.. på något sätt så undrar jag om man inte angriper problemet med kvinnors
svårigheter att uppnå toppositioner från fel håll??
Handlar det om att det är för få kunniga kvinnor i toppen eller om att det
är för många okunniga män?
Det är ju faktiskt synligt för alla och envar att det är lättare för en
man, med rätt sociala kontakter, att klättra i karriären än för en kvinna som
kanske till och med har högre kompetens, bättre utbildning och bredare
arbetslivserfarenhet.
Det är bara att titta sig omkring på hur det ser ut på de statliga
myndigheterna. På många välavlönade stolar sitter män vars enda meriter är att
de varit lojala och spelat med i spelet som fört någon annan till makten. En
del skickas uppåt bara för att inte vara i vägen någon annanstans och en del
spelar golf, seglar eller skjuter älg med rätt personer och kan inte förbigås
av sociala skäl.
Det spelet är kvinnor dåliga på .. och har de talanger i den vägen så är
det oerhört svårt att få tillträde till herrbastun eller groggverandan.
Men kvotering av kvinnor .. när problemet är att för många svaga män får
förtur?? Är inte risken överhängande att det är de svaga männen som blir kvar
och sänker hela bygget?
Vad är det för fel på att ställa krav på bevisbar kompetens och tillsätta
tjänster på faktiska meriter? En bra början vore ju om de politiska makthavarna
gick före och slutade att tillsätta högre poster som belöning för troget kappvändande,
på grund av att vederbörandes föräldrar hade höga poster i Partiet i början av
förra seklet eller att den utnämnde besitter kunskap om så pass pinsamma
hemligheter att h*n måste göras beroende för att inte frestas att omsätta dem i
pengar.
Finns det inget bra sätt att sortera bort agnarna från vetet och stänga
dörren för broderskapsutnämningar? Färre nedärvda förturer, golfkompisar,
seglarbröder eller sociala dörröppnare i toppen skulle förmodligen hela landet
tjäna på.
Arbetsförmedlingen kan kanske ordna med privata verksamheter som kan
organisera trevliga sysselsättningsgrupper där de kan skryta ihop, äta lunch,
titta på filmer om golf, segling och storviltsjakt, bedöma och underteckna
redogörelser för varandras prestationer samt sortera gem vid blanka skrivbord
om dagarna? Ett sk FAS de Luxe för arbetshandikappade i samhällets toppskikt?
Tänk bara vad trevligt det vore om beslutsfattarna högst upp inom samhällsfunktioner
som t.ex vård, skola och omsorg hade faktisk kunskap och erfarenhet av hur
verkligheten ser ut inom sitt eget verksamhetsområde?
Percy Barnvik hade en intressant idé som han kör i samtliga av sina förtag nu och som han önskade att han kom på tidigare.
SvaraRaderaHan kvoterar i första rundan. Inte bara kvinnor7 män utan även etinciteter mm. Det ska finnas ett jämnt urval som utsetts från nomineringskommittén.
Steg två så finns de som tillsätter posten och som då bara bedömer vem som är mest kompetent och tillsätter den till posten.
På det viset så behöver ingen fundera på om den sitter på sin plats pga att den är inkvoterad utan kan tryggt luta sig tillbaks med vetskapen att den var den som var bäst person på posten.
Jag har för mig att resultatet också då blev utan att de behövde anstränga sig en jämn fördelning i vem som sitter på posterna.
Jag gillar Precy :)
Det finns ett grundläggande fel i din hypotes, särskilt om du efterlyser faktiska erfarenheter av branschen.
SvaraRaderaDet finns verksamheter där endast en minoritet av de anställda är män (oftast teknikorienterade)och en del verksamheter där endast en minoritet män är verksamma (typiskt vårdverksamhet). Att det ska finnas lika många, lika kompetenta kvinnor som män i sådana organisationer låter orimligt. Det är rimligt att anta att en icke-diskriminerande valprocess gör att organisationens köns-sammansättning återspeglas i ledande positioner. Med undantag möjligen för om något kön är överrepresenterade i att aktivt väljer att inte göra karriär.
Om så är fallet och man ändå vill ha mer utjämnad könsfördelning så är det dags att börja höja intresset för yrket hos det underrepresenterade könet snarare än att kvotera in en större representation i ledningen än i övriga organisationen.
Jag undrar om du inte snuddar vid problemen. Med att kvinnors låga deltagande i styrelser och på toppositioner bara är toppen på ett isberg. Att enbart kvotera in kvinnor kanske mer blir som att parfymera soptippen. Skräpet och problemen finns ändå kvar där. Jan Stenbeck sade väl någonting i stil med att "sveriges näringsliv bara är en ryggdunkarklubb för kompisgänget". Idel ja-sägare och ängsliga fegisar. Det kanske är där någonstans problemen finns. Näringslivet är för litet. Karriärvägarna är för trånga. En normalbegåvad person med sviktande moral och integritet lär sig snabbt vad som gäller. Hur man uppför sig. Vilka åsikter man skall ha. Osv. Samma sak inom politiken. Det finns helt enkelt inte stora utrymmen för kraftigt avvikande åsikter eller idéer. Folk som skapar osäkerhet. Det är obekvämt. Så kan vi inte ha det. (Skall vi ta in underligt folk får de anpassa sig först, till hundra procent).
SvaraRaderaInte hjälper det heller att de strukturer som finns blir allt mer centralstyrda. Fonder som äger. Politiska representanter. Näringslivets folk. Lite överallt. Blandat. Komma överens. Smälta samman. Kultur. På samma villkor. Lika överallt. Ingen avviker väl nu? Vad hittar hon på därborta, vem har godkänt det? Osv. Inskränkthetens och ängslighetens högborg.
Om alla förstod åtminstone lite av min problembeskrivning så kunde man lokalisera de värsta stöttestenarna och sedan börja välta undan hindren ett efter ett. Men dit är det långt. Att bara tro på någon kvotering som undermedel mot inskränkthet känns så typiskt. "Lagstiftad godhet" övervakad med nya myndigheter och regelverk. Som stryper den egentliga utvecklingen, med lite otur.
Cathrine