Alla människor har ett värde ..

.. även den som värderar sig själv högre än andra. Vi kan värdera varandras åsikter, handlande och ord .. men börjar vi värdera varandras människovärde, så får vi ett samhälle som inte håller samman.

Om inte ordet var så missbrukat så skulle jag kunna skriva att vi borde bemöta varandra på ett respektfullt sätt, men den gamla betydelsen är tyvärr inte längre användbar.

Vi har alla egna upplevelser i bagaget, egna livserfarenheter, egna värderingar/tolkningar av ord och egna sanningar. Om 10 människor från olika verkligheter är i samma rum och upplever samma händelse, så skulle de förmodligen ha 10 olika tolkningar och 10 olika sanningar att berätta efteråt.

Om de då redogjorde för dem inför varandra så kanske 9 av 10 tyckte att de andra hade fel. Kanske skulle det uppstå våldsamma diskussioner som urartar till smutskastning och ställningstaganden där de som stod närmast varandra i upplevelsen av samma sanning angrep de andra genom att kalla dem för olika skällsord och nedvärdera dem som människor.

Det är inte precis så man för samtalet framåt.

Det finns en handfull människor som passerat mitt liv som jag tycker så intensivt illa om att det gör ont när jag tänker på dem. Men det är också det värsta jag tänker uttala mig om dem som personer. Kanske har jag lämnat några efter mig i livet som känner det samma när de tänker tillbaka på mig?

Jag sympatiserar inte med Sverigedemokraternas budskap .. även om jag kan förstå de bakomliggande orsakerna .. jag känner mig beklämd när jag ser Kent Ekeroth och Erik Almqvist på Expressens film och jag suckar uppgivet när jag läser om Lars Isovaara .. även om jag tror att han på fullt allvar upplevde sig som rånad i sin berusning, det var hans sanning just då, även om det senare visade sig vara helt fel.

Det de säger och gör är fullständig oacceptabelt och värt att kritisera, men vi måste lära oss att skilja på sak och person.

Det jag ser är människor som hamnat på fel plats i livet. Påklädda en för stor kostym och helt utan nödvändig formell eller social kompetens, har de fått ett uppdrag som de inte är mogna för och ett ansvar de inte kan hantera. Människor som inte lämnat tonårstidens drängfyllor bakom sig och som aldrig borde ha blivit tillfrågade om att ta det uppdrag de erbjöds.

Men vem tackar nej till pengar?

Särskilt om man inga har från början?

Tyvärr så finns det ju inte heller några krav på kompetens av något slag när det gäller dem som ska fatta beslut om medborgarnas liv och samhällets lagar?

Men hur illa jag än tycker om några, eller någon som person så skulle jag aldrig .. inte ens hemma .. spy ur mig ord som bastard, svin, avskum eller pack och se dem som något värdelöst som har mindre värde än mig själv.

Det slår tillbaka .. det förminskar den som gör det.

Människor kan också förändras. Själv har jag ingen som helst likhet med den jag var i 20-årsåldern. Förmodligen skulle jag inte ens tycka om mig själv om vi möttes i dag .. mitt 20-årsjag och mitt nutidsjag.

Det samtal som förs just nu skrämmer mig nästan mer än Sd:s budskap. Det tilltal, till eller om, andra människor som används skapar lika stora klyftor i samhället som rasim och ekonomiska avstånd oavsett vem som använder sig av det .. journalister, politiker eller sk vanligt folk.

Vi har all rätt att värdera och ifrågasätta varandras åsikter, handlande och ord, men när vi börjar värdera och uttrycka oss nedsättande om andras människovärde då är vi inte bättre än dem vi angriper och då river vi snarare sönder än bygger upp.

Men det är min åsikt och mitt livsmotto som jag försöker leva efter .. möjligen ser majoriteten det på ett helt annat sätt? 

AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr.,