Om någon undrar ..

.. vad jag gör i stället för att blogga nu när det inte är så tätt mellan inläggen, så kan jag berätta att jag tillbringar alldeles för mycket tid stående på en trädgårdsbänk med ögonen i höjd med hängrännan på taket till vår carport.

Orsaken till mitt minst sagt udda beteende är den duva som flyttade in i slutet på april.

Vi har gjort allt för denna märkliga fågel. När duvexpert 1 sa att den sortens duvor absolut ÄLSKADE gula ärtor .. så köpte vi två kilo. Som den betraktade med största förvåning och totalvägrade att acceptera som fågelmat. När duvexpert 2 sa att det var en "högflygare" så väntade vi med spänning på att få se den flyga .. högt. Men efter en månad så kan vi nog konstatera att den föredrar att gå .. eller att sitta och meditera på taknocken på huset eller carporten.

Hela grannskapet har registrerat att vi har en konstig fågel på taket så gott som dygnet runt och frågar .. varför?

Och det har vi alltså ingen aning om.

Den enda gången som den använder vingarna är när skatparet från boet i trädet vid husgaveln försöker skämma bort den. Då flyger den i en perfekt cirkel runt tomten och landar .. på taknocken.

Och annars går den omkring på gårdsplanen??

Hundarna vet nu att det är en FÖRBJUDEN FÅGEL .. och går in när den kommer för nära.

Vi satte upp en foderkopp i carporten där den tillbringade nätterna och det fungerade bra i ca 3 veckor. Efter det gick ryktet om den nya serveringen runt bland så gott som alla fåglar i grannskapet och eftersom alla har ungar så tackade de och tog emot .. och duvan vandrade hungrigt fram och tillbaka på taknocken?

Därför står jag på min trädgårdsbänk och sprider vete och skalade solrosfrön över taket .. samtidigt som jag agerar fågelskrämma för alla köande obehöriga fåglar .. samtidigt som jag försöker göra mig osynlig så duvan ska våga äta.

Det tar sin tid, det gör det. Men vi börjar lära känna varandra nu. I dag flög den inte undan när jag kom med mina frön, utan åt förtroendefullt fast jag stod där och portionerade ut, och i går skämde vi slag på varandra av ren tanklöshet.

För varje gång när jag kommer med mat så säger jag .. HEEJ Pippin!! .. och mumlar lite tyst om dumma fåglar och fram på kvällskvisten gick jag ut på verandan, såg duvan och ropade spontant .. HEEJ Pippin!!.

Och den dumma fågeln som satt och nästan sov .. flög fram, landade på verandaräcket och tittade skräckslaget på mitt överraskade ansikte och flög lika fort tillbaka till den plats den kom från?

Jag vet inte hur jag ska tolka det beteendet??

Du gör dig tydligen bäst på lite avstånd .. sa Maken och tyckte att han var rolig.

Men jag tror att jag kommer att få duvan så tam, innan det blir kallt i höst, att det går att fånga in den och placera den i ett duvslag.

Jag har redan hittat en ritning och Maken har hittat några som redan har både hägn och duvslag .. så vi får se hur det går?

Fram till dess får jag välja mellan bloggande och fågelskrämmande/tämjande. Men värst blir det den vecka som jag kommer att resa bort i juli .. för jag misstänker att Maken inte vill överta min plats på trädgårdsbänken?