onsdag 7 augusti 2013

Ä hörrudu ..!!


Jag har en olycklig förmåga att alltid komma hem med en massa saker som jag inte behöver så fort jag lämnar hemmet och i dag var inget undantag. Just nu sitter jag och njuter av en bunt gamla veckotidningar från åren mellan 1935 och 1961.

Det är mycket som har förändrats. Inte minst språket .. och syftet med artiklarna. I dag bygger väldigt mycket av krönikor och artiklar på att frossa i tragedier, förakta eller framställa människor i en ofördelaktig dager eller att påvisa samhällsbrister som artikelförfattaren  försöker klistra på någon som tidningens ledning bestämt ska föraktas av en större allmänhet.

Och det var egentligen det som jag hade bestämt mig för att skriva om innan jag började bläddra i en förgången tid. Föraktet som vi är så generösa med att sprida runt omkring oss.

Sett ur min synvinkel verkar det bara finnas en grupp människor som det är fullständigt tillåtet att förakta .. nämligen arbetslösa, lågutbildade, unga  män från Norrland? Och alla anses dessutom vara Sverigedemokrater .. det slog till och med en av våra mest synliga statsvetare fast under ett seminarium i Almedalen, så det måste ju helt enkelt vara sant?

Fast jag tycker att det är märkligt att peka ut en hel befolkningsgrupp på det sättet? Särskilt nu när vi är så upplysta att vi vet att alla är lika och ska respekteras för vilka vi är .. vilka vi nu är??

Men eftersom de norrländska männen är av samma nationalitet som dem som ser ner på dem så kan man väl inte kalla det för främlingsfientlighet eller rasism och eftersom ingen reagerar på twitter så har jag förmodligen fel. Dessutom så ses andra landsortsbor .. dvs alla boende utanför storstadsområdena och söder om Norrland .. också som lite korkade jämfört med storstadsmänniskorna och brukar därför kallas för "folket" när de överhuvudtaget kallas för någonting alls. "Folket" behöver ingen bry sig särskilt mycket om .. eftersom de för det mesta inte sysslar med opinionsbildande på twitter, det säger sig ju självt.

För att återvända till Almedalen så hittade jag förresten en skylt på ett näringsställe där ägaren, med adress till "sommarfolket från storstaden" skrev ungefär så här: - Här finns ingen personal, bara människor som vi är rädda om. Behandla dem inte illa.

Det säger väl egentligen allt?

Men mellan männen från Norrland .. Sveriges hillbillies? .. och det försumbara "folket" finns de lågutbildade och överåriga kvinnorna. De tjänar som bränsle i genus och jämlikhetsdebatten och får för det mesta finna sig i att illustrera hur illa livet som kvinna är .. när deras döttrar beskriver kvinnors situation, från sin egen priviligierade position i samhället.

Den självutnämnda eliten föraktar folket som de verkar tro är en särskilt obegåvad sort som de är satta att leda in på rätta vägar, folket föraktar politikerna som de tycker lever på samma sätt som forna tiders adel, politikerna föraktar varandra  och ibland varandras hela väljarskara (dvs folket), men kopierar skamlöst varandras politik, (fast under andra rubriker), i jakten på makten och de "upplysta" kvinnorna och männen föraktar de kvinnor som ännu inte förstått sin offerroll och de män som ännu inte förstått sin roll som förtryckare. De äldre föraktar eliten/politikens taffliga försök att styra dem i önskad riktning samtidigt som de vägrar att se vilken verklighet som väntar den som inte klarar sig själv och ungdomarna föraktar dem som vägrar att ta på sig ansvaret som vuxna.

Tidningarnas journalister föraktar sina läsare, kulturarbetarna föraktar sina okunniga betraktare som i sin tur föraktar kulturens självgoda krumsprång, partiernas valarbetare föraktar dem som de önskar ska föra in dem på valbar plats och alla börjar vi förakta alla som har en annan åsikt än den vi själva har .. och dessutom har fräckheten att framföra den offentligt.

Det är inte långt ifrån att jag föraktar mig själv när jag inser min roll i samhället.

De som inte passar in det mönster som fastställs på twitter kan antingen föraktas för sina tillkortakommanden eller användas till opinionsbildande snyfttwitter som i sin tur kan bygga upp ett nytt förakt som riktas mot dem som inte hänger med i svängarna utan fortfarande tror att det är gårdagens twitter som gäller?

I Idun från 1956 skriver Nils Beyer ... "Månne svenska folket om hundra år ha det tilltalsord som vi hittills saknat?

Bäst att sätta frågetecken så länge! Men den som har ett vuxet barn i huset kan ju inte undgå att märka hur friskt ungdomen duar varandra nu för tiden. Min dotter, som i våras blev studentska, skulle inte drömma om att säga kandidaten till den okände unge man, som bjuder upp henne på studentdansen.
[ ... ]
Tar nu också den studerande ungdomen duandet som en självklar sak redan från första stund, så kanske framtiden umgängesliv blir lite lättare och mindre stelt. Men jag medger, att det nog kommer att ta sin tid, innan ett hovrättsråd med bevarat sinneslugn låter sig serveras av en kypare, som vid upptagande av beställningen framkastar frågan: - Skall du ha brännvin och pilsner också?
[ ... ]
När proletariatet och bourgeoisin möts under förhållanden, som vår egen demokratiska tid skapat, är tonen betydligt hjärtligare. Jag är inte så säker på att hovrättsrådet skulle ta illa upp, ifall det kom i sin bil till en bensinmack och en stöddig lastbilschaufför gemytligt vrålade: - Ä hörrudu - ta och flytta på kärran ett tag, är du bussig!
Kanske hovrättsrådet rentav skulle bli en aning smickrat över att på detta sätt bli upptagen bland de riktiga grabbarna.

Och på hundra år kan åtskilligt hända. Det har man sett förr."

Ja, det är så sant som det är skrivet. Åtskilligt kan hända på femtiosju år också .. och eftersom det gått nästan exakt den tiden sedan Nils Beyer skrev sin krönika och önskade att vi skulle blir mer "demokratiserade" .. så undrar jag hur han skulle ha reagerat inför dagens samtalston i tidningar, bloggar och twitter?

Blev det precis så gemytligt och trevligt som han hoppades? När vi "förbrödades och försystrades", lade bort titlarna med varandra och tilltalsordet blev du eller hen eller hon och honom med varandra???

Är vi mer "demokratiserade" nu än för 57 år sedan .. eller dröjer det ytterligare 43 år innan Nils Beyers förhoppningar infrias?


Kommer vi någonsin att kunna tilltala varandra som likvärdiga människor?

AB, DN, DN, SvD,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar