Medan regeringen allt mer desperat försöker ..

.. mörklägga mörkläggningen av mörkläggningen av sin hantering av informationen från Transportstyrelsen och Säpo - tänker jag ägna mig åt att skriva om värdet av kommunikation.

Kommunikation är inte så lätt som det låter. Det finns åtminstone två sorter - enkelriktad kommunikation eller dubbelriktad kommunikation. Den första kräver kanske inte att du ska begripa vad du säger, men utan någon som lyssnar är den ganska värdelös. Politiken, public service och stora delar av kulturen är i dag ofta goda exempel på envägskommunikation som inte har något värde för någon annan än den som uttrycker den.

Sedan finns Thomas L Martin jr tolkning av offentlig kommunikation - Det oundvikliga resultatet av en förbättrad och utbyggd kommunikation mellan olika steg i en hierarki är en enorm ökning av riskerna för missförstånd.  Vilket jag antar betyder att ju fler envägskommunikatörer desto sämre kommunikation?

Den folkliga, allmänna kommunikationen beskrivs som bäst av Alf Henrikson .. Pris vare sladdret som lämnar vår trut för att aldrig begrundas mera. Och gör det möjligt att dag in och dag ut, umgås och kommunicera.

Men den viktigaste formen av kommunikation är den dubbelriktade kommunikationen där båda parter förstår det de själva vill ha sagt samtidigt som de begriper vad motparten svarar. Dvs det gamla hederliga sättet att kommunicera som blivit alltmer sällsynt i takt med att vi fått ökade möjligheter att oemotsagda hävda allas rätt att fritt kommunicera under förutsättning att den egna åsikten är den enda som kan anses vara moraliskt försvarbar.

Nu är det nästan på dagen 7 år sedan vi fick hem vår Rackarkott. En tilltufsad gatuhund från Irland som inte litade på någon men som lärt sig värdet av att använda charm och underkastelse.

Det har varit lärorika år och det är nog jag som lärt mig mest, eftersom jag var så bergfast övertygad om att jag - som ändå haft minst en hund vid min sida hela livet - verkligen kunde det där med hundar.

Det visade sig att jag inte hade en aning om vad jag gav mig in på.

I dag kan ingen ana att vår irländska Milly en gång tvingade ner mig i diken, ut i skogen eller ömkligt fastklamrad vid ett träd varje gång vi mötte en annan hund, såg svansen av en katt eller något annat djur. Jag har nästan förträngt att det var livsfarligt att promenera på landsväg eftersom stora last- eller skåpbilar utlöste något hos min hund som gjorde att hon våldsamt gick till attack - med mig hängande bakom i kopplet.

Nu har vår Rackarkott egna kompisar, promenerar hyfsat väluppfostrat på allmänna platser och kan passera både katter och hundar - under förutsättning att jag ser dem först.

Hon är min ständiga skugga och min bästa vän. Men vi har hela tiden haft en envägskommunikation som innebär att jag talar om vad jag vill och hon följer mig med blicken och gör sitt bästa för att göra mig glad.

Det har varit ovant. Alla andra hundar som vi haft har haft egna önskemål och kommit med bollar eller pinnar och frågat om vi möjligen inte kan leka. De har buffat på armen och tiggt om att bli kliade i nacken eller tydligt visat när de ville gå ut genom att komma fram, ta ögonkontakt, gå mot ytterdörren .. om och om igen om jag inte fattade första gången.

En av våra hundar hatade gäster. De var alltid ovälkomna och fick inte klappa henne när de kom och hela tiden de var hos oss låg hon i hallen, utom när hon med jämna mellanrum tittade in i rummet och tydligt visade vad hon ville säga .. ska ni inte gå hem snart!

Men när gästerna väl fått på sig ytterkläderna, då viftade svansen och då fick de klappa henne - vilket var ett nästan pinsamt övertydligt budskap.

Men samma hund kompenserade sitt dåliga beteende med överdrivna kärleksbetygelser när hon någon enstaka, sällsynt gång gillade en främmande person vid vårt bord. Bra människor sitter man i knät på .. resonerade hon, men eftersom hon var en stor hund på 25-30 kg så var det inte alltid så uppskattat.

Men vår Rackarkott är på ytan nästan löjligt trevlig och social i mötet med okända. Förmodligen rena överlevnadsinstinkten hos en hund som varit i desperat behov av uppmärksamhet. För om någon annan än familjen skulle få för sig att sätta på henne ett koppel blir hon genast hysteriskt olycklig och tror att hon ska flytta.

Så vi har haft vår envägskommunikation och hon har kanske inte har haft så mycket att be om .. tänkte jag. Det mesta hon kunnat önska sig har hon ju fått ändå, så varför begära mer?

