Vad var det jag sa!

När valrörelsen 2010 rullade igång var Sverigedemokraterna ett parti som den vanliga väljaren var rädd för. När de samlades på torget gick medborgarna omvägar för att slippa bli inblandade, polisen bildade en skyddsmur mot dem som ville agera mot dem och på vissa orter förekom tysta protester i form av nyckelskramlande eller liknade fredliga demonstrationer.

Men så förändrades något.

Den rödgröna alliansen fick en PLAN! De utsåg Sverigedemokraterna till ett politiskt redskap som de skulle använda mot Alliansen!!

En lysande idé?

Sverigedemokraterna skulle limmas fast vid Alliansen. Vid varje möte, i varje valtal skulle Sverigedemokraterna nämnas som en framtida medarbetare till Alliansen och media hängde på. Varje dag fick partiet braskande svarta rubriker, varje krönikör med självaktning manade till försiktighet och allmänheten som inte ägnat Sverigedemokraterna någon särskild uppmärksamhet matades med varningar för den makt de ansågs kunna utöva .. om de kom in i riksdagen.

Att särskilja något och särbehandla något är ett ganska idiotsäkert sätt att få människor att reagera .. det vet varje reklamare. All publicitet är bra publicitet, är det någon som sagt och i det här fallet började samtalet på gräsrotsnivå att handla om rätten att ställa upp som parti och rösta som väljare i ett demokratiskt val.

Jag skrev om "Extrempartier för extremt missnöjda", om "Nu är jag så dödligt less .." och "Sluta nu, Mona Sahlin", när jag förstod att det enda den rödgröna röran hade lyckats med var att föra fram ett obetydligt, föraktat parti till en fullt tänkbart alternativ i svensk politik.

Det var så glasklart tydligt att den förvåning som uppstod när Sd klev in i riksdagen var rent löjeväckande.

Det är inte alltid det är kul att utbrista i .. Vad var det jag sa!

Nu är Sd som en trasig tand i politikernas och medias mun. De vill inte röra vid dem .. men kan inte låta bli. De kan inte låta bli att "förhålla sig", ta avstånd, beställa opinionsundersökningar som ger precis det resultat de inte vill ha och resulterar i precis den publicitet som hjälpte partiet in i riksdagen och som förmodligen kommer att föra fram det till platsen som landets tredje största parti 2014.

Och bara för att ha något att skriva "Vad var det jag sa!" om efter valet 2014, så ska jag ge följande tips till de sju som vill tävla om makten .. utan att behöva samarbeta med Sd;

Koncentrera er på er egen politik och ert eget budskap .. om ni har något!

Försök inte förhålla er till Sverigedemokraterna i varje enskild fråga och sluta försöka limma fast partiet på varandra .. det väcker bara löje och förakt hos väljarna.

Visa lite jävlaranamma och våga vara ärliga, även om det medför att Sd röstar med er i just den frågan! Det är inte partiet ni motarbetar genom att låta bli .. utan väljarna som vill ha klara besked som det beteendet drabbar.

Det skulle vara en bra början. Sedan kan ni ju också börja fundera lite på VARFÖR så många vänder sig till ett parti som är så uppenbart regeringsodugligt?

Det är inte jobben, det är inte skolfrågan .. men jag tror att det handlar om det skyddsnät som varje svensk räknat med från födseln till graven.

Våra två största partier skyr den frågan som pesten, vill inte tala om de svagaste i samhället och hur vi ska skapa anständiga liv för dem som är beroende av skattebetalarnas insatser .. utan förenas i en gemensam kör som sjunger om jobben, jobben, jobben och skolan och värdet av utbildning.

Givetvis så har de rätt. Där ligger grunden för skatteflödet till välfärden .. men det akuta behovet hos enskilda individer kan inte avhjälpas om 5-10-15 år, de vill ha svar NU!

Lyssna!

För det enda svar som delas ut nu kommer från det parti som ingen "vill ta i med tång", och det är;

.. att det är ANDRA som kommer och får det som den åldrande föräldern eller väljaren själv akut behöver I DAG, som den handikappade, missbrukande eller psykiskt sjuke anhörige behöver OMEDELBART för att få en rimlig chans och det är ANDRA som ligger bakom Försäkringskassans allt hårdare tolkningar av den lag, som fram till nu, har gett trygghet till dem som drabbats av sjukdom, handikapp eller arbetslöshet.

