”Defekta” barn var en skam ..

.. för inte alls så länge sedan.

De ”olycksdrabbade” föräldrarna fick rådet att glömma ”misslyckandet” – ofta direkt efter förlossningen – eftersom man på den tiden inte trodde att barnen behövde sina föräldrar lika mycket som andra barn.

Då man på den tiden ville skydda samhället från dem som inte var som andra, gömdes sedan barnen på stora institutioner där de förvarades utan hjälp och stöd att utvecklas till sin fulla förmåga och utan privatliv eller möjlighet till självbestämmande.

De kallades för idioter, imbecilla, vanföra eller invalider. Även normalbegåvade barn med epilepsi, diabetes eller hämmande allergier. Barn och vuxna med vissa livsvarig sjukdomar eller funktionsnedsättning ansågs också ha dålig moral. Till följd av detta blev 63 000 personer med någon form av funktionshinder steriliserade.

Uppväxten utan nära relationer och utan kontakt med samhället utanför blev ytterligare ett funktionshinder för dessa barn som ofta tillbringade hela livet på samma institution och för dem som, när institutionerna stängdes, saknade förutsättningar att skapa relationer eller klara sig utanför institutionens strama regelverk.

Många har vittnat om oerhörda lidanden, plågsamma uppväxtår med en förlamande känsla av utanförskap och avgrundsdjup ensamhet.

1968 kom Omsorgslagen som bestämde att människor med vad som då kallades

utvecklingsstörning hade rätt till ett bättre liv.

Men inte förrän 1976 kom förbudet av tvångssteriliseringarna av funktionshindrade.

1994 kom lagen om den personliga assistansen som gav funktionshindrade barn och funktionshindrade vuxna rätten att leva i sina eget hem och bestämma över sitt eget liv.

Ingen behövde längre offra ett funktionshindrat barn för att kunna försörja sig eller räcka till för barnets syskon. Inget barn behövde längre växa upp gömd och glömd som en börda och en arbetsuppgift, utan villkorslös kärlek, gemenskap, trygghet och fysisk närhet.

2014 tillträdde den socialdemokratiskt ledda regeringen Löfven som omedelbart gav order om att begränsa kostnaderna för den personliga assistansen.

I år, 2018, byggs det nya institutioner för de barn som samhället anser vara för kostsamma i den familjegemenskap som de tillhör, men nu kanske tvingas bort från, så att pengarna kommer till bättre nytta någon annanstans.

Valet i år handlar om välfärden, påstår Socialdemokraterna och Stefan Löfven.

Handlingar säger mer än ord och regeringens handlingar de senaste fyra åren talar för sig själva när det gäller omsorgen om de svagaste och mest hjälpbehövande i samhället - funktionshindrade, äldre, hemlösa och psykiskt sjuka.

Jag är glad över att jag aldrig röstat på sossarna. Det medlidande jag känner för dem som förlorar fotfästet i vardagen och tvingas välja bort sina barn är svårt nog att bära utan den skam jag hade känt om jag varit delaktig i valet av den här regeringen.

Steget Efter