Min katt, den Makalöse Maurice ..

.

 .. som tillhör kattvänstern (KVPm) och är en sann mjauist – ni vet, av människan efter förmåga till Katten efter behov – har plötsligt fått för sig att Kd står för Kattdemokraterna.

Något som han anser bekräftas av detta meddelande ..

kd.nu/blimedlem

Så roligt och smart att det måste ha tänkts ut av en Katt .. spinner han stridslystet. En riktig Katt lägger aldrig ner vapnen, ser sig aldrig som besegrad och det är inte storleken som betyder något, utan hur fast du är i din övertygelse!

Och din övertygelse är? .. frågar jag.

Om JAG mår bra, så mår du bra! Visa klorna och gör någonting i stället för att sitta här och gnälla.

Jag ska tänka på det till i morgon .. svarar jag som faktiskt piggas upp av löftet om en rabattkod på politiskt medlemskap. 

Vad är det som hindrar mig från att vässa klorna tillräckligt mycket för att bli medlem i KD, nu när hälften av borgerlighet har blivit socialdemokrater?

It´s all about the money.

 

Nu har vi blivit ”räddade” från Sverigedemokraterna två gånger. Först med DÖ och nu med JÖK och jag hoppas innerligt att vi slipper bli räddade med något liknande nästa val – när det nu blir.

Men vad är det då för hemskt och förfärligt som vi blir räddade från?

Ja, inte är det från kriminalitet, sexuella övergrepp, väntetider i vården som i värsta fall leder till döden, hemlöshet, bostadsbrist, ett rättssystem med dubbla måttstockar eller indragna hjälpinsatser för funktionshindrade.

Hur många har hört någon av våra partiledare tala lika varmt och engagerat i dessa frågor som de gör när det gäller att rädda oss från det nationalistiska, populistiska och fullständigt livsfarliga partiet Sverigedemokraterna?

Men är det verkligen själva partiet som de är så rädda för?

Finns det något annat som skakar de ”anständiga” partierna i grunden?

Innan SD klev in i bilden delade de sju ”anständiga” partierna, under mandatperioden 2002 – 2006, på 599 miljoner kronor i statligt partistöd.

(Statligt partistöd utbetalas till partier som är (eller nyligen har varit) representerade i riksdagen, alternativt uppnått en röstandel av 2,5 % i något av de två senaste riksdagsvalen.)

Dessutom var alla 349 riksdagsledamöter som uppbar ersättning i riksdagen också ”anständiga” riksdagsledamöter.

Men nu har Sverigedemokraterna tagit 62 platser i riksdagen. Platser som de sju sett som sina och nu förlorar. Men inte nog med det – de är också med och delar på partistödet/partibidraget!

Partibidragets belopp för stödåret 2016/17 var …

Socialdemokraterna     45 313 650

Moderaterna                37 174 800

Sverigedemokraterna   21 659 100

Miljöpartiet                    14 544 450

Centerpartiet                 13 670 400

Vänsterpartiet               13 312 800

Liberalerna                    12 930 900

Kristdemokraterna        11 858 100

Feministiskt initiativ     1 666 500

Totalt                         172 130 700

En annan form av bidrag ges också av Riksdagen för partigruppernas och riksdagsledamöternas arbete i riksdagen. Det bidraget betalas också till partikanslierna.

Det finns alltså ytterligare en anledning till våra anständiga partiers rädsla för ett nytt, och växande parti.

Men vilka är det de räddar med sina DÖ och JÖK krumbukter?

Oss, eller sig själva?

Om jag var Moderat eller Kristdemokrat ..

.. så skulle jag inse att vad vi än gjorde, vad vi än sa och vilka konstiga avtal vi än skrev inför den kommande valrörelsen .. när den nu blir .. så finns det inget sätt att försvara sig mot fem partiers ihärdiga SD-smutskastande.

Det är dags att avstå från att delta i det SM i kast med liten sverigedemokrat som pågått sedan 2010.

För det första har Sverigedemokraterna blivit betydligt större, för det andra har de blivit betydligt tyngre och för det tredje har styrkeförhållandena i den här tävlingen blivit så ojämlika .. 5 partier mot 2 .. att SM-medaljen i kast med stor Sverigedemokrat redan är vunnen innan tävlingen ens har påbörjats.

Att sitta och vänta på att Centern och Liberalerna ska komma tillbaka är fel väg. De som trodde på Alliansen kommer inte att chansa på att den återuppstår igen så länge som Annie Lööf och Jan Björklund finns kvar i sina partier.

Säg som det är, och gör som du har sagt .. det är kloka ord.

Men om beröringsskräcken med SD ändå fortfarande är så stark att det är totalt uteslutet att ens samtala om frågor där det finns en gemensam samsyn, så är det väl ändå dags att informera väljarna om i vilka frågor M och Kd kan tänka sig att söka stöd hos Sverigedemokraterna.

Eller inte ta emot stöd från Sverigedemokraterna?

