I huvudet på Annie Lööf??

Det är svårt att förstå hur Annie Lööf tänker, men en sak är jag helt övertygad om - varje ord, varje leende, varje beslut och varje uttalande är planerat in i minsta detalj.

Tänk bara på partiledardebatten i TV4 inför valet 2014. Vid flera tillfällen hade hon tidigare ställt Stefan Löfven inför frågan om han tänkte godkänna nya kärnkraftsreaktorer. En fråga som han duckade för och som gjorde honom påtagligt irriterad till slut.

Inför debatten plockade hon sedan med sig en rejäl pappersbunt - en analys från Energimyndigheten - som hon mycket väl visste att alla inblandade hade tillgång till och så upprepade hon frågan ytterligare en gång med exakt samma resultat som vid tidigare tillfällen.

Bingo!!

Annie Lööf lämnade sin plats och trippade leende över studiogolvet med Energimyndighetens analys i sin framsträckta hand.

Stefan Löfven tappade fattningen, blev ursinnig och vägrade ta emot dokumenten. I stället började han vifta med händerna.

- Det är bara käbbel! Det är bara käbbel! Behåll dem! Behåll dem! fräste han.

Annie Lööf berättade, leende, efter debatten om hur hon uppfattade förloppet när hon försökte överräcka rapporten - Då vägrade han att ta emot den och gav mig en knuff. Jag tror att man ser här att Stefan Löfven inte är statsmannamässig när han inte ens kan ta emot en rapport som han efterfrågat under lång tid.

Hon tyckte att Löfvens beteende visar att han inte kunde ta över som statsminister.

- Det här visar att Löfven inte är redo att vara statsminister. Som statsminister behöver man vara redo att ta in nya infallsvinklar, att lyssna in det som kommer och vara öppen för att ta in andra intryck. Det visade Stefan Löfven i dag att han inte klarar av, sa hon, leende, till den samlande journalistkåren.

Hon menade att det var "svagt" av Löfven.

- Det var inte så statsmannamässigt gjort av Stefan Löfven. Jag var lite rädd för om han skulle ge mig ett jujutsu-grepp eller inte. Det var svagt av honom att inte ta emot rapporten, sa Annie Lööf .. leende.

Det här är Annie Lööf i ett nötskal. Ingen såg ”knuffen”, ingen misstänkte ”ett jujutsu-grepp”, ingen frågade sig varför hon släpade med sig Energimyndighetens analys eller varför hon försökte pracka den på Stefan Löfven mitt under en tv-debatt .. men alla såg den typiske mansgrisens brutala förminskande av den unga, starka kvinnan.

Skickligt, och förmodligen planerat in i minsta detalj.

Samma sak hände under årets partiledardebatt där en leende Annie Lööf bara väntade på att Jimmie Åkesson skulle säga något som kunde uppfattas som rasistiskt så hon kunde få slå näven i bordet och utbrista .. men hur uttrycker du dig!!

Chansen kom mitt i en mening där SD-ledaren talade om den låga sysselsättningsgraden hos utrikesfödda - Bara invandrare får jobb så kommer allt att lösa sig – det har de sagt hela tiden. Det händer inte, det blir inte så. Därför måste man ställa frågan varför det är så svårt för de här människorna att få jobb. Det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige …

Bingo!

Resten av meningen som handlade om att .. utrikes födda måste få större förutsättningar att bli ”svenska” .. är det ingen som kommer ihåg, men Annie Lööfs modiga ställningstagande fick SVT att gå ut och officiellt ta avstånd från Jimmie Åkessons uttalande som ”grovt generaliserande”.

Annie Lööfs leende och helgongloria växte.

Det hon sedan gör efter valet är lite mer obegripligt?

Eller?

Först röstar hon nej till Stefan Löfven som statsminister, med hjälp av sina allianskollegor och med – det kan man nog påstå – mer än passivt stöd från Sverigedemokraterna?

Sedan försökte hon övertala Ulf Kristersson att ta med Miljöpartiet och bilda en regering med Annie Lööf som statsminister?

Ett förslag som hon knappast kunde ha trott på själv?

Efter det röstar hon, leende, nej till sin egen statsministerkandidat för att befria honom från bördan att bilda en regering som Sverigedemokraterna skulle kunna stödja i de sakfrågor som hela Alliansen enats om?

Sedan tjatar hon, leende, till sig ett eget sonderingsuppdrag där hon försökte sälja in en minoritetsregering bestående av Miljöpartiet, Liberalerna och Centern, givetvis med Annie Lööf som statsminister.

Jag tror inte ens att hon själv blev överraskad av att ingen var intresserad.

Men nu börjar medierna på allvar tro på Annie Lööf som statsministerkandidat, men inte på idén om en liten minoritetsregering.

