Farväl Folkpartiet och ..

.. tack för den tid som varit, Jan Björklund.

För jag är helt säker på att Birgitta Ohlsson blir vald till ny partiledare. 

En KVINNA .. det är väl det "nytänkande" som krävs i dag, när de övriga Allianspartierna är feministiskt, jämlika och tidsanpassade.

Sedan är det bara en tidsfråga .. 10-15 år eller så .. innan ALLA partier med självaktning bör ha en partiledare med utländsk bakgrund. Något mer fantasilöst och förutsägbart än svensk politik finns inte.

Överraska mig! Möt framtiden lite tidigare än när den är på väg att passera bästföredatum.

Gör något oväntat i stället för det som så gott som alla sett komma under låååång tid .. som Birgitta Ohlssons, Mikael Dambergs och Ylva Johanssons positionerande inför striden om partiledarposten och makten.

Folkpartiet vill ha FÖRNYELSE och förnyelse i den folkpartistiska världen är .... Birgitta Ohlsson??

Jisses!

Överraska mig .. nominera JasenkoSelimovic som motkandidat till Birgitta Ohlsson, för in lite frisk luft och nytt blod i den inavlade debatten och tina upp de kyliga relationerna mellan politikerna och folket.

Vem vet .. det kanske skulle vara så uppiggande att det tändes en gnista av hopp om en politisk färdriktning baserad på verkligheten i stället för i förhållande till Sverigedemokraterna?

GD, Expr., Expr.,

Hot mot människovärdet eller klasskamp på "Ring P1"?.

Varje fredag klockan 9.30 sitter jag i bilen och lyssnar på P1. Varje fredag ca 10-15 minuter senare stänger jag av och kör de resterande 20 minuterna under fullständig tystnad för att lugna ner mig innan jag kommer hem.

Särskilt illa är det när det är Täppas Fogelberg eller Alexandra Pascalidou som svarar på lyssnarnas frågor i programmet "Ring P1".

I går var inget undantag. Fast ibland överträffar programledarna sig själva så till den milda grad att det blir underhållande under några minuter. Det hände i går.

En mycket .. MYCKET .. ung människa ringer upp och vill tala om de "de rasistiska ord" som vi aningslöst och kränkande använder dagligen. Ord som bortsett från sin negativa klang också hade en negativ betydelse, som till exempel ..

SVARTJOBB

SVARTA PENGAR

SVARTA INKOMSTER

SVARTA BÖRSAFFÄRER

SVARTA BOLAG.

Ansåg inte Täppas att det var dags att ta itu med de rasistiska orden?

Den tvekan som fanns innan svaret, gav en vink om att h*n verkligen tänkte efter. Bra idé eller mindre bra idé? Kunde funderingar från dagens barn användas i den Politiska Kampen? Avgörandet måste fattas blixtsnabbt eftersom det var direktsändning.

Han drar efter andan .. spänningen är oliiidlig .. och så meddelar han, att i och för sig så låter det illa men orden handlar inte om rasism utan beskriver en klassfråga .. eftersom dessa ord enbart används för att beskriva RIKA människors ansträngningar för att slippa betala skatt som skulle gynna fattiga människor.

Man kanske kan beskriva dem som hot mot människovärdet, tänkte jag lite uppgivet och ironiskt och stängde av.

Nu har jag haft möjlighet att tänka efter och undrar lite stillsamt för mig själv, hur förhåller vi oss till rasistisk mat som till exempel SVARTSOPPA, SVARTRÖTTER, SVARTPEPPAR och SVARTA VINBÄRS-produkter?

Rasism eller klassfråga?

Hur står det till med svarta ord som börjar närma sig kulturen? SVARTKONST, SVARTMÅLA, SVARTSJUK och SVARTA HÅL som poeter, regissörer och författare brukar hämta sin inspiration ur? Hur förhåller vi oss till alla andra sammanhang där svart kan vara synonymt med SORG, DEPRESSION, ELEGANS, ONSKA, FORMALITET och AUKTORITET?