Vården är en sådan fråga. Både sjukvården, äldrevården och psykvården behöver ärliga politiker som inte offrar värdefull tid på att ducka för att inte träffas av skurar av sverigedemokrater, kastade av det andra laget. Våra politikers enögda engagemang i tävlingen om vem som tycker sämst om Sverigedemokraterna har redan tagit så mycket fokus från livsviktiga frågor att det har kostat alldeles för mycket i väntetider och kanske också människoliv.

Kan Centern och Liberalerna bli Socialdemokrater om Socialdemokraternas partiledare imiterar Ulf Kristersson, trots att han fortfarande samarbetar med Vänsterpartiet, så tror jag inte att väljarna tar illa upp om Moderaterna och Kristdemokraterna öppet och ärligt deklarerar att den svenska välfärden är så viktig att de tacksamt tar emot allt stöd som ger ett tryggare och mer välfungerande samhälle med en handlingskraftig polis, en effektivare sjukvård, en mänskligare äldreomsorg och ett mer realistiskt förhållningssätt till den ökande kriminaliteten och de ökande sexualbrotten.

Om det är möjligt skulle jag också vilja se ett öppet samtal som resulterar i en överenskommelse om vilka frågor som det finns samsyn i och vilka frågor som de tre partierna kanske aldrig någonsin kommer diskutera gemensamt.

Helst utan Hemliga Lappar och Hemliga Rum.

Helst med fullt ansvarstagande från alla parter och helst i god tid före valet. När det nu blir?

Men det är väl för mycket begärt?

För det verkar vara mycket lättare att svika alla vallöften till förmån för ett SM i kast med betydligt större Sverigedemokrater under ytterligare en valrörelse och ännu fler oändliga, resultatslösa samtal med en stackars talman.

SVAMp-regeringen?

Jeanders Bildblogg

 Nu när Vänsterpartiet har fått ett Hemligt Papper på att han ingår i regeringsunderlaget och Centerpartiet och Liberalerna verkar vara de enda kvarvarande partierna i den före detta Alliansen är det väl rimligt att kalla en regering som består av Socialdemokraterna + Vänsterpartiet + Allianspartierna + Miljöpartiet för SVAMp-regeringen.

Eller kort och gott för SVAMparna?

Steget Efter

Total för(V)irring??

Jeanders Bildblogg

Stefan Löfven öppnar för att förhandla med Vänsterpartiet – i hopp om att rädda överenskommelsen med C och L .. skriver Expressen och fortsätter .. Men nu stänger Annie Lööf den dörren!

Expressens journalist frågar .. Men om Jonas Sjöstedt till exempel kräver att få tillbaka subventionen på glasögon för barn, och Stefan Löfven går honom till mötes på det, då påverkar han ju budgeten. Betyder det då att överenskommelsen faller?

Svaret blir som vanligt lite svårt att tolka i förhållande till frågan .. Budgetsamarbetet de kommande åren, det kommer ju bygga på de fyra partier som sitter runt förhandlingsbordet. Vad Socialdemokraterna väljer att lägga in för prioriteringar i sina förhandlingar, det får Socialdemokraterna välja .. så den envise journalisten försöker igen .. Så de kan förhandla med Vänsterpartiet på sin sida och ta med deras krav till förhandlingar med er?

Självklart inte! .. svarade Centerledaren kort och här saknar jag verkligen en följdfråga.

Om Stefan Löfven förhandlar med Vänsterpartiet och tar med sig deras krav – ”till exempel kräver att få tillbaka subventionen på glasögon för barn” - och ”prioriterar det i sina förhandlingar” med de övriga tre partierna, trots att alla vet att han gör det för att blidka Jonas Sjöstedt? Går det bra att förhandla vänsterns krav då?

För om Jonas Sjöstedt får grönt ljus för att använda Stefan Löfven som en mänsklig buktalardocka, är det kanske ett förslag som kan göra att Vänsterpartiet släpper fram Stefan Löfven på onsdag och ändå får inflytande över mittenrörans politik?

Vad som helst verkar ju vara möjligt och det verkar vara fler än jag som på fullt allvar börjar undra om inte ”förolämpningen” mot Vänsterpartiet är ytterligare en del av Annie Lööfs Stora Plan för att bli statsminister? För om Löfven faller på fredag är det fritt fram för Annie Lööf att fiska upp sitt gamla förslag ur handväskan .. titta vad jag har!! .. en Annie Lööf-regering med C, Mp, M och Kd!

Bara för att rädda Sverige från Sverigedemokraterna, förstås.

Det kan väl inte Ulf Kristersson säga nej till – för då blir det ju hans fel om vi ”kastas in i” ett extraval?

Vad vill Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet?

Jag har suttit som limmad vid alla olika pressträffar med talmannen och diverse partiledare och har fortfarande inte en aning om vad Jonas Sjöstedt egentligen vill?