Och det kanske var det som var meningen med hela sonderingen?

Talmannen för sedan fram Stefan Löfven som statsministerkandidat i en riksdagsomröstning och då lämnar Annie Lööf plötsligt och leende över en lång kravlista och ett eventuellt löfte om att släppa fram Stefan Löfven som statsminister?

Ansvarsfullt, kan vi läsa i tidningen. Nu för Annie Lööf regeringsbildningen framåt!

Om man nu ska försöka se en osynlig röd tråd, kommer följande att hända ..

Stefan Löfven får ytterligare en vecka på sig att förhandla men, som av en händelse, kommer han att säga nej till just de kraven som Annie Lööf och Jan Björklund absolut inte kan förhandla bort. Gissningsvis något inom arbetsrätten, lägre löner till invandrare eller något liknande som LO och Vänsterpartiet definitivt inte kan förhandla om.

Annie Lööf och Jan Björklund beklagar att Socialdemokraterna tyvärr inte vill samarbeta och tvingas därför rösta nej till Stefan Löfven.

På något okänt sätt måste hon sedan övertala talmannen att pröva Ulf Kristersson i en ny omröstning så att hon kan rösta nej ytterligare en gång ..

.. och så står Centern, Liberalerna, Miljöpartiet, med en leende Annie Lööf som statsministerkandidat, ensamma kvar som enda alternativ till ett extra val.

Oavsett hur det valet avlöper så har Annie Lööf lyckats med konststycket att sälja in bilden av sig själv som en trolig statsministerkandidat och sitt åttaprocentsparti som troligt regeringsalternativ.

Så tror jag att den stora planen ser ut, och att jag inte är ensam om den uppfattningen kan jag läsa på Flashback under rubriken - ”Är Annie Lööf naiv eller handlar hon medvetet?” ..

Nej, jag tror inte för ett ögonblick att hon är naiv. Hon är en strategisk ledare för ett av världens rikaste partier, hon vet precis vad hon sysslar med. Hon vill få C till maktcentrum i politiken.

Annie Lööf är mycket medveten om vad hon gör; hon har en långsiktig plan och om hon lyckas baxa hem röran vi sitter i nu, eller om hon anses ha misslyckats spelar ingen roll - det är bara ett delmål.

Hon har helt klart en plan bakom sitt handlande. Om den har någon verklighetsförankring eller ej är svårt att avgöra.

Underskatta inte Annie Lööf; hon är smart, lagom hänsynslös för att gå hem i stugorna, och har en långsiktig plan.

Jan Björklunds tid som politiker går mot sitt slut ..

.. och då är det väl inte så konstigt att han och hans närmaste medarbetare vill maxa pensionen så gott det går under de kommande fyra åren?

I dagsläget har de ju tillgång till det som är hårdvaluta inom politiken – väljarstöd/mandat som kan bytas mot ministerposter.

Så .. jippjillevipp .. får de liberala väljarna, som trodde de röstade på ett borgerligt parti som hade som mål att avsätta en socialdemokratisk statsminister, finna sig i att vara bytesvaluta mot några ministerposter, tillsammans med samma sosse-statsminister, som dessutom garanterar Jan Björklund & Co  fyra högavlönade år, en rejäl statsrådspension och en bekymmersfri pensionärstillvaro efter nästa val.

Som det kan bli??

De liberaler som har direktkontakt med väljarna och måste svara - helt utan förmåner eller lönehöjningar - för det val Jan Björklund & Co gör, verkar däremot vara mindre intresserade av deras ministerposter.

Å enda sidan ger ett sossesamarbete förmodligen bättre utdelning än förra året då hela Alliansen sålde ut sina väljare och inte fick ett biddevitt tillbaka, men å andra sidan riskerar majoriteten av de liberala riksdagsledamöterna att bli arbetslösa inom fyra år?

Ett jättesvårt val för Jan Björklund och hans ministerkandidater?

Men vad vill Annie Lööf? Det verkar vara dolt i den politiska dimman. Förmodligen sitter hon och sliter med frågan om vilket val som är fördelaktigast i hennes strävan efter statsministerposten.

Överlever hennes framtidsplaner ett samregerande med den statsminister hon ALDRIG skulle regera tillsammans med?

Klarar väljarna av att Annie Lööf – utan att äta sin högersko - blir ”stödhjul” åt sossarna, miljöpartiet och vänstern?

Vad säger kultureliten och alla nyfrälsta influencers om Annie Lööf accepterar Ulf Kristersson och därmed ger Sverigedemokraterna möjlighet att passivt stödja den politik som Annie Lööf själv varit med att utforma?

Eller ska hon surfa vidare på den SD-kritiska framgångsvågen och chansa på ett extraval?