Det är ANDRA som skapar köer på sjukhus och vårdinrättning, som stör och försämrar skolan och som ligger bakom kriminalitet och våldtäkter.

Folket vill ha svar på akuta frågor och får det .. av Sverigedemokraterna, i form av floskler och klyschor, vilket annars varit de etablerade partiernas paradgren?

Inte ens en klyscha eller floskel kan de pressa ur sig av rädsla för att det andra blocket ska använda den för att limma fast Sd på dem!

Det är patetiskt!

AB, AB, AB, Expr., DN, DN, DN, SvD, SvD,

Ärligt talat, så måste jag erkänna ..

.. att det var många år sedan jag ledsnade på Kalle Anka på julafton!

Men det är väl som att vissla i kyrkan att erkänna det?

För mitt vidkommande är inledningen själva startskottet på julklappsutdelningen, sedan följer en  timmes väntetid i form av en lång rad julhälsningar från olika tecknade figurer, varav en hel del är obegripliga snuttar ur nyare filmer som ingen i familjen har något förhållande till, och sedan blir det oerhört stämningsfullt och alla sjunger "Ser du stjärnan i det blå" .. och sedan..

... yesss, ÄNTLIGEN så kan vi slita pappret av julklapparna.

Nu för tiden händer det till och med att jag disar bort i någon slags halvdvala i tomteverkstaden, dyker upp till ytan när jag måste se den korkade fågeln och fågelskådaren Kalle för att tvingas försöka memorera in fågelns enerverande sång/läte .. vilket jag misslyckas med varje år .. försvinner in i min proppmätta drömvärld igen .. bara för att komma till liv vid Bengt Feldreichs falsettsång.

Så om det hela klipptes ner till en knapp halvtimme eller bara en kvart så skulle jag vara helt nöjd. Eller om inledningen och slutet klipptes ihop med Tjuren Ferdinand så är det också helt ok.

Om man nu ska ha något så blodigt och otrevligt som djurplågeri i form av tjurfäktning på julafton??

Jag minns när dottern var liten och undrade .. men vad tänkte de göra med Ferdinand? Matadoren, bandariljärerna och picadorerna?

Det var inte helt lätt att svara på .. ungefär en halvtimme före julklappsutdelningen.

Men liiite förvånad blev jag när Disney censurerade bort en "stereotyp" i form av en tecknad blond docka, och därmed slår fast att "stereotypa" avbildningar av blondiner inte längre är gångbara i tv?? 

Varför blir det inga upprörda reaktioner?? Varför är det ingen som försvarar blondinens rätt till en karriär som objekt i reklam-, film- och underhållningsbranschen? För att inte tala om hur knepigt det blir med castingen till dokusåpor om stereotypa avbildningar av blondiner betraktas som kränkande inslag i tv-program!

Jag menar .. blondiner, och andra "läckerbitar", det är väl vad som hållit tv- och filmbranschen över vattenytan sedan tidernas begynnelse? Kvinnliga, kurviga, vackra, ouppnåeliga och ständigt i behov av en RIKTIG MAN??

Hur ska vi klara oss utan blondiner .. oavsett om de är äkta eller falska?

Hur ska reklambranschen och vecko- och skvallerpressen klara sig utan tjusiga kvinns att fylla tomrummen med, om kvinnostereotyper betraktas som kränkningar mot de verkliga kvinnorna?

Tidningsdöden kommer att drabba redaktionerna som en jordbävning om den möjligheten försvinner.

Eller är det så att det bara är TECKNADE blondiner som ska ses som kränkande när de i betraktarens ögon uppfattas som "stereotyper" av de kvinnor som visas, retuscherade till oigenkännlighet, som lockande reklamerbjudanden eller i kvälls- och veckopressen som symboler för "hur en verkligt attraktiv kvinna" ska se ut?

I så fall unnar jag mig att känna mig en aning kränkt å de "riktiga" blondinernas vägnar! För enligt den stereotypa uppfattningen om blondiner, fattar de väl inte själva den kränkning de utsätts för?

AB, AB, AB, Tv-Expr., Expr., DN,

Sverigedemokrater är ..

