Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

måndag 26 september 2011

"Gustavs grabb" ..

.. heter Leif GW Perssons nya bok. Den ska jag läsa så fort jag kan få tag i den, för jag gillar Leif GW Persson, hans böcker och hela hans pösiga attityd och inställning att "fint folk" är akademiker, rika och politiker. Han är så härligt otidsenlig och gammaldags på ett intressant nutidsaktigt vis, om någon förstår vad jag menar??

Det är nätt och jämt att jag gör det själv?

I alla händelser så har alla tidningar med självaktning en intervjuv med Leif GW just nu. Jag läser om hur viktig pappa Gustav var. Han var ständigt närvarande, lyssnande och intresserad .. den perfekta och älskade föräldern, stommen och klippan i livet som alltid hade tid, i en slitsam och hård tillvaro.

Han var både mamma och pappa i den lille Leifs liv, medan mamman var djupt hatad och aldrig sörjd när hon äntligen .. efter alldeles för lång tid .. slutligen dog.

Det är lite sorgligt.

Mamman var frånvarande, fokuserad på sig själv, sitt eget liv, sina egna misslyckanden, sina verkliga eller inbillade sjukdomstillstånd och sin dödsångest. En dålig förälder som varken såg eller lyssnade på sitt barn. En mamma som satte sig själv och sina egna behov före familjen och krävde ständig uppmärksamhet.

Och jag tycker så synd om det osedda barnet, det gör jag.

Men när den vuxne Leif berättar om sin uppväxt så smyger sig små delar av hans eget vuxna liv in i intervjun och i andra intervjuer med bl.a hans fru så kommer fler pusselbitar .. som formar sig till en bild. Rätt eller fel, det vet jag ju inte .. jag känner inte Leif GW Persson.

Men den bild jag ser är den av en man som är helt fokuserad på sig själv, sin karriär, sin hälsa, sin dödsångest och sin önskan att passa in i den framgångsmall som han målade upp framför sig som barn. En man som halvårsvis är frånvarande och skrivande och andra halvåret fullt upptagen med att frossa i mat och dryck.

Han nämner inte sina barn .. annat än i bisatser där han skänker bort inredningsdetaljer, men han kan knappast ha varit särskilt närvarande under deras uppväxt med tanke på hans eviga strävan efter att klättra högst upp på samhällsstegen .. med så mycket pengar som möjligt i fickorna. Han verkar kräva fullständig uppmärksamhet, ständig bekräftelse och jag misstänker starkt att han inte är en särskilt lyssnande person.

Gustavs grabb verkar faktiskt vara mamma upp i dagen???

(Men jag kanske får en annan bild när jag läst boken??)


DN, SvD, Expr.,

5 kommentarer:

  1. Kusinen från landet26/9/11 17:19

    Själv klarar jag inte av att se eller höra karl´n! Han är så pösig och dryg och självcentrerad och snar att döma andra. OM jag till äventyrs skulle se på TV och han dyker upp i rutan, går jag raskt därifrån.

    Däremot finns det ett helt underbart Youtube-klipp av en parodi på honom! Jag vet inte riktigt hur man hittar det, men man kan väl söka på hans namn, antar jag.

    Men jag hoppar över alla intervjuer och definitivt hoppar jag över boken.

    SvaraRadera
  2. Kusinen .. hahaha, så olika man kan se på en människa. Jag tycker att han är så överdriven på alla sätt att han blir underhållande. Samtidigt som det är lite sorgligt att se att inga pengar i världen kan uppväga den längtan efter tillhörighet och status som skapas tidigt i barndomen.

    Skriver bra, det gör han i alla fall ..

    SvaraRadera
  3. Han är en underbar parafras på sig själv och skriver bra(tycker jag)

    SvaraRadera
  4. Lysande analys av Leif GW som är välidgt träffsäker ( enligt mig) . Otroligt självcentrerad på gränsen till narcissist och han medger ju själv att han är kolerisk vilket ju också är en gammaldags omskrivning för lätt ps**atisk personlighetsprofil.

    Det som jag reagerade var hemma hos reportaget från hans jaktkoja med alla horn och så bilder på han och kungen ihop jagandes. Säger mycket om honom som person. Här i trakten så har han och Jan G jagat fast då en köpejakt vilket ju inte ger status i jägarkretsar.

    SvaraRadera
  5. Gud, vilken skillnad i uppfattning man kan ha om någon. :) Jag tycker han verkar så otroligt snäll och rak, om än blyg. Har alltid gillat honom. Nu när jag läser intervjuerna kring boken förstår jag varför, eftersom vi har haft en liknande uppväxt.
    /Sofie

    SvaraRadera