tisdag 27 september 2011

"A propos vovven" ..

.. som Johan skrev i kommentarsfältet i dag, när han hoppades att inga nyheter var goda nyheter.

Nyheten för dagen är väl att jag förmodligen inte är riktigt klok, vilket lika förmodligen inte kommer som en nyhet för den som brukar läsa vad jag skriver??

Det upptäcktes två stora urinstenar hos vår 12-åriga "valp". En gammal tant med lätt artros som ser lite sämre och hör lite sämre .. men är glad ändå.

Hade någon bett om mitt utlåtande i ett liknande fall, så är jag tveksam till om jag hade rekommenderat en operation. En svindyr operation som förlänger livet med max1-2 år, men som är jättejobbig för en gammal hund.

Men när veterinären frågar vad vi vill göra .. ja, då finns ju bara två val. Döden eller lite liv till, eller hur? Och köpa sig fri från döden kan man inte .. men om det går att köpa lite liv till någon som har livsglädje, hur kan man tveka?

Så i morgon så opereras hon, min lilla hattifnatt .. som aldrig krusar någon. Och som alltid så börjar jag oroa mig omåttligt, förbereder mig på det värsta, målar ut alla skräckscenarion som tänkas kan ..

.. och hoppas att inget av det inträffar.

Tänk om jag kunde operera bort lite överdriven känslosamhet som jag verkligen inte behöver .. och slippa den känslomässiga inkontinens som jag lider av. Då kunde Border Collien och jag sluta drälla ner omgivningen med våra respektive restprodukter ungefär samtidigt.

9 kommentarer:

  1. Så klart du tog det valet - jag lätt min Bippiloppa opereras för livmoderinflammation vid den åldern. Hon blev frisk och somnade stilla in i sin korg 16,5 år gammal.

    SvaraRadera
  2. Men det är väl inte konstigare än att vi opererar så gott det går på våra gamla också ♡

    SvaraRadera
  3. Kusinen från landet27/9/11 19:56

    Jag fortsätter att hålla alla tummar jag har, även om det då är litet besvärligt att över huvud taget uträtta något.

    SvaraRadera
  4. Ett självklart val.

    SvaraRadera
  5. Jag håller också tummarna!

    För att hon ska komma hem, glad och tacksam för att matte och husse älskade henne så, att de inte gav upp hoppet om henne för ett par "ynka" urinstenar (måste de operera förresten; kan de inte ta dem med ultraljud?).

    Och botad. Och med förhoppningsvis många år kvar till mattes och husses stora glädje.

    V

    SvaraRadera
  6. Hur har det gått?

    SvaraRadera
  7. Känner mig väldigt kluven inför detta med stora operationer på husdjuren. Älskade familjemedlemmar men ändå. När man är nyopererad så är man ju rätt så risig och då vet man ju ändå vad som hänt och kan förstå varför det känns på ena eller andra sättet. Men ett stackars djur... men som sagt - mycket kluven. Och jag håller givetvis tummarna för att det ska gå bra.

    SvaraRadera
  8. Hmm .. jag vet inte. Hon opererades rätt sent och nu väntar vi bara på att hon ska kissa så ringer de sedan.

    Epsilon .. jag var också rätt kluven, det här är en gammal dam och en jobbig operation. Men en dödlig spruta är inte alltid helt besvärsfri .. det vet jag av erfarenhet och djur känner också dödsångest. Då får man titta in i sig själv och se vad man kan leva med??

    Och jag hade haft svårt att välja bort livet, kanske på ett sätt som var lika plågsamt som dagen efter operationen.

    Vi är alla olika .. det som är rätt för en är fel för någon annan, men när det gäller beslut handlar det om hur du själv känner och är, eller hur?

    SvaraRadera
  9. epsilon: Om man jämför med sig själv så mådde man ju inte så bra innan operationen heller. Så skillnaden är kanske inte så stor, man mår bara dåligt på ett annat sätt.

    Däremot till skillnad fån om man inte opererar så går det snart åt rätt håll och man mår oftast bättre igen.

    SvaraRadera