"Sverigedemokraterna är väl inte sämre än något annat parti?" ..

.. säger en bekant vid en tidig morgonfika och jag får behärska mig till det yttersta för att inte höja ögonbrynen och påminna om att h*n för mindre än sju år sedan stod på torget i vår lilla stad och nyckelskramlade mot just Sverigedemokraterna. Inte heller ville jag skapa dålig stämning genom att påminna om alla tidiga morgnar som h*n stod och bredde smörgåsar till stadens tiggare bara för några år sedan.

Det har skett en märklig förändring i samhällsdebatten. När jag började blogga var det för att få skriva ner de funderingar och tankar jag absolut inte kunde föra fram i bekantskapskretsen. Nu kan jag tala fritt om vad som helst med människorna jag har runt omkring mig, medan jag undviker att göra det på bloggen?

Den förbannelse som vilat över dem som ifrågasatt invandrings- och integrationspolitiken, oroat sig för välfärdspolitiken, den ovärdiga äldrevården, de låga pensionerna, den sviktande sjukvården och den ökande kriminaliteten har försvunnit och det finns inte längre några "förbjudna" samtalsämnen?

Plötsligt får jag veta hur många som röstade på SD år 2014 och vilka som kan tänka sig att göra det nästa år. Det är fler än vad jag trodde och jag kan inte låta bli att undra om det kanske till och med är fler än vad jag hittills fått veta?

Väljarna väntar på att någonting ska hända. Tills dess ser de ingen anledning att ompröva sina partival .. så skriver Lena Mellin på AB. Det är stiltje i opinionen. Aftonbladet/Inizios väljarbarometer innehåller bara blygsamma förändringar.

Det kan bero på att väljarna väntar på att något avgörande ska hända. De kan vänta på att Alliansens framtid klarnar. Att Stefan Löfven ger tydliga besked vem han vill regera med. En stor sakpolitisk nyhet - eller någonting annat. Men någonting väntar de alldeles uppenbart på.

Fram till att detta något inträffar sitter väljarna still i båten. Ytterst få ser någon anledning att byta parti när ingenting har hänt. Som vanligt är väljarna förnuftiga, varför spilla krut i onödan?

Kanske har hon rätt? Men eftersom jag befinner mig mitt i den verklighet som består av den i särklass största väljargruppen kan jag inte låta bli att undra om det inte är tvärtom?

Stiltjen i opinionen kanske beror på att väljarna inte längre förväntar sig något vettigt från de etablerade partierna utan redan har bestämt sig och därför inte ser någon anledning till att offentliggöra sina val?

Jag känner dessutom ingen som skulle svara ärligt på frågor från något opinionsinstitut, men jag känner däremot många som misstänker att svaren registreras och sparas.

Vad jag själv tror?

Nästa års valresultat finns på en lapp på vårt kylskåp för var och en att se, precis som det gjorde förra valet när jag spikade SD på 13% och röstade på Fp i någon slags desperat överslagshandling när jag stod i valbåset och inte kunde bestämma mig utan slet åt mig det absolut mesigaste alternativet.

I år kommer det inte att ske. Bara tanken på att rösta på ett parti som överväger att välja Birgitta Ohlsson som partiledare får mig att drömma samma mardrömmar som jag drömde när det nuvarande gänget kom till makten. Annie Lööf känns minst sagt opålitlig .. så mitt val står mellan Kd (om vindarna vänder), Moderaterna (om det finns en möjlighet att de kan bilda regering tillsammans med ett eller flera partier) eller Sverigedemokraterna (trots att jag misstänker att Stefan Löfven gärna bildar regering med hjälp av Jimmie Åkesson).

Det vill säga .. oavsett vilket val jag än gör riskerar jag att förlora och få Stefan Löfven som statsminister i fyra år till.

Det står inte på min valresultatslapp eftersom jag inte visste om sossarnas planerade åtgärdsplan för att stoppa SD .. ledd av Magnus Manhammar .. men jag skulle inte bli förvånad om den "planen" resulterar i att Sverigedemokraterna gör dött lopp med Socialdemokraterna den 9:e september.

Den tidigare "planen" som våra politiker och journalister har arbetat efter hittills har ju redan fördubblat Sverigedemokraternas opinionsresultat och Socialdemokraterna kommer förmodligen att driva valrörelsen efter samma gamla koncept som tidigare .. hån, skadeglädje, smutskastning, en osund fixering vid den förra regeringens handlingar, politik och beslut och en dimridå över sin egen brist på idéer och lösningar.

I valrörelsen 2010 ruttnade Fredrik Reinfeldt på Mona Sahlins taktik och utbrast .. "Vi kan inte fortsätta bedriva en valrörelse som BARA handlar om regeringens politik"? Och Mona Sahlin svarade i en debattartikel dagen efter .. "Det kan vi visst det!"

För hon hade inte mer att erbjuda än vad Stefan Löfven kommer att ha nästa år.