måndag 19 februari 2018

”Partiet som påstås hota demokratin, är nu alltså det enda partiet, som ställer sig upp och försvarar den….

… Så märkligt det kan bli”.

Så skriver en av alla som kommenterat Johan Westerholms artikel ”Censurgrundlagen kan hejdas”.

Det handlar alltså om regeringens proposition om inskränkningar i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)  och Tryckfrihetsförordningen (TF) och själv befinner jag mig fortfarande i något slags chocktillstånd efter att ha kommit till insikt om att sju av riksdagens åtta partier står bakom dessa inskränkningar.

Så bergfast övertygad var jag om att riksdagen skulle fälla det här förslaget att jag inte ens såg det komma.

Hur är det möjligt att alla riksdagspartier utom SD tycker att vår grundlag om yttrandefrihet och meddelarfrihet ska inskränkas? Hur långt, eller lågt, är våra politiker beredda att gå för att kunna göra precis som de vill utan att bli ifrågasatta eller granskade av andra än dem de själva utsett och avlönat som granskare?

Merit Wager skriver ..  ”Sverigedemokraterna det enda partiet i Sveriges riksdag, alltså det enda av åtta partier, som är emot att grundläggande, demokratiska (i flera hundra år hittills) fri- och rättigheter tas ifrån oss och det ska bli straffbart att rapportera negativt (vem avgör vad som är det?) om Sverige ens om det är sant. Det är fullkomligt ofattbart att detta sker år 2018, efter att Sverige har haft åsikts-, yttrande- och tryckfrihet sedan 1766”.

Jag har läst vad andra tänker och tycker på sidor som förmodligen inte kommer att finnas kvar om inte SD får igenom sitt krav på folkomröstning. Jag läser mellan raderna i det Morgan Johansson skriver och säger, jag försöker ta mig igenom det politiska fikonspråket i propositionen och ju mer jag förstår desto mer skrämmande ser det ut.

Vad har vi blivit för slags land? Det här är ju bara början på något som vi inte vill ha. Något som vi har varit stolta över att vi INTE har haft!

För att uttrycka det som Stefan Löfven borde ha gjort .. det här är INTE ok. Inte acceptabelt alls!

Om våra politiker är så rädda för att bli granskade av fri, oberoende media och ifrågasatta av folkets röster att de är villiga att gröpa ur våra yttrandefrihetslagar, då mer eller mindre tvingar de dem som inte vill låta sina tankar och åsikter styras eller tystas att rösta på det enda alternativ som finns kvar.

Det fria ordet och den fria tanken är grunden i det som kallas för demokrati

Eller som Johan Westerholm skriver i en oavslutat mening  .. ”Om inte riksdagen väljer att nyttja den nödutgång som RF 8 kap 16 § representerar och låter väljarna avgöra om offentliga handlingar och information skall vara tillgängligt för alla eller endast den elit som politiker, statsanställda, etablerade forskare och utvalda journalister utgör” ..

.. då avslutar jag med att; då kommer jag att känna mig tvingad att rösta på Sverigedemokraterna om 202 dagar.

För min del är det här den viktigaste frågan någonsin i någon valrörelse. Politiker som accepterar att mer och mer hemligstämplas, att säkerheten i våra myndigheters register ständigt åsidosätts och att undantag från lagen blir allt vanligare, samtidigt som de accepterar att yttrande- och åsiktsfriheten sakta stryps och begränsas .. de förtjänar inte mitt förtroende.


LÄS det du kan hitta, tala om det med andra, gör din åsikt hörd där det fortfarande är möjligt att göra det .. för det här beslutet kan göra livet mycket sämre både för dig, mig och generationer efter oss.


3 kommentarer:

  1. Tänk att moderaterna är lika angelägna om att inskränka yttrandefriheten och urholka tryckfrihetslagen som vänsterpartiet! Vem hade kunnat tro det?

    SvaraRadera
  2. Hej.

    "Hur valet än gick
    så är en sak sann;
    vi förlorade politikerna vann!"

    Lika sant som för trettio år sedan.

    Vad kan vi göra åt detta?

    Rösta, för all del, på det enda parti som har Sverige och svenskarnas bästa som ledstjärna - och hoppas på det bästa.

    Men om det inte räcker?

    Vad gör vi då?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
  3. Eftersom det är en förändring i grundlag (om jag fattat rätt) behövs det två omröstningar med val emellan eller folkomröstning med ja/nej i nästa val. Sådan folkomröstning har vi väl aldrig haft?
    Så det är inte helt kört än. Det beror på hur ni röstar i höst.
    Folk brukar inte reagera innan det är faktum, så gick det med multikulturellt som lagfästes.
    (Friskriver mig dock av missuppfattning hade ingen möjlighet att kolla hos familjens advokat idag.)

    SvaraRadera