Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 10 augusti 2013

Folkets röst?


"Insändare .. Vi är många, många folkpensionärer som med undran och bävan tänker på framtiden. Vi som har folkpensionen som enda inkomst har förstås också bostadsbidrag, men var och en bör förstå hur gränslöst svårt ändå det är att reda sig på detta.

Det är svårt att se svälten närma sig. Dit går det. Det blir ju ideligen prishöjningar på grund av alla löneökningar.  [ .... ]

Det talas redan om höjda barnbidrag. Ska detta verkligen gå före oss gamla?

Visst finns det många folkpensionärer som kan få hjälp av sina anhöriga. Men det stora flertalet måste klara sig på egen hand så gott det går.

Till sist en fråga. Varför ska de som står i sin fulla arbetskraft och ändå inte ens vill försörja sina barn utan hjälp från det allmänna, alltid kasta oss i ansiktet hur bra vi har det. Vi har på vår tid gjort full rätt för oss./Bekymrad"

"Frågor till statsministern ..
1. Hur länge tror statsministern att statsministern får sitta kvar som statsminister och i så fall varför??

2. I vårt nuvarande läge är det av vikt att rätt man på rätt plats utför ett så nyttigt och produktivt arbete som möjligt. Vilken bransch ämnar statsministern själv ägna sig åt efter valet?

3. Varför anordnar man offentliga debatter i politiska ämnen? Jag erkänner att frågan inte är ställd av rätt person för jag har i åratal ivrat för intensivare meningsutbyten i radioprogrammen. Frågan är kanske inte heller riktad till rätt person, för varför ska just statsministern bland alla landets politiker utpekas som svarande i denna angelägenhet?

Men ibland frestas man att önska en debatt om debatten.

Varför ger man sig in i en offentlig diskussion om brännbara ämnen? För att klara upp problemen för sig själv och andra? För att söka sanningen? För att omvända eller snärja sina meddebattörer? Eller för att briljera inför åhörarna?

Förr i världen, när rätten satt i spjutstångs ände, gällde det att TA rätt. Nu vill man FÅ rätt, med brösttoner eller kvickheter eller elakheter.

Hur skulle det vara om alla sökte efter att HA rätt?"

4.  [ .... ] Auktoritetsuppfostran är på väg att försvinna, åtminstone diskuteras den överallt, våra barn och vår ungdom kommer att få växa upp i större frihet än vi gjort.

Hur har vi det själva?

Visserligen genomlever vi nu en synnerligen svår kris som vi alla vill hjälpas åt att bemästra, vi vet att produktionen måste ökas, vi vet att vi alla måste spara - men måste det ske med en sådan glädjelöshet.

Glädjelöshet därför att vi alla känner oss så kontrollerade, så påpassade, så kritiserade, så ofria.

Det vi inte vill att våra barn ska komma in under  - auktoritet, ofta diskutabel - är vi inte där själva och känner förlamningen av bristen på glädje?"


Det var bättre förr, sägs det?

Men när jag läser de här insändarna så inser jag att historien får ett förskönande skimmer ju längre tiden går. Kanske hjälper det till att vi oupphörligen får höra hur FANTASTISKT BRA Sverige var, på den tiden då vi hade en RIKTIG regering?

Den stackars pensionären gör sig inte bara till talesperson för sin egen tid utan också för många av dagens pensionärer .. trots att året var 1955 då insändaren publicerades.

Frågorna till statsministern kanske skulle få ett eller annat ögonbryn att höjas om de kom till tidningsredaktionerna i dag? Men förmodligen så är det språket som skulle uppfattas som åldersstiget, innehållet kunde ha stått i en blogg eller på twitter, utan att någon anat att de skrevs för 67 år sedan.

Då var statsministern socialdemokrat och hette Tage Erlander och roligt nog så var det den tidens kulturpersonligheter som kritiskt ställde de tre första frågorna - Sture Lagerwall/skådespelare, Gardar Sahlberg/Svensk Filmindustri och Olof Forsén/Radiotjänst.

Jag måste också nämna att Radiotjänsts Barbro Svinhufvud också ställde en fråga till statsministern som avslutades med att hon hoppades att han hjälpte fru Erlander i hushållet så hon kunde klara uppgiften som statsministerfru så bra som möjligt.

Det är intressant att läsa gamla tidningar. Allt går i cirklar och det är samma grupper som är missgynnade eller missnöjda hela tiden. Det stärker faktiskt min övertygelse att oavsett vad som händer nästa val så kommer det inte att märkas mer än i plånboken för dem som arbetar.

Precis som i våra grannländer som byter från vänster till höger till vänster till fel från rätt eller rätt till fel samtidigt som de försöker bortse från missnöjesröstarna som enbart är fel rakt igenom .. på samma sätt som oss men kanske i en annan ordning?

För övrigt så kommer kulturpersonligheterna att kvirra/twittra eller protestera över än det ena och än det andra, pensionärerna kommer att få så lite som möjligt, folket kommer att  längta efter lite mer framtidshopp och lite gladare tongångar och många kommer att fortsätta att göra som Radiotjänsts Olof Forsén ..


.. längta efter en "debatt om debatten".

DN, SvD, Expr., AB,

1 kommentar:

  1. Jaha, där ser man,trodde ganska länge att du klippt ur dagens bloggskörd. Historien upprepar sig alltså, både skrattretande och sorgligt.

    SvaraRadera