Okända vinster och okända förmånliga förmåner.

Jag inbillar mig att jag är rätt anpassningsbar, men det sista jag skulle kunna tänka mig att avstå från är närheten till naturen och djurlivet.

När jag avslutade gårdagen med en titt ut genom köksfönstret och såg en liveuppvisning av igelkottsex så tyckte jag så innerligt synd om alla som inte har samma möjlighet. Inte för att själva igelkottsakten är särskilt upphetsande .. den liknar mest det man kan förvänta sig att få se om man mot all förmodan känner sig lockad att öda tid på att spana utanför en storstadskrog fram på småtimmarna. En lysten hane som vinglande gör så gott han kan, medan honan samtidigt försöker orientera sig i omgivningen. Men den garanterar fortsatt underhållning fram i juli när det kommer att dyka upp småkottar lite här och där i gräsmattan och det ser jag verkligen fram emot.

De första andungarna .. sex stycken pyttepyttesmå gullighetschockar ..  var ute på en provtur i ån nu på morgonen när vi och Rackarkotten passerade bron vid den stora herrgårdsbyggnaden som står och förfaller i en vildvuxen djungel, där enstaka ädelblomster ger en vink om att det tidigare fanns en park. Vid den lika sorgligt illa underhållna lilla folkskolan mötte vi rådjuret och fjolårets ungar och eftersom detta är adelns jaktmarker och misskötta arv så gläds vi ofantligt åt att hela familjen överlevt ett helt års jakt.

Och nu snart kanske det dyker upp ännu en familjemedlem om vi har tur?

Alldeles innan vi skulle vända och gå hem igen gick vi ifatt en stor gås som promenerade mitt på vägen. Det hör verkligen inte till vanligheten.

Det är det värsta jag vet att stöta på djur där de normalt sett inte ska vara. Om vi gick närmare och det visade sig att gåsen var skadad och oförmögen att flyga .. då skulle det ju bli vårt ansvar att göra .. något? Men om vi gick närmare och hon flög iväg .. då kunde vi glömma och slippa fundera över den felplacerade gåsens vidare öden?

Vi gick ifatt henne. Eller rättare sagt hen, eftersom det är väldigt ofint att förutsätta att varje gås är en hon. Vad tänker jag på egentligen? Förlåt, alla medsystrar!

I vilket fall som helst så flög hen iväg på helt oskadade vingar.

Och även om det är onödigt kallt så kan man ju se det positiva i att det ännu inte har varit en enda orm i sikte. För det är det enda djur jag inte längtar efter att få se när vi är ute och går.

Att alldeles gratis få tillgång till naturen, djuren och årstidernas och vädrets skiftningar flera gånger om dagen .. det är så bra för kroppen, psyket och själen att jag förvånas över att det inte redan är beskattat som någon form av förmånlig, statlig befolkningshälsovård?

Ännu konstigare är det ju att inte Jonas Sjöstedt redan upptäckt att alltihop egentligen är privat och enbart kan nyttjas av särskilt utvalda, samtidigt som det genererar en rejäl vinst i form av hälsoeffekter?