Allt är
packat och klart och nu återstår bara att få ner resväskan till ytterdörren och
i bilen i morgon bitti.
Och jag
längtar redan hem?
Jag kan inte
fatta hur jag kunde komma på den här idén? Massor av folk som trängs medan de
är fullt upptagna med att imponera på sin omgivning genom att försöka framstå
som mer vidsynta, kunniga, intellektuella och kulturella än svensken i
allmänhet … och så jag som ÄR svensken i allmänhet och tycker att det är en folksamling om vi och grannarna
möts på vägen under kvällens hundpromenad?
Cirka 5-6
personer och 4-5 hundar?
Hur ska jag
stå ut?
I ÅTTA dagar?
Och vad
inbillar jag mig att jag ska få ut av de hela?
För säkerhets
skull har jag printat ut ett antal smultronställen med serveringar och shopping
så långt från Visby som möjligt. Förhoppningsvis så återser jag min kärlek från
Syfestivalen på Stockholmsmässan ……….. det ulliga punkmarsvinet.
Suck ..
Rackarkotten känner på sig att något är i görningen. Duvan är närmare handen än
någonsin och Maken känns inte alls trovärdig när han bedyrar att han inte alls
tänker glömma bort att sköta om kattens inflammerade öga .. (det är väl typiskt att det skulle hända just
nu?) .. och att han full kontroll över allt som han annars aldrig behöver
bekymra sig om.
Jag känner
mig som en dålig människa som åker bort och längtar hem fast det är över 12
timmar kvar tills jag ska åka??
Förmodligen
är jag inte klok någonstans!
Det behövs nog många, många fler som du i Almedalen för att balansera alla de andra. Lycka till!
SvaraRadera(åtta dagar går nog ganska fort)
Har full förståelse,åtta dagar låter jättemycket.Tre max klarar jag nuförtiden,älskar att vara hemma.Fast det var ju inte direkt mycket till tröst. Men du får tänka på alla oss som väntar på att få ditt perspektiv på den här ruljangsen.
SvaraRaderaHåller med Mona, jag väntar i alla fall med stor spänning fram emot dina betraktelser därnere. :-)
SvaraRadera/Henrico