Vilket val ger störst möjlighet att skylla alla kommande försämringar i landet på Socialdemokraterna och Moderaterna samtidigt, som Annie Lööf kan hävda .. att om HON fått sin vilja igenom hade allt varit precis så ljust och vackert som det kan bli om hon får som hon vill efter ett extra eller ordinarie val?

En gång trodde jag, på fullt allvar, att landet styrdes av människor som var seriöst intresserade av att ”tjäna landet”.

Någon har sagt - Sounds naive respecting someone

who doesn't give a shit about you – och jag måste erkänna att jag tycker att det är en rimlig inställning i dagsläget.

Stackars Annie Lööf!

Hon trodde hon var bara en ”gul knapp-tryckning” från en statsministerpost och i stället är det hon som om 12 dagar ställs inför det avgörande valet av ”rätt knapp” i riksdagen.

Det är så orättvist och allt är Socialdemokraternas och Moderaternas fel!

Ska hon välja ”grön knapp” och välja att bli ”stödhjul” till Stefan Löfven eller minister i en ”regering ledd av Stefan Löfven”, ska hon välja ”röd knapp” och fälla Stefan Löfven och därmed krossa Jan Björklunds drömmar om en ministerpost i en S-regering eller ska hon välja den ”gula knappen”- som hon själv begärde att Stefan Löfven och Ulf Kristersson skulle välja för att hon skulle få statsministerposten – för att därmed åter öppna dörren för Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor?

Spänningen är olidlig, som alltid när det gäller den oförutsägbara Annie Lööf som verkar ha kört totalt fast i knapptryckardjungeln.

En vanlig gräsrot kanske tycker att en regeringsbildning handlar om andra saker än röda, gröna och gula knappar, men trots allt tal om sakfrågor verkar det ytterst handla om det personliga maktinnehavet.

Jan Björklund vill kröna sin karriär med en ministerpost. Annie Lööf vill verkligen bli Sveriges första kvinnliga statsminister, Ulf Kristersson anser att valresultatet innebär att svenska folket röstat för ett regeringsbyte, Jimmy Åkesson tänker ge sitt stöd till de partier som gynnar hans parti mest i partiets hjärtefrågor och Stefan Löfven anser sig självskriven som statsminister eftersom hans 28%-parti är störst.

Så då spelar det ingen större roll att alla partier utanför den avsatta regeringen hittills har varit rörande eniga om att den rödgröna regeringen inte varit speciellt regeringsduglig. Kanske rent av skadlig för landet?

Kan det ge några personliga fördelar verkar det inte göra så mycket om den får fortsätta med det i fyra år till?

Jan Björklund sitter gärna i en regering som han hittills sett som usel och handlingsförlamad, Annie Lööf trycker passionerat ner den ”röda knappen” och blockerar sin egen statsministerkandidat och Miljöpartisterna som kunde ha tryckt på ”grön knapp” för en Alliansregering ledd av Annie Lööf kommer nu att lydigt byta ut valet till ”grön knapp” för Stefan Löfven.

Det verkar som om allt engagemang, alla känslosamma, inkännande skildringar från ”folkets” verklighet, alla visioner, alla vackra ord och löften kokar ner till valet mellan de röda, gröna och gula knapparna som kan ge utdelning i form av makt och ministerposter – något som mer och mer börja likna drömmen om att få fyra/fem körsbär i rad och full utdelning på en blygsam insats i en enarmad bandit på en Finlandsfärja?

För vad som helst är bättre än att ge väljarna en möjlighet att rösta fel en gång till.

Ulf Kristersson är fortsatt min statsministerkandidat ..

.. sa Annie Lööf efter att ha röstat bort SD från inflytande genom att rösta bort Ulf Kristersson som statsministerkandidat?

Jag ser gärna att Ulf Kristersson återkommer som statsministerkandidat, sa Jan Björklund när han samtidigt uppfyllde sitt löfte till sina barn genom att rösta bort SD från inflytande genom att rösta bort Ulf Kristersson som statsministerkandidat?

För mitt vidkommande vill jag hålla ihop Alliansen och nu fortsätta ansträngningar tillsammans med mina Alliansvänner för att hitta en lösning över blockgränsen, fortsätter Annie Lööf och erbjuder sig att sondera i Ulf Kristerssons ställe, eftersom han misslyckades med att få med henne och Jan Björklund när han själv fick uppdraget?

Jag hade hoppats att Allianspartierna åtminstone hade kunnat tolerera en borgerlig statsminister idag. Det är en unik händelse, men jag tänker inte dödförklara Alliansen, säger Ulf Kristersson. Jag tillhör inte den långsinta sorten. Kan vi se till att genomföra Alliansens politik så kommer jag att göra allt jag kan för att det ska bli på det sättet.