Ända till i början på det här året! Plötslig, när jag sitter och skriver känner jag en nos som buffar försiktigt på underarmen .. hallå, har du glömt mig?

Och jag blev jätterörd, slutade genast med det jag hade för händer och ägnade mig bara åt henne, men jag trodde nog att det bara var en tillfällighet.

Ända tills jag fortsatte att skriva och kände en nos som ställde krav igen. Och igen - och igen!

Jag vet inte vem som blev gladast, hon eller jag, men det var som ett ljus tändes och nu kan jag nästan inte ta mig fram utan att hon knuffar och buffar och kräver än det ena och än det andra.

Hon viftar på svansen av ren lycka när hon lyckas göra sig förstådd. Det är dörren och bollen och kel och lek och kylskåpet och skafferiet och gå ut och gå in och kom och titta det är något på vägen, om och om igen. Hon tar verkligen igen 7 års envägskommunikation med råge och nu vet jag inte riktigt hur jag ska förmedla att jag inte ALLTID kan släppa allt så fort som hon kräver det, utan att hon blir ledsen och känner sig avvisad?

Men en sak har jag i alla fall lärt mig, det tar mycket, mycket lång tid att reparera ett förtroende och en tillit som andra har hanterat vårdslöst och illa.

Minst sju år.

Nu blir det ledigt på Medborgarplatsen ..

.. när den pågående "sittstrejken" - vars demonstrationstillstånd förlängts med 17 dagar - flyttas till Norra Bantorget, eftersom det har blivit lite tråkigt på Medborgarplatsen för ungdomarna.

Vilken plats som kommer att ses som roligare efter 17 dagar på Norra Bantorget är ännu okänt, men personligen hoppas jag på Stureplan där det redan finns ett centralt beläget regnskydd och gott om nöjesliv för de "strejkande" ungdomarna.

Men eftersom trappan på Medborgarplatsen åter är tillgängliga för demonstranter hoppas jag att fler grupper tar chansen att försöka ändra svensk myndighetsutövning genom sittstrejkande för att få kontakt med ansvarig minister.

Åsa Regner till exempel. Hon är ju ytterst ansvarig för de besparingar och försämringar som handlar om samhällets stöd och hjälp till människor som är särskilt utsatta eller i svårigheter. Det vi allmänt kallar social omsorg - individ- och familjeomsorg, stöd till personer med funktionsnedsättning och äldreomsorg.

Till och med en inbiten sosseförsvarare som Aftonbladets Anders Lindberg tycker att hon är en svag socialminister som enbart ser till kostnaderna.

"Den interna diskussionen i Socialdemokraterna måste hållas levande inför valet. Magdalena Andersson och Stefan Löfven säger nu att det finns pengar och då måste vi visa att här finns en skuld att betala. Jag hoppas att Socialdemokraterna vill ha en socialpolitisk linje inför valet som hänger ihop. Det blir svårt att möta väljarna med Åsa Regnérs retorik".

Men hundratals äldre sitter isolerade i sina hem, helt beroende av en vård och omsorg som inte längre är värd namnet.

Hundratals funktionshindrade förnekas sina lagliga rättigheter och hänvisas till kommuner som medvetet bryter mot lagen eftersom kommunens budget redan överskridit den gräns som för en privat aktör hade inneburit konkurs.

Svenskarna sparar varje år samhället 181 miljarder kronor genom att vårda sina närstående hemma och de ofrivilliga anhörigvårdarna blir fler och fler när "färdigbehandlade" skickas hem utan möjlighet att klara sig själva, när fler dementa saknar boenden eller vårdplatser, när assistansberättigade blir av med sina rättigheter utan att erbjudas andra fungerande alternativ och när ensamma äldre inte längre förmår klara sin vardag eftersom de mist förmågan att själva ta sig ur sin bostad.

 Så - grattis alla ni som kämpar med ångesten över att inte räcka till som anhörigvårdare, stödperson eller medmänniska .. nu står trappan vid Medborgarplatsen till ert förfogande. Om ni alla samlas där och kräver att Åsa Regner personligen ska komma och garantera lagändringar - som för er är livsavgörande - så har ni stora chanser att få igenom era krav ..

.. om regeringen samtidigt kastar in handduken och stoppar alla beslut om utvisningar till Afghanistan som Migrationsverket redan fattat.

Och om det blir trist, tråkigt och enahanda att sitta och vänta längre än fyra veckor så kan ni alltid kräva att bli förflyttade till ett "roligare" ställe.

Hemtjänsten i Sigtuna missade 40-tal nattbesök.

Hittades död i badkaret efter hemtjänstens miss.

