Februari är årets värsta månad, ..

 .. åtminstone för mig. Jag är trött, trött, trött och det är med nästan övermänsklig ansträngning som jag släpar mig upp ur sängen på morgonen. 

Livet är grått, grått, grått, lika grått som det är ute och det känns som det grå sipprar in ända in i själen och gör att allt känns totalt meningslöst, orättvist och nästan outhärdligt. Alla är fullständigt dumma i huvudet, intelligensbefriade idioter och alla bryr sig bara om sig själva och INGEN bryr sig om MIG!!

Då är det tur att jag kan behärska mig och se lite längre än den närmaste halvtimmen. Annars hade jag också låtit alla spärrar släppa, hävt ur mig fullständigt sanslösa påståenden utan grund eller täckning och kanske lättat på trycket i en kaskadspya av verkliga och inbillade oförrätter, riktad mot allt och alla. Precis som Crister Enander, som i en krönika i tidningen Dagens Arbete bland annat skriver ..

 "Att tvingas leva i ruinerna av folkhemmet är smärtsamt. Alla dessa enskilda som drabbas så hårt och skoningslöst. Varje dag rapporteras det i nyheterna om att regeringen beslutat genomföra fler inskränkningar i den allmänna välfärden eller att de tagit långsiktiga beslut som i längden kommer att försämra livet för de redan fattiga och hårdast utsatta.

De redan hemsökta ska jagas ut från samhällsgemskapen och bli vår tids paria. Strategin är inte bara bottenlöst cynisk. Den är medveten. Utarmning är idag inget tomt ord. Fattigdomen finns mitt ibland oss och den delas av många. Det råder nöd i riket – på många håll står svälten utanför dörren och enbart genom allmosor och vänners omtanke förmår familjer mat på bordet.

De redan hemsökta ska jagas ut från samhällsgemskapen och bli vår tids paria. Strategin är inte bara bottenlöst cynisk. Den är medveten. Utarmning är idag inget tomt ord. Fattigdomen finns mitt ibland oss och den delas av många. Det råder nöd i riket – på många håll står svälten utanför dörren och enbart genom allmosor och vänners omtanke förmår familjer mat på bordet."

[ ...]

 "Hur – frågan är alls inte retorisk – är den människa skapt som med ett pennstreck i statens budget tar ifrån de svårt handikappade deras personliga assistenter så att de tvingas bli liggande i en säng och få liggsår, inte kan bli tvättade, får svårt att få i sig den mat som ställs fram av en sönderstressad ung pojke från hemvården?

Hur kan en människa med egna föräldrar, med sina egna far- och morföräldrar i minnet, låta de åldrande och svaga bli liggande i urin och avföring utan att ligga sömnlös natt efter natt i djupaste förtvivlan över de beslut de fattat?

Ser de inte konsekvenserna? Blundar de? Är de någon form av sterila och själsligt förstummade monster som förmår förtränga och inför sig själv förneka sina handlingars följder?" ... osv, osv, osv.

Han mår verkligen dåligt nu i februari!!

Men det är intressant att Crister Enander tar upp den personliga assistansen precis nu när Försäkringskassan äntligen börjar se problemen med lite vett och sans, ser över bristerna i systemet och när våra politiker har äntligen vänt sig mot systemet med minutmätning av de handikappades toalettbesök. Alla .. utom Kristdemokraterna, vilket gör att min röst garanterat inte kommer att hamna hos dem.

Det som publicerades på Försäkringskassans hemsida för mindre än en vecka sedan tyder inte på att "svårt handikappade" kommer att "tvingas bli liggande i en säng och få liggsår, inte kan bli tvättade, får svårt att få i sig den mat som ställs fram av en sönderstressad ung pojke från hemvården." Dessutom så är det försäkringskassans utredare som utreder behoven hos de assistansberättigade .. inte regeringen.

På samma sätt som det är kommunerna, oavsett partibeteckning, som ansvarar för äldreomsorgen .. där Crister Enander påstår att "de åldrande och svaga blir liggande i urin och avföring" .. inte regeringen. Det som är dåligt i äldreboendena är det oavsett om kommunen är M-styrd, S-styrd eller om vården är privat.

Och så kommer det att förbli .. hur valet än går i höst.

Men vi får väl ändå vara tacksamma över att Crister Enander nöjer sig med att författa domedagskrönikor och inte ansluter sig till de autonoma vänsterextrema grupperna som roar sig med att attackera helt oskyldiga anställda på Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, andra myndigheter och ett bussbolag(!?), genom att elda bildäck mot ytterdörrarna, krossa fönster och kasta molotovcocktails under de anställdas bilar .. i något som de kallar Revolution, men som jag kallar hot, vandalisering och skadegörelse.

Men eftersom vänstervåldet har ett hjärtegott syfte(?), så skrivs det inte så mycket om det.

Februari är som sagt en månad som är specialanpassad för att locka fram missnöje och självmedlidande. Grå, sorglig och utan minsta hopp släpar jag mig fram och känner inte lust till någonting alls.

Men jag VET att om bara några veckor så vänder det. Livet blir lättare, ljuset ljusare och jag kommer bergsäkert att ta tag i allt som just nu bara känns meningslöst. För mig handlar det bara om en tillfällig dipp i tillvaron .. livet är bara grått i februari.

Men efter att ha läst Dagens Arbete .. som jag inte ens visste fanns tidigare .. så inser jag att det finns platser där det är februari året runt.

Dessutom drar jag mig till minnes att det vid något tillfälle pågick en diskussion i något av mina kommentarsfält om vem som skulle passa bäst som nyhetsuppläsare om Sverige blev som Nordkorea?

Nu vet jag vem som är min favoritkandidat .. Dagens Arbetes ledarkrönikör Helle Klein, helt utan konkurrens!

Hanne Kjöller/DN, SvD,