För att inte tala om svart när det gäller färgkoden för kulturella sammankomster där den svarta klädseln är en signal om att bäraren är både KULTURELL och INTELLEKTUELL!

Om det inte är en kvinna som bär den klassiska "lilla svarta", för då är det helt klart en klassfråga.

Det är nog inte så dumt med P1 ändå. Nu börjar jag se en röd(?) tråd i politiken som kanske kan ge svar på om ord som MÖRKRUM och MÖRKRÄDD verkligen kan få vara kvar i svenska språket?

Dessutom så förstår jag äntligen varför Mikael Damberg fick åka till IKEA i Västerås medan Stefan Löfvens första uppdrag efter den långa, vilsamma semestervilan var att inviga Segerstedtinstitutet som ska bli "en del i kampen mot hotet mot människovärdet". Det borde jag ha begripit så fort hen ställde sig upp och lyfte den brännande aktuella och viktiga frågan om #backaZara, inför jublande SSU:are.

Men hur blir det egentligen med jämställdhetsorden. Ordet statsman känns ju lätt föråldrat och för närvarande helt oanvändbart. Ska vi satsa på en stats-en eller flera stats-ena/ens? Eller blir det bättre med stats-hen och stats-hens??

Nu kan vi kanske se fram emot en ny, jämlik ordlista utan rasistiska eller på annat sätt stötande ord .. fram till nästa val ungefär? Det skulle kanske ge statsministern lite mer att tala om än förra året då han teg sig fram till den stora dagen då svenska folket skulle få klart besked om hur hans planer för Sverige såg ut.

Jag för min del väntar fortfarande.

Fnordspotting, DHE,

SvD, Nyheter i dag,

Äntligen har polletten ramlat ner ..

.. och den rödgröna vänsterns trupper har kommit till insikt om att allt de hittills gjort i form av attacker på Sverigedemokraterna bara har gjort partiet starkare och större. Varje "välplanerad" smash har hittills bara resulterat i ett antal dubbelfel.

Trots det är det aldrig försent att ta itu med det som borde ha gjorts tidigare.

Men att satsa på samma taktik som ledde till förlust, fast mot en annan motståndare, känns inte riktigt genomtänkt?

Den "nygamla" tanken är alltså inte att det är vänstertruppernas fel att kriget verkar vara förlorat ... det var motståndaren som var felvald?

Men det går att lägga om kursen och nu är samhällets fiender inte längre Sverigedemokraterna utan det nya begreppet "Skrikhögern" och Jimmy Åkesson ersätts av den nya fienden som numera är "Borgerliga Ledarskribenter".

Detta är en glasklar vinnare. När den Nya Vänstern "tiger ut" Sverigedemokraterna kommer deras oppositionssiffror naturligtvis att sjunka med samma hastighet som de steg under åren då de motarbetades med full vänsterkraft .. tänk vad förvånade de ska bli!

Och genom att attackera alla "borgerliga" skribenter tar "den Nya Vänstern" sikte på att tillintetgöra all trovärdighet högerut genom att följa den hyllade strategen Per Svensson .. om vilken SvD:s Fredrik Johansson bl.a skriver så här ...

Han underkänner sina meningsmotståndares (förlåt, ”meningsfränders”) förmåga till självständigt tänkande och hävdar till och med att de med berått mod gör något de vet är dåligt. De är ängsliga, konformistiska och kollektivistiska. Där andra ser borgerliga ledarskribenter ser Per Svensson enfaldiga våp.

Han – av alla människor – väljer därmed att ta ifrån sina debattmotståndare rätten till deras egna uppfattningar och de motiv de själva anser sig ha för dessa. Istället säger han att de agerar på grupptryck och att det är ”integrationen” (elegans är ingen bristvara i den svenssonska stilistiken) av Sverigedemokraterna som är syftet.

Psykologin verkar ha förlorat en lysande stjärna i Per Svensson.

Den Nya Vänsterns Nya Plan verkar alltså vara att de .. genom att ignorera SD och i stället myntar ett nytt begrepp "Skrikhögern" .. flyttar fokus från SD så att väljarna glömmer bort dem.