Vi SKA hålla ihop Alliansen, försäkrar både den som blev bortröstad och de som röstade bort honom?

Ingen journalist verkar hittills ha varit nämnvärt intresserad av vad Ebba Busch Thor tänker och tycker om fortsatt allianssamarbete, men - Alliansen LEVER, vi håller ihop - säger i alla fall de tre partiledare som citeras i nyhetsrapporteringen.

Men de glömmer att det egentligen är helt ointressant vad de säger.

Det enda som är av intresse är ju vad väljarna tror.

Lever Alliansen, eller är den död?

Rör den på sig så pass att någon tror att den kan återuppstå med Annie Lööf som livräddare?

Är den bara skadad och i behov av assistans och i så fall från vem/vilka? Eller har den spruckit i två delar Aliensen 1 och 2?

Hur många väljare tror på fullt allvar att Alliansen fortfarande är ett pålitligt alternativ till en socialistisk regering?

Hur många VILL tro det?

Hur många kommer att vara villiga att chansa på det vid ett eventuellt extraval eller det ordinarie riksdagsvalet 2022?

Sist men inte minst – de väljare som dödförklarar Alliansen i dag, vart tar de vägen när de vill välja bort det som de trodde att de valde bort den 9:e september?

Kaos-Annie ...

Jeanders Bildblogg

Valresultatets raserare,

vill själv vara sonderare,

och lösa knuten,

få alliansen bruten,

och ensam bli vald till regerare.

Vill INTE!!!

Av någon anledning minns jag Dotterns trotsålder väldigt tydligt just nu. Ni vet, den där tiden runt 3-4-årsåldern när allt mellan ”fel” tallrik, ”fel” kläder eller oacceptabel tidspress kan framkalla ett smärre familjekrig eller ett totalt havererat föräldraskap.

Än i dag kan jag se henne framför mig. En kompakt stel kropp, ett ansikte med munnen som ett streck eller ett vrålande hål. Så muskelstel, upprörd, arg och totalförbannad att hon förmodligen hade kunnat knäcka valnötter mellan skinkorna.

Men om inte det fungerade rasade allt och jag stod där med en helt lealös unge liggande framför fötterna – JAG VILL INTE!!!

Hur många föräldrar har inte befunnit sig i den situationen? Det går väl an så länge kriget utspelar sig bakom stängda dörrar men när ens eget föräldraskaps otillräcklighet utspelar sig i offentlighetens ljus är det rätt plågsamt och förödmjukande.

Jag minns särskilt tillfället då Dottern absolut INTE skulle ta av sig sina stövlar när vi kom hem. Det var höst, det var lerigt och ungarna på förskolan hade varit ute hela eftermiddagen.

Du går inte in med stövlarna på! - sa jag och kriget utbröt. Jag SKA ha stövlarna inne!! HELA kvällen!!

Du STANNAR i hallen så länge du har stövlarna på!

Det gör jag INTE!!

Låsta positioner, låt barnet få tid att lösa det själv, är det inte så de säger, de som vet exakt hur de själva skulle handla om de händelsevis skulle hamna i konflikt med ett trotsigt barn?

Det tog ungefär en kvart så kom först den ena och sedan den andra stöveln visslande genom luften in i köket, där de missade mig med minsta möjliga marginal. Men de var ju i alla fall av och sedan följdes de av den gulligaste, soligaste av alla soliga, sorglösa 4-åringar?

Men det var ju i alla fall inte jämförbart med de ägg som kastades från kundvagnen vid besöket på vår orts ICA-affär.

Jag fick en hink och en rulle hushållspapper, men när man bor på en ort där alla känner alla finns det roligare saker än att ligga på knä och torka upp ägg med hushållspapper inför öppen ridå. Ägg flyter liksom vidare i stället för att torkas upp oavsett hur mycket du anstränger dig.

Samtidigt och helt magiskt förvandlades arga aktivisten till ett gulligt offer för en klumpig förälder, där hon snällt och lydigt satt och väntade medan jag utplånade spåren av hennes handlande.

Det var inte länge sedan jag nästan snubblade över en illvrålande 3-4-åring i blå overall som låg uthälld i entrén på Åhlens i vår lilla stad. Några steg längre bort, till hälften dold bakom en varumonter stod en utmattad mamma och väntade.

I stället för att kliva över det tjutande hindret, stannade jag också och väntade. En ordlös kommunikation pågick mellan mamman och mig – jag vet precis hur det är – tack för att du förstår.