.. inte vanliga människor utan lågpannade, obildade dumskallar från landsbygden, människor som skriver kritiskt om invandrarpolitiken är kloaker och nätrasister, julskinka är rena förolämpningen på ett mångkulturellt julbord. en pepparkaksgubbe i Luciatåget är en kränkning riktad mot barn från andra länder .. "titta alla barn, vad kränkt h*n kan bli, eftersom h*n är så OLIK oss" .. snögubbar är lite tveksamma och stjärngossar är inget man skämtar om.

Snögubbar och pepparkaksgubbar och stjärngossar .. men, är inte det rena kränkningen, riktad mot mig som är kvinna! Varför blir ingen kränkt av snögummor, pepparkaksgummor och tärnor?

Låt oss förbjuda rubbet så att ingen blir kränkt och låt oss starta kurser .. "KSI-kränkning för invandrare" .. så att alla som kommer hit till lättkränkthetens land verkligen inser när de utsätts för kränkande särbehandling i form av inhemska sedvänjor och maträtter.

Religion är kränkande, mest kränkande är det om den märks i kyrkan, moskén eller synagogan. Eller .. är det bara i kyrkan religion är stötande. Eller bara i svenska kyrkor? Måste jag känna mig kränkt i en annan religions kyrkorum .. om jag blir insläppt? Finns det någon kurs som lär mig hur jag ska förhålla mig? "Religion for dummies?"

Får man göra en snöängel i ren lycka över ett ymnigt snöfall? Eller ses det som en kränkning av en grupp som inte alls har några änglar att göra? Men alla religioner kanske har sin egen sorts änglavision, så då kanske vi här uppe i Norden kan gå någon kurs så vi gör våra snöänglar på ett korrekt och okränkbart sätt. "Proper angel-creation?"

På P1 i dag hörde jag en man som tyckte Lucia var en rätt meningslös dag. Hans idé var att låta Lucia bli den dag som sände ett förklarande ljus in i våra förtappade själar, som en manifestation mot järnrör, kvinnokränkning i form av H-ord som han inte kunde ta i sin mun och mot ett demokratiskt valt parti

.

Utan pepparkaksgubbar och stjärngossar då, förstås.

Typ en hel dag om åretsom vi kunde ägna åt att vara mot Sverigedemokraterna .. med ljus i håret och lussebullar till kaffet?

Och det var ju en .. ny idé?

Och trots att jag inte tillhör Sd:s väljarskara så undrar jag .. kan JAG bli kränkt, trots att jag är både obildad och landsbygdsbo, vilket kanske gör mig till en del av den så kallade kloaken eftersom jag inte har någon önskan att riva Martin Melin i stycken, bränna honom på bål eller stegla honom utanför Kulturhuset?

Eller är jag rentav en nätrasist när jag skriver som jag gör .. just nu?

Får jag ens finnas?

Men OM det finns en pytteliten möjlighet att jag kan bli det allra lilla minsta kränkt utan att det kränker någon annan .. så blev jag faktiskt det av min tandhygienist och hennes kollegor i dag.

Fast det ber jag naturligtvis om ursäkt för.

Samtliga var till att börja med mycket vackrare än jag med sitt långa svarta hår och sina mörka ögon, dessutom hade de glitter i håret och skrattade fullständigt ut mig när jag inte kunde svara på om det var gubben eller pepparkakan som de borde uppfatta som en kränkning.

De var så att säga allmänkränkta av de kränkande påståendena att de överhuvudtaget reflekterade över vad andra människor åt, gjorde och hade för sig i sina egna hem.

Jag har faktiskt aldrig mött så glada kränkta människor förr? Inte ens varit med om en gruppkränkning som kändes som en roastning tidigare heller om jag tänker efter?

Men roligt var det! Vi hade läst samma krönikor och samma krönikörer och citaten haglade runt öronen på mig ..

.. och jag inser att det kan kännas kränkande att bli försvarad och klappad på huvudet när man inte har behov av varken det ena eller det andra och dessutom är fullt kapabel att föra sin egen talan.

Det är skönt att det finns några som har sinnet för humor kvar när så många totalt verkar ha gått i kvav och vilse i pannkakan.

Eller pepparkakan .. om jag ska vara korrekt.

AB, AB, AB, Expr., Expr., DN, DN, A`jour, SVT, SvD,

Hur blir man Generaldirektör?

