För exakt två år sedan ..

.. hade Socialdemokraterna en jobbkongress i Västerås. Stefan Löfven höll presskonferens,  Expressens Hanna Jakobson direktrapporterade och jag .. som har lite svårt att förstå vad statsministern säger .. skrev ut det hela. Och i vanlig ordning blev pappren liggande en ständigt växande hög till vänster på mitt skrivbord. En hög som sedan förflyttades till en bokhylla, lades ovanpå böckerna tillsammans med nya högar.

Jag har alltså städat!

Det känns lite konstigt att läsa det hela igen. Två år är ju ingen tid alls .. men i politiken verkar det vara en evighet?

Stefan Löfven inleder mötet med pressen med .. Jag kommer att svara på frågan om hur vi ska få den lägsta arbetslösheten i EU år 2020.

Sedan har jag bara Hanna Jakobsons kortrapportering att hålla mig till ...

Det är ett tufft mål. Det kommer att bli ännu tuffare än tidigare att nå målet än när partiet satte det. Det här innebär inte att vi nu säger, nu får vi ge upp, det här går inte. Jag är så trött på de ödesmättade berättelserna som säger att det här går inte.

Därefter följer den vanliga låånga harangen om Den Förra Regeringens Misslyckande .. ni vet, den där som är alla statsministrars nödutgång när de vet att de ljuger.

Jobbagendan är ingen quick fix, det beror på att knäcka arbetslösheten är ingen quick fix.

Vi påbörjar 90-dagarsgarantin för ungdomar.

Vi kan efter bara åtta månader i regeringsställning se att vi börjar bocka av jobblöfte efter jobblöfte.

Vi investerar 6 miljarder i bostadsbyggandet.

Sedan kom NYHETEN!!

Vi lanserar en reform vi kallar för jobbupphandling. Man kan i upphandlingar ställa krav på att långtidsarbetslösa kan få jobb.

Vi  satsar på demonstratorer .. säger Löfven och förklarar att det handlar om att testa nya produkters funktion. Vi vill satsa och göra Sverige till en föregångare på demonstrationer.

Denna nyhet följs av berättelser om hur det statliga riskkapitalet används, om rekryteringsarbetet för industrikanslern .. hen kommer att vare en mycket viktig kraft, kunskapslyftet .. vi ska skapa 42000 utbildningsplatser på alla nivåer.

Och där var presskonferensen slut och när jag läser liverapporteringen från det efterföljande talet så innehöll det i och för sig fler ord men handlade i stort sett om samma sak.

Med undantag för .. Här bredvid mig sitter min älskade, älskade Ulla. Hon fyller år i dag .. och att Åsa Regnér ska åka till Rumänien och skriva på ett avtal om utsatta EU-medborgare: Vi samarbetar med Rumänien och EU för att få fram fler satsningar på jobb och utbildning så att ingen tvingas åka till Sverige för att tigga på våra gator.

Med facit i hand kan vi väl konstatera att det gick så där med den saken.

Men det låg i framtiden då och statsministern tog ytterligare en chans att attackera Den Förra Regeringen .. Det är det här vi förstått, som högern aldrig fattar: Jobb skapas inte genom att tömma arbetslösas plånböcker, utan att fylla företagarens orderböcker.

Så det så! Alla ska anstränga sig lite hårdare och alla ska så snabbt som möjligt komma i jobb.

Nu vet vi att Stefan Löfven hade rätt, då för exakt två år sedan, jobbagendan är ingen quick fix, det beror på att knäcka arbetslösheten är ingen quick fix .. men jag undrar fortfarande vart demonstratorerna tog vägen?

Hur skulle det gå till .. testandet av nya produkters funktion?

Vilka var det som skulle testa vilka nya produkters funktion?

Har det hänt? Har vi satsat och i så fall, hur mycket? Är Sverige redan en föregångare på demonstrationer? Pågår det just nu och i så fall var?