Oljudet mattades av och barnet lyfte på huvudet och sonderade omgivningen. Något så skrämmande som den helt okända människa som stod där hade h*n aldrig tidigare sett och paniken var nära innan h*n lokaliserat mamma och hängt sig fast vid handen, helt övertygad om att jag vid första möjliga tillfälle skulle förse mig med en unge i trotsåldern.

H*n kunde inte ha haft mer fel.

Jag minns det som om det var i går. En del saker ändrar sig aldrig och en del perioder i livet vill jag inte återuppleva igen.

Jag vet inte varför den tiden är så tydlig i minnet just nu – men varje gång Annie Lööf och Jan Björklund uttalar sig tänker jag på valnötter.

Jag vill INTE!! Jag tänker INTE! Får jag inte som JAG VILL tänker jag skrika tills jag får det!!



Johan Hakelius: Etablissemangets haveri

Hata hyfsat!

”Moderna invektiv och förbannelser för ett bättre samtalsklimat” .. var rubriken på en av Cornucopias bloggposter igår. Ett fullständigt lysande förslag, tycker jag som ofta drabbas av ställföreträdande skamkänslor när jag läser vad en del kan häva ur sig när deras egen åsikt blir ifrågasatt.

Nu är ju inte jag bättre än någon annan när det gäller okvädningsord, men det jag känner i stundens hetta stannar för det mesta i tanken eller pyser ut bakom hemmets stängda dörr. Kanske borde jag öva mig på att använda Cornucopias metod i stället?

Den senaste tiden har jag tänkt och sagt en hel del ohyfsade svavelosande ord och kraftuttryck i riktning mot Annie Lööf och Jan Björklund, så där finns ett par som jag kan öva mig på att förbanna på ett sätt som passar in i ett något så när anständigt samhällsklimat.

Men det var inte så lätt att få till en passande förbannelse som jag trodde. Efter att ha grubblat i nästan ett dygn blev det bara ..

.. Må era tandläkare alltid vara sverigedemokrater och era vänsterskor för evigt för små.

När Annie Lööf säger att hon vill att talmannen ger henne ..

.. uppdraget att sondera om hon kan att bilda en alliansregering, innebär det att hon måste göra det som Alliansens statsministerkandidat.

Som Centerledare är hon ju fri att sondera bäst hon vill, men för att talmannen ska kunna ge henne det som uppdrag måste hon representera ett regeringsalternativ som eventuellt kan tolereras av riksdagen.

Då räcker det inte med Jan Björklunds folkpartister och de motvilliga miljöpartisterna.

Så när Annie Lööf gråter ut i media och hävdar att Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor har BLOCKERAT henne från att sondera, så är sanningen den att de, av lättförståeliga skäl, inte vill ha henne som sin ledare och statsministerkandidat.

Jag har all förståelse för Annie Lööfs längtan efter att kamma hem utmärkelsen Sveriges första kvinnliga statsminister, men det vore ju klädsamt om hon höll sig till sanningen medan hon försöker. För när Annie Lööf säger att hon vill ”hålla ihop Alliansen” förutsätter det att HON blir ledare och regeringsbildare, när hon vill sondera är det som statsministerkandidat för Alliansen och när hon under en hel valrörelse hävdade att Ulf Kristersson var hennes statsministerkandidat var det en ren lögn.

Jag är helt övertygad om att det som händer nu har varit planerat sedan mycket länge, även om Annie Lööf påstår att det enbart är valresultatet som ”tvingar” henne.

För ärligt talat, hur många hade röstat på något alliansparti om Annie Lööf, och hennes vapendragare Jan Björklund, ärligt redovisat att de bara ”var med” om Annie Lööf fick bli Alliansens statsministerkandidat?

Dagens citat kommer från John Lennon ..

En dröm du drömmer ensam är bara en dröm. En dröm ni drömmer tillsammans är verklighet.

Och från Eduardo Galeano ..

Drömmar och mardrömmar är vävda av samma tyg

Jag kommer inte att sitta i en alliansregering som blir gisslan till Sverigedemokraterna ..

.. säger Annie Lööf och visar inga som helst tecken på att hon förstår att hon själv, tillsammans med sin egen Sancho Panza*, just nu håller hela Alliansen, och deras väljare, som gisslan inför den kommande statsministeromröstningen.

Dagens citat kommer från Oscar Wilde.

En grapefruit är definitionen av en apelsin med storhetsvansinne

Dagens nya ord ..

Megalomaniacs .. personer som uppfattar sig som geniala, förnäma eller speciellt utkorade för religiösa eller politiska stordåd.

*Sancho Panza - en fattig småbonde med fru och barn. Med löften om att få en egen ö att regera över övertalades han att bli Don Quijotes vapendragare under dennes vandrande ridderskap.

Ständigt denna Annie Lööf.

