Vad är det som är så svårt att förstå?

"Inte ens moderaternas Allianskollegor vet ju vad som menas" .. sa Stefan Löfven i Agenda igår,  när han talade om Anna Kinberg-Batras uttalande om att moderaterna tänkte tala med Sverigedemokraterna i frågor som båda partierna hade gemensamma åsikter om.

Jag vet inte vad som är så svårt att begripa?

Anna af Sillén, som är moderat oppositionsråd i Nyköping, skriver i Dagens Samhälle ..  den kritikstorm som mött förslaget säger en del om läget i samhällsdebatten. Hur blev det standard i Sverige att inte prata med varandra? .. och  .. Att moderaterna aktivt kommer söka stöd för sin politik innebär en återgång till ett parlamentariskt förhållningssätt som tidigare varit praxis.

Så är det .. ETT parti av åtta har plötsligt kommit till insikt om att det är väljarna som valt vilka partier som ska representera dem i Sveriges Riksdag. Det är också väljarna som väljer hur stort inflytande de vill att respektive partier ska ha i samma riksdag.

Det är vad de folkvalda har att förhålla sig till. Samtliga riksdagsledamöter och regeringen är demokratiskt valda och avlönade av folket för att för att styra landet.

Valresultatet är det som lägger ribban för hur folket vill att det ska se ut. Trodde jag i alla fall?

Så har det fungerat fram till valet 2010.

Det som nu kallas för kris, obegripligt, kaos, kontroversiellt och splittrande är väl det som hänt under de senaste dryga sex åren när 13 % av valresultatet mer eller mindre har ogiltigförklarats? Och hur det ska hanteras efter nästa val när effekten av utfrysningen förmodligen kommer att göra att de "ogiltiga rösterna" ger SD runt 20% är för mig en fullständig gåta.

Är det något som vi väljare borde kräva ett svar på så är det väl det?

Att samtala är inte detsamma som att samarbeta, att erkänna att ett parti finns är inte detsamma som att se det som ett samarbetsparti i alla frågor .. eller ens någon. Det betyder inte heller att någon är villig att köpa eller sälja tjänster eller att den ena samtalspartnern godkänner den andres hela politiska budskap.

På en vanlig arbetsplats anses det vara fullt normalt att alla anställda samtalar med varandra och riksdagens sätt att arbeta skulle vara fullständigt oacceptabelt. Med riksdagens logik skulle det företaget år 2018 riskera att var femte anställd inte fick kommunicera med någon av sina arbetskamrater?

Låter det effektivt och lönsamt?

Och om Sverigedemokraterna tror att de kan kräva betalning för att Moderaterna är villiga att bryta deras isolering för att föra samtal med dem .. i frågor som båda partierna anser gynnar medborgarna och som de gärna vill ha hjälp med att få genomförda .. ja, då är det banne mig deras eget problem.   

Men all den stund som Vänsterpartiet, med sitt kommunistiska arv och sin våldsförhärligande svans, och Miljöpartiet, med sin kärlek till kvinnofientliga extremislamister, får delta i utformandet av regeringens budgetarbete och ses som fullvärdiga riksdagspartier så har i alla fall inte jag några problem med att SD erkänns som demokratiskt valda på samma sätt som alla andra partier.

Dessutom så har jag all förståelse för att Moderaterna, i egenskap av Alliansens största parti, har ledsnat på att bära ansvaret för de övriga allianspartiernas passivitet, ovilja att ta eget ansvar och beröringsskräck med SD och deras väljargrupp.

Men jag är väldigt förvånad över Kristdemokraternas ställningstagande? När de sänkte decemberöverenskommelsen ville Ebba Bush-Thor genast ha en gemensam alliansbudget för att kunna fälla regeringen.

Med stöd av Sverigedemokraterna, kan man anta?

I dag kan hon inte tänka sig att samtala med någon av partiets företrädare ens för att få igenom frågor som samtliga allianspartier är överens om är viktiga för landet och medborgarna?