Och genom att attackera borgerliga ledarskribenter skapar de samma beröringsskräck med borgerligheten som varje medborgare borde ha haft mot SD och därmed är Alliansen också borta från racet mot Majoritets-Makten.

Fullständigt genialiskt, eller hur?

Skrikhögern är nu alltså det nya Förbjudna. Glöm SD .. den som vill Hata Korrekt anmodas härmed att hålla nuvarande vänsterkurs men att sikta mot allt som liknar borgerlig journalistik.

Kampanjen Hata Skrikhögern kan bara inte misslyckas .. de rödgröna opinionssiffrorna kommer att stiga skyhigh fram till 2018!.

Ledarsidorna, 

Ett antal kända namn i mediavärlden ..

 .. diskuterar om folket bör eller inte bör få veta "allt" när de rapporterar det som händer och sker i samhället.

De är inte ensamma om att vara tveksamma när det gäller vad svenska folket tål att läsa utan att fullständigt löpa amok, härja och släppa fram den dolda, våldsbenägna vikingen inom sig.

Det stora problemet är att de faktiskt inte äger frågan, trots att TT hänsynsfullt skickar meddelanden när de publicerar känsliga uppgifter som till exempel nationalitet på förövare eller signalement på efterlysta.

I dagens samhälle kan vem som helst få vilka uppgifter som helst någon annanstans än i "riksmedia". Vilket gör att allt "hänsynstagande" .. som syftar till att undvika att ursvenskens raseri- och bärsärkagångsarv bryter ut .. gör att den som hittar de "dolda" uppgifterna känner sig förminskad, lurad och .. fortsättningsvis .. ganska misstänksam.

"Hemsk utveckling för journalistiken att vanligt folk vänder sig till Flashback för att få fakta" .. skriver Per Gudmundson på twitter och även om jag håller med honom, kan jag konstatera att därmed fick ytterligare några okunniga veta var utelämnade fakta finns att söka.

Om de inte redan visste det efter att ha läst Lars Lindströms förhoppningsfulla krönika i Expressen där vi mellan raderna kan ana hur storslaget, upphetsande och lösnummersäljande det skulle vara om det .. äntligen .. utbröt lite rubrikskapande raskravaller även i Sverige.

Hänvisningen till de obehagliga rasisterna på Flashback och sajten Avpixlat blev därmed som en annons för dem som sökte likasinnade i det ärendet eller för dem som letar efter det som utelämnas, för att den obildade "folket" inte ska löpa amok och skada någon nödlidande stackare från något annat land.

Eftersom jag själv hör till gruppen obildat folk från landsbygden så känner jag inte riktigt igen mig när eliten diskuterar hur jag förmodas reagera om jag får för mycket fakta eller om jag tål att ta del av HELA sanningen utan att bli våldsam.

Har det alltid varit så här?

Har alla som anser sig stå över mig alltid sett mig som en del av en särskilt våldsbenägen rasistisk grupp .. skild från eliten på grund av genetiska defekter?

Elitens förakt mot "vanligt folk" blir extra tydligt när jag läser att god journalistik innebär att man ska ta ansvar för att inte argumentera i frågor där man kan få medhåll av vanligt folk.

Skulle vår politiska, kulturella och akademiska elit tro mig om jag försäkrar att jag kan hantera sanningen och/eller ett tydligt signalement utan att för den skull få en oemotståndlig lust att misshandla någon till döds?

6mannen, 

"Var är Stefan Löfven?", är en fråga ..

  

.. som väldigt många ställer sig i dag. Jag undrar också var vår statsminister befinner sig, men framför allt så skulle jag gärna vilja veta hur han ser på sin egen roll som statsminister?

Vad tror han ingår i åtagandet? Vilket ansvar är hans och vilket anser han vara Någon Annans?