Privatdetektiven Ture Sventons värsta fiende var den spetsnäste skurken Ville Vessla. Den lille mannen med de spetsiga och blankpolerade skorna, som en gång lyckades fly genom ett nyckelhål, ett ovanligt stort nyckelhål, där nyckeln var stor som .. ungefär en stekpanna.

Ville Vesslas grövsta brott var stölden av en stor och dyr silverpokal, stora Jubelkalle. Men denna Ville Vessla var ständigt till förtret för den skicklige privatdetektiven – ofta dold bakom en gardin, eller bosatt i en garderob.

Så om Ulf Kristersson är regeringsbildningens Ture Sventon och statsministerposten den stora silverpokalen Jubelkalle, så kan vi kanske se Annie Lööf i rollen som Ville Vessla med Stefan Löfven i bakgrunden som vesslans storväxte kompanjon Oxen.

I dag lämnade talmannen besked om att det blir en statsministeromröstning i nästa vecka och snabbare än vilken annan vessla som helst lade Annie Lööf ut sina synpunkter på twitter och facebook.

Om jag hade varit konspiratoriskt lagt hade jag misstänkt att de redan låg färdigskrivna redan innan talmannens presskonferens.

Annie Lööf TYCKER att det bästa för Sverige är en Alliansregering.

Annie Lööf VILL fortsatt söka blocköverskridande lösningar som omfattar hela Alliansen. Något som Ulf Kristersson redan misslyckats med men som Annie Lööf anser sig kunna föra i hamn efter som dessa alternativ tyvärr inte diskuterats på djupet.

Vilket djup det handlar om framgår inte men Annie Lööf ser det som att mycket av låsningen beror på statsministerfrågan.

DÄRFÖR berättade hon redan i förra veckan för talmannen att HON stod till förfogande som sonderingsperson.

Annie Lööf är nämligen så blygsam att hon INTE har som främsta ambition att bli statsminister, vilket gör att flera olika partier har visat intresse för henne som sonderingsperson.

Ett av dessa ”olika partier” är Miljöpartiet. Ett parti vars stöd varken gör till eller ifrån tillsammans med hela Alliansen och som garantera skulle ge uteblivet stöd från SD i princip alla frågor. Ett stöd som skulle kunna hamna hos till exempel Socialdemokraterna i stället? Vilket är helt ok tycker Annie Lööf som inte vill ha något som helst stöd av eller samarbete med SD överhuvudtaget.

Och om nu Miljöpartiet och Liberalerna KRÄVER att ett eventuellt samarbete med Alliansen kräver Annie Lööf som statsministerkandidat så är hon ödmjukt villig att ta på sig den bördan oavsett vad Moderaterna och Kristdemokraterna tycker.

Annie Lööf VILLE, hon nästa KRÄVDE att ett samarbete med Miljöpartiet skulle komma till stånd. Ett sådant samarbete, som kan se ut på flera olika sätt, skulle vara bra för Sverige, hålla ihop Alliansen och göra oss till den största konstellationen i riksdagen.

Om man bortser från SD:s eventuella stöd till S vid alla omröstningar då förstås? För annars blir det 159 mandat mot 190.

Men nu har Moderaterna och Kristdemokraterna FÖRSTÖRT alltihop. De tyckte inte alls att de politiska skillnaderna mellan Alliansen och MP var så små att de kunde bortse från dem.

Och eftersom talmannen tydligen misslyckats med att få de övriga partierna att förstå att nyckeln till regeringslåset finns hos Annie Lööf och när M och KD stoppade ANNIE LÖÖF från att få sonderingsuppdraget, som hade gjort att hon löst hela regeringsfrågan och ändå hållit ihop hela Alliansen med sig själv som statsminister, så kommer förmodligen Alliansen att upphöra som begrepp i samma ögonblick som C och L röstar emot Ulf Kristersson i nästa vecka.

Men det är hans eget fel!! Han kan inte LOVA att inte SD röstar på hans politik och han har SVIKIT Annie och Jan när han inte ville ta med deras MP-favoritkompisar och då får han SKYLLA SIG SJÄLV!!

För Annie Lööf VILLE och sa att hon VÄLDIGT, VÄLDIGT GÄRNA VILLE sondera eftersom hennes sonderande hade inneburit en lösning på regeringsproblemet! Oklart hur, på vilket sätt och tillsammans med vilka – men hade han bara gjort som Annie Lööf VILLE så hade alla hans problem varit ur världen nu.

För nu kommer Annie och Jan att se till att han får betala dyrt för sitt SVEK och den stora, dyra silverpokalen Jubelkalle kommer att hamna där den hör  hemma – hos ANNIE LÖÖF!!

Förutsatt att hon får sondera fram sin egen regering innan Stefan Löfven får chansen att ta den ifrån henne.