Efter att ha slirat runt på illa plogade parkeringsplatser, hämtat paket, skickat paket .. går inte att göra på samma ställe .. varit på apoteket, djuraffären och köpt julklappar till allas hundar(?), avslutat julklappsinköpen till alla som bör ha sådana och handlat massor av blytunga livsmedel samt packat upp och packat in det jag släpade hem .. så landade jag framför datorn.

På Expressens debattsida finns ett inlägg från Kjell-Olof Feldt, där han skriver om behovet av ideologiska vägvisare och efterlyser större ärlighet i Socialdemokraternas nya partiprogram, när det gäller välfärdsproblemen i förhållande till skatterna.

Förmodligen är det något fel på mig, eftersom jag helt plötsligt kände ett starkt behov av att förkovra mig i ämnet generaldirektörer?

Jag googlade ..

1. Hur blir man Generaldirektör

2. Vem blir Generaldirektör,

3. Vad gör en Generaldirektör och

4. Vad kostar alla Generaldirektörer?

Ja, inte blev jag särskilt mycket klokare men det jag kom fram till var;

1. En generaldirektör ska utses efter "förtjänst och skicklighet", men troligast verkar vara att utnämningen är en slags belöning för utförda tjänster, för att bli av med någon som man ledsnat på eller för att placera någon som känns lite obekväm i största allmänhet.

Rekryteringsprocessen är JÄTTEHEMLIG och sker utan att någon vet hur det gått till eller vilka som varit inblandade. Den som tror att det finns ett öppet anställningsförfarande där man väger in begrepp som "förtjänst och skicklighet" hos de sökande, har nog fått det hela om bakfoten. Inte ens de närmast inblandade verkar vara nöjda med rekryteringsprocessen och ingen kan ställas till ansvar för en misslyckad Generaldirektör.

 Men, eftersom det handlar om ett tidsbegränsat förordnande, så kan en misslyckad Generaldirektör aldrig få sparken .. vilket känns lite onödigt dyrt med tanke på omsättningen.

2. Om du vill bli Generaldirektör bör du alltså ha, eller ha haft, en politisk eller administrativ befattning inom stat eller landsting. Om du är, eller har varit, statssekreterare eller anställd i riksdagskansliet ökar chanserna betydligt. Som Generaldirektör kan du ha hur kul på jobbet som helst eftersom du får behålla din titel och lön, även om du ombes lämna myndigheten i förtid, vilket känns som bra anställningsvillkor för alla utom för skattebetalarna

.

3. Vad en Generaldirektör egentligen gör, var betydligt svårare att greppa?

Jag kollar upp ledningen för en av landets minsta myndigheter, Myndigheten för radio och tv, som bara har tre avdelningar .. för tillstånd, tillsyn och verksamhetsstöd .. med bara 25 anställda, där kanske det finns arbetsuppgifter för en Generaldirektör? Men vilken nytta gör själva myndigheten? Jag hade ingen aning om att den ens fanns?

Men på landets största myndighet, Försäkringskassan, där finns det minsann en rejäl organisation med Generaldirektören i toppen;

chefen för Generaldirektörsstaben,

chefen för Ekonomistaben,

HR-direktören som är chef för HR-staben .. HR står för Human Resourses vilket gör mig förvånad? Vad är det för fel på "Mänskliga Resurser" när det handlar om svensk försäkringskassa? Är HR-staben del i ett internationellt sammanhang .. och i så fall hur och varför?

Kommunikationschefen .. som inte verkar ha en stab? En helt vanlig avdelning, kanske?

chefen för Säkerhetsstaben,

chefen för Rättsavdelningen,

chefen för Försäkringsprocesser,

chefen för Analys och Prognos,

chefen för IT,

chefen för Lokala försäkringscenter,

chefen för Nationella försäkringscenter,

chefen för Kundcenter/Självbetjäning,

chefen för Verksamhetsstöd

.

Generaldirektören har alltså en hel drös chefer, en och annan direktör och deras staber att luta sig mot, så jag antar att det enda som återstår är att godkänna resultaten och att boka julbord och personalfester?

Om du sedan är 55 år när förordnandet går ut .. och det är du nog om du lyckats bli generaldirektör .. så behöver du aldrig jobba mer eftersom det finns en generös inkomstgaranti på 50-55% av lönen fram till pensionen.

Det låter som rimliga villkor och arbetsuppgifter .. men hur är lönen?