Stefan Löfven är vad vi vanliga dödliga kallar en fackföreningspamp. Enligt egen utsago KAN han näringslivet, och då skulle jag gärna vilja veta vad han i sin roll som fackföreningsman skulle tycka om ett större företag som leddes på samma sätt som han leder Sverige?

Ett stort företag har EN företagsledare och ett antal underordnade chefer som ansvarar för olika delar av företaget .. precis som vårt land har EN statsminister och ett antal ministrar som var och en ansvarar för sitt eget departement.

Det stora Företagets Ledare ansvarar för det som händer i HELA Företaget. I de fall då en underordnad avdelningschef inte klarar av sitt uppdrag, är det Ledarens ansvar att påtala detta, se till att misstagen åtgärdas och .. om det är nödvändigt .. ersätta vederbörande med en annan, mer kompetent person.

En verklig Ledare är tydlig i sitt ledarskap. Fokuserar på helheten i stället för på individer.

Ledaren är den som måste se till att företaget lönar sig. H*n har också har det övergripande ansvaret för alla som är anställda i det. En god företagsledare inser att de anställda .. även den allra obetydligaste kuggen i maskineriet .. byggt sina liv och sina familjers trygghet på de inkomster de utlovades när de anställdes.

Men Ledaren är också den som ytterst måste fatta de obehagliga besluten. När orderböckerna inte fylls på och siffrorna i bokföringen blir röda, är det Ledaren som måste rädda det som räddas kan. För även om det innebär personliga katastrofer för några, så kan ett snabbt och skickligt agerande vara det som gör att inte alla mister sin försörjning.

Att vara Ledare för ett stort företag handlar inte om att vara trevlig, ge julklappar, bjuda på julbord eller gratis förmåner för underchefer och personal. Det handlar om att rädda Företaget till varje pris så att Företaget ger utdelning på insatt kapital, att ekonomin är välskött och att produkten som Företaget säljer är efterfrågad och skickligt marknadsförd, vilket gör att de som är beroende av Företaget känner trygghet och förtroende.

Ryktesbildning, konspirationsteorier och oro inom verksamheten kan vara förödande och uppstår för det mesta när ett ledarskap är så svagt, fegt och otydligt att det ger utrymme till dem som har ett egenintresse i att Ledaren avsätts, misslyckas eller ersätts, av just den eller dem som ligger bakom den falska bild sprids inom Företaget.

Negativa rykten om ett företags ekonomi och framtid, påverkar inte bara de anställdas arbetsmoral utan är också skadliga för Företagets bild utåt. Rykten om att ett företag är på fallrepet lockar inga nya kunder, färre kunder ger sämre ekonomi, vilket i sin tur gör att fler anställda ser sina arbeten och sin försörjning försvinna.

En god Ledare inser att det är viktigt för Företaget att de anställda känner förtroende, trygghet och uppskattning. En verklig Ledare tar ansvar, skapar möjligheter i stället för svårigheter och tar tillvara på den kompetens som finns inom Företaget.

En stark Ledare ligger inte kvar i hängmattan och har semester eller skyller på Någon Annan, när det händer en akut katastrof inom Företaget. En engagerad Ledare är alltid närvarande, har överblick över vad som sker och är tydlig med att det är h*n och bara h*n som bär det avgörande och yttersta ansvaret för Företagets framtid.

Så ser jag på Ledarskap och jag undrar .. vad trodde Stefan Löfven att det handlade om när han sökte jobbet som Statsminister?

Att vinna valet och få ämbetet som en hederstitel? .. och så skötte Någon Annan resten?

Det goda samhället, Ledarsidorna, Motpol, Toklandet,

Bengt Baron sommartalar om företagande och svenska politikers syn på företagande,

Widar Andersson om S i Folkbladet, SvD,

Utan att förhålla sig till Sverigedemokraterna verkar svensk politik i största allmänhet ..

.. och den rödgröna regeringen i synnerhet, sakna både riktning och mål. Det är den enda slutsats jag kan dra efter att ha följt den politiska debatten det senaste året.

