Att inte välja är också ett val som kan få konsekvenser ..

.. så kan jag väl sammanfatta Alice Teodorescus nyårskrönika i GP.

Det är nästan obegripligt att vi ska fortsätta med den regering vi har i 612 dagar till.

Jag KAN näringslivet .. sa Stefan Löfven och lovade både Innovationskatapult, Industrikansler och tiotusentals traineejobb.

Det är jättedyrt att tanka bensin som det är, vi ser inget behov av att höja bensinskatten .. sa Magdalena Andersson.

Sverige håller på att gå SÖNDER!!.. gastade alla rödgröna unisont. Och vi ser ju hur det gick. Ungefär lika bra som det gick för Gustav Fridolin att lösa skolornas problem på 100 dagar eller med den arma kolbiten som han så kärleksfullt svingade under alla partiledardebatter eller hur det fungerade med gratis välfärd till alla .. när som helst, var som helst, till vem som helst och hur som helst.

Men man ska ju inte hänga upp sig på detaljer och småsaker.

Det som verkligen gör att jag har svårt att stå ut till 2018 är att vår nuvarande regering inte riktigt verkar förstå vad de gör? Det har faktiskt hänt en hel del sedan Tage Erlanders tid då sossarna kammade hem 50,1% i valet och partiet är inte ens i närheten av Göran Persson 45,3% valet 1994.

Men trots det är det samma politik, samma politiker eller deras barn, vänner eller bekanta, samma skattehöjningar, samma bidragslösningar, samma oförmåga att se konsekvenserna av fattade beslut och samma häpnad över att inte skatteintäkterna räcker till allt åt alla .. trots att de används till skattefinansierade arbeten i offentlig sektor .. som enligt gammal god s-politik borde öka statens skatteinkomster. De verkar inte heller förstå hur de ska handskas med de problem .. förlåt, utmaningar .. som deras egen politik har skapat?

Det är också samma oförmåga att se den verklighet som majoriteten av väljarna lever i. Jag har haft den här bloggen sedan 2008 och gamla blogginlägg från 2010 känns rykande aktuella i dag?

Den tid det tar från att en fråga börjar upplevas son brännande aktuell bland gräsrötter som jag själv, till att den uppmärksammas av politikerna är mellan 4-6 år!

Och sedan tar det nästan lika lång tid innan de reagerar och fattar ett förhastat, ogenomtänkt beslut .. som skapar nya problem/utmaningar.

Problemen/utmaningarna inom sjukvården, hemtjänsten, äldrevården, med ökande antal bränder, sextrakasserierna, våld mot blåljuspersonal, svårigheten att få hjälp av polis, äldrerån, övergrepp och bedrägerier riktade mot funktionshindrade, fattigpensionärer, utmattningsdepressioner till följd av onormalt svår arbetsbelastning och hot bland offentliganställd personal som lärare, socialassistenter, kommuntjänstemän, domare och nämndemän .. allt detta har diskuterats och varnats för i åratal men verkade komma som årets stora nyhet och överraskning för våra folkvalda under 2016.

Den enda nyheten är att de nya socialdemokraterna tydligen bestämt sig för att göra besparingar på att förkorta livet för funktionshindrade, psykiskt sjuka och äldre som ändå inte är till någon större nytta för samhället .. trots att själva grundorsaken till vårt behov av ett yngre befolkningstillskott sägs vara vår åldrande befolknings behov av vård?

Men vad ska vi med alla lågutbildade nysvenskar till, om alla äldre dör av undernäring och vanvård redan innan de ens fått en chans att bli någon annans "lättare" arbetsuppgift?

Men varför klaga på regeringen när vi inte ens har en opposition som opponerar mot sakernas tillstånd. Hur gärna jag än vill tro att allt kan bli bättre om vi får tillbaka en alliansregering, så kan jag inte övertyga mig själv. Den forna Alliansens motvilja mot att utnyttja de möjligheter de faktiskt har, har faktiskt bara övertygat mig om att de inte vill regera och varför ska jag tro att den som inte vill förändra något NU .. trots att de kan, plötsligt vill .. eller kan .. göra det SENARE?

Vi har åtta partier. Sju av dem offrar villigt både medborgarna och alla sina hjärtefrågor för att blockera det åttonde .. hellre än att skapa lösningar med hjälp av representanterna för 13% av väljarkåren. Bara tanken på att 20%, eller mer, av väljarnas röster ska ogiltigförklaras under nästa mandatperiod gör att väljarna tappar förtroendet för samtliga sju och lämnas ensamma med bara ETT alternativ?

Vad är det för fel på våra folkvalda som hellre sitter passiva och stirrar sig blinda på Jimmie Åkesson än lyssnar på folkets skildringar av den verklighet som de upplever dagligen?

Våra ledande politikers sätt att ständigt förhålla sig till Sverigedemokraterna kan leda till ett politiskt blodbad nästa val, skriver Lena Mellin efter att ha läst AB/Inizio:s väljarundersökning av förtroendet för partierna. Risken att Sverigedemokraterna blir landets största parti 2018 blir plötsligt en skrämmande möjlighet för Lena Mellin och hennes kollegor.