Man glömdes bort av hemtjänsten - hittades död.

Boende på hem dödsstörtade från fönster.

Svårt sjuke Neo nekas hjälp från Försäkringskassan.

Assistansen billigare än alternativen.

När blev mitt barn av med rätten till sitt liv.

Vårdar demenssjuk fru.

I tanken kan jag önska livet ur honom.

Ska vara frivilligt att hjälpa.

Vårdade sin mamma - blev själv utbränd.

Det blir bara konstifikare och konstifikare?

 Jag får börja återanvända gamla blogginlägg, bilder och citat från tiden då sossarnas vånda så småningom resulterade i Håkan Juholt, för att beskriva hur jag upplever Moderaternas nyvalsprocess efter att de lyckats få Anna Kinberg Batra att avgå.

Till att börja med var det rena farsen för att senare resultera i något som mest liknade något som en styrelseledamot, i en ideell förening jag var medlem i under en kort tid, beskrev som .. "att gå omkring med en hatt som slutar vid vristerna".

Det verkar bara finnas tre valbara kandidater hittills - Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson och .. Mikael Odenberg.

Mikael Odenberg? Hur kommer det sig att så pass många längtar efter Mikael Odenberg som moderatledare att han ligger bättre till på Unibet än Carl Bildt?

Och när det gäller Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson så kan jag bara undra varför valberedningen inte går ner på knä och ber Anna Kinberg Batra att ompröva sitt beslut.

Men min favorit, Finn Bengtsson, finns inte ens med på listan över tänkbara personer? Märkligt?

Det är tydligen allt för få som läste hans debattartikel i Dagens Industri i lördags. Den säger egentligen allt - och därför så får ni som missade den chansen att göra det här ...

Finn Bengtsson: Partikulturen är problemet.

Så, snälla alla Odenberg-fans vi behöver inga fler Juholt eller Löfven. Tänk till lite och tvinga upp Finn Bengtsson på banan i stället.

Anna Kinberg Batra vs Mikael Odenberg?

Efter en lång intern kampanj fick Anna Kinberg Batra nog och avgick från partiledarposten.

Jag har all förståelse för det och ingen hade kunnat gjort det på ett bättre sätt - starkt, modigt och rakryggat.

Men det som varit mest bedrövligt är den nästan totala fokuseringen på den avgående partiledarens personliga egenskaper.

Hon bedömdes vara för stel. Borde ha varit mer "likeably". Talade fel, rörde sig fel, borde varit folkligare och mer tilltalande på alla upptänkliga sätt.

"Jag känner inte igen den person ni talar om, när jag ser mig i spegeln" .. sa hon efter kraven på tydlighet och likeability och jag undrar varför Moderaterna överhuvudtaget valde en partiledare vars personlighet och utseende inte nådde upp till de högt ställda förväntningarna?

Finns det något mer knäckande än att få höra att ditt största fel är du själv? Din personlighet, ditt utseende, ditt sätt att vara eller tala? Dvs, hela din person.

Men om du ändrar dig till någon annan, så kan vi tänka oss att behålla dig?

Hur många har inte anpassat ihjäl sig för att nå de kraven.

Men Anna Kinberg Batra hinner knappt lämna presskonferensen förrän Mikael Odenberg fortsätter att kratta manegen för sig själv, och sätta fart på konflikterna igen, genom att underkänna resten av partistyrelsen.

”Hon har ofrånkomligen haft det yttersta ansvaret men hon delar det med Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson, Tomas Tobé och andra som har ingått i partiledningen”, skriver Odenberg. Vilket gör att han verkar se sig själv som det enda och självskrivna valet, om inte Carl Bildt får en släng av dödslängtan och återvänder till den moderata gyttjebrottningen.

Men för säkerhets skull - om vi synar Mikael Odenberg med samma ögon som nagelfarit Anna Kinberg Batra - vad kommer vi då fram till?

Hur ser han ut egentligen, mannen som bestämt sig för att bli moderatledare?

Hur rör han sig, är han för stel eller för otydlig eller för slarvigt klädd? Talar han mer än han tänker och stämmer hans självbild med partiets förväntningar? Och hur likeably är han, sett ur ett väljarperspektiv?

Har han landsfaderliga anlag? Är han attraktiv, utstrålar han trygghet och en aningens aning manlig dragningskraft? Hur framstår han för "vanligt" folk? För korrekt eller alldeles för ledig?

Hur tydlig är han när det inte handlar om de egna karriärplanerna och vad vill han egentligen göra tillsammans med Socialdemokraterna som han så tydligt söker samarbete med?

Vilka krafter styr Mikael Odenberg? Föredrar han Stefan, Jonas och Gustav framför Annie, Jan och Ebba?

