"Plötsligt märkte vi att det stod två svartmuskiga män i hallen ..

.. och rotade i våra jackfickor" .. hojtade en bekant upprört och chockat i telefonen i dag.

Hon bor några kilometer från oss i vad man med lite god vilja kan kalla en tätort - en affär och en pizzeria, samt några villor och ett par raddiraddor med radhus. Förr fanns det också en bensinmack, men den är nedlagd nu.

Det visade sig att hon inte var ensam om att ha fått oväntat besök. Flera av hennes grannar hade haft samma obehagliga upplevelse av att ha hittat främmande män som rotade runt i bostaden, och enligt polisen var det ett vanligt förekommande "klagomål" i trakterna där vi bor.

Min bekant var rädd - och det blev faktiskt jag också. "Vad hade hänt om jag hade varit ensam hemma", undrade hon. "Tack och lov att vi var två och kunde köra ut dem. Och de som är ensamma och gamla i villorna runt omkring? Har de varit där utan att någon märkt det?"

Tack och lov att vi har hund .. tänkte jag. Men från och med nu får dörren vara låst, även om jag är hemma.

Här på landet står ytterdörrarna ofta öppna på sommaren så katten och hunden kan gå ut och in som de vill. Nu får vi vänja oss av med det av samma skäl som jag och många av mina medsystrar tar av oss guldkedjor eller andra halssmycken av värde under sommaren, för att inte komma till skada om någon tycker sig vara i större behov av dem än vi.

De flesta förändringar sker stegvis och omärkligt - men de förändringar som skett när det gäller trygghet och förtroendet för okända under de senaste 2 åren har varit högst påtagliga. Åtminstone för oss här ute i spenaten där den knappast längre är lönt att ringa varken polis eller brandkår.

Men vi gör det ändå - annars gäller inte försäkringen.