Vad Jonas Sjöstedts parti INTE vill är däremot glasklart. De vill INTE bli uteslutna från politiskt inflytande i fyra år och de vill INTE ha en regering med högerpolitik utan möjlighet att vara med och påverka och de vill INTE bli av med ”alla reformer” som de anser sig ha fått igenom under förra mandatperioden.

Men vad vill Jonas Sjöstedt, mer än att få några luddigt formulerade muntliga löften om ”visst” inflytande i de frågor som inte ingår i överenskommelsen med Liberalerna och Centern?

Själva överenskommelsen får tydligen ligga fast, med skrivningen om att Vänsterpartiet ska hållas utanför allt politiskt inflytande?

Göran Eriksson i SvD kallar Jonas Sjöstedts protest för en ”mjukisrevolt” och det var nästan vänligt uttryckt med tanke på vad han egentligen begärde – Stefan Löfvens muntliga löfte att Vänsterpartiet skulle få vara med och leka, ”som en del av regeringsunderlaget”, om de bara väntar tills Stefan Löfven blivit vald och kan göra som han vill.

Jonas Sjöstedt nöjer sig alltså med en ”symbolseger” genom att skramla med vapen han inte tänker använda och uttrycka tomma hotelser, eftersom han redan vet att det enda Stefan Löfven vill ha av C och L är deras röster i statsministeromröstningen.

För menade han allvar med alla hårda ord så borde han kräva att ”den förnedrande” skrivelsen om Vänsterpartiet skulle strykas ur fyrpartiuppgörelsen.

Redan innan Stefan Löfven blir vald, med stöd av Vänsterpartiet, verkar det som att allt Annie Lööf och Jan Björklund får ut av Januariöverenskommelsen är ett stort antal utredningar, några nådegåvor och ett ofrivilligt samarbete med Vänsterpartiet i alla övriga regeringsbeslut som inte kan skjutas upp till efter nästa val eller tydligt och tvingande formuleras i de 73 punkterna i JÖK – eller Januariblåsningen, som den också kallas.

Om de ens får det?

Men vad jag har verkligt svårt att förstå är varför S, Mp, L och C, inte en enda gång under en hel månad, ägnade en tanke åt att Vänsterpartiet var förutsättningen för att hela uppgörelsen skulle gå igenom i riksdagen?

Hur sjutton ska den här regeringen kunna styra ett helt land när de inte ens kan presentera ett regeringsunderlag som håller ihop?

Stackars Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet.

Så sent som den 19:e september satt Vänsterledaren hos Expressens ”Bara Politik” och berättade att han var villig att släppa fram en S-ledd regering där Annie Lööf och Jan Björklund ingår – även om det egna partiet stängs ute.

Men i hans värld, just då, var det en förhandlingsfråga, eftersom - Vi stöder aldrig en regering utan att få något i utbyte, att få politiskt inflytande. Det kan vara att vi gör budgeten ihop eller att vi gör andra saker. Vi är alltid beredda att sätta oss ned och förhandla för att få igenom vänsterpolitik – det är mitt besked nu också. Men det är möjligt att det kommer att behövas för att bilda den regeringen.

Mindre än fyra månader senare blir han placerad i samma politiska utanförskap som Jimmie Åkesson, utan förhandlingar och utan att ens ha blivit tillfrågad. Den "nya regeringen" är tydligen redan klar med vårbudgeten utan att Jonas Sjöstedt ens blivit tillfrågad.

Kan man bli mer förminskad?

Inte minst med tanke på att han, i samma intervju, ansåg att han borde bli vice statsminister om partiet fick en plats i den nya regeringen, därför att – Det är helt rimligt om vi är en del av regeringen och vi är näst största parti där, då bör jag vara det.

Det är ett fall från hög höjd och en rätt förnedrande landning vi ser just nu.

Men vågar Jonas Sjöstedt slå tillbaka?

Han har allt att vinna. En väljarström från sossarna, ett nyval där Liberalerna förmodligen åker ur riksdagen och ett Centerparti som förlorat all trovärdighet. Stefan Löfven skulle förmodligen tigga och be Vänsterpartiet komma tillbaka på vilka villkor som helst.

Men tänk om Vänsterpartiet hjälper Sverigedemokraterna att hjälpa Ulf Kristersson till Makten?

Ja, tänk? 

Det är väl ändå inte Vänsterpartiets problem? Den sängen har väl sossarna bäddat tillsammans med centerpartisterna?

Och vad är det som säger att Sverigedemokraterna skulle stödja det sista alternativet före ett extraval. Ett alternativ som innebära en regering som regerar med stöd av Centern?

Hellre äter de väl en burk mask, för Sverigedemokraterna har lika mycket att vinna på ett extraval som Vänsterpartiet.

Att Jonas Sjöstedt kan bli förbannad kunde vi se när Stefan Löfven dissade hans parti inför öppen ridå vid förra regeringsbildningen, men har han tillräckligt med ryggrad för att rösta nej till en regering som är mot allt som Vänsterpartiet står för? Det får vi inte veta förrän i nästa vecka.

Det ska bli oliiiiidligt spännande att följa den här cirkusens finalnummer.