Jag har blivit påtvingad en ny telefon!

Det är väl ingen stor sak för den som ser mobilen som en naturlig förlängning av kroppen, men för mig, som inte ens har lyckats upprätta en fungerande relationen med den gamla, är det en omvälvande upplevelse.

Jag använder nästan aldrig min telefon, även om jag på sista tiden har accepterat att familjen kräver att jag ska vara nåbar när jag är hemifrån längre än en timme .. i den händelse de vill ha något ärende utfört. Det är konstigt att det inte har inte gått upp för dem att det är av den orsaken som jag har den avstängd?

 För mig är telefonen bara ett bra tillbehör om jag skulle omkulldragen av en Rackarkott, gå vilse, insjukna akut eller bli anfallen av ett vildsvin när jag vandrar i skog och mark eller om bilen skulle gå sönder.

Jag är inte ens helt säker på mitt eget telefonnummer, utan måste ringa till den som frågar så de får ta reda på det själva.

Min ex-telefon och jag hade varit ett par i över ett år när jag bad Maken om hjälp med att byta den mot en med kamera. Han blev jätteförvånad och sa .. Men? Det har du ju redan??

På den nivån befinner jag mig.

Jag har aldrig frivilligt skickat ett sms. Förmodligen har jag någon slags rekord där?? Och de sms som jag får, besvarar jag lika fåordigt som en norrlänning i avfolkad glesbygd.

Nu ligger min ex-telefon livlös på matbordet och ser övergiven ut. Det går inte längre att använda den .. den är avliden, kaputt, utrangerad, omodern, tystad och förbrukad.

Bredvid mig finns en okänd storhet som kräver att jag ska anpassa mig till en helt ny teknik. Maken har lagt in det som ska läggas in, hållit ett obegripligt längre anförande och skickat ett välkomnande sms, som han förväntar sig att jag ska hitta och besvara som tecken på att jag har hört vad han sagt.

Jag hoppas att jag hittar något av det han säger att jag ska leta reda på?

Men först måste jag lista ut hur jag ska få liv i eländet???

?????????

Den gamla antikviteten hade i alla fall tydliga och pedagogiska knappar som jag kunde chansa på. Den här stirrar mörkt, blankt och outgrundligt på mig när jag motvilligt lyfter den ..  och jag tycker nästan att den hånler.

Man kan inte direkt påstå att det klickar mellan oss i nuläget.