4. Vad kostar alla Generaldirektörer och hur många är de? Det är lite oklart, men jag uppskattar det till mellan 110-115 st, oräknat de som "straffat ut sig" och inte längre har någon myndighet att beställa julbord till, utan får nöja sig med lön och titel. I regeringskansliet fanns det till exempel 7 stycken myndighetslösa generaldirektörer förra året.

Lönen varierar mellan ca 65.00 - 144 000 kr i månaden, men jag hittade en  lista hos DN från förra året, som redovisar löner för åtminstone 107 Generaldirektörer .. eftersom Migrationsverket, Kriminalvården, BRÅ och Energimyndigheten då bara hade tillförordnade generaldirektörer. Listan innehåller givetvis inte heller de generaldirektörer som saknar myndighet att beställa julbord till!

Tillsammans kostar de 107 Generaldirektörerna ca 9.908 885 kr .. i månaden. Över 10 000 000 kr i månaden om vi räknar in de oräknade och de odugliga!

Över 120 000 000 om året!

Jösses!

Och då tänker jag .. det spelar nog ingen roll vilka ideologiska vägvisare det finns i ett partiprogram eller hur ärligt eller oärligt partiernas företrädare framför sitt budskap. För om vi inte tror på eller litar på .. eller till och med föraktar .. budbäraren, så litar vi nog inte på budskapet heller, oavsett vad det innehåller.

Generaldirektörer är oavsättliga chefer för statliga myndigheter. När de utses får de vanligtvis ett förordnande på sex år, som sedan kan förlängas med tre plus tre år.

En generaldirektör som lämnar sitt uppdrag i förtid blir generaldirektör i regeringskansliet tills förordnandet går ut.

En generaldirektör som fyllt 55 och varit generaldirektör i minst sex år får en inkomstgaranti på 50–55 procent av lönen fram tills pension. Garantin räknas av mot andra inkomster. Är personen 62 år och har varit generaldirektör i minst 12 år är garantin cirka 65 procent av lönen fram till pension.

Den som inte uppfyller kriterierna får efter avslutat förordnande ett avgångsvederlag på två år som räknas av mot nya inkomster.

SvD, SvD, DN,

Det är skillnad på folk och Folk?

En gång i världen trodde vi på fullt allvar att det fanns människor med särskilt fint, blått blod i ådrorna. Förmodligen berodde det på att människorna som kom från det översta skiktet i samhället .. pga av att de slapp hårt arbete utomhus .. var så pass mycket renare och ljusare, så att de blå ådrorna var synliga under skinnet.

Ett skinn som dessutom ansågs vara känsligare och satt på betydligt ömtåligare personer än dem som svalt på gatan utanför hemmet med kristallkronor och tjänstefolk.

Vi har inte kommit så värst mycket längre i dag, verkar det som? För det finns uppenbarligen en grupp skörare och ömtåligare människor som förtjänar större hänsyn och varsammare behandling än en vanlig, försumbar dussinmänniska?

När sjukförsäkringssystemet skulle ändras och snävas in så skedde ingreppet i människors vardag i princip över en natt. Tidigare löften och åtaganden som de byggt upp sina liv runt, revs brutalt upp och förändrades.

Jag inser och insåg både nödvändigheten och orsaken till förändringen .. men kunde inte fatta hur någon kunde tro på ett så drastiskt genomförande. Vi talade om det hemma och enades om att det enda rätta borde ha varit att "stänga dörren" om dem som redan var inne i systemet och använda sig av de nya reglerna för dem som stod i kö utanför. Rehabilitering och arbetsträning av dem som redan inordnat sina liv efter de regler som tidigare gällt, kunde då ske i en lugnare och mer varsam takt

.

Likadant blev det med systemet med personlig assistans. Bom fallera .. och så övergavs svårt handikappade människor som under större delen av sina vuxna liv litat på lagen och de löften som gällde när de skapade egna hem och ett eget liv.

Även där hade förändringarna kunna ske lite mer varsamt och hänsynsfullt. Men det var ju likadant när avinstitutionaliseringen av mentalsjukhusen infördes på 1970-talet .. bomfallera, och så fick alla "leva sina egna liv" bäst de kunde.

Vilket  många inte kunde efter åratals "institutionsvård" utanför det vanliga samhället.