Om vi mäter Mikael Odenberg efter samma måttstock som han själv har mätt Anna Kinberg Batra - hittar vi då en person som vi vill ha som statsminister efter Stefan Löfven?

Eller, tillsammans med Stefan Löfven??

OM Moderaterna ska välja en "ny, tydlig och likeably" partiledare ..

.. som ska ha en rimlig chans att fånga väljarnas intresse och förtroende samt öka partiets popularitet, ser jag bara EN enda kandidat som kan komma på fråga.

Finn Bengtsson .. en man som visat att han har både ryggrad och integritet.

Finn Bengtsson är nog den ende politikern som jag känt respekt för sedan 2015. 

Men förmodligen ersätts Anna Kinberg Batra av någon annan som haft en spikrak politisk karriär, med start i MUF redan i skolåldern, och som aldrig har arbetat ute i verkligheten.

Men om de väljer Finn Bengtsson kan de redan nu räkna in min röst. Men om de väljer någon från den nuvarande partitoppen så är det nog förgäves är jag rädd. Valet av partiledare är inte en fråga om charm eller likeability och Anna Kinberg Batra är inte sämre än Annie Lööf som också fick jobba i motvind .. dock inte i samma kaos .. under sina första år.

Den ovetande, frånvarande och oinformerade statsministern.

Det verkar som om regeringskansliet, alla departement och alla ministrar i den rödgröna regeringen .. UTOM statsministern och integrationsministern .. visste att Trafikstyrelsens IBM-projekt förväntades medföra it-säkerhetsrisker och att tidspressen kunde leda till ”otillbörlig åtkomst av känslig information”?

Redan för två år sedan?

!!

Försvarsministern visste och vidtog sina mått och steg, men av någon anledning ansåg han det vara oviktigt att informera Stefan Löfven, eller någon annan, om att "säkerhetsläckaget" kanske kunde beröra andra myndigheter .. kanske polismyndigheten? .. eller främst den myndighet som själva slog larm utan att informera sin berörda minister.

Eller så visste Stefan Löfven samtidigt som alla andra, men beordrade full mörkläggning .. vilket misslyckades, men gjorde att han tvingades ljuga svenska folket rakt i ansiktet .. vilket gjorde att Peter Hultqvist mfl tvingas att ta en kula för chefen i hopp om framtida belöningar i stil med dem som utlovats till Anders Ygeman som avgick "frivilligt"?

Den utlovade feministiska regeringen kom ju i och för sig nästan omgående på plats och har levererat det de flesta förväntade sig, med tanke på de utvalda representanterna .. men den handlingskraftiga regering som Stefan Löfven redan före valet 2014 lovade skulle skapa ordning och reda, lyser fortfarande med sin frånvaro?

Men det märkligaste i hela den här soppan är att så stora delar av väljarkåren anser att Stefan Löfvens regerande och agerande eller brist på regerande och agerande, är ett bevis på ansvarstagande?

Något som förmodligen betyder att de tycker att Stefan Löfven är precis så "likeably och tydlig" som moderaterna kräver att Anna Kinberg Batra  borde vara??

Men, ärligt talat, om jag skulle behöva välja en av dem att luta mig mot i ett krisläge så valde jag Anna Kinberg Batra varje dag i veckan .. utan en sekunds betänketid.

För lite självbevarelseinstinkt har jag fortfarande kvar till skillnad från dem som klamrar sig fast vid en kapten som från dag ett placerade sig PÅ styråran och inte har förflyttat sig en millimeter sedan dess .. trots att skutan styr åt helt fel håll.

Sagt om ansvar ..

Vi blir inte bara ansvariga för det vi gör, utan också för det vi inte gör. /Molière (1622-1673)

Det blir inget riktigt resultat  utan ansvar; det blir heller inget ansvar utan resultat. /Arthur Vogel

Det är lätt att undvika vårt ansvar, men vi kan inte undvika konsekvenserna för det ansvar vi undvek. /Josiah Stamp

Det är nog bara Stefan Löfven och Gudrun Schyman ..

foto SCANPIX

.. som tror att det går att släcka en brand genom att ösa pengar över den?

Vi, som bara ansvarar för vår egen ekonomi, vidtar åtgärder för att elden inte sprider sig, förvissar oss om att den blir släckt, rensar bort allt som är förstört och det som orsakade branden - innan vi investerar några större summor i ett nytt och mer brandsäkert hus.

Men det är klart, det är skillnad på politiker och vanligt folk, eller som Platon sa 3-400 år f.Kr .. De som är för smarta att engagera sig i politik blir straffade genom att bli styrda av de som är dummare.