Det blåser! Det ska det inte göra här där vi bor, enligt tidningarnas grafiska bilder och rapportering. Alltså är det inte Katia som viner om öronen på mig utan en helt okänd förmåga.
Det kanske till och med bara är lokalt över just mig?
Just nu är jag så trött, trött, trött och uppgiven att jag är beredd att tro vad som helst om vad eller vem som helst. Det brukar vara ett tecken på den lååååghet som är början på en djupdykning i mitt gamla välkända Träsk.
Ett annat tecken är att jag helt tappar tron på samhället och dess företrädare. Just nu känner jag mig som om vi måste välja mellan pest eller kolera.
Antingen ett politiskt alternativ där man har det ekonomiska kunnande och den kompentens som behövs för att vanliga människor ska kunna få sina behov av stöd och hjälp tillgodosedda ... men som inte har en aning om vad det innebär, hur det ska göras eller hur vanliga människor lever och tänker.
Eller så kan man satsa på dem som talar varmt och med vackra ord om vanliga människor och påstår sig veta vilka behov som finns och hur de ska hanteras ... men inte har en aning om hur man ska bära sig åt för att hantera den ekonomi som är själva förutsättningen för att det ska gå att genomföra.
Usch .. så kan man ju inte tänka. Man ska tänka positivt!! Ta sig i kragen!! Spotta i nävarna (usch??). Rycka upp sig!! INTE kasta in handduken!!
Vilket är lättare sagt än gjort. Jag kanske ska ta och klottra lite så jag får veta vem jag är, det kanske hjälper??
Jag hittade en kopia på ett gammalt mail .. (mail-klotter?) .. som låg och skräpade i ett helt annat sammanhang och från ett helt annat lågtryck .. det ingav ett visst hopp. Kanske är det samma pingpong-depression som hemsöker mig i dag??
"Är förmodligen ett fynd för forskningen inom psykiatrin!
Har drabbats av en pingpongdepression?
Vaknar på morgonen .. (ping) .. och befinner mig väl förankrad i smetig dy och lerigt elände bara för att framåt eftermiddagen .. (pong) .. befinna mig svävande bland vita moln på en klarblå himmel. Kryper ner i sängen .. (ping) .. och finner ljuvlig lervälling spetsad med negativa tvångstankar och somnar ångestriden och olycklig. Bara för att .. (pong) .. vakna med ett leende på läpparna och full av tillförsikt inför dagen bara för att till lunchen ... osvosvosv.
Jag hinner inte njuta av vare sig eländet eller lyckan.
Är förvirrad??
Kanske åldern?
Eller man borde kanske donera sin hjärna till vetenskapen genast och göra mänskligheten en tjänst?"
Men jag måste erkänna att precis den här veckan verkar bestå mer av ping än av pong, så kanske borde jag ha gjort mänskligheten en tjänst redan då? Då hade jag inte heller behövt ta ställning till mina stackars pelargoner som, förvånade och uppgivna, står kvar i sina krukor och väntar på att bli omhändertagna.
Hela deras liv vilar i mina händer!
Man kan bli deprimerad för mindre, eller hur?
AB, AB, AB, SvD, SvD,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch, din deppighet låter inte alls kul!
SvaraRaderaMen blåsten - man kan ju läsa att det ska blåsa på västkusten och på Gotland. Det hade väl inte varit så troligt att vindarna hoppat över oss här i östra delen av fastlandet? Så jag tror nog att det är Katia vi fått en släng av. Och även om det tar i rejält i byarna, är jag ändå tacksam över att hon lugnat ned sig en del innan hon kom hit.
Känner mig så hjälplös när jag hör om ngn som inte är glad. Inte för att alltid själv är det, men jag vet hur jag ska ta mig ur det. Önskar att jag kunde ta alla andra ur det på samma gång. Livet är för kort för att man ska gå runt och vara nere.
SvaraRaderaDu är iaf sportig i eländet - pingpong är en slitig idrott. Själv råkar jag alltid ut för bergochdalbanedeppar - jag hatar och har alltid hatat bergochdalbana - man bara åker med i skiten utan att kliva av. Eländes elände kallar jag det.
SvaraRaderaPS Nu fick jag dåligt samvete för MINA pelagoner, de står tappert trots vanvård och väntar på mitt omhändertagande där ute på balkongen - Lasse Anrell skulle bli mycket deppig han också om han såg deras elände.
SvaraRaderaPing pong är verkligen inte kul att ägna sig åt. Hoppas spelet tar slut snabbt.
SvaraRaderaOch att depressions molnen blåser förbi.
En uppmuntrande bamsekram kanske hjälper lite?
*Kraaaam*
Plötsligt när det blåste och regnade som värst så slog amaryllis ut, en stor mörkröd klocka. Den har stått i ett skuggigt hörn med andra lite försummade krukor, bortglömda sen i våras när de fick komma ut. Så kan det vara i tillvaron också - en oväntad blomma slår ut.
SvaraRaderaåldern kanske?
SvaraRaderaSjälv har jag den äran att ha förpassats till hormonsvängningarnas berg å dalbana, den livgivande röda saften från mitt sköte behagar komma å gå som den vill å skiter högaktningsfullt i månen!
- en tung höst framför mig- samt en förlamande trötthet fast jag haft så mycket ledigt får en åxå att önska en rewindknapp på livets bandspelare.
Men efter disk å dusch ska jag hanka mig fram idag å försöka hitta smilknappen å gå in genom dörrn på arbetet för eftermiddagspasset som räcker fram till 21:30.
Ingen tröst, men du är INTE ensam.
Kram!(snart fullfjädrad klimakteriehäxa)