Nu höjs till och med röster för att påinstitutionalsera och isolera alla "onödiga" människor igen?

Möjligen kan det bero på att de börjat fungera och anpassa sig till samhället och då anses för dyra?

Men åter till de sköraste och ömtåligaste i samhället .. våra riksdagsledamöter, som fram till nu kunnat ägna sig åt att förverkliga sig själva efter avslutad karriär i riksdagshuset.

Det måste bli en förändring, har de förstått. Det är trots allt en betydande skillnad mellan en "vanlig" arbetslös svensk och en ovanligt arbetslös riksdagsledamot .. och av någon anledning verkar den "vanlige" svensken inte uppskatta detta faktum?

Det hade väl inte varit så störande om det inte varit så att den "vanlige" svensken plötsligt har hittat ett störande sätt att framföra sitt missnöje genom att rösta på ett parti utanför det politiska broderskapet som ännu inte kommit i åtnjutande av politikerförmånernas alla fröjder.

Något måste göras! Men det måste ske varsamt så att inte verkligheten drabbar de berörda som en framtida miljökatastrof.

Så man väljer att stänga dörren om de ömtåliga stackare som redan är inne i systemet, för att de inte ska behöva ändra på de liv de inrättat efter tidigare bestämmelser och löften .. medan de som köar utanför får finna sig i nya villkor.

Av det kan vi lära oss att; sjuka, arbetslösa och handikappade klarar livet efter regel- och lagändringar betydligt bättre och på kortare tid än en riksdagsledamot som ägnat 15 år åt att dreja lerkrukor eller åt att pytsa in styrelsearvoden eller vinster i ett privat bolag medan de lever på samhällets bidrag i form av inkomstpension

.

Det beräknas ta några månader för en vanlig människa att hämta sig efter att ha blivit av med allt som h*n trott och förlitat sig på .. medan en riksdagsledamot behöver ett mångårigt stöd för att hämta sig från chocken av att bli av med jobbet?

'Det rinner fortfarande blått blod i ådrorna på människorna från de högsta skikten, eller hur?

Sedan kan jag ju fundera över att det är den vänstra sidan av de politiska blocken som påstår sig sitta inne med lösningen på arbetslösheten? Stefan Löfven blev i helgen intervjuad av Cecilia Hagen och sa .. "För ett tag sedan gick vi igenom våra förslag när det gäller jobb och utbildning och jämförde med regeringens. Ta vårbudgeten till exempel, [ .... ] , där hade vi en hel räcka förslag om både jobb och utbildning och mycket annat."

Om de nu har "en hel räcka förslag om både jobb och utbildning och mycket annat" .. så tycker jag att det är märkligt att det är det rödgröna icke-existerande blockets riksdagsledamöter som verkar ha svårast att hitta jobb åt sig själva efter det att de förlorat sin riksdagsplats?

Nästan ett år efter senaste valet hade ingen av de 8 avgående vänsterpartisterna varit i närheten av arbete, bara en av sju miljöpartister hade tagit tag i sitt liv och 33 socialdemokrater av 42 var fortfarande chockskadade av valförlusten och risken att ta ett vanligt kneg.

Motsvarande siffror för de borgerliga är att både Kd och C hade vardera 6 bidragsberoende av 13, folkpartiets ledamöter verkar vara lite mer aktiva med 3 bidragsledamöter av 8 avgående och moderaterna släpade på 15 arbetslösa av 29 friställda.

Men det är siffror efter mindre än ett års arbetslöshet. För övrigt är det svårt att hitta de rätta siffrorna .. de är inte direkt lättåtkomliga? Den mest kompletta listan är från Aftonbladet och gäller år 2007, men räknar jag på den .. (och räknar rätt?) .. och 5 år gamla siffror så visar det sig att;

Socialdemokraterna hade 43 bidragsberoende gamla ledamöter som tillsammans kvitterade ut 1.056 738 kr i månaden

Vänsterpartiets 16 arbetslösa stackare fick tillsammans 370. 056 kr i månaden

Miljöpartisterna gick runt på 260.952 kr i månaden för 12 hemmavarande personer

Moderaterna hade 10 personer i utanförskap som berättigade till 232. 048 kr i månaden

Kd:s 5 utslitna ledamöter kostade oss 131.294 kr i månaden

Centerpartiet och Folkpartiet lyckades båda få ut alla utom 3 i arbetslivet och de kvarvarande kostade 84.359 kr respektive 74.905 kr i månaden.