Utan SD skulle twitter vara en tom öken, eftersom varje aggressivt och hatiskt tweet från vänsterhåll innehåller antingen en anklagelse med undermeningen att varje medborgare som inte tänker godkända tankar är en högerextremist .. underförstått en sverigedemokrat .. eller ett draget rasistkort .. med samma underrubrik .. som effektivt avslutar varje meningsutbyte.

De flesta missförhållanden i landet påstås bero på rasism och främlingsfientlighet. Varje ekonomisk fråga gällande framtiden, välfärden eller bristen på detta, avfärdas som rasistiska tankar som planterats av Jimmy Åkesson och den som presenterar fakta som inte passar in i den dröm som vänstern drömmer påstås springa "brunhögerns" ärenden.

Om en sk kulturpersonlighet syns på bild med, tilltalar en sverigedemokrat som en vanlig människa eller förknippas med partiet på något annat sätt är vederbörande förmodligen utan försörjning redan innan h*n hunnit uttala de rätta avståndstagande och hatiska fraserna.

Det säger en hel del om hur det vi tidigare kallade Kultur ser ut i dag. Konst med politiskt budskap, litteratur med politiskt budskap, film med politiskt budskap och statlig television med politiskt budskap.

RÄTT politiskt budskap, naturligtvis. Dvs MOT det demokratiskt valda parti som odemokratiska väljare valde.

Det integrationspolitik som inte finns, finns inte därför att vi alla ska vara lika och för att vi alla ska kunna vara lika måste alla som inte är det behandlas olika i jämlikhetens namn. De som dristar sig till att påpeka att det kanske skulle vara en bra idé att ha en plan för hur hjälpsökande människor ska kunna komma vidare från isolering, passivitet, frustration och desperation i något som mer och mer börjar likna läger utan varken början eller slut, behandlas som mindre vetande norrlänningar(?) eftersom de naturligtvis är sverigedemokrater.

Varje bloggpost, varje tweet, varje ledarartikel från dem som hyllar den rödgröna världsbilden .. vilken den nu är .. innehåller mer eller mindre uttalade hänvisningar till Sverigedemokraterna.

Ja, strängt taget så handlar ALLT som kommer från det rödgröna hållet om Sverigedemokraterna.

Det är Jimmy Åkesson som ska be om ursäkt när tiggare behandlas illa, det är mörka krafter .. underförstått sverigedemokrater .. som verkar när två svenskar blir mördade av två asylsökande från Eritrea samtidigt som dådet ska uppmärksammas med ett fackeltåg mot rasism? Allt medan vår statsminister och övriga partiledare gör sitt bästa för att låtsas att det som hänt inte hänt och om det hänt så var det en så alldaglig händelse att den snart "blåser över" om inte mörka krafter ställer till det ytterligare?

Det är Sverigedemokraterna som anklagas för att vara myllan som segregation och kriminalitet frodas ur och det är Sverigedemokraterna som påstås vara fascister och nazister i ny tappning.

Men .. utan Sverigedemokraterna vad skulle de rödgröna entusiasterna twittra, blogga eller skriva om? Vad skulle de rasa över, vilka skulle de ösa sitt hat över .. vilka skulle vara fienden då?

För utan en fiende att gå till storms mot verkar inte vänsterpolitiken kunna existera.

Det är kanske därför som det rödgröna blocket byggde Sverigedemokraterna?

För det kan man väl säga att de gjorde? När valrörelsen inför valet 2010 drog igång visste inte många att de fanns förrän Mona Sahlin och hennes kumpaner startade en våldsam kampanj mot partiet. Media hängde naturligtvis på med stora rubriker och snart visste alla både att partiet fanns och att de hade en realistisk möjlighet att påverka den politiska verkligheten. Det varnades, hatades och hotades och det fanns inte ett enda tal som inte innehöll en hänvisning till den oerhörda risk väljarna tog om detta parti kom in i riksdagen.

ALLA politiker med självbevarelsedrift tog avstånd.

