Vad gör jag för fel???

En gång i tiden arbetade Maken på en arbetsplats där de anställda blev erbjudna en kurs i självförsvar. Efter bara några lektioner var han fullständigt frälst och fortsatte träna regelbundet i många år.

Den första tiden var hemsk, eftersom han ständigt hade ett behov av att omsätta sina nya kunskaper i praktiken. Det fanns inte så många träningsobjekt att välja på .. en kakadua, två katter, två hundar, ett barn .. och så jag!

Gissa vem som ständigt blev överfallen och fälld till marken? Ena minuten stod jag och diskade .. den andra låg jag kvidande, fastlåst i ett smärtsamt grepp på köksgolvet.

"Men jag tog ju bara i lite löst?" .. sa Maken förvånat, när jag klagade.

Men det var inte bara fysiska trix och knep som ingick .. det handlade också om att utnyttja kroppens rörelse, att tänka nytt och handlingskraftigt och ett antal timmar med en psykolog från Japan ingick också i träningen.

En del smittade över på mig. Positivt tänkande var en del av det .. till exempel så lärde jag mig att inte försöka befria mig ur ett strypgrepp genom att ge mig på angriparens händer.

I stället kunde jag glädja mig åt att han hade händerna upptagna så att jag kunde köra in fingrarna i hans ögon eller klämma tag i det "manliga paketet" och vrida om för kung och fosterland .. så länge som luften räckte till.

Det gällde alltså att reagera snabbt.

När jag väl fattat det, så var jag inte heller något attraktivt träningsobjekt!!

En av tränarna misslyckades dock grovt när han missbedömde styrkan hos en av de kvinnliga deltagarna och tog till detta grova knep. Hon behöll sitt eget grepp, böjde sig över honom och viskade i hans öra .. känner du dig manlig nu?

Han fick erkänna sig besegrad och jag önskar att jag hade varit närvarande.

En gång kom en välkänd japansk instruktör på besök. Han hade väldigt hög gradering och svart bälte och alla var hur imponerade som helst när han visade upp sin teknik. Så skulle han undervisa .. och det gick minst sagt dåligt. Maken och hans kompisar var inte alls införstådda i den teknik som han representerade och de kände sig rejält misslyckade, klumpiga och förnedrade.

Han kallade fram alla på mattan och sa till dem att sätta sig ner. Han var bekymrad och frågade .. "vad gör jag för fel?"

Det var imponerande. "Vad gör JAG för fel?"

För det var ju han som var ledaren och läraren och om de som han var satt att leda och lära inte förstod .. då måste det ju vara han som gjorde fel.

Jag tänker på det när jag läser om hur lärare ska lära sig lära ut hur rasism fungerar, när sakkunniga eller journalister försöker hitta lösningar på Sverigedemokraternas framgångar .. och när framgångsrika konstnärer med konstnärslön från staten känner sig bestulna när "bidraget" uteblir när de tjänar "egna" pengar.

Vad gör vi för fel??

Är inte det en fråga som våra ledare borde ställa sig??

Vad gör vi för fel .. när våra väljare inte längre tror på oss utan väljer dem som vi oupphörligen varnar för?

Vad gör vi för fel .. när politikerföraktet ökar i samma takt som känslan av trygghet och synlighet minskar och vad gör vi för fel när det som vi pekar ut som höga värden ratas och förkastas?

Vad gör vi för fel .. när en frivillig medborgarorganisation gång på gång får bättre resultat än polisen?

Vad gör vi för fel .. när människor känner sig misstrodda, överkörda och anklagade i kontakten med de myndigheter som är satta till att tillvarata deras intressen?

Om folket inte tror på de mål som ledarna pekar ut, vems fel är det?

Folkets?

Eller bör de ställa sig frågan .. Vad gör VI för fel?

Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, DN, AB,