Man måste skratta lite ..

.. ibland, annars bryter man ihop.

Jag är lättroad, särskilt av lite sjuk och skruvad humor som gör att man får tänka lite. Mänskligt beteende är också kul, särskilt politiska debatter när en del tar sig själva på för stort allvar och kliver över rimligheternas gränser. Trevliga och välmenande politiker som Carin Jämtin är till exempel en stor källa till underhållning eftersom hon ofta torgför sin åsikt innan hon själv har tänkt klart och tagit ställning till vad hon egentligen menar.

Men jag har inte nära till det där stoooora skrattet. Gärna fniss, ett leende och ett småskrattande .. med det ska mycket till för att jag ska skratta så jag gråter eller kiknar.

Och då händer det ofta att omgivningen betraktar mig med största förvåning ..

För en evighet sedan hade AB en serie som hette "Jycken" och jag älskade den. En av striparna fällde mig och maken totalt och jag lade tidningen åt sidan för att spara den för framtiden .. men när det skulle göras var tidningen borta.

Åren gick och vi brukade berätta den för varandra när våra katter och hundar bar sig synnerligen korkat åt, men minnesbilden blev luddigare och luddigare.

En dag googlade jag fram namnen på upphovsmännen, Arne Höök och Christina Alvner, och lyckades dessutom få kontakt.

Nu hänger en kopia på orginalstripen alldeles till vänster om mig och jag blir glad varje dag jag ser den. Jag inbillar mig att det inte är tillåtet att kopiera och lägga ut den här? Kanske har jag fel, men jag låter bli i alla fall .. men texten borde jag kunna skriva ner. Tror jag?

Jag gör det i alla fall!

Jycken och Bävern sitter i varsin fåtölj och berättar historier:

Bävern .. Din tur!

Jycken .. OK, en katt hade väntat två år på att få hjärnan opererad ..

.. men veterinären fann ingen hjärna alls..

.. bara en tunn, tunn tråd tvärs genom skallen ..

.. veterinären blev brydd, men fann sig snabbt - och klippte av snöret.

Bävern .. Vad hände?? Vad hände??

Jycken .. Vad tror du?

... Kattens öron föll av ...

Jag tycker fortfarande att den är hysteriskt rolig. Särskilt när vår egen katt ramlar av stolen eller missar köksbänken med en viktig centimeter.

Rackarkotten verkar också ofta ha samma problem med avståndbedömningen .. och det går inte att räkna alla de gånger Maken och jag har tittat på varandra och sagt ..

.. hoppas bara att inte snöret gick av så att öronen ramlar ner!