Med sådana vänner som Annie Lööf tror jag inte att Ulf Kristersson behöver några ovänner.

Jag hade ingen aning om att hela det här valet enbart handlade om Annie Lööf när jag gick och röstade i början av september. Men det ska bli spännande att få se vilka andra eller nya planer riksdagens egen Ville Vessla har kvar bakom gardinen eller i garderoben.

Spänningen är oliiiiiiidlig!

”Om du blir tagen på bar gärning neka – den var aldrig inne!” ..

.. ungefär så är texten i Magnus Ugglas gamla låt ”Staffans Matematik” och det är väl så de låter, de sju partiledarna som ihärdigt hävdar att de aldrig, aldrig, ALDRIG skulle kunna tänka sig att hoppa i säng med Jimmie Åkesson.

Stefan Löfven vill inte minnas att S och SD aktivt samarbetade för att, mot alla gällande regler, bryta sönder Alliansens budget år 2013. Annie Lööf, Jan Björklund och de två övriga allianspartierna verkar inte ha en aaaaning om att de alldeles nyss omfamnade samma parti för att kunna avsätta Stefan Löfven. Alla har på ett eller annat sätt fått stöd av Sverigedemokraterna, men när det gäller att stå upp för sina handlingar så drabbas de av samma ångest och panik som Magnus Uggla sjunger om …

”Om nå´n så tar dig på bar gärning, neka. Den var aldrig inne! Om nå´n sedan frågar var du varit säg du tappat minnet.

Det vimlar av ångerfulla oskulder i våra svenska riksdagspartier. Vi kan väl inte hjälpa att DE röstade på oss? Vi visste inte att våra ungdomsförbund var antisemiter och homofober! Hur skulle vi kunna ana att den trevliga stunden i riksdagen helt och hållet berodde på stödet från SD? Vi trodde själva på våra vallöften och hade ingen aaaaning om att de skulle vara omöjliga att genomföra utan intima samtal med SD.

”Tänk att ni bara vågar tro sånt snusk om oss,

Vi som älskar er och är er ständigt trogna.”

På måndag ska talmannen hålla presskonferens och berätta att han inte har en aning om vad han ska göra för att få de motvilliga oskulderna att gilla läget, acceptera valresultatet och fullgöra sin plikt mot landets medborgare.

Majoriteten av landets väljare vill inte ha en socialistisk regering. 14% vill ha liberal center/folkparti-politik, 19,5% vill gå den moderata vägen och 17,5% vill vandra den tillsammans med Sverigedemokraterna.

Tillsammans kan de bilda en majoritetsregering – eller en handlingskraftig regering med samma stöd som de hittills inte haft något emot under de senaste mandatperioderna.

Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor kan tänka sig att bilda en alliansregering genom att låtsas att SD inte finns, men nu får plötsligt Annie Lööf problem med sitt samvete och glömmer att hon nyss höll Åkesson i handen när hon avsatte Stefan Löfven som hon absolut INTE kan tänka sig att ta stöd av eller samarbeta med om hon inte får bli statsminister själv vilket bara kan åstadkommas genom att Socialdemokraterna tar klivet över till Alliansen, något som stöds av Jan Björklund som har fått problem med sina barn som han nyligen svek när han samarbetade med Sverigedemokraterna för att avsätta den regering som han nu inte verkar ha det minsta problem med att regera tillsammans med om bara Annie Lööf(?) får statsministerposten, något som Sverigedemokraterna aldrig skulle gå med på eftersom de utesluter allt samarbete med Centern efter Annie Lööfs kärleksstund med det rödgröna gänget i omröstningen om gymnasieamnestin.

Men Stefan Löfven vill – av lättförklarliga skäl – inte ha Annie Lööf som överordnad, Ulf Kristersson äter förmodligen hellre en burk mask än offrar sitt parti på Socialdemokraternas altare och Ebba Busch-Thor kan tycka vad hon vill eftersom hon är helt beroende av vad alla andra tycker och gör.

Miljöpartiets fattiga 4% är till salu till högstbjudande, vilket i och för sig inte gör någon större skillnad, och Vänsterpartiet är villigt att lägga sig platt framför Löfvens fötter bara han får bli statsminister igen och ger dem samma förmåner som tidigare.

Och trots att ingen kan röra sig ur fläcken, utan att erkänna att alla behöver SD på ett eller annat sätt, är alla är lika förvånade över att väljarna inte riktigt tror på dem när de unisont står och mässar ..

Just när vi gjort en lyckad kupp går ytterdörren upp

Om de så tar oss på bar gärning neka

Den var aldrig inne!

