"Det sista dygnet har med all önskvärd tydlighet visat hur enade vi står ..

.. när det verkligen gäller. Och hur liten gruppen som vill söndra är" .. skrev Malena Ernman på twitter den 8 april dagen före den stora kärleksmanifestationen som skulle visa att Stockholm stod enat.

I en krönika i Mittmedia skriver hon också .. Den gångna veckan har Sverige med all önskvärd tydlighet visat upp ett samhälle som fungerar.

Ett samhälle som är kraftfullt, rättssäkert och omhändertagande på samma gång.

Ett samhälle som bemöter det vi inte kan skydda oss mot på ett sätt som inger trygghet och lugn.

Ett samhälle som håller ihop.

Det samhället ska vi försvara. Det är vår gemensamma skyldighet.

En av arrangörerna till Kärleksmanifestationen, Damon Rasti, som uppmanade människor att ta tillbaka gatorna och staden uttryckte det så här .. Jag tror det är viktigt för omvärlden att få se vad vi är för samhälle och vilka vi är som människor. Det här tror jag ändå blir ett fint sätt att visa det på.

Det är vackra ord.

Men stämmer det? Är det en allmän sanning eller något som bara gäller ibland och då till förmån för särskilt utvalda grupper?

I dag läser jag att det i dag, och i Sverige, finns ca 40 000 undernärda inom äldreomsorgen.

Det samhället erbjuder dem beskrivs som vanvård, svält och nästintill aktiv dödshjälp och ytterligare 117 500 riskerar att bli undernärda om inte något förändras.

Den här "omsorgen" betalar våra äldre dyrt för. Om hemtjänsten hade tid att inhandla frysta måltider för en person i närmaste livsmedelsbutik, skulle det bli billigare och mer näringsriktig mat.

Äldreminister Åsa Regner tycker att det är förfärligt att så många lider av undernäring .. och det känns ju .. bra?

Men var är Kärleksmanifestationen till förmån för de äldre som visar att vi är Ett samhälle som håller ihop?

Vilka vill försvara det samhället och se det som vår gemensamma skyldighet?

Vilka vill samlas på gator och torg för att manifestera att vi vill ha ett samhälle som fungerar? Ett samhälle som är kraftfullt, rättssäkert och omhändertagande på samma gång? Ett samhälle som bemöter det vi inte kan skydda oss mot på ett sätt som inger trygghet och lugn?

Ett samhälle som håller ihop? När det verkligen gäller?

Vilka vill stå upp för att .. Det samhället ska vi försvara? Var är alla som anser att .. Det är vår gemensamma skyldighet?

Var är alla tusentals som tror det är viktigt för omvärlden att få se vad vi är för samhälle och vilka vi är som människor och samtidigt uppmanar svenska folket att kärleksmanifestera som ett fint sätt att visa det på?

Var kan svenska folket sätta lappar med kärleksbudskap till de mest utsatta och minst sedda i landet?

Vanvården av våra äldre har pågått länge. Alldeles för länge och kärleksapostlarna som borde stå enade med de äldre lyser fortfarande med sin frånvaro.

Det är alltid vackert med kärleksmanifestationer .. vi kanske behöver mer och fler .. om det är uppriktigt menat. 

Men vad krävs för att trigga igång den kärlekshandlingen och vad är det som gör att människor kan vanvårdas, svälta och dö i ensamhet och elände utan att en "kändis" ens visar ett handhjärta på twitter?

I Otakt, Bodil Bergh,