Vilket gav SD mediaexponering till ett ofattbart värde som gjorde att de fick sina riksdagsplatser och den biskop som predikade inför riksdagens högtidliga öppnande hatade och tog avstånd från Sverigedemokraterna inför Gud i Storkyrkan .. efter att ha deltagit i den rödgröna demonstrationen med samma syfte dagen innan.

Efter fyra år med ett oavbrutet hatande, hotande, demonstrerande, attackerande och .. naturligtvis .. bloggande, twittrande och debatterande mot Sverigedemokraterna .. hade partiet mer än fördubblat sitt väljarstöd 2014.

Jag tror att Sverigedemokraterna är uppe i ca 2 miljoner sympatisörer vid det här laget. Innan året är slut kommer de att nafsa Socialdemokraterna i hälarna i opinionsundersökningarna .. om de inte rent av passerat.

Det är banne mig inte dåligt jobbat av dem som uppenbarligen inte har något mer att komma med än att de är besatta av tanken på att slå ner, utplåna, tysta eller straffa alla som har en annan åsikt än den de själva brinner för.

Det är ett mål som är så enögt och fanatiskt att så gott som all mediarapportering och alla politiska förslag och överenskommelser handlar mer om att "inte gynna SD" i stället för om vad som gynnar landet.

Finns det överhuvudtaget någon riktning, några idéer, visioner eller mål som inte förhåller sig till Sverigedemokraterna?

Svaret på den frågan skrämmer mig mer än något annat.

Fnordspotting, Motpol, 6mannen, DHE, Ledarsidorna,

SvD, SvD, DN,

"Musikartisten Kiran Gandhi ..

.. bestämde sig för att springa London maraton utan tampong för att uppmärksamma kvinnor som inte har tillgång till hygienartiklar. På sin blogg skrev hon i april att hon ”sprang hela maratonloppet med mitt mensblod rinnande nedför benen” .. läser jag i SvD som uppmärksammar att Kiran Gandi gett en uppmärksammad intervju i Cosmopolitan.

I Expressen, som också uppmärksammar den stora händelsen kan jag läsa ytterligare ett uttalande från musikartisten .. "Både kvinnor och män har blivit socialiserade till att tänka att mens inte existerar".

Eftersom både kvinnor och män har blivit socialiserade till att bortse från en hel del kroppsliga funktioner så är detta egentligen en kanonidé som bland andra våra egna stridbara, "solidariska", vänsteraktivister skulle kunna göra en alldeles egen variant av för att visa att de skiljer sig från extremistpartier som nöjer sig med provokativ och livsfarlig annonsering riktad mot något som kan tolkas som folkgrupp .. eller en handlingsförlamad regering.

Spring FÖR någon och gör en positiv insats som Kiran Gandhi.

För som alla vet står det illa till med landets äldreomsorg. Alldeles för många äldre med rörelsehinder förnekas rätten att få hjälp till toaletten när behoven tränger på och får därför nöja sig med att fylla de blöjor de inte hade behövt och som byts alldeles för sällan av personal som inte finns.

Varför inte springa Stockholm Marathon med urinen rinnande efter benen för att uppmärksamma denna förnedrande behandling som förmodligen även väntar dig själv om 40-50-60 år.

Spring för dem som trodde på löften om en rejäl pension och en trygg ålderdom. Släpp alla spärrar och låt en Golden Shower spridas över medias förstasidor.

När jag väl började blöda kände jag ungefär: Yeah! Fuck you! Jag kände det uppfyllde mig med kraft .. säger Kiran Gandhi, och jag är övertygad om att det känns som en livgivande sommardag längs benen när den varma urinen smeker huden i solidaritet med alla som saknar inkontinensskydd eller hjälp med att få befintliga inkontinensskydd bytta.

Yeah! Fuck your! Låt dig uppfyllas av kraft och låt urinen rinna för mamma och pappa, mor- och farföräldrar, för alla dem som var viktiga för dig när du växte upp, men som nu helt saknar både värde och värdighet.

Samt .. naturligtvis .. tänk globalt och låt urinen rinna för alla världen över som lider av inkontinens och saknar tillgång till inkontinensskydd.