Miljöpartiet vill tillbaka till öppna gränser och permanenta uppehållstillstånd ..

.. samtidigt som de vill föra upp vattenbristen högst på den politiska agendan och påstår sig ha en åtgärdsplan för att säkra det svenska dricksvattnet framöver.

Gustav Fridolin säger att det i dag ännu inte går att koppla ihop vattenbristen i Sverige med klimatförändringar men att han ändå är förvånad över att frågan om vattenbristen inte präglar den politiska debatten mer.

Det finns en motsägelse i Miljöpartiets önskelista.

Bristen på grundvatten beror naturligtvis i första hand på för lite regn och snö. Kanske också på ett klimat som påverkats av miljöförstöring. Men också på att det samtidigt skett en oväntat kraftig befolkningsökning.

Fler ska dela på mindre.

Det har hänt förr ..

I mitten av 1960-talet växte de västskånska städerna Malmö, Lund och Helsingborg kraftigt.

Befolkningsökningen sågs med viss oro eftersom vattenresurserna som städerna hade vid denna tid började bli otillräckliga för den växande industrin och befolkningen. För att avhjälpa den akuta vattenbrist som förutsågs förordade en statlig utredning att en tunnel skulle byggas från sjön Bolmen i Småland till Perstorp, varifrån vattnet via nedgrävda ledningar skulle distribueras vidare i Skåne.

Utredningen såg ett flertal fördelar med att använda Bolmen som dricksvattenkälla. Sjön är Sveriges tionde största insjö och har mjukt vatten till skillnad från de vattentäkterna de skånska städerna använde samt att det inte låg några stora industrianläggningar eller påverkades av större mängd bebyggelse i närheten som hade kunnat riskera att förorena vattnet.

Bolmentunneln är en 82 kilometer lång färskvattentunnel som börjar i Skeen vid sjön Bolmen i Ljungby kommun och slutar i Äktaboden i Klippans kommun. Den började byggas 1975 och togs i bruk 1987. Tunneln är världens femte längsta tunnel alla kategorier, och har en tvärsnittsyta på 9 m2. Tack vare 90 meters höjdskillnad kan vattnet rinna med självfall hela vägen från Skeen till Äktaboden.

Så om Miljöpartiet menar allvar med att vattenbristen ska prägla den politiska debatten mer bör de inte bara tala om den minskade tillgången utan också om den ökande efterfrågan.



Hans Odeberg skriver klockrent om "Vem tar vem?"