Ni har bara galen fantasi full-svartsjukssinne

Tänk att ni bara vågar tro sånt snusk om oss,

Vi som älskar er och är er ständigt trogna

Vi e (vi e )

Vi är ju ständigt trogna

Vi e (vi e)

Vi e ju ständigt trogna

Vi e, ständigt trogna

Vi är ju ständigt trogna er!

Nästa veckas citat kommer från John Diefenbaker:

De liberala är politikens flygande tefat. Ingen kan hitta nos eller stjärt på dem, och de syns aldrig två gånger på samma ställe.

Fyra år med den Makalöse Maurice .. och Stefan Löfven.

Ungefär samtidigt som Stefan Löfven började titulera sig Statsminister hittade jag en liten, överbliven siames på Blocket som – i likhet med Stefan Löfven – inte tillräckligt många verkade vara intresserade av.

Nu har vi levt i drygt fyra år med båda två och jag måste erkänna att en av dem har utvecklats, imponerat och åstadkommit mer än den andre.

Jag talar förstås om den Makalöse Maurice och inte om den numera Maktlöse Makthavaren.

Redan från första mötet med vår irländska Rackarkott förstod vi att vi berikats med en alldeles unik katt .. en liten katt på 4 månader som aldrig sett en hund kan reagera på två sätt, antingen med skräck och fasa, eller genom att "försöka slå ihjäl" den. Sätta den på plats! Visa vem som bestämmer eller, om möjligt, få ut den ur huset.

Sagt och gjort, en rask höger-vänster på nosen med mörka siamestassar gav inga andra reaktioner än förvåning, så vad är väl naturligare än att inta en klassisk boxarposition på andra sidan och salta på med en mördande slagserie?

Vi skrattade så vi grät vid anblicken av vår förvånade Rackarkott som blev fullständigt paralyserad av att få en ettrig liten anfallare intrasslad i svansregionerna. En målmedveten krigare på ungefär 40 cm stående på bakbenen och utsträckt i sin fulla längd.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det hela avslutades med att Rackarkotten adopterade den Makalöse och uppgraderade honom till Valp!

Det mesta som den Makalöse har lärt sig under de här fyra åren har han lärt sig av sin Hund. Att bilar är farliga lärde hon honom genom att skälla och varna så fort han var i närheten av grinden när det kom en bil och nu för tiden springer han lydigt i säkerhet så fort som hon ger varningsskall.

Efter ett halvår insåg jag att han lärt sig sitta på kommando genom att härma Rackarkotten när hon fick kommandot ”SITT”.

Efter ett år kunde jag kommendera ”STANNA INNE” när jag öppnade dörren och han inte fick följa med.

”UT!!” (från skafferiet, garderoben, kylskåpet eller vinden) fungerar också klockrent, precis som kommandot ”NER!!” (från borden, bänkarna och andra ytor som bör vara kattfria – omedelbart!). Men det förutsätter naturligtvis att jag ser det när det händer.

”NEJ!”, fungerar till det mesta, men tyvärr inte till att få honom att skona en infångad mus som han bestämt sig för att leka livet ur på gräsmattan mitt framför ögonen på mig.

Är han ute ropar jag hans namn och ”HIT” och då kommer han för det mesta rusande, till min oerhörda förvåning?

Han förstår ”STANNA DÄR” (när jag går in och hämtar något i skafferiet) och när jag kommer hem med bilen och han möter vid grinden, behöver jag bara lägga handen på grindstolpen så hoppar han upp och sitter där tills jag kört in, parkerat och stängt grinden. Sedan hoppar han ner för att hälsa.

Aldrig tidigare har vi valt ett så passande namn till någon som när vi valde namn till den Makalöse Maurice. Han är verkligen en makalös katt som aldrig upphör att förvåna oss med sin förmåga att iaktta, minnas och koppla ihop händelser till begripliga sammanhang.

Han är nästan som en hund? .. sa en bekant, och vi försökte få till ett roligt namn på en sådan korsning men kom bara fram till ”kund, kand, hutt eller hatt”, något som ingen, ens med den bästa vilja i världen,  tycker är roligt, fyndigt eller träffande.

Däremot kan jag, utan att dra några paralleller med regeringen, påstå att vår Makalöse Maurice har använt sina fyra år väl. Det är ingenting jag kan berömma mig själv för, allt han lärt sig har han lärt sig av vår Rackarkott.

Tyvärr så finns det också några saker som han inte borde ha lärt sig.

Rackarkotten är skotträdd. Något som smittat av sig på den Makalöse så till den milda grad att vi numera är ägare till något så sällsynt som en skotträdd katt.

Så när grannen startar jakten på hjort i skogarna runt vårt hus är det inte bara Rackarkotten som klämmer in sig under datorbordet bland sladdar och kopplingsdosor, utan också en liten trygghetstörstande siames.