Lägger vi samman det så står S för dubbelt så stor arbetslöshetskostnad per månad och de två rödgröna samarbetspartierna för högre kostnader .. än Alliansens alla partier tillsammans.

Alltså vårt "nya arbetarparti" och dess bröder och systrar har betydande problem med den "interna" arbetslösheten, men påstår sig kunna "fixa jobben" åt oss andra??

På något sätt känns inte det riktigt tillförlitligt.

Men summan av kardemumman blir att vanligt folk fortfarande verkar anses tåla påfrestningar i form av arbetslöshet, sjukdom och handikapp bättre än "finare" folk .. och att blodet tydligen blir blåare och blåare ju rödare färgen är på åsikterna?

Expr., Expr., Expr., Riksdag & Departement, DN, SvD, SvD,

Men nu vet jag inte vad de håller på med?

Mitt i ett pågående ekonomiskt vanvett som rör sig som en kallfront mot Sverige med ökande arbetslöshet och täta skurar av varsel från företag med 100-tals anställda .. så har landets största oppositionsparti inga andra idéer än att anlita riksdagens utredningstjänst, RUT, för att utreda hur många gånger Sd har röstat på Alliansens förslag?

Och har Björn Söder rätt så blev resultatet att sossarna och Sd har ungefär samma resultat i den här frågan?

Det här betalar vi för!

Så in i helsike dumt.

Det är inte utan att jag känner mig sviken när jag upptäcker att våra politiker satsar mer krut på att hitta sätt att misskreditera varandra än på att lösa de problem som väljarna oroar sig över och som får dem att desperat titta åt alla håll för att hitta andra alternativ än de som erbjuds.

Jag kan nästan se dem .. "Usch, här har de kommit på ett riktigt bra förslag .. så kan vi ju inte ha det. Är det någon som kan komma med något negativt som vi kan förstärka eller någon mening som vi kan ifrågasätta på ett sätt så att det krossar hela förslaget?"

"Hmm .. är det ingen som läst något skamligt på flashback på sistone?"

"Jag kan forska i det och skriva en debattartikel, med lite statistik som motsäger de siffror som de presenterar!"

"Schyst .. då ber jag RUT skaka fram lite siffror som visar att de samarbetar med Sd i den här frågan, så kommer ingen att våga ifrågasätta dina argument!"

Aldrig någonsin skulle någon komma på tanken att de egna förslagen kanske inte hade hållit måtten även utan Sd. Inte för ett ögonblick ägnar de en tanke åt VAD förslagen handlade om .. eller hur de själva röstade i samma fråga.

Det här betalar vi alltså för!

Jag känner mig rånad!!

AB-politikerkollen, DN, SvD,

Högbergs Tankar

Nej, jag har inte gått och hängt mig ..

.. i förtvivlan och sårad självkänsla.

Men däremot så har vi haft ett geni här för att dra in trådlös telefoni i de byggnader vi har på tomten. Det låter lite storslaget men handlar om ett hus med Makens kontor, vårt bostadshus och garaget. Det sistnämnda är den plats där Maken allt som oftast landar när han påstår att han är någon annanstans.

Det lät så bra. Enkelt och lättfattligt skulle vi kunna koppla om inkommande samtal till de här 3 telefonerna och lätt kunna nå varandra

.

Det vill säga, jag skulle slippa springa ut i snö eller hällregn och skrikande leta efter Maken i pannrummet, garaget eller på kontoret .. som fallet är nu eftersom vi har så dålig mobiltäckning där vi bor.

För att kunna ta emot eller ringa mobilt måste vi gå ut på verandan eller ner på gården och det är ju inte alltid det känns så angeläget. Speciellt inte de senaste dagarna.

Så var det klart!

Jag är väl kanske inte världens roligaste person, men jag kan väl tycka att en själsdöd telefon inte ska några som helst problem med det? Så verkade inte vara fallet .. mitt i ett samtal ledsnade telefonen på mitt samtal och ringde upp Maken i stället, möjligen för att få en annan vinkling på samtalsämnet?

Det samma hände med Makens telefonsamtal. Rätt som det var ringde det inne hos mig och i andra änden fanns en förvirrad och förvånad person som jag inte hade en aning om vem det var eller vad h*n ville?

