estetiska kunskapen är större än kompetensförsörjningen till de kreativa näringarna" .. fortsätter de. "Kulturen är ett av de verktyg som lärare behöver för att kunna ge varje barn en ärlig chans att nå kunskapsmålen även i andra ämnen.

Och tänk om någon får ett jobb där h*n måste presentera "ett bildspel i datorn inför en kundpresentation"? Då är det ju ovärderligt att "kunna presentera en tjänst eller produkt, konceptualisera sitt företags verksamhet eller klara av att förstå olika kulturella uttryck".

Nu är det ju tyvärr så att den knappast finns någon sektor där arbetslösheten är så stor som inom kulturens och "kreativa näringarnas" alla områden. De 94.000 personerna som i dag arbetar med kultur är ju bara toppen på ett isberg av arbetslösa kulturarbetare som hankar sig fram på bidrag, extraknäck i vården eller andra jobb som de inte hade tänkt sig.

Gustav Fridolin förfasar sig över att det i vissa skolor och "för många barn är köerna långa och avgifterna höga när man vill lära sig spela ett instrument" och jag förstår hans argument. Musik, film och konst kan skapa förståelse som hjälper till vid inlärning av andra ämnen .. men finns det inte annat som de unga behöver mer för att klara sig i livet.

Om jag var politiker, fick makt att bestämma och plats på debattsidorna i DN, så är det ett helt annat ämne som jag skulle vilja bereda plats för och ge en stark ställning i skolan.

VARDAGSEKONOMI!!

Jag har ingen statistik som stöd för det jag skriver nu, men bara genom att tala med människor så förstår jag att det varje år är en minoritet av eleverna som lämnar grundskolan med full förståelse för vad ett sms-lån kostar, vad räntor är i praktiken, hur mycket en vara egentligen kostar när den köps på avbetalning och vilka faktiska kostnader ett husköp drar med sig i form av räntor, driftskostnader, underhåll och uppvärmning.

Ännu mer anmärkningsvärt är att okunskapen verkar vara lika stor bland dem som lämnar gymnasiet?

Att kunna lägga upp en hushållsbudget, lära sig räkna ut de faktiska kostnaderna för lån och få insikt i följderna av att inte kunna betala dem .. det borde varje ung människa ha lärt sig när h*n går ut i livet.

Bilkostnader, avbetalning eller banklån .. vilken skillnad blir det? Andrahandsvärde eller leasing .. vad är det? Vad tillkommer när det gäller skatt, service, däcksbyte, försäkring och är det några vinster med att välja miljöalternativ eller bränslesnåla modeller?

Att resa på avbetalning och att handla en månad i förskott på kortet .. vad får det för följder? Den som reser på konto/avbetalning betalar nästan för en fjärde resa som h*n inte får åka på, om h*n reser tre gånger på kredit?

Pensionssystemet är så krångligt och svårt att förstå att till och med de som bara har några år kvar till pensionen inte riktigt vet hur mycket de har att röra sig med när den dagen kommer .. och då är det försent att göra något åt det. Att få den kunskapen redan i skolan skulle vara ovärderlig och ge en möjlighet att planera för ett bra liv även efter  arbetslivet.

För den som har drömmar om att bli egen företagare .. även inom kultursektorn .. vore det guld värt att redan från början ha full kontroll över vad som fordras. Hur mycket en anställd kostar inklusive sociala avgifter, arbetsgivaravgift, försäkringar osv. Vad samhället kräver i form av krångliga regler och avgifter och hur man bäst får ett litet företag att bli överlevnadsbart.

Gustav Fridolin nämner att vi ligger i framkant när det gäller dataspel. Det tycker jag låter bra .. för då kan väl staten låta någon ta fram ett dataspel med en fiktiv ekonomi. Ett vanligt vardagsliv med en vanlig lön .. som eleverna i grundskolans högstadie eller gymnasiet kan öva sig på.

Om den första konkursen och det första mötet med kronofogden sker i ett ofarligt spel så kanske spelaren sparar in den upplevelsen i verkliga livet senare, eller hur?

Och även om det inte innehåller varken musik eller sång, så kan man ju kalla det för kultursatsning ändå??

Men .. jag är väldigt okunnig när det gäller vinsterna med den statligt subventionerade kulturen.  Förmodligen är det bättre om våra elever går ur skolan sjungande, dansande, spelande på valfritt instrument och besjälade av en längtan efter att arbeta med mode, design, film, tv-produktioner eller som heltidskändisar/artister, än att de begriper följerna av att inte kunna betala sina räkningar?