För oss som är "vanligt folk" var det ingen överraskning. Den stora överraskningen är att insikten kom så sent och att det var så många som 19% som tyckte att sossarna var överlägset bäst i sjukvårdsfrågor!?

På UD verkar personalen i alla fall ha anat att något händer i det folkdjup de aktar sig för att komma i närheten av .. "Vi måste sluta läsa DI och börja följa folks vardag. Varför följer inte vår KOM-avdelning utvecklingen i sociala medier? Vad delas, vad läses, vad pratas det om?"

Men .. vanligt folk tänker naturligtvis inte själva! De påverkas av borglighetens onda ledarskribenter .. "Vi får inte bli oroliga av kritiska borgerliga ledarsidor. Det är uppenbart att de i vissa frågor bara är mot allt vi säger."

 :

Så frågan blir .. "Hur tar vi åter dagordningen? Vi måste sluta vara defensiva. Slå tillbaka mot borgerliga ledarsidor som aldrig kommer ge oss en vinst. Vi måste åter bli en proteströrelse!"

Den feministiska regeringen vill alltså bli en proteströrelse mot borgerligheten? Medan de själva sitter i regeringsställning? De ska sluta vara defensiva och gå till attack?

 Mot VAD??

Häromdagen kom jag rakt in i en intervju på radio där företrädare för i alla fall Socialdemokraterna och Centern hyllade sig själva för att de hade så många unga på sina riksdagslistor. Båda partierna .. eller om det var fler? .. kivades dessutom om vem som hade störst mångfald med bl.a personer med utländsk bakgrund och kvinnor och så kom frågan om pensionärer och då blev det lite pinsamt .. för vad har de på en ung och fräsch riksdagslista att göra?

Det är ju löjligt. Det enda som jag, som väljare, är intresserad av när det gäller partiernas riksdagslistor .. verkar vara helt ointressant för partierna?

Kompetens utanför ungdomsförbunden, utbildning och arbetslivserfarenhet på egna meriter utanför facket, landstingen eller politiken .. det är det svårt att hitta. På riksdagens hemsida kan du läsa ministrarnas CV .. det är en deprimerande läsning med tanke på den makt de olika personerna har fått över vår framtid och våra liv.

Om du är det minsta lilla politiskt utbränd eller deprimerad så ska du inte läsa där. Risken att du .. som jag .. ger dig ut i konsumtionsdjungeln för att lyckliggöra dig själv med FYND som du kan gotta dig åt i brist på något annat, är överhängande.

Sett ur den synvinkeln så kan jag också tycka att regeringen är skyldig mig 905 kr hittills för de vackra-lyckliggörande-må-bra-saker som jag redan i ren desperation  lyckas fynda under årets första vecka.

Men för att återgå till Alice Teodorescu och hennes uppmaning att vi måste sluta gnälla och välja Väg, eftersom det är det enda vi kan göra.

Men vad?

Om jag nu inte vill ha 7 veliga, ledarlösa partier och inte ser tillräckligt med kompetens, kunnande eller erfarenhet bakom den åttonde ledaren. Vilken väg väljer jag då?

Jag vill ha en joker i leken. Något som slutligen petar ut Miljöpartiet från Sveriges Riksdag samtidigt som detta Något förhindrar att Centern övertar rollen som flummigt godhetsparti utan gränser.

Bara timmar efter jag skrev det här läser jag ett inlägg på MED-bloggen som får mig att tveka om glädjen med MED. Tänker jag hoppa ur askan i elden? Det är frågan jag hoppas få svar på i MED-bloggens kommentarsfält. Så det som följer är under förutsättning att svaret inte blir det jag misstänker.

kl 20:16 .. underbart är kort. Jag lyckades inbilla mig själv att det kunde växa upp ett unikt alternativ i svensk politik i stället för olika varianter på samma urvattnade budskap. Det finns det inte, kommer kanske aldrig att finnas, så jag river min lista, ringer till mina bekanta och bekänner min tillfälliga förvirring. Det blir riktigt, riktigt pinsamt .. men å andra sidan är de vana. En bekant jämförde mig med en tändsticka som tänds lätt, flammar kraftigt och slocknar snart .. om den inte får näring. Det är bara att konstatera att den näringen som får mig att brinna inte finns hos Medborgerlig Samling.

För att få ett alternativ där det samlats kompetens och arbetslivserfarenhet utan påverkan från ett hjärntvättande ungdomsförbund, så börjar jag mitt nya mer aktiva(?) liv med att samla namn på en lista, som jag hämtat på Medborgerlig Samlings hemsida. En lista som sedan ska leda till registreringen av ett nytt parti som jag kan .. eller inte kan .. rösta på 2018.

Det kanske inte blir bättre .. men helt säkert en mycket roligare valrörelse .. med ett nytt parti som kan fungera som ett fyrverkeri under fötterna på våra rikspolitiker och få dem att se att det finns annat att oroa sig för än Jimmie Åkesson.

Jag VILL verkligen ha det!  

Gör en medmänniska glad .. dvs MIG! .. genom att, helt utan förpliktelser, skriva in ditt namn som stöd för registreringen av partinamnet och skicka den till ..

Medborgerlig Samling

I Otakt, HAX, Motpol,