Ja, ja .. det fixar sig nog, tänkte vi och ringde och klagade.

Och så plötsligt visar det sig att Geniet har sagt upp vårt internetabonnemang??

Men .. hallå!!!

Då tog det hus i helsike och Maken gick i taket! "Kom genast hit och plocka ihop ert f********* s*** och se till att telefonih******* och internet fungerar innan klockan tolv i morgon annars ****** *** *** *** **!!!

Och nu fungerar det igen!

Men det är nyttigt att vara avkopplad och urkopplad ibland. Då och då känner jag att jag behöver tänka över vad jag gör och håller på med .. lite självrannsakan är aldrig fel.

Så tack snälla alla som skrivit så snälla och fina saker, det värmer, det gör det.

Men det ska vara roligt att skriva, det här är ju en slags hobby. Problemet är ju inte kommentarerna utan att det har blivit så trångt i vissa frågor .. feminism, kultur, integrationspolitik .. ja, all politik i stort sett.

När det är svåra tider och det som mest behövs ett positivt och framåtblickande perspektiv verkar det som vi mest fokuserar på det negativa och skuldbeläggande. Förmodligen har det alltid varit så??

Särskilt deprimerande är det när de som faktiskt har bra betalt för att reda ut frågetecken och lösa trassliga knutar, hukar och gömmer sig i tystnad eller bara dyker upp och kastar lite skit på varandra då och då.

Jag önskar att jag kunde förmedla lite kreativitet, skaparglädje, livsglädje och framtidstro .. lite av det som gör att det går att skapa vackra, roliga och gemensamma situationer eller saker utan större kostnad eller ansträngning.

Tänk om vi kunde tävla om vem som har de bästa, originellaste och roligaste idéerna i stället för vem som har dyrast och finast grejor eller de mest korrekta åsikterna?

Vi borde få tycka fel ibland .. det går ju alltid att ändra sig om det visar sig vara fel. Huvudsaken är väl ändå att vi engagerar oss, tänker och lyssnar på den som tycker annorlunda? Och tilltalar varandra som likvärdiga människor?

Det går att åka pulka med två familjer på en gammal motorhuv eller själv, inrullad i en sopsäck. Det är fullt möjligt att göra det gamla köksbordet vackert genom att låta barnen måla sina egna fantastiska figurer på det eller genom att göra ett gemensamt kollage av tidningsklipp och/eller fotografier. En nött, ful köksstol blir som ny och helt unik om du målar den prickig eller randig i dina favoritfärger. Det fungerar alldeles utmärkt att äta tillsammans av ren tillfällighet .. tre fläskkotletter som var planerade till middag kan lätt bli en köttsoppa med morötter, potatis, purjolök och grädde eller crème fraiche, som räcker till 7-8 personer.

Huvudsaken är ju att det är roligt. Skratt och gemenskap föder dessutom nya idéer och ger ny energi.

Lägg ett pussel, spela ett spel .. men gör det gemensamt och utan särskilt "mys". Jag rekommenderar varmt Kalle Anka-  eller Bamse-Yatzy som ALLA kan vara med och spela. En yatzy på Björnligan eller Farbror Joakim kan få vem som helst att gå till sängs med ett leende på läpparna om partnern enbart lyckats skrapa ihop par eller triss i Kajsa eller Musse.

Det är bara fantasin som sätter gränser, brukar man säga .. men det är inte sant. Det är vi själva som begränsar varandra om allt vi läser, hör eller ser ska värderas efter sitt negativa värde.

Debatten om Sverigedemokraterna begränsar oss, tystar oss och bidrar till en negativ och hopplös politik där det i stället skulle behövas en politik som skapade sammanhållning och framtidsvisioner. Det går att göra bra saker i politiken också .. precis som med köttsoppan, men då måste man ha en positiv grundsyn och fokusera på målet i stället för maktkampen.

Så sitter jag och tänker just nu. Jag kommer fram till att jag nog är precis så naiv och aningslös som jag kanske uppfattas, men att jag föredrar det framför att vara arg och negativ i mitt förhållningssätt till omvärlden.

Jag vill att det här bloggandet ska vara roligt och skapa kontakt med andra .. lika naiva och aningslösa drömmare som jag själv. 

SvD,