"Det finns ingenting som är så irriterande ..

.. som två människor som talar, när du försöker avbryta", sa Mark Twain en gång.

Jag tänker på det när jag läser Karin Petterssons ledare om tidningsdöden. För det är väl det som det handlar om, att nutidens flödande kommunikation på nätet inte låter sig avbrytas av tidningarnas tillrättalagda nyhetsrapportering och inte längre överträffas av "klickmonster" och andra säljande rubriker utan egentligt innehåll.

Jag tänker också på det när jag såg Socialdemokraternas förslag på partislogan ..

Jobbpartiet

Utvecklingspartiet

Reformpartiet

Framgångspartiet

Frihetspartiet

och slutligen det som blev taget .. Framtidspartiet.

Där sitter grädden på s-moset och slår sina huvuden samman för att bestämma en partislogan. Helt omedvetna om att det finns en verklighet utanför det egna rummet på Sveavägen 68. Utan en tanke på att andra människor också har befunnit sig i samma situation och helt utan förmåga att inse att det finns en möjlighet att de också tänkt samma tankar. Det är nästan så att det förvånar mig att inte Folkpartiet finns med bland förslagen.

ALLA dessa förslag finns att hitta på nätet på mindre än 5 minuter. ALLA har på ett eller annat sätt anknytning till en helt annan politik. Det illustrerar på något sätt hur inkrökt och instängd politiken har blivit i dag. Intresset för den verklighet och de regler, som vi andra förväntas leva efter, upphör på något märkligt sätt när lönen kommer från skattefinansierade politikeruppdrag och avser rätten att fatta beslut som gäller andra?

Det handlar mer om vad som händer internt inom de olika partierna .. sossarna för fram nyheten att var fjärde kandidat på vallistorna ska vara under 35 år och moderaterna ska också föryngra och dessutom öppna för fler med utländsk bakgrund. Ärligt talat så tycker inte jag att det är en politisk bomb som berör mig som väljare .. jag röstar inte för att lösa interna problem inom något parti, utan för att få kompetenta människor som fattar genomtänkta beslut i frågor som påverkar mitt liv .. oavsett vilken ålder, ursprung eller kön de har.

Jag läser Peter Högberg och Johan Westerholm som kommunicerar privat och därefter bloggar om den entusiasm och de tankar som samtalen föder .. och tycker att det är friskt och sunt och mycket, mycket sorgligt.

Två partianslutna kommunalpolitiker som tillsammans har ett levande samtal som tänder en gnista, i stället för att brinna tillsammans med partiet i en engagerande flamma, visst är det lite tragiskt?

Så är det nog över hela linjen är jag rädd. De enda som brinner är väl Sd och V som brinner så okontrollerat att om de fick makten, skulle de föröda hela landet. Övriga partier är väl mer som kall aska över de interna grubblerierna.

Men vad de har gemensamt med Karin Pettersson är oförmågan att förstå att de väljare/läsare de vill nå, inte längre tror på eller känner förtroende för det de läser eller hör.

Det förtroendet har förflyttats till den enskilda rapporteringen på nätet .. bloggar, twitter, chattar och forum .. där de olika reaktionerna på politikernas och medias vinklade påståenden ofta bildar en helt annan helhet och reaktion än den önskade.

Alla "smarta" tal, utspel, ledare, debattartiklar och nyheter, som skrivs av högavlönade människor som lever i isolerad storstadselitism, som syftar till att påverka den enfaldige medborgaren i "rätt" riktning .. plockas lätt ner i sina beståndsdelar av den mer verklighetsanpassade debatten på nätet och föder bara ökat förakt.

Det finns där .. alla fakta, all statistik och avvägda, väl genomtänkta analyser från människor som lever i den verklighet som mediafolk och politiker allt mer avskärmar sig från. Jag personligen får ut mer av det samtalet än någon hopsnickrad debattartikel som har för avsikt att göra mig upprörd och fatta beslut som någon annan tänkt ut åt mig.

På så sätt blir jag kanske mer upplyst av bloggar som engagerar sig i politiken än av politiker som skriver debattartiklar eller presenterar ideologiska riktningsgivare .. även om det inte alltid är på avsett sätt. En vända in på s-bloggar botar till exempel varje tanke på att försöka närma sig socialdemokratin.

Jag längtar efter politiker som brinner för sin politik eller åtminstone EN fråga, människor som har ett budskap som de själva tror på och journalister som skriver från hjärtat utan beräkning eller partiuppdrag och med åtminstone en fot i verkligheten. Jag önskar att det fanns ett enda litet positivt, engagerat anslag någonstans som kunde tända den gnista som Peter Högberg och Johan Westerholm kämpar med att hålla brinnande tillsammans.

Tillsammans .. är ett bra ord!

Finns det verkligen ingen som kan se medborgarna som en resurs, samarbetspartners och röster som är värda att lyssna på? I dag går det åt alldeles för mycket negativ energi för att göda våra sämsta sidor, skapa oenighet, hat, upprördhet, mobbar, hånskratt, dålig "satir" och falsk indignation .. som fungerar som en förtärande eld på all kommunikation och allt nytänkande. 

Det är gott om pekande fingrar .. men inget av dem pekar framåt?

Det är ett energislöseri som rätt lätt skulle kunna vändas till positiv energiförsörjning för engagemang, inspiration och kreativitet .. en tillgång som skulle kunna förändra hela landet till det bättre om vi använde den tillsammans.

Kalla det gärna en demokratisk energikris.

Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson efterlyser en annan kulturminister och en regering som ser värdet med starka nyhetsredaktioner för att behålla en stark demokrati .. dvs ösa in mer statliga medel i den tidning hon har sin försörjning från. Jag orkar inte leta efter Karin Petterssons lön, men Lena Mellin tjänade under 2010 1.092 000 kr = 91.000/mån och chefredaktören Jan Helin hade en årsinkomst på 3.360.900 kr samma år vilket blir 280.075 kr/mån, vilket gör att jag förutsätter att han har haft biinkomster av något slag?

Eller inte?? Det kanske går att tjäna en dryg kvarts miljon i månaden på att sätta ihop en daglig kulturupplevelse som Aftonbladet?

Vill vi skjuta till mer av skattemedel för att behålla Aftonbladets idé om demokratibefrämjande verksamhet? Vill vi verkligen betala mer skatt för att få fler Klickmonster, Chock-rubriker, små pyssliga eller hånfulla tv-shower och vinklade politiska ledare som ska leda oss åt önskat "demokratiskt" håll?

Dagens citat .. "Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden". /Winston Churchill

DN, DN, SvD, SvD, Expr.,

Johan Westerholm, Mina moderata karameller, Den sjätte mannen